Swingar och missar 2015

Det blir en del misstag även ett bra år. Vilka var mina värsta 2015? Liksom förra inför förra julen bjuder jag här på en lista med de grövsta swingar och missar jag haft i år.

Lite om förutsättningarna

Det verkar bli ännu ett bra år för aktier. Index (sixrx) är upp över 8 procent. Vi har sedan starten av vårt aktiva investerande (index innan det) den 1 oktober 2012 kunnat njuta av fin genomsnittlig årsavkastning på drygt 28 procent.  Jag håller alltid portföljens volatilitet under volatiliteten för SIXRX, så det känns som en relevant jämförelse att titta på det indexet. Det går alltid att följa vår portfölj live på Shareville. I går kväll var portföljen upp 24 procent i år - bra det med.

Det här hindrar inte att det blir massvis med dåliga beslut på ett år. Förra året beskrev jag de värsta i inlägget "Swingar och missar 2014 - uppdaterad" (Molekylär Ekonomi). Den julklappen till läsarna vill jag ge i även i år.

Så här kommer en 10-i-topp med de dummaste jag gjort i år (så här långt).

10. Sen med att stänga spekulativa innehav

Jag köper alltid någon eller några aktier på spekulation inför rapporter. Det brukar vara ett bra sätt att lära sig bolagen bättre. Det skärper sinnet när det är ett riktigt innehav man pratar om. Det finns dock ett problem med den här typen av köp. De kräver disciplin - har man utgångspunkten att vara kortsiktig tycker jag det är direkt dumt och ett vanligt småspararfel att sitta kvar om det inte blir som man tänkte. Ändå är det precis så jag agerat i både Trelleborg, Bufab efter q2 och Bulten efter q3.

I de här fallen kände jag att rapporterna gav mig rätt, något som fick ett minst sagt ljummet stöd från marknaden. Förstår man vem det är som sätter priset av jag och marknaden och inte tänker vara långsiktig är det kanske läge att ta ett bett i det sura äpplet. Eller också inte, för hade jag hållit tag i mina Trelleborg och Bufab så hade det blivit riktigt bra affärer.

Lärdomen är väl att det för all del går att spekulera om man har karaktär att avbryta direkt. Alternativt ska testköp i nya bolag faktiskt följas av riktiga analyser  - inte vaga känslor.

9. Sölade med Qualcomm

I november förra året skrev jag  "Metaanalys Qualcomm", dvs en analys av andras analyser. Där nämns två risker. Den första var att Kinas konkurrensmyndighet skulle sätta åt bolaget. Den andra var att Apple, som köper enklare produkter av Qualcomm än andra telefontillverkare gör, skulle vinna marknadsandelar.

De här riskerna oroade mig sedan i månader men jag letade ändå stödjande information för att det kanske ändå inte var ett problem. Det gjorde ont att sälja i början av året när verkligheten flåsade mig i nacken. Ett bra exempel på "When in doubt, stay out".

8. Missade mina sommaraktier

Ett annat exempel prokastinering var att jag inte agerade på mina egna förslag i "Årets småbolagsrea är här – sex köpvärda sommaraktier" (Nordnetbloggen). Förslagen där hade blivit ett riktigt lyft - om jag följt dem själv. Istället tvekade jag så länge att tåget åkte från stationen, stationen stängde och stinsen hann gå i pension. Det är en konstig känsla att få uppmuntrande meddelande för en analys där man själv sitter med dumstruten i hörnet.

Båda de här exemplen är jag ändå lite förlåtande inför. Min oändliga velande, tvekande och ifrågasättande är i andra situationer rätt bra. Andra misstag var värre.

7. Evigt fingrande efter den fallande råvarukniven

Redan i "Ett investeringscase för den nya oljemarknaden" (Nordnetbloggen) från i början av maj började jag gå som katten kring het gröt. Borde det ändå inte finnas ett värdecase i olja snart? Kanske rätt i princip eller åtminstone en ok analys. Fast alla som vet något om hur marknaden tar sig an ras kunde, utan att ha tittat, ha svarat - för tidigt. Även om jag hade fått rätt hade avkastningen i förhållande till risk ändå varit bättre i ett senare skede.

Här har jag dock haft glädje av min långsamhet - för även om jag skrev denna felaktiga slutsats då, så tog det ändå till slutet på november innan jag mer bestämt gick in i råvaror och då i aluminium via Norsk Hydro.

6. Felbedömde helt amerikanska jobbdata i april

Det här var ett tungt inlägg att skriva "Usch, vilken felbedömning av jobbdata" (Molekylär Ekonomi). Jag hade laddat upp hela vår portfölj för stigande dollar och högre räntor med en ökande europeisk export till USA som följd. Pang kom en kall vinter och sänkte USA:s BNP första kvartalet. Det kändes som Malmö mot Real Madrid men i den här matchen var det 0-8 i makroanalys. 

Jag fick slita hela april med att styra om portföljen rätt och tappade nästan 3 procentenheter mot index. Att jag ändå inte placerar misstaget högre beror på att det inte går att pricka allt och när jag tittar tillbaka så agerade jag ändå rätt kraftfullt och var tillbaka på banan redan i början av maj. Det är dock verkligen ingen trevlig känsla att, som det kändes, vara ensam om sitt misstag.

5. Fattade inte kraften i Vitrolifes momentum

"Fantasin, inte verkligheten, drar iväg värderingen i Vitrolife" (Molekylär Ekonomi) skrevs när Vitrolife stod i 255 och innan det hade jag efter senaste rapporten värderat aktien till upp emot 225. Nu står den i 275.

