Läsarfråga: vart tar pengarna som lämnar börsen vägen?

Fick en intressant fråga - var tar alla pengarna vägen som lämnar börsen. Och så en till - kommer de tillbaka snart?

Frågan

Hej,

idé till inlägg som du säkert kan besvara :) Vars (norrländska) ska allt kapital ta vägen nu i denna bearmarket? Fortfarande låga räntor... Tidigare har det ju nämnts som att vi har bara ett bra alternativ, aktier.

undrade V på Twitter

Cash is king

Källa: Fidelity

Det klassiska svaret enligt investeringsklockan är att i kris gäller cash. Delvis gäller det nu med, som framgår av "Pensions, Mutual Funds Turn Back to Cash - Market concerns, tide of retirees drive shift" (Wsj) och flera andra aktuella artiklar. Det är dock i längden ohållbart att mot en avgift eller framtida inflation förvalta pengar genom att stoppa dem i madrassen.

En intressant aspekt av det framgår av den här artikeln - "Free Lunch: Market mayhem mystery - $4tn here, $4tn there, and soon you’re talking about real money" (FT). Den sätter ord på det som den här bloggen påpekat flera gånger - ekonomiska data matchar inte oron just nu. Det är en åsikt även Goldman Sachs framför, här i en artikel på FT. Det blir en dragkamp mellan ekonomer och marknad. 

Om inte marknaden backar upp börsfallet med hårda fakta snart kommer kontanterna inte stanna vid sidlinjen och det blir en vändning. Om däremot allt kapital som nu dras tillbaka faktiskt knäcker någon väsentlig del av ekonomin blir det björnarna på marknaden som vinner slaget. 

Krympande balansräkningar hos sedelpressarna

Precis som i somras är det främst trycket på tillväxtländerna som rusar uppåt. De sitter fast i stora skulder i dollar kombinerat med stort utflöde av kapital som pressar ned valutan och förvärrar situationen. Länderna tvingas då intervenera genom att köpa utländsk valuta och det blir motsatsen till centralbankernas kvantitativa lättnader - en kreditkontraktion. Det går att läsa mer om här "EM borrowing costs rise as credit fears grow - Weaker local currencies raise cost of servicing dollar-denominated debt" (FT). Pengarna försvinner när centralbankernas balansräkningar krymper. Ett slags amortering kan man säga. En särskild poäng är att hela det monetära systemet är byggt kring att andra aktörer kan låna ut multiplar på de kapital centralbankerna ger ut - så det blir en hävstång upp och ned när centralbankerna agerar. Det var därför ECB klev in med mer pengar i höstas och FED avvaktade med höjningen. Beloppen blir för stora.

Tillbaka till klockan

Ett annat ställe att gömma pengar är i det som kallas defensive value. Det kan vara nyttighetsbolag men även t.ex. dagligvaruhandel. Det har stämt hyggligt, som jag skrev om häromdagen, men en del är dyrt sedan tidigare. Ett populärt alternativ är statsobligationer och bolagsobligationer med vad som uppfattas som låg risk. De stiger nu i värde och räntorna på de här obligationerna rasar (medan mer räntorna på mer osäkra papper går åt andra hållet). 

Ett annat problem är att tiden är ur led. I en vanliga konjunkturcykel skulle det nu råda brist på kapital, arbetskraft, råvaror och ny teknik. Det gör det inte, så vi har knappt någon inflation och den udda situationen att nästan allt finns i överflöd. Det borde förstås göra oss rika (och det är ett av skälen att jag har lite svårt att tro på en riktigt djup nedgång med mindre än att vi talar om en skuldkris).

Utan inflation blir egentligen exempelvis guld ointressant, eftersom dess främsta egenskap är att bevara värde bättre än kontanter. Nu har dock guldet ändå fått en renässans. Det beror på att räntorna är negativa och säkrare valutor redan pressade av en växande efterfrågan. Så dit har det också flutit ut en hel del kapital. I ett längre perspektiv har av samma skäl andra tillgångspriser som konst och bostäder pressats uppåt. 

Vad händer nu?

Den stora frågan är den som kan formuleras som slaget mellan ekonomer och marknad. Ytterst är inte det här den typen av konjunkturcykel vi vant oss vid genom decennierna. Den där i vilken låga priser och låg efterfrågan går över i höga priser och hög efterfrågan som investeringsklockan beskriver. En del menar att vi nu istället lever skuldcykel - "The never-ending story" (Economist) - upp och ned eller möjligen runt världen varv på varv. 

Jag har försökt formulera det här i några inlägg - det är svårt att veta vart det tar vägen. Inte för att det skulle vara omöjligt varken sett till bolag, trender eller makro utan helt enkelt för att ingen vet hur många varv karusellen kan snurra. Det är inte lika enkelt som vi vant oss vid att förutspå var börsen tar vägen i en upp- eller nedgång sent i cykeln. 

Mycket hänger på om mer kapital knuffas in från centralbanker eller andra och vissa tvivlar ju på hur länge det kan pågå. Så när jag skriver att jag inte vet - så menar jag att jag vet att jag inte vet, för det gör ingen just nu. Den förklaring, vid sidan av effekten på pressen från tillväxtländerna, jag tycker funkar bäst är den som beskrivs som "normal doesn't mean nice". Det kanske är så att det vi upplever just nu är det sätt som mängden kapital ska minskas och andra överskott långsamt ska dras ned. 

I så fall kommer den vanliga ekonomin tuffa på rätt bra medan börsen får det tungt. Piketty baklänges.