Är du en bra chef för dina pengar?

Investeringar reduceras lätt till strategier, modeller eller helt enkelt tur. En annan vinkling är att det handlar om beslut - men hur fattar man sådana egentligen?

Bra beslutsfattande underskattat

Det skrivs en hel del om rätt investeringsstrategier. Min syn har jag beskrivit i flera inlägg – bland annat “Fyra steg till rätt investering” (Nordnetbloggen). Intressant nog läggs inte alls lika mycket tid på beslutsfattande. Det spelar ju ingen roll hur bra strategin är om utförandet är undermåligt.

Rädslan för ansvar

Beslutsfattandet är inget som i sin helhet går att delegera. Rätten att välja och agera kan föras över till någon annan men ansvaret har man alltid kvar. En småsparare kan välja att låta en fondförvaltare sköta portföljen men det är ändock ett val. Det går egentligen inte att skylla på förvaltaren om det går dåligt med mindre än att denne agerat utanför det mandat du gav personen.

En annan vanlig strategi är att försöka automatisera eller mekanisera beslutsfattandet. En fond som följer den allt annat än jämnt spridda risken på omx30 känns säkert bättre än 30 slumpmässigt köpta aktier. Det trots att den senare portföljen enligt forskningen kommer prestera bättre med ett belopp motsvarande kostnaden för indexfonden som jag skrev om i ”I snitt slår apan indexfonden” (Molekylär Ekonomi).

Ett annat exempel på mekanisering av beslutsfattande tycker jag det är att använda modeller för urval av intressanta aktier som en metod att fatta beslut om att köpa eller sälja aktier. Exempelvis är det inte så ovanligt med modeller byggda på urvalsprinciperna i Benjamin Grahams ”The Intelligent Investor” (här grundligt genomgången i ett fantastiskt inlägg från Lundaluppen). 

Visst går det att hitta spännande bolag genom att titta på hög avkastning på eget kapital och lågt aktiepris i förhållande till bokfört värde. Innan du köper aktien behöver du dock antagligen förstå just det här bolaget och fatta ett eget beslut baserat på det faktaunderlag du får fram. Det finns inga magiska formler, om du frågar mig. Det kan finnas underlig prissättning som kan beskrivas med termer som momentum, värdeinvestering eller något annat. Den som fattar beslutet att följa en modell måste sedan ändå ta ansvar för de beslutsförslag modellen genererar.

Grunderna i beslutsfattande

Därför behöver man förstå vad beslutsfattande egentligen är. Ett beslut är att välja något framför något annat och därtill något man har inflytande över. Det går inte att bestämma att det ska snöa på julafton, hur gärna barnen än vill det. Jag har ägnat mitt yrkesliv åt att utforma styrmodeller, i första hand för offentliga verksamheter. Ska jag sammanfatta hur en bra beslutsprocess ser ut så innehåller den nedanstående steg.

• Idegenerering eller problemformulering

Vad är hypotesen? Om det blir som jag tror, vad händer då? Det är ju ingen idé att till exempel köpa en aktie utan att ha en uppfattning om att den av något skäl som går att formulera skulle kunna stiga i värde.

• Faktainsamling

Vad finns det för fakta, hårda och mjuka, som beskriver hypotesen från olika infallsvinklar. I det här steget måste det inte vara för eller emot. Ren kunskap kan också vara värdefullt för att förstå det man analyserar bättre. Jag tänker på det som att försöka förstå hur den här mackapären egentligen är konstruerad. När faktainsamlingen är avslutad vill jag dock ha en bild av vad som driver respektive hotar värdet i investeringen.

• Sammanställa beslutsunderlag

Det räcker inte med massor av fakta. Det måste kondenseras till begripliga argument för att agera på det ena eller det andra sättet. Ett bra case ska kunna övertyga en främling under en hisstur brukar det sägas. Inget dåligt riktmärke.  

