Läsarfråga
Är det rimligt att vinster/avkastning/direktavkastningen ligger högt i en ekonomi präglad av minusränta?
Det var en intressant fråga i gårdagens kommentarsfält. Jag lyfter upp den till ett eget inlägg. Det här är ett ämne jag med kärlek kunde ägna flera sidor åt men just nu är det inspelning av Sparskolan för hela slanten. Det tar tid att filma producerat material är en erfarenhet. Nästa avsnitt, som vi filmade idag, är Fixa Fondportföljen. Redan nu är avsnitt 3 "Vad är ett bolag värt" ute och manusskrivandet för avsnitt fem om att hitta kursvinnare är igång - så det finns att göra.
Det sagt kunde jag inte låta bli den här klassiska frågan. Här är en bild jag använt då och då. Normalt leder lägre räntor till högre aktiepriser genom att bolagens framtida intäkter värderas högre. De diskonteras till ett lägre belopp.. Den andra faktorn är hur hög riskpremie marknaden vill ha för att ta risk. Det här tar jag upp i senaste Sparskolan.
Marknadspremien är beräknad genom att dra av långa räntor från de intervjuade aktörernas kalkylräntor. Effekten? Marknaden tänker som hushåll och banker vid bolån. De räknar inte riktigt med att den ultralåga ränta ska bestå. Den andra tolkningen vore nämligen att marknaden nu ansåg att vi var i det mest riskfyllda läget i svensk ekonomi på tjugo år. Med nuvarande höga tillväxt är det knappast skälet till att riskpremien stiger.
För eller senare ska förväntningar på räntan och faktiskt långränta mötas. I ett marknadsläge där oron för ekonomin inte tar överhanden betyder det stigande aktiepriser. Precis på samma sätt som lägre boräntor betyder stigande huspriser men riktigt ordentligt först när banken sänker kraven på låntagarna.
Det finns dock en tung sten i andra vågskålen och det är att det inte kommer en ny oro för en skuldkris eller en branschkris i banksektorn. Skulle det hända kanske det blir riskpremien som höjs (ett skifte till den röda linjen i min bild). På fredag är det examensdag för Europas banker. Vi får väl se hur italienarna klarar det.
 |
Reklam - kom igång med sparandet och bli delägare i HM Nordnets samarbetspartners har fått möjligheten att ge sina läsare ett bra erbjudande. Sätt igång och spara, så bjuder banken på en HM-aktie. Vettigt tycker jag och delar gärna. Koden du behöver ärVänner2016 och via den här länken hittar du erbjudandet (31 juli är sista dag att anmäla sig) |
| Vad händer då när räntorna pressas ned till ultralåga nivåer? Det beror på hur marknaden tolkar sänkningen och vad den tror om effekten. Länge har det funnits ett glapp i termer av att analytikerna har behållit högre kalkylräntor i sina excelark än vad som motsvarats av den långsiktiga långräntan. Det här framgår av bland annat av "Riskpremien på den svenska aktiemarknaden 2016" (PWC) |
 |
Källa: PWC
|
Vad händer då när riskpremien inte följer med räntan nedåt? Svar aktiekurserna hänger inte med obligationskurserna uppåt. Det här gör att differensen mellan direktavkastning på aktier och räntan på obligationer blir ovanligt stor. Det jag försökt illustrera i den första bilden.
För eller senare ska förväntningar på räntan och faktiskt långränta mötas. I ett marknadsläge där oron för ekonomin inte tar överhanden betyder det stigande aktiepriser. Precis på samma sätt som lägre boräntor betyder stigande huspriser men riktigt ordentligt först när banken sänker kraven på låntagarna.
Det finns dock en tung sten i andra vågskålen och det är att det inte kommer en ny oro för en skuldkris eller en branschkris i banksektorn. Skulle det hända kanske det blir riskpremien som höjs (ett skifte till den röda linjen i min bild). På fredag är det examensdag för Europas banker. Vi får väl se hur italienarna klarar det.
