Börsfallet - rea eller rasrisk?

Det blev en dramatisk första dag på börsåret. En hel rad markonyheter skakade om marknaden dagen slutade ned 3,2 procent. Frågan är förstås om om det är köp, sälj eller vänta som gäller nu.

Industrin och Kinaoron

Källa: Tradingeconomics

Ska man dela upp den här börsdagen i delar så är tre ett lämpligt antal. 

Den första är en nyvaknad oro för ett efterfrågefall främst inom industrin och med epicentrum i Kina. Det hela började med svaga data för inköpschefsindex för Kinas industri. Det här är en bra fördjupning "China Factories Haven’t Fought Off Overcapacity, Weak Demand - Caixin Media gauge of activity has been in contraction for 10 months straight" (Wsj).

Det är några olika faktorer som fick marknaden att tappa andan. För det första innebär minskad produktion svagare investeringar och därför efterfrågan från andra ekonomier. För det andra innebär den svaga konjunkturen att Kina får stora överskott som måste exporteras till låga priser. För det tredje pressas Kinas valuta, vilket i sin tur pressar andra länder. För det fjärde leder sämre bolagsvinster till att den bubblande kinesiska börsen ännu en gång sätter under press. Det var det sistnämnda, med ett stort fall på Shanghaibörsen, som satte tonen för dagen. Många såg helt enkelt en repris på sommarens oro och slängde sig på säljknappen.

Läsare av bloggen känner vid det här laget igen diagrammet med inköpschefsindex i industrin ställt mot servicenäringarna ovan. Sett bara till data var det en lite drastisk reaktion idag. 50 är den den neutrala nivån i de här mätningarna. Som framgår ovan steg index för servicenäringen och är på vad som får beskrivas på en het nivå på över 54. Idag föll alltså industrin tillbaka till 48. Det är förstås en besvikelse. Den första förklaringen som slår en när inhemska sektorer lyfter och exportberoende faller är dock att Kinas valuta är för stark snarare än att efterfrågan är för svag. En fortsatt svagare yuan känns därför rimligt. Ett tag under dagen var det också riktningen men sedan lugnade sig den utvecklingen.  

Två mindre pusselbitar till kom om industrin. Det ena var att inköpscheferna i USA, som väntat, var negativa - "US manufacturing sector contracts: reaction" (FT). Den andra att Européerna är positiva.

"Euro-Area Factories End 2015 With Best Growth in 20 Months" (Bloomberg). Ytligt sett pekar alltså mycket på att det är valutakurserna inte ekonomin det är fel på just nu.

Vore det så här enkelt så skulle dagens nedgång vara ett uppenbart köpläge. Jag är dock nervösare än så över utvecklingen i Kina. Så här skrev jag i vår "Inriktning för investeri ngar q1" (Molekylär Ekonomi) häromdagen:

Den här inriktningen bygger på tre känsliga antaganden. Det första är att det inte kommer en ny skuldkris eller eftefrågeoro av den sort som den tidiga hösten bjöd på. Här står utvecklingen i Kina helt i centrum. Det riktigt svåra är att det mycket väl kan komma signaler som sänker börsen men att det, liksom i somras, blir tufft att skilja ras från volatilitet. Jag satsar på det senare men här gäller det att vara på alerten och vara beredd att ompröva slutsatserna om Kina på riktigt börjar svaja. För då är det långt ned till botten. 

/./ Konkret: Kina är den svåraste risken. Det är viktigt att vara påläst och våga välja mellan stanna eller sälj beroende på hur man tolkar den oro som mycket väl kan uppstå

En bra sammanfattning av var vi är just nu gavs i "China Market Plunge Has Investors Wondering About More Turmoil - Weak manufacturing data and falling currency trigger concern about state of China’s economy" (Wsj). Där säger Jianguang Shen från Mizuho Securities följande: 

But consumption won’t be enough to counter the downdraft of weakening exports, manufacturing and real-estate investment. I don’t think we can call this a soft recovery yet—just that growth is decelerating at a slower pace,” he said. “The problem is on transmission. Money is not flowing into the real economy.

Om kinesisk industri hårdlandar och drar med sig tillgångspriser så lär inte kinesisk konsumtion klara sig heller. Då öppnar sig luckan under börsgolvet. Sammantaget, precis som i somras, en oerhört svår bedömning att göra. Jag tror på mitt case att det är en felvärderad valuta som spökar och att med en yuan som följer dollarn eller till och med devalveras aningen mot den valutan så borde det inte vara någon fara. Det tyckte jag dock i somras också och det gick ju sådär.

