Konjunkturer skiftar - skulder växer

Grekland är fattigt, USA överbelånat, svenska bolån för höga och Japanerna har lånat av sig själva till punkten där de (ironiskt) nog inte längre kan betala sig själva. Flödet om skuldsättning är lika omfattande som svåröverblickat. Frågan en investerare ställer sig är förstås när och var smäller det igen. Svaret enligt McKinsey är att svaret kan vara Sverige men kanske inte av de skäl man skulle kunna tro

Möjligen har priserna på utbudssidan bottnat snart. Oljan kanske närmar sig en vändning och nya siffror för amerikansk arbetslöshet antyder att det åtminstone på den marknaden inte är något överflöd längre. En intressant aspekt av den här konjunkturnedgången är att den inte har följts av någon kreditkontraktion. Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro har världens skuldsättning fortsatt att öka. Det samtidigt som superkonjunkturen brutits. Frågan är därför vilka intäkter som ska betala av skulderna. Utvecklingen har beskrivits av Financial Times i en serie artiklar. En talande bild ur en av dem nedan.

Skulderna har fortsatt öka trots att vissa länder och sektorer minskat. McKinsey beskriver det som att trycka på en ballong, luften åker någon annanstans. Det är här Sverige kommer in. Genom det globalt låga räntorna har visserligen länder som Spanien fått visst fäste under fötterna men det har också lett till ökad skuldsättning i Sverige. Genom att staten inte lånat och företagen inte fått låna är det hushållen som expanderat sina skulder. Det är en förklaring som är en bit ifrån den vanliga bilden av en helt inhemskt skapad bobubbla. Problemet för Sverige är att när nu statens skulder ökar och det verkar lätta företagen kan ballongen plötsligt spricka. Så istället för att fixera blicken på hushållens skulder bör den nervösa investeraren hålla ett öga på om resten av det finansiella systemet kommer igång - för då kan det bli för mycket av det goda.

Även the Economist är inne på det här temat. Finanskrisen har accelererat hushållens skulder på företagens bekostnad (länk). Kanske är det så att Riksbankens tal om hushållens belåning mer ska ses utifrån perspektivet att de tar utrymme från företagens lån. Det är för övrigt en aspekt de som förespråkar expansiv finanspolitik bör fundera på - vem är bäst lämpad att investera, företag eller staten?

Förutom Sverige är det många tillväxtmarknader som kan ligga illa till i nästa runda av kreditkrisen. Kina är självklart att oroa sig för men där finns trots allt en stark real ekonomi som kan backa upp problem i skuggbanksektorn. Oroligare blir man för Afrika, som jag skrivit om tidigare (länk).