God jul - global tilt!

Affärsmodellen gav mig en bok i julklapp som prickade den djupaste fåran i mina tankebanor om världsekonomin. Det finns trender och det finns det makrotrender men så finns det paradigmskiften. De sista är de där skiftena som likt att steka ägg är irreversibla förändringar. Från den dagen den första ångbåten tuffade ut var segelmakarnas försäljning för evigt förändrad. I Global Tilt av Raman Charan beskriver författaren några av de mekanismer som steg för steg förändrar  företags förutsättningar i en globaliserad ekonomi. När jag nu börjat läsa boken tar jag med mig några saker redan från det inledande kapitlet.

• Möjligheter och välstånd fördelas mer jämnt i en värld som hänger ihop

Vi är uppvuxna i en merkantil ekonomi där ekonomier fyller olika roller. Några är råvaruleverantörer, några har billig arbetskraft och några är de lyckligt lottade ägarna av teknik och kapital. Tidigare flödade resurserna in till länderna med teknik och kapital. Människor flyttade till USA och Detroit blev världens bilmecka. Nu har flödet vänt. De senaste trettio åren har hela den amerikanska tillväxten varit avkastning på kapital och investeringar (teknik). Reallönerna har däremot stått stilla. 

För egen del hoppade jag till när jag tidigare i år läste statistik över oljekonsumtionen. Förbluffade kollade jag vidare på allt från lastbilar till koppar. Mönstret var det samma. Hela den globala tillväxten på efterfrågesidan kommer från länder utanför OECD. I väst är efterfrågan platt år ut och år in. Lite förenklat investeras den rika världens överskott på teknik och investeringar i länderna med billig arbetskraft och bra tillgång på råvaror. Flödet går med andra ord åt andra hållet. Hej då Detroit! 

• Konkurrensen flyttas från länder till arbetskraft

Vi är uppvuxna i en värld där vår tillgång på teknik och kapital gjorde det enkelt att få välbetalda jobb. Förädlingen gjordes ju här och därför gav arbete både varu- och tjänstesektorn bra betalt. I en öppen värld försvinner det monopolet. Resurserna letar upp den billigaste arbetskraften. Den kan finnas i Bangalore eller Trollhättan. En effekt av detta är att ojämlikheter inte längre finns mellan länder utom inom dem. Det här har alltid varit en del av den amerikanska ekonomin. Du ska själv ha skaffa dig den kompetens som krävs och flytta dit  jobben finns. Nu är resten av oss där. Det skapar vinnare och förlorare. I den senare gruppen återfinns tyvärr den växande högerextremismen. De saknar en tid när det fanns privilegier kopplade till vart man föddes med vilken bakgrund. 

• Förtroendet vilar på en skör tråd i ett högst instabilt finanssystem

Förtroende är den utvecklade ekonomins allra viktigaste råvara. Från att ha grävt ned guldet på tomten tog vi steget att investera det i den regionala ekonomin. Finanshus som Goldman Sachs eller SEB här hemma blev viktiga institutioner för att kanalisera kapital till rätt investeringar. I och med att resurserna flödade in till marknaderna med mycket kapital fanns det åtminstone en chans att upprätthålla en trovärdig reglering av finansmarknaderna. Kronan på verket är Handelsbankens kyrktuppsprincip. Varje kontor ska bara låna ut till den verksamhet som kan överblickas från kyrktornet i byn.

När ekvationen vänds flödar kapital och teknik åt andra hållet. Plötsligt ska investeraren lita på att
Agus D.W Martowardojo och hans kollegor på Indonesiens centralbank och deras motsvarigheter i alla andra länder gör sitt jobb. För att inte tala om alla andra funktioner i en stat. Kronofogde, skatt, domstolar med mera. Immateriella rättigheter har precis samma förutsättningar som kapital. Med globaliseringen följer behovet av ett ömsesidigt förtroende för statens förmåga att upprätthålla regler. Det förtroendet finns ännu inte mellan länder på samma sätt som det fungerar inom länder. Amerikaner litar (med statens hjälp) på andra amerikaner men inte på kineser och vice versa.

Samtidigt är avkastningen så mycket högre om man vågar investera utomlands att pengar och teknik ändå flödar ut. Effekten är en sorts vilda västern ekonomi. Det är roligt beskrivet I Willhem Mobergs Utvandrarsvit hur de svenska immigranterna kämpade med att skaffa sig "rätt dollar", eftersom det fanns olika privata banker som gav ut pengar. I samma ögonblick någon blev misstänksam så brakade allt ihop. Vi investerare i Indonesien men kommer det minsta antydan om att det inte går att lita på Agus D.W. då tar alla hem pengarna samtidigt.

• Vi styr inte ensamma världsordningen längre

När det vara de rika ländernas valda parlament som tillsatte institutionerna som upprätthöll världsordningen var det enklare att överblicka spelets regler. I sina mer extrema versioner är det ju känt att United Fruits kunde lita på amerikansk militär när rätt regim skulle installeras i bananrepubliker på femtiotalet. De flesta affärer kunde dock regleras på hemmaplan, eftersom det var där produktion och konsumtion ägde rum. Även om geopolitiken dykt upp i nya former, så är det nog ingen - inte ens amerikanerna - som längre tror att det går att diktera världsordningen längre. Vem ska säga till Kina hur deras upphovsrätt ska se ut? En gång i tiden kunde engelsmän tvinga kineserna att hålla opiumhandeln igång. Så ser det inte ut längre. Istället lever vi i ett oändligt komplext nätverk av förhandlingar och lokala regler. Plötsligt agerar ingen längre i en värld av orsak-verkan eller lag och domstol utan snarare i ett oändligt spel. Får jag betalt för min investering? Det beror på, anpassa dig.

• Gränsen mellan länder och företag suddas ut

När det inte längre finns ett naturligt monopol på den lagstiftande makten suddas gränsen mellan individer, företag, regioner och stater ut. Vem är det som sätter reglerna? Är det piraterna i Pirate Bay? Är det Apple? Är det Kalifornien? Är det USA? Är det EU, IMF eller FN? Svaret är ett nätverk av alltihop. I denna komplexa omgivning blir det allt viktigare att vara accepterad på många arenor och ha förmåga att anpassa sig till många olika förutsättningar. Säg hej till globala varumärken!

• Företagen blir bäraren av utjämningen mellan länder

Summan av alla förutsättningar ovan är framväxten av globala företag som är medspelare i den ekonomiska utvecklingen. Kina och USA litar inte på varandra men både kineser och amerikaner älskar det bayerska varumärket BMW. När BMW bygger fabriker för tillverkning i både USA och Kina blir det en mekanism för att flytta kapital och teknik med bibehållet för förtroende. För vem litar inte på tyska ingenjörer. Det innebär inte att BMW bestämmer reglerna. Tvärtom, länderna och deras regeringar är fortfarande motorn i systemet. Däremot blir företagens villkor en konkret bärare av förhandlingsresultaten på ett helt annat sätt än de förhandlingar som förs vid exempelvis klimatförhandlingar. Det är en mer konkret fråga att diskutera vilka utsläppsregler, arbetsvillkor med mera som ska gälla för bilar tillverkade i all världens BMW-fabriker än att fästa en global lagstiftning på papper.

Ska man inte simma uppströms i denna sköna nya värld, är min slutsats dels att man ska investera - för på arbete blir man inte rik längre - dels att investeringarna ska göras i bolag som platsar i den globala ekonomin.