Stagnation eller normalisering på börsen?

Börsen vet inte vart den ska just nu. Det tror jag beror på att marknaden har några olkka motsägelsefulla tankar om nuläget.

Orkar världsekonomin lyfta?

Varje konjunktur har sina spänningsfält. En klassisk konflikt är den mellan värde och tillväxt. Före millenieskiftet framstod det som om teknikdriven tillväxt var hemligheten. I den superkonjunktur som följde var det istället nya marknader mot den gamla världen. Vilken är frågan vi lever med just nu?

Permanent stagnation (secular stagnation på engelska) eller normalisering verkar vara vägskälet som sållar vinnare och förlorare på börsen den här gången. Det här har jag skrivit tidigare om i "Billiga pengar styr börskurserna" (länk Nordnetbloggen). Det förblir temat att fundera på framöver. Jag gör det lite extra för närvarande, som jag häromdagen beskrev i "Rapportreflektion: otäck börsmättnad" (länk).

En välskriven artikel i Finacial Times sammanfattade förutsättningarna.  "Bondholders will be left exposed if global recovery picks up" (länk FT). Börsen står i ett läge där investerarna är delade i två läger, som båda hotas av samma problem.

Danska affärstisningen Börsen skrev också om ämnet i helgens nummer. Där med vinkeln hur värdeaktier står sig mot tillväxtaktier (ursäkta bildkvaliteten nedan, fotot är taget på ett skakigt tåg). Poängen är den effekt högre riskfri ränta har i nuvärdeskalkylerna. Tillväxtaktier, med intjäning längre fram i tiden, gynnas av lägre och missgynnas av högre räntor. Tidningen gör också den intressanta iakttagelsen att här ligger en förklaring rlll indexfondernas underprestation mot börsapan. Fonderna har gradvis men i efterhand viktat om mot tillväxtaktier. Nu kan samma resa åt andra hållet bli aktuell när det istället blir värdeaktierna som viktas upp.

Dansska affärstidningen Börsen i samma ämne

Pessimisternas efterfest

Den ena gruppen tror på en fortsatt zombieekonomi, av japanskt snitt, med utdraget låg tillväxt och låga räntor. Den gruppen lägger en del av kapitalet i stabila tillgångar som obligationer och obligationsliknande aktier. Sedan jagar de tillväxt i bolag som kan växa oavsett konjunkturen. Det har synts på multiplarna för exempelvis teknik- och biotechaktier.

Optimisterna väntar och väntar

Den andra gruppen tror att krisen i grunden nu är över. Ekonomin ska normaliseras. Det innebär bland annat stigande räntor, ökad inflation och inte minst ökade investeringar och konsumtion. Kapital söker sig då till mer stabil avkastning. Det innebär att bolag som både kan visa vinst och tillväxt gynnas. Det blir ett ökat fokus på resultat här och nu. Det brukar beskrivas som kvartalsekonomi och är typiskt för resan upp i en högkonjunktur. Flytten av kapital från den första till den andra gruppens aktier är det som kallas för sektorrotation. Det var det stora temat förra året i Usa och många har trott att det var Europas tur i år.

Skräcken - amortera skulderna 

Båda grupperna har ett gemensamt hot - att ekonomins höga belåning ska börja sänkas. En kreditkontraktion skulle slå mot den första gruppen i form av lägre efterfrågan på tillgångar att placera sitt kapital i. Den andra gruppen skulle drabbas av lägre investeringar och konsumtion än väntat.

Varje antydan om att det här är på gång har dock kraftfullt mötts av centalbankerna antingen genom uppskjutna räntehöjningar  (Usa) eller mer expansion (resten av världen).

Börsåret så här långt

Min bild av det här börsåret är att det rört sig mellan de ovan beskrivna kraftfälten.

I början av året ledde konjunkturoro till nya pengar från centralbankerna främst i Europa. Den gången plockades det upp av optimisterna och det blev rally i aktierna grupp två väljer. Det visade sig dock att pengarna inte nådde ut i ekonomin som väntat. Efter första kvartalet var det tydligt att bolagsvinsterna snarare drevs av lägre kostnader än ökad efterfrågan.

Samtidigt spred sig en oro bland pessimisterna att räntorna ändå var för låga. Det framstod till en början som obegripligt varför långräntorna steg. Förklaringen verkar dock ha varit just att kapital drogs bort från marknaden.

En del obligationsägare fick kalla fötter och ökade sin kassa istället. Senare visade det sig att både Robur och Nordea började dra ned sin exponering i maj. Flykt från risk brukar det kallas men här var det mesta riskfyllt. Sedan eskalerade Greklands- och Kinakriserna. Kapital flydde snabbt från marknaden. Därefter var det ett lättnadsrally.

Nuläget

Den här gången var rapporterna någorlunda i linje med förväntningarna men det verkar inte ha hjälpt. Än en gång verkar nämligen kapital vara på väg ut från aktier. Denna gång för att företag vill finansiera nya lån innan räntorna börjar stiga.

Samtidigt ser mycket i den reala ekonomin faktiskt allt bättre ut och många bolag har rätt innehåll i rapporterna om än inte i den omfattning som marknaden kräver. Där var Apple ett utmärkt exempel.

Så var är vi nu? Det verkae finnas fakta som stöder optimisterna men problem med kapitalflöden. I mina ögon blinkar lampan korrektion ganska starkt just nu. Det är något den långsiktige inte behöver bekymra sig för.

Jag förvaltar däremot vår portfölj ganska aktivt. Därför funderar jag på att tänka om och sälja av något i portföljen för att få handelsutrymme.