Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

tisdag 28 juli 2015

Demografi är faktorn pensionssparare glömmer

Geografi är ett populärt tema i ppm-fonder. Det kan vara fel faktor för den långsiktige. Mycket talar för att demografi är viktigare.

Tillväxtländer är inget självklart val

Det är många som har en eller flera geografiskt inriktade fonder i sin ppm-portfölj. Gärna med vinkeln att fattiga länder kommer ifatt rika.

Det är en motsvarighet till att satsa på tillväxtbolag istället för värdebolag. Det innebär bland annat att hoppas på att framtida kassaflöden i form av bnp i tillväxtländerna mer än överväger avkastningen här och nu från de rikare länderna.

Ibland finns en bild att tillväxtländerna är billiga att köpa in sig i - att det inte är "upptäckta" av marknaden. Ett optimistiskt antagande. Snarare avspeglar priset antingen risken (som i Rysslands fall) eller är inte alls särskilt billigt  (som med exemplet Kina). Ovanpå allt annat är de normalt dyra fonder vi talar om.

Det finns med andra ord anledning att vara lite skeptisk till även denna pengamaskin. Precis som på bolagssidan skulle jag aldrig rakt av skriva av varken tillväxtländer eller de som snarast bör jämföras med chansaktier. Däremot kräver svårare investeringar mer analys och ett öppet sinne för att det kan gå snett.

Nuläget

Tillväxtländer kan även i det korta perspektivet jämföras med motsvarande bolag. De har de senaste åren haft tillgång till billigt kapital och värderats högt till följd av låga diskonteringsräntor. De har även i högsta grad om än i olika riktning påverkats först av de höga och sedan det allt lägre oljepriset.

Slutligen är de här länderna i större utsträckning än vad som kanske framkommer beroende av efterfrågan från rika länder - något Kina fått känna av de senaste åren.

När det gäller värderingen är det viktigt att känna till det som brukar kalla "middle income trap". Det har visat sig betydligt enklare att gå från fattigt land till mellanskiket än vidare upp till den rika gruppen.

Modell för förväntad tillväxt

När jag tittar på geografi gör jag ungefär samma hemläxa som för enskilda bolag. Det är ledning, produkt, affärsmodell (inklusive konkurrensförutsättningar) och pris som är viktigast.

För ett land skulle det kunna översättas till statskick och politikernas kvalitet, tillgång till produktionsfaktorer, lätthet att göra affärer samt börsens värdering.

Den knepigaste faktorn kanske är produktionsfaktorer. Det är ekonomins utbudssida som kan delas in i kapital, arbetskraft, teknikutveckling och råvaror. Länder med god och ökande tillgång inom dessa områden har goda förutsättningar till tillväxt.

Demografins roll

Den faktor jag tänkte lyfta fram särskilt i det här inlägget är demografin. Hela jordens befolkningspyramid kommer att mer ta formen av ett torn under de närmaste decennierna. I flera länder är åldrande eller till och med minskande befolkning ett problem redan nu.

Ett land som ska hantera kostnaderna för och de minskande intäkterna från en allt äldre befolkning ställs i princip inför tre val. Det första är att förlänga arbetslivet eller sänka levnadsstandarden för äldre. Det andra är att genom migration importera arberskraft. Det tredje är att spara och exportera kapital.

Japan är ett intressant exempel, eftersom de mötte problemen tidigare än andra. Landet har en begränsad import av arbetskraft från Sydkorea men i stort sett har japaner försökt spara sig ur sin knipa. Avkastningen på sparandet har dock pressats nedåt vart efter inhemska investeringar minskat och exempelvis Usa åtminstone under 80-talet högst avsiktligt lät inflation äta upp dollarskulden till japanerna. I princip visar den japanska erfarenheten att länder nästan måste få till migration som kana matcha ålderstrukturen i landet.

Tittar man framåt är det lätt att uppfatta att exempelvis Kina och Sydkorea är i samma situation nu som Japan länge varit i. Tyskland, södra Europa, Ryssland listan på länder i en liknande knipa är lätta att peka ut. I Norden är problemen störst i Danmark och Finland medan det ser mer ok ut exempelvis i Sverige.

Usa visar vägen

Finns det då något land som ligger bättre till framöver? Svaret är Usa. Det demografiska problemet är löst dels med stor immigration från Latinamerika, dels genom att exportera kapital till och importera varor från bl.a. Mexico och säkert Kuba inon rimlig tid.

Klimatet för teknisk utveckling ser alldeles utmärkt ut - Carlifornication är till och med ett begrepp. Råvaror fick ett ryck när skiffeeoljan byggdes ut. Kapital är inte heller någon bristvara, vi talar trots allt om landet som trycker världsvalutan.