Ett intressant tillägg
— Fredrik (@Hubbemannen) 24 juli 2016
En läsare tipsade om den här rapporten från Goldman Sachs. Börsen i USA är i ett mer balanserat läge än den svenska. Visst kan en ökad optimism (en flytt den gröna linjen i min bild) höja multiplarna mer men det är i så fall mer en överhettningsfråga. I övrigt är USA i ett neutralt läge. Högre ränta sänker börsen och lägre höjer den. Det är värt att ha i bakhuvudet när FED så småningom börjar fingra på ratten - troligen först efter presidentvalet men helt omöjligt är inte september.
Det var teorin med betoning på imperfekt. För numera har i Europa och Japan räntorna inte kunnat komma ned tillräckligt för att möta ännu lägre och fallande inflationsförväntningar. Det beror bland annat på att banker och livförsäkringsbolag är pressade i den här miljön (de svenska ganska lindrigt än så länge).
Dessutom reagerade inte européer och japaner som jänkarna gjorde. Vi tolkade de fallande räntorna som en krissignal (vi trillade ned till den röda linjen ungefär där vissa istället tolkade in att det var ne björntrend på börsen runt maj förra året).
Kanske ser det här bättre ut nu. Kanske inte. För var har allt kapital tagit vägen som pumpats ut från Europas centralbanker tagit vägen? I USA drev ju FED upp börsen med ett nästan ett till ett förhållande under många år. Borde inte det hända här?
Faktum är att det snarare verkar vara till tillväxtmarknaderna och deras obligationer som kapital flödar just nu men sådant kan vända snabbt. I just den här delen av ekvationen är fortfarande Brexit en faktor. För min del tror jag fortfarande att en faktorn och bankerna är de som är närmast att dra europeiska börser upp eller ned. Varför då? Jo för att utgångspunkten är låga förväntningar på den europeiska ekonomin.
Så mitt svar på frågan om vinsterna är att det fungerade i USA även om det var till priset av något dopade tillgångspriser. I Europa och Japan har det däremot inte fungerat. Möjligen har lägre räntor bromsat fallet i vinster men det har inte satt fart på hjulen i industrin. Det här har varit tydligt de senaste kvartalen när bolagens försäljning backat medan vinsterna hållit emot ok.
Så var landar jag för egen del. Jag är nog kvar i bilden i inledningen av det här inlägget. Åtminstone i Europa och åtminstone fram till FED kommer igång så ser det ut som om marknaden sluter gapet mellan sina egna kalkyräntor och de som centralbankerna signalerar.
Vilken bransch blir då den lyckliga vinnaren? Min gissning i dagens tre snabba.
Frågan om vinsterna
Den andra frågan gällde hur vinsterna påverkas. En överblick ges av Bloomberg. I teorin borde lägre räntor från centralbankerna sänka realräntorna. Det borde i sin tur elda på ekonomin. Investeringar och konsumtion borde komma igång. Med en stigande inflation som skulle effekten förstärkas och ekonomin bli allt mer överhettad. Det skulle, för att snudda vid en annan aktuell läsarfråga, var sista fasen i investeringsklockan.#ECB's Draghi: QE to run until sustained inflation adjustment. pic.twitter.com/LqYL3z4XXa— Holger Zschaepitz (@Schuldensuehner) 21 juli 2016
Det var teorin med betoning på imperfekt. För numera har i Europa och Japan räntorna inte kunnat komma ned tillräckligt för att möta ännu lägre och fallande inflationsförväntningar. Det beror bland annat på att banker och livförsäkringsbolag är pressade i den här miljön (de svenska ganska lindrigt än så länge).
Dessutom reagerade inte européer och japaner som jänkarna gjorde. Vi tolkade de fallande räntorna som en krissignal (vi trillade ned till den röda linjen ungefär där vissa istället tolkade in att det var ne björntrend på börsen runt maj förra året).