Analytiskt var inte den här missen så farlig. Jag tycker att aktien i mitt favoritbolag Vitrolife blivit överhettad under hösten. En av förklaringarna är en, i mina ögon, alldeles orealistisk värdering av vad de förändrade kinesiska reglerna betyder för Vitrolife. Mitt svar är att de närmaste åren är det antagligen några procent på en, visserligen stor, delmarknad. En rusning från som lägst under 160 kronor till nu upp emot 280 kronor är därför svår att försvara.

Det må vara men även här är det med en fascinerande blindhet för marknadens visdomsord som jag agerade när jag minskade vårt innehav runt 200 kronor. Jag noterade nyheten om Kina (någon dag innan aktien började rusa) och twittrade till och med att det här är bra för Vitrolife. Agerade gjorde jag dock alldeles tvärtom.

Jag hade för övrigt en intressant dialog med Kavastu på twitter när detta hände. Jag hade alltså precis sålt en del av vårt innehav och Kavastu gick in i aktien ytterligare någon krona dyrare. Han ryckte på axlarna åt mina argument och konstaterade att nu är det medvind i bolaget. Dumt att inte följa med då. Precis, "let your winners run" heter det ju.

4. Ratos - en svag analys helt enkelt

En särskild genre är det som helt enkelt är för dåligt. Dit skulle jag i år vilja lägga min analys av Ratos. Jag tycker i och för sig inte att summeringen i "Enkel värdering av Ratos" (Molekylär Ekonomi) av delarnas värde på runt 60 kronor är direkt fel. Problemet är att varken det inlägget eller det tidigare gör en riktigt gedigen genomgång av bolagen som Ratos äger.Vad är det som ska driva värdet i bolaget? Det är faktiskt inte helt lätt att se. Möjligen finns ett svar men det återfinns inte i mina inlägg om bolaget.

3. Suttit för länge på blankade amerikanska statspapper

Vi har en fond från Barclays som går kort i amerikanska statspapper. Det var en bra idé i våras när den skyddade mot vad som då framstod som ett överhängande problem - nämligen högre amerikanska långräntor. Genom skyddet kunde vi investera i amerikanska aktier och jag är på det hela taget mycket nöjd med att jag lyckats styra vår portfölj så att den går upp och ned på pris de nyheter jag vill att den ska reagera på.

Problemet är att jag blev lite kär i den här idén. Det är inte gratis att blanka , ens om det görs via en fond. Jämfört med amerikanska långräntor har vi tappat flera procent under året. Dessutom var det bara en bra hedge fram till någon gång i maj. Där kunde vi ha stängt den och gjort en riktigt bra affär. Jag trodde dock att risken skulle hänga i mycket längre än den gjorde.

Lärdomen är att allehanda defensiva produkter, inklusive att sätta sig på guld eller kontanter, i första hand är ett tillfälligt skydd för den långsiktiga investeraren.

2. Näsbränna i SKF

Riktigt dumt var det att köpa SKF i början av hösten, i tron på en studs i kvartalsrapporterna efter Kinaoron. Jag tycker inte att det för vem som helst hade platsat som ett dåligt beslut, Frågan är dock hur jag kunde försvara det köpet. Den enda gången innan det som jag under året tittat seriöst på SKF var i "Rappprtduell: GE mot SKF" (Molekylär Ekonomi).  Där avslutades analysen så här:

Ser man bara till siffrorna är slutsatsen glasklar GE mosar SKF:s resultat. Där SKF kämpar med stillastående marginaler och dålig försäljningsutveckling ser allt helt annorlunda ut hos GE. Det trots att valutavindarna blåser i den andra riktningen. Det visar nog att styrkan i USA finns där, särskilt för de inhemska bolagen, och att Europa tynger mer än man tror. Men framför allt väcker det frågan - hur står det till med SKF?

Finns det någon bra förklaring till att författaren av de orden några månader senare, efter ett ras i efterfrågan, får ett ryck och köper just SKF? Inget jag är stolt över och i oktober tvingades jag skriva "GE mosar SKF - igen" (Molekylär Ekonomi).

1. Såg men underskattade Kinarisken

"Alla pratade om Kinarisken men vad hjälpte det?" (Molekylär Ekonomi) skrev jag i början på augusti. Där går jag igenom alla inlägg jag skrivit om Kina ända sedan januari i år. Någon brist på probleminsikt har det inte handlat om. Ändå satt jag ordentligt tjockt i marknaden när det rasade och jag tvekade länge att vrida ned risken. Delvis är det här samma brist som några av punkterna ovan. En senfärdighet att våga agera på det jag faktiskt tror. Det är ju dock även ibland en styrka. 

Det här problemet var emellertid större än så. Jag tror att det fanns en realistisk risk i somras att den nedgången kunde ha blivit riktigt djup. Det fanns något slags ovilja att acceptera detta hos mig under sensommaren. Jag såg signalerna men ville inte agera på dem.

Det som gör att jag tycker den här missen var så allvarlig är att någon gång om inte allt för länge kommer det studsa ned lite längre. Finns inte kraften att reagera då, så lär det kännas ordentligt i portföljen. 

Jag trodde inte då och jag tror inte nu att vi står inför en recession. Men precis som vinnaraktierna ska få spela fritt ett tag innan man tittar ordentligt, så ska alla växande förluster betraktas med ett särskilt vaket öga. För om jag och marknaden ser olika saker - vem är det som i slutändan bestämmer?