• Kvalitetssäkra beslutsunderlag

Många beslutsfattare på olika nivåer som jag jobbat med gör sig med glädje av med de tidigare stegen ovan. Däremot har jag aldrig träffat en skicklig beslutsfattare som inte har uttänkta sätt att spela ut beslutsalternativ mot varandra. Jag brukar tänka på det som investeringarnas domstol. Det här är ett av de viktigaste skälen till jag bloggar och är aktiv på Shareville

• Fatta beslut baserat på beslutsunderlaget

Det kan ju verka som en självklar punkt men här brister det förvånansvärt ofta. Beslut kan fastna trots att det rimligen inte kommer att komma mer fakta eller också kan helt impulsiva handlingar kortsluta ett mödosamt förarbete.

Ett vanligt problem jag stött på är att stegen ovan inte får rätt balans eller ibland att något steg helt hoppas över. Det är inte ovanligt att en persons problemformulering går direkt till beslutsfattande. Fast det finns också exempel på kvalitetssäkring av beslut som drar ut så länge på tiden att beslutet är inaktuellt när det slutligen kommer.

Det är helt enkelt inte så lätt att fatta beslut.

Tankar om bra beslutsfattande

Till en början tycker jag insikten att beslutsfattandet är viktigt är en startpunkt. Jag brukar ibland när fingret är för kvickt på köpknappen fundera över vad jag egentligen gjort i vart och ett av stegen ovan för att det ska bli ett bra beslut. Det har hänt att jag kommit på mig själv med att den frågan får det pinsamma svaret att det egentligen bara var en magkänsla och att någon annan sagt eller skrivit att det där är en bra aktie.

En som  formulerat sig klokt om beslutsfattande är Solbulle, som är en av deltagarna i vår årliga aktietävling. I ”Gästinlägg: tre regler för bra investeringar” (Molekylär Ekonomi) formulerade han följande regler:

1. Undvik att hamna i situationer som kräver svåra beslut
2. Motivera varje beslut inför dig själv och tvinga dig att beskriva dem i ord
3. Gör en ärlig bedömning av din kapacitet

”Expertpanelen: Vägen till effektiva möten och beslut” (CFO World) är en sådan där lättläst men ändå träffsäker artikel som man alltid letar efter i bloggandet.  Den enkla inramningen är att alla beslut har tre beståndsdelar; handlingsalternativ, osäkra faktorer (både ”hårda och mjuka”) samt konsekvenser. Ett underlag där de här tre delarna inte är tydliga är helt enkelt inte färdigt för beslut. Följande är mitt i prick tycker jag:

Chefer som klarar av att handskas med osäkerhet blir ofta framgångsrika beslutsfattare därför att de tar med effekterna av osäkra faktorer i beräkningen när de fattar beslut. Om ett beslut blir bra eller inte beror på dess konsekvenser, som vi sällan kan förstå eller bestämma i förväg. Konsekvenserna ligger i framtiden, vilket kan betyda imorgon, nästa månad eller om fem år. Chefen måste emellertid fatta beslutet idag - och det skall verkställas imorgon. Chefen måste fråga sig: ”Om jag väljer detta handlingsalternativ bland många, vad får det för konsekvenser?” Om man kunde skjuta upp beslutet tills alla faktorer som påverkar det är kända, skulle man sannolikt vara för sent ute. 

En annan pärla i den korta artikeln är det här svaret på frågan ”vad kan goda beslutsfattare göra som dåliga inte kan:

Svaret är att de kan behandla och integrera information. Chefer översvämmas hela tiden med olika slags information – en del värdefull och en del värdelös. Den kan ges muntligt eller skriftligt eller vara något som chefen observerar. Den kan lämnas formellt, till exempel i en rapport eller informellt i ett samtal. 

En mängd information är överflödig. Den goda beslutsfattaren sorterar och klassificerar informationen, skiljer mellan värdefull, värdelös och överflödig information, värderar, prioriterar och integrerar det hela till en riktig uppfattning av beslutssituationen.

Handen på hjärtat – uppfyller dina aktiebeslut de enkla men kloka råden ovan? Jag får för min del erkänna att jag slarvar en del, trots att jag verkligen anstränger mig. Avslutningsvis tänkte jag i den här faktagenomgången ta med två artiklar ur Harvard Business Review. Tidningen är en outtömlig källa för intressanta managementartiklar och det mesta går att läsa gratis på nätet.

