Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

måndag 11 maj 2015

Gästinlägg: upp, ned och upp igen i Sino Agro

Investeraren RobGum, på Shareville (länk), är specialist på på spännande småbolag. Här berättar han om en resa upp och ned och upp igen i det spännande bolaget Sino Agro. 

RobGums portfölj på Shareville






Ett annorlunda sätt att investera

Jag tycker det är lärorikt att prata investeringar med så många duktiga personer som möjligt. Gärna med så olika perspektiv som möjligt.

De minsta bolagen, ofta benämnda förhoppningsbolag, är inget jag begriper mig på men jag har stor respekt för de som kan de här bolagen. En del, som RobGum, lägger däremot möda och kraft på att skilja agnarna från vetet i denna svåra genre.

Min syn på ett bolags faser

För egen del följer jag främst den här kategorin bolag för att jag är nyfiken och för att jag vill kunna plocka upp dem i en senare fas. För mig finns det nämligen fyra faser i ett bolags utveckling: förhoppning, förverkligande, tillväxt och utdelning. Min erfarenhet är att de bästa investeringarna kommer när ett bolag etablerat sig i en ny fas, dvs. när det först söker pengar för att komma igång, när det finns en stadig och vinstgivande omsättning, när affären växer och dessutom snabbare än kostnaderna samt slutligen när ett säkert kassaflöde börjar skiftas ut till aktieägarna.

Det går att forma bra investeringsstrategier kring alla de här faserna men mycket beror på vem man är. RobGum vet uppenbarligen vad han gör, för han har många år på börsen bakom sig och nu senast över 350 procents avkastning på fullträffen i Sino Agro Food.

Min fråga till RobGum

Som sagt, inte min kopp te men jag blev nyfiken och pratade med RobGum på Shareville. Frågan jag ställde var:

"Sino Agro är onekligen ett spännande bolag. Imponerande tajming att plocka upp den uppgången. Är det inte svårt med transparensen för en svensk som investerar via USA i ett såpass litet bolag på Kinamarknaden? Vad tror du om framtiden för bolaget?"

RobGum om en spännande resa i ett svårt bolag

Så här svarade RobGum på min fråga (mellanrubrikerna har jag satt).

Steg 1: bluffmakarna dominerar
Jo, USA-noterade Kinesiska bolag var verkligen inte lätt att sätta sig in i. Många imponerades av Kinesiska bolag med låga P/E tal och hög tillväxt för några år sedan. Någonstans tidigt 2010 började dock cirkusen. Flera Kinesiska bolag, som kunde tyckas vara för bra för att vara på riktigt, var också det. Rena bluffar med andra ord. Det följdes av blankarattacker utav dess like. Modellen var för blankarna var att i smyg gräva upp något som avslöjade att bolaget var bluff, korta aktien ordentligt, offentliggöra informationen och kamma hem vinsten. Det dröjde inte länge förrän förtroendet sviktade i hela sektorn och alla Kinesiska småbolag drogs över en kam. Legitima bolag köptes ut till vrakpriser och andra skadades så pass kraftigt att dom avnoterades eller kursade.

Steg 2: vrakpriser för den kunnige
Detta skapade ett ypperligt köptillfälle för den riskvillige. Det fanns nu flera tillväxtbolag som handlades under P/E 1 men problemet var att skilja dom legitima bolagen från bluffarna. Själv handlade jag in mig med mindre belopp flera stycken. SIAF var det 4:e bolaget jag plockade upp efter jag läst en artikel på thestreet.com i maj år 2010. Då var jag oviss om att även Jordanfonden snappat upp aktien. Det skulle senare spela en roll i mitt förtroende för SIAF eftersom dom vid ett par tillfällen reste ned till Kina. Bolagets verksamhet fanns definitivt på riktigt.

Steg 3: bergodalbana som slutar nere i källaren 2010 var en riktigt svängigt år. När det kom till SIAF fick jag se mitt innehav gå upp med 300% för att falla tillbaks och gå ner under mitt GAV. Hade dock flyt och sålde hälften 4 cent från toppen men köpte tillbaks på tok för tidigt.