Poängen är ett öppet sinne

Nu avspeglas allt det här i priset på amerikanska aktier, så det är inte läge att trycka på köpknappen på en gång. Däremot kanske det kan väcka någon tanke kring var avkastningen på sikt blir bäst. Det behöver inte vara i den exotiska fonden långt borta.

Möjligen är geografi för investeringar ett område som inte tillräckligt tagit till sig värdeinvesterarnas tankar. Det bästa är att passa på att köpa det bra landet till rätt pris. Just nu är haken framför allt det senare, det där med rätt pris.

Någon gång kommer dock en korrigering - frågan är då om det inte, precis som på aktiemarknaden, är värt att ta en titt på alternativ som redan levererar men fortfarande växer. I den ekvationen kan det visa sig att Usa är ett bättre val än Ryssland - även för investeraren.

Länkar (nåja)

Avslutningsvis en friskrivning. Jag är på resande fot och har inte riktigt tillgång till alla faktalänkar. Mycket är taget från mina vanligaste källor Economist, FT och wsj, som alla haft artiklar om ovanstående. Från de båda senare samt från en artikel i danska Börsen om tillväxtaktier jämfört med värdeaktier är mycket av resonemangen om värderingen i nuläget tagna.

Economist har bl.a. skrivit om USA:s demografiska fördel och problemet med åldrande befolkning i bl.a. Kina, Sydkorea och Japan. Tidningen har också djupdykt i vad som fungerar för att höja nativiteten samt varför norra europa klarar sig bättre än södra. Det korta svaret är att det är för dyrt att få barn. Förenklat var det en bra investering när barnen bekostade den egna ålderdomen. När den istället finansieras via skatt eller eget sparande faller det argumentet. För att de ska gå ihop måste staten då förbättra kallylen, exempelvis genom att erbjuda dagis.

Der Spiegel hade ett temanummer om Tysklands snabbt eskalerande brist på arbetskraft. Tidningen beräknade att utan migration skulle det för att klara bnp och statens kostnader för gamka saknas knappt 10 miljoner personer i arbetskraften redan om femton år.

Det var en del av faktaunderlagen men inlägget är som sagt skrivet ur minnet så säkert har jag missat några

6 kommentarer:

  1. Det här var så bra funderingar att jag var tvungen att skriva min uppskattning. Något jag nästan aldrig gör. Tack!

    SvaraRadera
  2. Samtidigt med detta har vi en omfattande automatisering av samhället. Många yrken (kassapersonal, chaufförer, kanske lärare och läkare lite längre fram) kommer behöva färre anställda eller inga alls, eller andra mer kvalificerade yrkesgrupper. Kanske kommer ett land som Sverige som inte har så svår demografisk situation istället drabbas av högre arbetslöshet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hâller med dig Markus. Den fjärde möjligheten är automatisering och robotisering(?) av samhället och där vill jag nog lyfta fram förr Japan än USA som det land som hâller sig framme. Med ökad automatisering kan man ocksâ fâ en ökande BNP per capita vilket enligt mig är ett utmärkt mâtt för ett lands framgâng.
      Ju billigare arbetskraft man har i ett land desto mindre intressant blir det att genomföra automatisering. Hur mânga robotgräsklippare kommer att köpas in av hus ägarna sâ länge immigranter gör jobbet för en spottstyver? Vad innebär det för ett lands framtida utveckling att inte börja använda robotgräsklippare?

      Radera
    2. Intressanta inspel. En klassisk tanke på den svenska arbetsmarknaden, bl.a. bakom kollektivavtalsmodellen, har varit att driva upp löner och på så sätt driva på effektivisering samt slå ut mindre effektiva bolag. Det finns några invändningar mot den modellen.

      För det första har tjänstesektorn gått framåt. En del av det kan förstås digitaliseras men det finns en trend att få ifrån do it yourself till do it for me. Ett bra exempel är hemkörning av diverse saker (även om det kanske kan göras med drönare så smångingom).

      För det andra, och kanske intressantare, det verkar inte vara låginkomstyrkena som rationaliseras bort på det sätt man trodde. Istället är det mellanskiktet som försvinner. Yrken förenklas med hjälp av teknik. Det gäller allt från taxichaffisar, till controllers, jurister, journalister, HR-folk med mera. Teknik minskar behovet av enklare medelklassyrken. USA är ett exempel på detta, även om man förstås kan gå på ditt argument Fredrik och mena att det beror på den goda tillgången på billig arbetskraft. :)

      Radera
    3. Jag har också läst det där att det är medelinkomstyrken som automatiseras mest, och det verkar rimligt. I Sverige så är det många yrken som inte är så avancerade men som ofta är relativt välbetalda ändå pga fack eller legitimering. Säkert kommer dessa påverkas mest. På jobbet har vi en städerska som börjar 5:30 prick och gör sitt arbete fort om än inte supernoggrant. Svårt och dyrt att ersätta med maskiner. Samtidigt så lär tillväxten inom det yrket vara begränsat.

      Radera

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam