FED:s dragkamp med marknaden

Det är alltid en dragkamp mellan centralbanken och marknaden om vilken den rätta räntan är. Det blev väldigt tydligt i den här artikeln från FT (länk). I många år har det varit marknaden som lyckats dra ned centralbanken istället för tvärtom. Delvis vände det här när FED på andra försöket lyckades dra tillbaka QE. Förklaringen är förstås att verkligheten är ett bra stöd i längden. Kärninflationen i USA ligger någorlunda stabilt på knappt två procent och det mesta går åt rätt håll. Det här avspeglas i nedanstående bild.

För mig är den här bilden, när man ser det som en det aktuella nyhetsflödet, väldigt tydlig. FED försöker prata upp förväntningarna i marknaden till eller åtminstone upp emot sin egen räntekurva. Helst vill de nog inte höja när det finns ett glapp i kurvan, för då blir det ett börsfall som kan skapa mer oro. Ska jag lyfta fram något annat än kommunikationsarbete i centralbankernas arbete är det nedanstående bild.

Kolla vad som händer i mitten av 2014 när oljepriset börjar falla. Den förväntade räntan om på ett femårigt lån om fem år faller med nästan en hel procentenhet. Det här är ett accepterat mått på de underliggande inflationsförväntningarna i ekonomin. För mig är några saker tydliga. För det första att redan runt 2010 var amerikansk ekonomi normaliserad igen (stabila långsiktiga inflationsförväntningar på rätt nivå). För det andra att det är utbudsökningen på olja och delvis den sjunkande efterfrågan på råvaror i Kina som drivit ned inflationen (inte inhemska faktorer). För det tredje, inflationsförväntningarna ligger lägre än FED skulle önska men det är inget de kan göra något åt. Det intressanta med den tredje punkten är att det nog är den som får FED att tveka inför att utmana marknadens bedömning. FED skulle nog gärna se att marknadens inflationsförväntningar steg innan de började höja. Men man kan inte få allt här i livet :)