I “Stop Wasting Valuable Time” (HBR) konstateras att fascinerande lite tid läggs på kvalificerat beslutsfattande även i stora multinationella bolag, där ju ledningen borde ha resurser att koncentrera sig på de viktigaste frågorna. 21 timmar i månaden ägnade ledande personer i de här företagen åt frågor som strategisk planering och uppföljning eller frågor beslut om förvärv och liknande. Förklaringen var dels att cheferna inte träffas särskilt ofta, dels att agendan för mötena sätts utan disciplin i beslutsprocesserna – vad ska cheferna diskutera och varför. Strategin kom i skymundan för vardagens alla händelser. Ett slående exempel var: 

One global firm spent more time each year selecting the company’s holiday card than debating its vital Africa strategy.

 Ovanpå alla andra problem var inte diskussionerna utformade för att leda till beslut utan för att alla skulle komma till tals och konflikter minimeras (ja, det är USA inte Sverige).

I ”The Secrets to Successful Strategy Execution” (HBR) formuleras framgångsfaktorer för effektivt genomförande av beslut – en annan faktor som ofta brister. Några aspekter ur den artikeln är särskilt tänkvärda. Beslut fungerar när de accepteras av den som har störst inflytande över utförandet. Den stora bristen i alla beslutssystem är att information inte når fram till rätt beslutsunderlag. Öppna flöden för tankar är inte det samma som att vara motvals. Särskilt viktigt är det att all extern information verkligen når fram, för den har organisationen sällan egna erfarenheter av och den missas därför enkelt. Däremot står alla i framgångsrika organisationer fast vid fattade beslut, så länge de är det som gäller. Sist men kanske viktigast – beslut får effekt. De styr handlingar och är inte bara rådgivande som kan ibland vara fallet.

Några egna tankar i ämnet

Det kanske kan kännas avlägset att titta på beslutsfattande i organisationer i en blogg om investeringar. Jag tycker dock inte det. Allt det som står ovan kan, anpassat, tillämpas på aktieköp. Exempelvis tror jag många har alldeles för höga förväntningar på sina investeringsbeslut givet den tid de lägger ned. Den som väljer att köpa aktier i svåra småbolag och inte är beredd att investera massor med tid på bra beslutsunderlag hamnar lätt i problem - för att ett exempel.

För min del tror jag man ska se på sitt eget ansvar för sina investeringar som ett slags chefsansvar. Man ska ju inte själv tillverka bilar eller blusar men som ägare är man ytterst ansvarig för verksamheten eller åtminstone för sin lilla aktiepost.

Jag har arbetat med både chefer och experter länge och är själv chef numera. Många stilar fungerar. Förstå och i någon utsträckning välj vem du är, det tycker jag är det viktigaste. Det är klart den som har noll intresse och möjligen förståelse inte ska gräva ned sig i makro och att den som har talang för trading ska syssla med det. Just förmågan att använda sin personlighet är något många av de bästa ledarna jag träffat har gemensamt.  

En fråga att besvara är – vad tillför jag för värde? En annan är, om du är tillräckligt öppen och ärlig mot dig själv, i vilka delar behöver du andras stöd. Den tredje är hur fattar jag beslut baserat på alla relevanta fakta men som jag själv ändå tar ansvar för. Det sista är så viktigt så jag ger det en mening till - hur gör du för att omformulera exempelvis köpråden i Affärsvärlden till dina egna investeringsbeslut?

Den som är bra på att svara på de frågorna vet ofta hur arbetet ska fördelas för att besluten ska bli bra. Sedan spelar det inte så stor roll om det är på jobbet eller när du funderar kring vem du ska lyssna på i investeringar.

När jag blev chef fick jag ett råd – det viktigaste du beslutar är vem du anställer och vem som borde göra något annat, så koncentrera dig på det. I våra investeringar är jag chef för 15 innehav. Jag har inga planer på att ge Vitrolife, BMW eller HM sparken så kanske finns det andra i gruppen som förtjänar mer uppmärksamhet?