Vart tog jag vägen?

Nytt jobb ändrar förutsättningarna både för våra investeringar och för att skriva om dem. Här kommer några rader om vart jag tog vägen och hur planen ser ut framåt.

Tack alla ni som nu bidragit med över 50 tusen kronor! Om du gillar det jag skriver och filmar och vill uppmuntra mig att fortsätta, så stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!

En annan väg 

Jag har på många sätt en lite annan bakgrund än många av de vänner jag fått genom bloggande och vloggande de senaste åren. Till att börja med är jag en medelålders ekonom, vilket är förvånansvärt ovanligt bland ekonomibloggar. Tekniker, jurist eller studerande på väg att bli ekonom är en vanlig bakgrund bland andra som skriver om ekonomi. Förklaringen är enkel gissar jag. De flesta investeringsintresserade ekonomer skriver inte om investeringar - de jobbar med det istället.

Det var inte så långt borta för min del när jag gick ut Handels för många år sedan. Makroanalytiker var det jag valde bort när jag istället inriktade mig på styrningsfrågor (det som även kallas management). Först som konsult men sedan främst i olika roller i statsförvaltningen. Det gjorde att mitt intresse för makroekonomi och investeringar fick förbli en hobby.

Fast i och med att jag alltid i grunden trott och fortfarande tror på att marknader i stort sett är effektiva samt att just jag sällan har någon informationsfördel, så har vi för det mesta förvaltat vårt privata sparande via indexfonder. Dessutom är jag bara måttligt intresserad av att spara och gneta (min fru, affärsmodellen, är däremot proffs). Det vi är överens om i familjen är att ha en ekonomi som är i god form. Jag är uppvuxen med att aldrig låna till konsumtion och att så långt det går försöka vara rustad för att klara livets utmaningar.

Jag är alltså, egentligen, intresserad av ekonomi och investeringar men inte nödvändigtvis av att spara och investera. En möjligen lite udda kombination. Fast jag ska inte överdriva. Det är inte så att jag tycker det är tråkigt med sparande och jag gillar verkligen att sköta vår portfölj (det har väl märkts). Det är mer att det inte är det som driver mig. Jag tycker på riktigt att det är roligt att läsa kvartalsrapporter och om räntebeslut. En reflektion jag har är att många jag möter inte verkar se det så.

I de kontakter jag fått chansen att ha med andra hobbyinvesterare och sparintresserade är det en rätt stor grupp som faktiskt främst vill bli rika eller åtminstone få ett ekonomiskt lyft. Till den gruppen har jag ett absolut entydigt råd. Satsa på jobbet, sparkvoten och sätt pengarna i indexfonder. Jag skulle aldrig jaga extra avkastning enbart för pengarna. Det är alldeles för svårt och livet påtagligt för kort.

För jag har verkligen ingen enkel och magisk formel för våra investeringar. Det enda utöver tur som gjort att vi slagit index de senaste sex åren, när jag gick över till aktiva investeringar, är att jag läst väldigt mycket. Så mycket att jag till exempel inte läst några andra typer av böcker, sett några filmer (barnfilmer undantagna), tränat mindre än jag borde och knappt spelat någon schack. Det sistnämnda är en annan hobby som tar oerhört mycket tid.

Det där gick ju bra

Belöningen är att vi slagit index inklusive utdelningar med knappt nio procent om året de här åren. Det är jag stolt över även om det är mycket möjligt att det mest är en kombination av tur och några enstaka beslut som åtminstone i efterhand framstår som skickliga (det är ju lätt att känna så när det till exempel gick ordentligt bra före och efter Brexit). Det jag vet är bra är att det varit med en välblandad portfölj, så resultatet är åtminstone inte en effekt av överdriven volatilitet.

Poängen är att oavsett om det i verkligheten varit slumpen som gett resultatet, så kan jag inte upprätthålla mitt sätt att investera utan att lägga den tiden jag lagt. Det har de senaste åren blivit allt svårare i takt med att mitt ordinarie arbetsliv tar allt mer plats. Det senaste året har jag fått dubblera i två olika chefsroller. Det är tufft och i längden blir det inte så roligt när investeringarna är en tredje heltidsuppgift. En hel del sena nätter än av effekterna.

Dags för förnyelse

Nu har jag fått ett nytt jobb och därtill ett som ligger närmare en traditionell ekonomroll. Jag ska nämligen bli ekonomidirektör på Fortifikationsverket. En av Sveriges största fastighetsvärdar med specialisering på militära anläggningar. Det ska bli fantastiskt roligt men det innebär samtidigt att det kommer vara svårt om ens överhuvudtaget möjligt att hålla på med investeringar i den form jag gjort eller för den delen med bloggandet.

Tiden får utvisa men jag gissar att det inte kommer att gå. En del av förberedelserna för det här nya livet är att jag sagt upp samarbetet med Nordnet. Alla artiklar och filmer jag gjort tillsammans med dem har verkligen varit givande. Jag får se hur jag gör med Shareville framöver - jag vet inte riktigt om det är förenligt med mitt nya jobb att vara kvar där. För min egen del tycker jag det är roligt, så jag har gärna kvar familjeportföljen i den nya mer passiva form den får framöver om det går.

