Jag tror en amerikansk trend kan bli nästa års kursdrivare. I Usa har återköp av aktier varit ett viktigt skäl till börsens uppgång. Det är i mycket drivet av skatteregler men det finns fler skäl. Ett är att konjunkturen gör det gynnsamt att utnyttja billiga lån för att höja avkastningen utan att riskpremien på bolaget hänger med uppåt. Eller med andra ord, det har blivit billigare att låna utan att ägarna oroar sig.
Efter många år med sjunkande företagslån är frågan om inte ett case just nu är att leta upp bolag som kan och tänker driva upp sin kurs genom att öka hävstången. Det är ju så riskkapitalister jobbar. När Intrum Justitia startade nya återköp nyligen var just hävstången det uttalade syftet.
Rätt eller fel på sikt så tror jag att bolagen just nu vänjer sig vid den låga räntan och att det kommer driva kurserna ett tag - inte bara i klassiska sparböcker som banker och fastigheter utan även i andra bolag som har vinster att göra återköp med. Det beror också på att marginalerna nu under flera år pressats till en nivå där det är svårt att hämta så mycket mer. Försäljning kan nog driva på kurserna lite till. Det i särklass enklaste sättet att få upp kursen i ett evigt lågränterike är dock att låna mer.
Så frågan är vilka bolag som passar in på beskrivningen går med vinst, har låneutrymme kvar, har låg verksamhetsrisk och är beredda att göra stora återköp.
Bakgrund
Lite formler nedan för den som vill se världen på det sättet.
(Vinst/Försäljning)×(Försäljning/Tillgångar)*(Tillgångar/Eget kapital)=(Vinst/Eget kapital)
eller kanske intressantare fomulerat:
Rörelsemarginal*Omsättningshastighet på kapital*Hävstång på finansiering=Avkastning på eget kapital (ROE). Värdet av en effektiv kapitalstruktur är bland det första man får lära sig på ekonomlinjen. Ofta illustrerat med nedanstående formel.
Formeln säger, som bekant, att avkastningen på det satsade egna kapitalet ges av avkastningen på samtliga tillgångar plus den hävstång avkastningen justerad för räntor ger på lånade pengar.
Begränsningen för den här pengamaskinen är att vid någon nivå blir risken så hög att diskonteringsräntan som ligger till grund för den vägda genomsnittliga kapitalkostnaden (wacc) så hög att nya lån blir olönsamma. Eller för all del, det finns en gräns för hur mycket man får låna billigt. Åtminstone förr i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.