Sedan började problemen med SIAF. Solomon Lee, VD för SIAF, ville expandera bolaget i en makalös takt. Istället för att betala sina underleverantörer med kontanter, betalade han dom med nyemitterade aktier. Underleverantörerna rusade till börsen och dumpade aktierna. Köparna saknades på den obskyra lista den handlades på och aktien trycktes ned under P/E 1.

Bolagets vision och utveckling var däremot klart imponerande men den konstanta utspädningen var katastrofal. Solomon ville väl och hade fortfarande marknadsförtroende för sin operativa förmåga. Vid ett tillfälle gav han tillbaks flera miljoner av hans egna aktier för att minska utspädningen. Dessvärre var det inte tillräckligt och delar av marknaden tolkade det nog som oseriöst.

Steg 4: vändningen (igen)Förra året kom det som äntligen satte stopp för all frustration vi aktieägare fått stå ut med. Svenska Euro Capital China AB (ECAB) gick efter 2 års due diligence in med 25 MUSD via ett konvertibelt lån. ECAB visste att det här kan bli ett sanslöst case om man bara rättar till problemen på aktiemarknaden. Via ett 5 års kontrakt satte man nästintill stopp på utspädningen och tog sig rätten att välja CFO. Med rätt CFO ansåg man att man kunde bygga ett förtroende för siffrorna och slippa den Kinesiska scam stämpeln. Ca 60% av aktieägarna uppskattas vara svenska eller har koppling till Sverige så en svensk CFO var nog ganska given.

Detta blev startskottet till något helt fantastiskt. CFO’n som startade nu i maj blev ingen annan än Bertil Tiusanen, före detta CFO för bolag som Vattenfall, Coop och Pharmacia. Man tog in Stockholmsbaserade Box Communications för att få ordning på det nästintill obefintliga PR området. Man meddelade att man siktar på en notering på Oslo börs, världens största börs inom akvakultur, vid slutet av året. Man siktar även på en notering på First North och sa nyligen att noteringsansökan ska ske före sommarn.

Min framtidstro är väldigt stark just nu som du säkert ser med min vikt i SIAF. Trots den uppgången som varit sedan ECAB-nyheten förra året, handlas aktien endast kring P/E 3 på 2014 års vinst. Går allt enligt plan tror jag kursen har mer än dubblat mot slutet på året. Ja, alltså under förutsättning att bolaget noterats i Oslo och att börsen inte vänt in i bear market. Det finns mycket mer att skriva om bolaget men jag känner att det som startade som ett litet svar här på ShareVille håller på att bli en novell så får sluta här. :)

Steg 5: spännande men osäker framtid
En styrka i Sino är att de kunnat visa vinst under sin tillväxt. Angående finansieringen av expansionen så har bolagets VD fortsatt storsinta planer där företagets egna vinster inte kommer att täcka framtida behov. Zhongshan-projektet, som kommer att bli världens största ekologiska sötvattensräkfarm (heter det så på svenska?), kommer under kommande 10 år att kräva mycket stora investeringar. Bara den planerade ytan på anläggningen är 2.4 km2, att jämföra med Monaco, världens näst minsta land, som är 2.02 km2. Projektet kommer även att ha skapat 5000 jobb.

När projektet är färdigt räknar man med ett årligt produktionsvärde på 15 miljarder RMB (20 miljarder SEK). Men som sagt, det kommer att krävas stora investeringar. Närmare 11.5 miljarder RMB (15.4 miljarder SEK) under 10 års perioden.

Bolaget meddelade marknaden under April att man vill renodla verksamheten kring akvakultur och att andra områden kommer att säljas av med tiden. Man har även börjat ta in en del banklån men hur långt avknoppningar, företagsvinster och banklån tar oss vet vi ännu inte.

Jag antar att sådana storsinta planer gör att bolaget faller in under benämningen förhoppningsbolag men jag tycker inte heller om benämningen. Det har en allt för negativ och oseriös klang. Tycker även att det är otydligt när ett förhoppningsbolag övergår till något annat.

Normalt är min portfölj mer diversierad. När SIAF är någorlunda rätt värderad får jag avyttra en del aktier och minska min dollarexponering.