Nu närmast har jag fortfarande några roliga investeringsprojekt på gång. Jag ska skriva om investeringstjänsten Opti - är det något ni vill veta? Sedan blir det inom kort en uppföljning i Börsveckan av vad jag tror är de ömma punkterna för börsen i världsekonomin just nu. De är fler än på länge, så det blir spännande. I början på oktober är jag med i välgörenhetsklassen av Investerar-SM. Där är ju poängen att spekulera våldsamt för att hitta rätt svängningar för att på kort tid få upp resultatet om än med hög risk. Med andra ord raka motsatsen till långsiktiga investeringar. Det är ändå en kul tävling och jag tycker det ger en viss förståelse för vad det är som driver främst priset på aktier och andra marknader att vara med. Vontobel har jag haft ett mycket bra samarbete med och jag får se om det blir någon mer insats till dem. Det vore kul.

Den stora utmaningen är annars förstås omläggningen av vår portfölj utifrån de nya förutsättningarna. Dessutom har jag i min övergripande syn blivit mer pessimistisk om börsen. Framför allt tror jag att risken för att en grå svan dyker upp och förstör festen nu är rätt stor. Så hur vi gör med portföljen blir också ett ämne den närmaste månaden. Fullt upp hela vägen fram till mållinjen således.

Till alla vänner och om livet som bloggare

Slutligen måste jag skriva några ord om alla helt fantastiska möten bloggandet gett de senaste åren. Nu är inte det här inlägget ett avsked men ändå ett tillfälle för reflektion. Mitt bloggande har på ganska kort tid gett massor med kontakter med andra sparare, nya vänner inte minst via Värdepappret och Aktiespararna plus att jag fått chansen att lära känna en hel del proffs både bland analytiker och journalister.

Jag kan med glädje konstatera att de vanliga klichéerna inte verkar stämma. Särskilt de båda sistnämnda grupperna är ständigt och ska ju kunna leva med att bli ifrågasatta. För min del måste jag dock säga att är det något som slagit mig i olika samtal med er journalister är hur oerhört proffsiga de flesta av er är. Min upplevelse är att många inte förstår vidden av hur det vi läser bygger på en journalistisk metod. Det är som ett isberg, där vi som konsumerar media bara ser det som visas. Oftare och mer än man tror finns det djupare reflektioner och framför allt faktainhämtning under ytan som inte syns när budskapet ska förmedlas vasst och lättläst. Det samma gäller för analytiker. Det är kunskap i mängder som nog inte alla tar till sig som vrids och vänds till de landar i en slutsats som när den förklaras kan låta men inte är ytlig.

Utifrån det kan jag förstå om journalister och analytiker ibland kan bli frustrerade av att klumpas ihop med tyckare som undertecknad, där det helt ligger hos mig själv om jag har genomarbetade underlag eller inte. Fast tittar jag på bloggkollegor och andra i den sociala sfären är det överlag samvetsgranna personer som verkligen vill dela med sig och stöta och blöta sina erfarenheter med andra. En del av de bästa och mest mångskiftande analyser jag läst överhuvudtaget kommer från den här gruppen. Bilden av ytlighet och allmänt haussande av egna innehav stämmer väldigt dåligt. Snarare är det bland de bloggare jag läst som det verkligen funnits utrymme för självrannsakan och reflektioner kring sina investeringar.

Så det är något jag verkligen vill skicka med till alla er som läser. Det finns enormt mycket bra att välja på. Lite kan jag känna att ansvaret faktiskt ligger på oss som informationskonsumenter. Handen på hjärtat - vems fel är det om man läser rapportering om Leif GW:s investeringar och sedan börjar köpa de obskyra bolag han försöker sälja in? Med det inte sagt att det saknas fel och brister i media, bland analytiker och på bloggar. Jag stör mig till exempel på att media helt utan reflektion låter personfixering gå före granskning i exemplet när en kändis får köpa in sig i ett onoterat bolag och sedan bidrar med uppmärksamhet i samband med att bolaget säljs in till småsparare på börsen.

En sak jag verkligen velat förmedla till journalister, analytiker och vänner i bloggosfären är att det är viktigt att städa bort det som är vilseledande. Det kan kännas som en knorr eller mest bara lite roligt med exemplet ovan, när någon slänger ur sig en hastig och kanske känslomässig  rekommendation att köpa alternativt sälja eller med alla olika modeller som säkert gör dig till vinnare. Problemet, som jag sett i min brevskörd, är att det leder till många tråkiga och högst verkliga händelser för alldeles vanliga personer av kött och blod.

Visst det är vars och ens eget ansvar - det tycker jag verkligen - men har man någon förmåga till inlevelse måste man förstå att många kommer in i sparande och investeringar med en hel massa olika föreställningar om vad en expert kan garantera kombinerat med sina egna drömmar om att göra det där stora klippet eller rädslor för att själva göra fel. Det som en avslutande moralkaka. Fast som sagt allt det där är ändå undantagen och inte regeln. 

När jag nu börjar runda av - jag har uppskattat oerhört mycket att några av er bidragit till min insamling till SOS Barnbyar. Det har verkligen varit en kick och en känsla av att bloggandet betytt något. Insamlingen är fortfarande öppen och ni som vill får väldigt gärna ge ett bidrag!

Jacob Henriksson, Gottodix