Om börsen, Cellavision och lite annat

Vi har de senaste sju åren tjänat mycket pengar på att andra följt analytikernas råd att sälja Cellavision och Vitrolife för att aktierna varit för dyra. Hur tänker jag nu när p/e-talen ligger på 60? Jag tar en omväg via min syn på börsen för att svara på den frågan.

Tack alla ni som nu bidragit med över 50 tusen kronor! Om du gillar det jag skriver och filmar stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!

Livet numera

Nej, det här är ingen comeback. All min tid går numera förutom till familjen till jobbet. Det är kul och lärorikt att sitta i ledningen för en av Sveriges största fastighetsförvaltare men så värst mycket luckor för att göra annat blir det inte.

Dessutom har jag inte som hos min förra arbetsgivare bloggande och vloggande som bisyssla. Jag har därför inte längre några kommersiella samarbeten eller uppdrag men ni som vill - skänk gärna en slant till min insamling till SOS Barnbyar (jag blir genuint barnsligt glad!).

Däremot har jag kollat att det är ok att jag har "vanliga sociala media" och det var det så länge jag använder dem omdömesgillt. Så enstaka småinlägg som detta kanske det kan bli med lite mellanrum emellan.

Hur gick min senaste börsgissning?

Senast jag skrev trodde jag att räntorna skulle vända ned medan börsen skulle bottna långsamt för att sedan längre fram få en möjligen tillfällig vändning uppåt. Det första var rätt medan det andra var en grav underskattning av kraften i en stor likviditet i världsekonomin.

För när räntorna föll på sämre ekonomiska utsikter och att till exempel ECB pumpade på med mer likviditet var det som att någon vridit på kranarna till badkaret igen. Det spelar ingen roll om riskviljan minskar om mängden kapital att placera stiger snabbare var väl lärdomen den här gången.

För vår egen del åkte portföljen iväg ordentligt och en bit över index - framför allt tack vare de eviga pengamaskinerna Cellavision och Vitrolife. Kom dock ihåg att vi sålde en hel del före börsfallet och använde pengarna i vår privatekonomi. Så, tja, det är väl varken eller i betyg för mig som spågubbe den här gången.

Vad tror jag om börsen i sommar?

Blickar jag framåt tror jag den lilla korrigering vi såg i maj går över i en lite större men inte överväldigande nedgång under sommaren. Skälet är att jag tror att stödet från fallande räntor och ökade stimulanser nu är inprisat medan tvekan i konjunkturutsikterna inte är det.

Nedgången kommer säkert tillskrivas någon trigger, som mer strul i handelspolitiken, men det är inte de stora rörelserna som på kort sikt är problemet. Jag tror snarare det vi får se är att fler stora placerare skiftar över till kontanter eller, faktiskt, till obligationer trots usla räntor.

Om marknaden gör som den brukar lär det betyda fallande amerikanska räntor och en fortsatt starkare dollar (samt därmed ett fortsatt fall för kronan). I grunden ser vi nu ett kapitalflöde över Atlanten i jakt på ränta och stigande dollar. Det överskuggar ett amerikanskt underskott i handelsbalansen, som i sig självt skulle pressa dollarn.

Den här klämmen verkar vara en del av problemet som låser numera även EU i japanifierade zombieräntor. Stigande räntor stoppas snabbt av att de även åtföljs av starkare euro, vilket Europa och i förlängningen inte USA eller Kina orkar med. Därför drar räntorna nedåt inte uppåt.

Effekten blir att hela systemet är beroende av budgetunderskotten i USA och lånebehovet i Kina samt att centralbankerna pumpar likviditet genom hela ekonomin. För när de kranarna flödar så kan - paradoxalt nog - handelsflöden från Europa stärka ekonomin utan att euron drar iväg (lånen görs ju i dollar eller yuan).

