Amerikansk inflation är börsens livlina

Finns det vatten på månen och inflation i USA? Det senare tittar jag på här. För det har stor effekt på om börsen håller emot trycket just nu.

Inflationen - finns den?

På fredag är det amerikanska jobbdata igen. Förra gången blev det en besvikelse. Problemen i energisektorn hade spritts till bland annat verkstadssektorn. Samtidigt är tjänstesektorn redan överhettad. De som förlorat jobben i industrin var inte intresserade av det enklare tjänstejobben och hade fel kompetens för de svårare. Effekten blev ett oroande hack i arbetskraftsdeltagandet. Det som förlorat jobb hoppade i större utsträckning av arbetslivet helt

En effekt av det här är att timlönerna faktiskt stiger i en hälsosam takt runt 2,5 procent per år. Dessutom är arbetslösheten låg, på gränsen till vad ekonomin klarar av. Det är med andra ord skolboksläget för en överhettning, om än i en situation med för lågt strukturellt arbetskraftsdeltagande.

For some reason I'm seeing a fresh wave of "hyperinflation is coming!" articles. Derp springs eternal. pic.twitter.com/LiH1P1iA5G

— Paul Krugman (@paulkrugman) 6 juli 2016

I praktiken är det här stagflationens återkomst, om än med färre i arbete istället för högre arbetslöshet. Det skrev jag om i "Jobbskalvet som skakar igång börsen". En del av den här ekvationen är att omfattande centralbanksstimulanser och ultralåga räntor inte förmått öka konsumtion och investeringar utan istället drivit på tillgångspriser, exempelvis på aktier och fastigheter. Fast ingen marknad har blivit så dopad som obligationsmarknaden.

Pengar har kopplats loss från inflationen

Det här ger en intressant effekt. Priset på pengar verkar ha frikopplats från inflationen. Det använder Paul Krugman i tweeten ovan som ett argument för att hyperinflation inte finns på horisonten. Varför skulle det ens vara aktuellt? Svaret är att andra ser det som oundvikligt efter så många år med alltmer omfattande balansräkningar hos centralbankerna och stigande lån i världsekonomin. Den inflationen kommer dock inte igång, så länge pengarna bara cirkulerar i priset på aktier och liknande.

Effekten av #QE på 5y/5y BEI. QE1 fungerade, men effekten avtog därefter. Dock har aktiekurserna dragit iväg! pic.twitter.com/BgbanMmrDN

— Tiva Erfan (@TivaErfan) 6 juli 2016

Det här syns ännu tydligare i en tweet från en av mina favoriter - Tiva Erfan på Nordea. Väl värd att följa. I den här grafen drar han slutsatsen att stimulanserna från FED i och för sig höjt aktiepriserna men att de inte haft önskad effekt på inflationen.

En nyckelfråga för Europa just nu. Vi har redan stora stimulanser och större är på ingång. Här har dock, bortsett från en period i början av 2015, inte ens effekten på börsen nåtts. Istället har obligationsmarknaden slukat kapitalet. En hel del har faktiskt exporterats exempelvis genom att amerikanska bolag kunnat låna billigt i Europa. Inte riktigt meningen. Samtidigt har de minusräntor som följt pressat exempelvis banker och försäkringsbolag med en nettoeffekt på ekonomin som inte självklart varit positiv.

Det är alltså mycket som står på spel i grafen Tiva beskriver. Fungerar eller fungerar det inte att använda stimulanser för att få fart på ekonomin och inflationen?

10 filmer om vägen till ett rikare liv - första avsnittet ute nu

Jo, det finns inflation

Problemet med den amerikanska bild som både Paul Krugman och Tiva Erfan ger är att den inte tar hänsyn till hur mycket deflation USA har importerat. I bilden ovan är på ena axeln amerikanska inflationsförväntningar (blå) och lönetillväxt (röd) utritade. På den andra är växelkursen mellan dollar och euro inritad men jag kunde även ha använt exempelvis olja.

Notera att inflationsförväntningarna rasar samtidigt som lönerna stiger. Det skulle om kurvan lästes rakt av indikera en ekonomi på väg in i en krasch. Det finns också en del som pekar på en allt flackare s.k. yiekdkurva. Det vill säga att obligationer med längre löptid inte ger bättre avkastning än obligationer med kortare. Något som traditionellt använts som ett mått på bristande framtidstro.

Den som bryter ned vad som driver ned inflationsförväntningarna, mätta genom priset på olika obligationer, inser dock att det som pressar ned kurvan är något annat. Det är stor efterfrågan på amerikanska statspapper, dels för att det finns väldigt mycket kapital när centralbankerna stimulerat, dels för att andra länder ser mer osäkra ut än USA:

Det här är ett dilemma både för USA och resten av världen. USA är inte betjänta av en ultralåg långränta i en ekonomi som i delar är överhettad. Resten av världen har visserligen glädje av om USA exporterar lite inflation men den verkliga poängen med stimulanserna var inte att de skulle gå till köp av amerikanska statsobligationer. Verkningsgraden blir alldeles för låg för att få fart på ekonomin.

Vad bryter den här situationen? Antagligen är svaret verkligheten i USA: Med en sund tillväxt i jobbsiffror och lönetillväxt på fredag, så kan det hända att FED ändå höjer räntan i september (juli känns efter Brexit helt uteslutet). Blir det inte då, så blir det senare.

För det är svårt att se att USA inte till slut måste inse att landet får leva med en dyrare valuta. Det i sin tur är en insikt som kanske även svenska Riksbanken till slut måste ta till sig. Vad betyder det här då? Sannolikt att så länge USA drar blir det ingen riktig genomklappning på börsen. Det i sin tur förklarar besattheten vid de månatliga jobbdata som kommer på fredag. Håll tummarna!

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!