Kanske ser det här bättre ut nu. Kanske inte. För var har allt kapital tagit vägen som pumpats ut från Europas centralbanker tagit vägen? I USA drev ju FED upp börsen med ett nästan ett till ett förhållande under många år. Borde inte det hända här?
Faktum är att det snarare verkar vara till tillväxtmarknaderna och deras obligationer som kapital flödar just nu men sådant kan vända snabbt. I just den här delen av ekvationen är fortfarande Brexit en faktor. För min del tror jag fortfarande att en faktorn och bankerna är de som är närmast att dra europeiska börser upp eller ned. Varför då? Jo för att utgångspunkten är låga förväntningar på den europeiska ekonomin.
Så mitt svar på frågan om vinsterna är att det fungerade i USA även om det var till priset av något dopade tillgångspriser. I Europa och Japan har det däremot inte fungerat. Möjligen har lägre räntor bromsat fallet i vinster men det har inte satt fart på hjulen i industrin. Det här har varit tydligt de senaste kvartalen när bolagens försäljning backat medan vinsterna hållit emot ok.
Multipelexpansion någon?
Så var landar jag för egen del. Jag är nog kvar i bilden i inledningen av det här inlägget. Åtminstone i Europa och åtminstone fram till FED kommer igång så ser det ut som om marknaden sluter gapet mellan sina egna kalkyräntor och de som centralbankerna signalerar.
Vilken bransch blir då den lyckliga vinnaren? Min gissning i dagens tre snabba.
Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här |
Jag tror snarare den andra tolkningen du skriver är den mer troliga.
SvaraRadera"Den andra tolkningen vore nämligen att marknaden nu ansåg att vi var i det mest riskfyllda läget i svensk ekonomi på tjugo år. Med nuvarande höga tillväxt är det knappast skälet till att riskpremien stiger"
Den "höga tillväxten" är som jag ser det främst driven av kreditexpansion snarare än tillväxt i reala termer. Scenariot framåt tycker jag talar allt mer för en kommande kreditkontraktion och deflation. Om inte de riktiga helikopterpengarna gör entré. Då behövs det en bra riskpremie för att gå in i papper som påverkas negativt ifall deflationen slår igenom. Inte minst gäller det banker som i ett sådant läge drabbas dubbelt genom kreditförluster.
Tack för en bra och alltid läsvärd blogg!
/Daniel
Det känns logiskt att räkna med en era av amortering efter en med belåning. Det är ju också tanken i åtstramningsskolan (Tyskland, Österrike m.fl).
RaderaEtt problem är att det drar in resurser från den i någon mening aktiva generationen - dvs de yngre & medelålders. Det innebär lägre konsumtion & lägre investeringar. Ett av skälen bakom slopandet av enbarnspolitiken är att familjer konsumerar mer än de sparar jfr med andra grupper.
Till skillnad från en rak amortering innebär någon form av skuldnedskrivning istället att de blir de äldre med mer kapital som får ta smällen. Kanske i form av inflationens återkomst.
Här verkar det finnas en moralisk aspekt som återspeglar sig i synen på lösningen snarare än en ekonomisk. De som förespråkar åtstramning tycker i grunden det är fel att ta spararnas pengar medan de son tror på stimulanser istället fokuserar på risken för en förlorad generation.
Den ekonomiska aspekten då? Om spararna på riktigt förlorade förtroendet för staten så vore det svårt. Då kommer både inflationen och åtstramningen när stater inte längre kan finansiera sin verksamhet. Det är det som förespråkare för guld & bitcoin tror på. För min del tror jag då att staten helt sonika skulle införa någon form av förmögenhetsskatt eller annan konfiskation för att finansiera sig. Är det något ekonomisk historia visar är det att det i längden är svårt att leva parallellt med staten. Särskilt när deb numera är hyggligt globalt sammanhängande.