Något slags krig mellan Saudiarabien och Iran

Något som är en game changer är att relationerna mellan Saudiarabien och Iran gått från dåligt till uselt. Lite väl lite uppmärksamhet tycker jag den här frågan fått i svenska medier för den är både politiskt och ekonomiskt dagens viktigaste (Kina är mer en pågående utveckling). Bakgrunden är en eskalerande konflikt mellan shia- och sunnimuslimer. 

Saudiarabien och Iran för nu något som i princip är en miniatyrvariant av kalla kriget mellan öst och väst. De krigar på de arenor som ges, t.ex. Syrien, Irak och Yemen, samt vrider upp den politiska konflikten till turbo. Senast genom att en iransk mobb stormade Saudiarabiens ambassad i Teheran efter en massavrättning politiskt aktiva shiamuslimer i Riyhad. 

Det är lite knepigt hur det här ska tolkas ekonomiskt. Nuläget är beskrivet i "Oil swings amid Mideast tensions, China data" (FT). Oljepriset gick, slentrianmässigt, upp över oron att den här konflikten förvärras. Den politiskt intresserade bör av detta dra den intressanta och lite skrämmande slutsatsen att det är ökad risk för ett riktigt krig som prisas in. 

Det känns dock alldeles överdrivet. Antag att det stannar vid hårda ord och en del skärmytslingar. Vad händer då? Det troliga är att de två antagonisterna istället för över sin aggressivitet till priskriget på olja. Det känns långsökt att någondera regeringen nu skulle sänka sin produktion och ge den andra marknadsandelar bara för att stabilisera oljepriset. Rimligare är att pumpa som aldrig förr för att pressa motparten. 

För min del tror jag därför både Kina och Mellanöstern egentligen var blippar som borde sänka oljepriset. Konflikten i mellan Saudiarabien och Iran kommer inte gå över i första taget, så det var en game changer för lägre oljepris under hela våren.

Netto är en utbudsstyrd ökning av oljeutbudet, som jag tror det här landar i, positivt för större delen av börsen (men förstås tufft för råvarubolag). Men notera som sagt att marknaden tolkade händelsen som att riskpremien måste höjas och oljepriset därför stiga. I så fall med den motsatta effekten på börsen.

Kronan hamnade på världsscenen

Häromdagen twittrade jag om "Has the Dollar Reached a Peak? After a two-year rally, investors are playing down their expectations for the U.S. currency in 2016" (Wsj). En av spekulationerna som nämns i artikeln är att norska och svenska kronan nu är undervärderade. En bank föreslår till och med att gå kort i schweizerfranc och lång i kronan. Det betyder att kronan nu ses som så undervärderad att den är värd att gömma pengarna i för oroliga investerare. Precis det som francen och danska kronan pressades hårt av under förra året. 

Det här skapade naturligtvis oro i Sverige och idag kom det här utspelet "Riksbanken fattar beslut för möjlig valutaintervention" (Di). Nu är det alltså upplagt för en klassisk fight mellan marknaden och centralbanken. Länge höll Riksbanken emot spekulation mot kronan, främst genom den ultralåga räntan. Nu har det inte riktigt fungerat på ett tag. Visst kan Riksbanken ligga och försöka handla emot marknaden men som konstaterades i utländska tidningar, vad är då poängen med en rörlig växelkurs. 

För Stockholmsbörsen leder en starkare krona dels till lägre kurser (i kronor), dels till att exportbolag går dåligt och importerande bolag bättre. Det senare ger ett netto nedåt för hela börsen som jag skrev om i "Knäcker kronan börsen 2016?" (Molekylär Ekonomi).

Det som hänt de senaste dagarna är alltså att kombattanterna stigit in i ringen. Precis just nu är det på kort sikt en helt öppen fråga om marknaden eller Riksbanken vinner bilden av vad kronan ska kosta.

Det som driver trycket på kronan nu är den relativt starka svenska ekonomin. Händelser i omvärlden kanske kan minska trycket men i längden brukar det vara svårt att hålla emot när den reala ekonomin talar för en starkare krona. Verkligheten kommer och knackar på. För mig blir därför gissningen att Riksbanken till slut får acceptera en starkare krona. Det är dock långt ifrån självklart och det är väl bara att fortsätta följa.

Min samlade bedömning

Jag är genuint orolig för Kina medan de andra båda faktorerna mer har karaktären av brus åtminstone på kort sikt. Jag tror, med betoning på att tror, att Kina också är brus. Allt det som händer nu verkar vara en stor omställning av valutakurser. I så fall är det köpläge. Rätt eller fel. Vi tog en liten post i Volvo idag.