Problemet är att skulderna också är rätt maxade. I USA har skattereformen redan gett sin väntade engångseffekt. I en ekonomi på redan tidigare lånestimulerat högvarv finns inget mer att hämta. Det är Trump medveten om och det är därför han vill driva ekonomin vidare via den andra linan - sänkta räntor. Läget i Kina är att staten vet att den måste stimulera men det gör den ju redan ordentligt.

Så enkelt sammanfattat - är en kran redan öppen hjälper det inte att vrida mer på den men ingen lär stänga den så länge vattnet läcker ut.

När tar det då slut? Det ena alternativet är att den underliggande efterfrågan i ekonomin trots allt håller i sig och stiger stadigt vidare. I det läget stiger räntorna, euron och kronan. I så fall skulle börsens dyra bolag kunna krascha utan att hela börsen eller ekonomin rasar.

Det är scenariet från 70-talets Nifty Fifty, från den oljedrivna kraschen 1987 och från milleniebubblan. Det verkar dock osannolikt att vi får en efterfrågedriven rusning i inflation och räntor. Så det tror jag inte på.

Det andra alternativet är en broms via minskade skuldökning i världsekonomin. Det kan hända genom en politisk åtstramning (jämför med amorteringskravets effekt på bopriserna), som dock helt lyser med sin frånvaro. Det kan också hända genom att marknaden blir mindre intresserad av att finansiera lånen. Det stoppas effektivt av att ju lägre avkastning pensionssparare får, desto mer måste de spara.

Till slut blir det därför en alldeles vanlig inbromsning i ekonomin som knäcker börsuppgången. Den verkar redan ha börjat men ett tag fast inte så länge till går det att rulla vidare med den högst speciella börs vi har.

Det här skrev jag om i Börsveckan förra hösten. Risken är egentligen för hög på börsen just nu men det finns på grund av att kranen står vidöppen ingen exakt tajming i när det roliga tar slut. Här och nu är vi främst fast i pendeln nedåt som tidigare faktiskt slagit uppåt.

Så i sommar ser jag en nedgång som ett visserligen giftigt men ändå spännande swingläge. Det verkar jag inte vara ensam om

Twisten med de fina bolagen men dyra aktierna

Det som en lång inramning till två frågor jag mött i snart sju år om våra vinstmaskiner Vitrolife och Cellavision. Den ena är varför äger du bolag med så hög värderingen? Den andra är hur vågar du köpa när värderingen bara faller tillbaka en aning?

Börsveckan skrev en mycket typisk analys av Cellavision i senaste numret. De konstaterar, vilket jag håller med om, att försäljningstillväxten är uppbackad av en stabil bas, en ny produktlinje och ett framgångsrikt geografiskt säljprogram. Affären funkar helt enkelt. Ändå sänker de utan några särskilda argument tillväxtantagandena för kommande år. Försiktigheten går före analysen kan man säga.

Det samma gäller för antagandena om värderingen. Den är orimligt hög - köp på dippen istället, är alltid slutsatsen. Ironiskt nog leder det till att många småsparare säljer och eftersom likviditeten i aktien är dålig så faller kursen en hel del.

Sedan återhämtar sig aktien och kanske därtill drar vidare. De underliggande faktorerna (försäljningen för bolaget och räntan samt riskviljan för aktievärderingen) har inte i grunden ändrats.

Det här gör att så länge bolaget håller kursen och börsen lever vidare i den udda logik jag beskrev ovan - ja, då funkar min swingtrade om och om igen. Just nu tror jag den kommer fortsätta fungera ett tag till men tyvärr är nog det roliga slut snart.

Det beror dock inte till någon del på de allmänna resonemang om "fint bolag men för dyr aktie" som Aktiespararna, Affärsvärlden, Dagens Industri, Börsveckan med flera och plus diverse proffs skrivit om mina bolag. De analyserna har bara bidragit till att ge min gunga bättre fart. Tack för swingen får man väl säga 😎


Jacob Henriksson, Gottodix
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.