Min reflektion

Skälet till att jag bjöd in RobGum att berätta sin erfarenhet är att jag tycker den är både imponerande och lärorik. När man läser om alla turer i bolaget blir åtminstone jag ödmjuk inför vilka krav den här kategorin investeringar ställer på investeraren. Tajming, trading och uthållighet i en salig blandning. Ibland får jag känslan av att en del köper de minsta bolagen som lottsedlar. Det känns dumt, då är stora men svängiga bolag bättre, som Africa Oil. Eller varför inte gå hela vägen och köpa derivat eller hävstångsprodukter i något man känner till (förstås med noggrann bevakning av att de inte går över gränsen där man förlorar mer än man satsat). 

Hög risk är inte det vi satsar på men jag förstår både poängen och charmen. Däremot förstår jag inte riktigt tanken med att köpa de svåraste bolagen enbart baserat på att de nämns i en rekommendation. Så ska man satsa på mikrobolagen är det hårt arbete som gäller. 

Slutligen, mitt intresse i Sino Agro är förstås utifrån våra investeringar. När jag lyssnar på RobGum blir min slutsats att bolaget är för tidigt för oss. Jag önskar RobGum och alla andra insatta och modiga lycka till. Det här tåget får åka vidare utan mig ett tag till men jag är beredd att stiga på vid en betydligt senare station - även om jag inser att biljetpriset då också är ett annat än det nuvarande. 

4 kommentarer:

  1. Jag tycker RobGum är för blygsam. Rest-SIAF utan akvakultur är vid ett P/E 8-10 värt kanske 80-100 USD/aktie. Investeringsbehovet bör ligga runt 100 MUSD för fisk- o räkfarmarna. Akvakulturen kommer generera vinst direkt. O redan efter första fasen i Zhongshan är farmen självförsörjande med kapital. Räkynglen läggs i tankarna under juni 2015.

    SvaraRadera
  2. Att avfärda SIAF som "Hög risk" är att göra en felaktig bedömning. Många avfärdar ett bolag som högriskbolag antingen för att det råkar ligga långt bort från Sverige eller för att man inte orkat bry sig om att sätta sig in i bolaget, dess verksamhet och marknad. SIAF idag är inte ett högriskbolag. Tvärtom. Sino Agro Food erbjuder idag investerare en makalös ROI på kort sikt till en LÅG risk. Det enda ni kommer att ångra kring SIAF är 1. att ni inte köpte, eller 2. att ni inte köpte mer. Mvh, /Petrejus

    SvaraRadera
  3. Bra skrivet även om det fattades en del för att göra "artikeln" komplett, men jag förstår varför man vill slippa skriva en novell :)
    Ang. megafarmen är det dock så att man redan i dagsläget tjänar pengar på den, 40 miljoner dollar/ år (som senare växer till 50 och tillslut $60M) som konsultarvode, däremot så vill man ta på sig lån för att köpa in sig i farmen (hela 55% av den) och det kommer såklart att kosta, men det är verkligen inget som känns omöjligt längre.
    Dom har ju även börjat prata om att sälja delar av de andra dotterbolagen så med rätt köpare där kommer dom att få de pengarna som behövs. Men jag tror vi kommer se något större lån snart att börja med, bolaget är ju i dagsläget nästan skuldfritt om man ser det mot de tillgångar bolaget innehar.

    Jag instämmer i Petrejus konstaterande ovan

    SvaraRadera
  4. Jag avfärdar inte Sino men nog tycker jag Robs genomgång av historiken visar att det finns en del risk i bolaget. Framtiden med stora investeringar är förstås också lika delar spännande och riskfylld. Sedan det där med att bolaget agerar i Kina - det får man nog också säga är en risk. Fråga BMW och Qualcomm - två jättar som fått anpassa sig.

    Risk behöver inte vara fel om det följs av avkastning. Så kanske det blir här. Jag håller tummarna! Även ur en egoistisk synvinkel, för då växer det här spännande bolaget vidare till den lite tryggare investering där jag känner mig hemma.

    SvaraRadera

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam