Svag efterfrågan ger billig olja hela 2016

Vad kostar oljan nästa år? 50 dollar. Nästa fråga vad betyder det? Att det ser mörkare än väntat ut för industrin. Här kommer några argument till dessa båda påståenden.

Priskriget som båda förlorade

Läsare av bloggen vet att oljan är ett kärt ämne, här är en länk till några tidigare inlägg. Maktkampen om världens olja mellan shejker och oljecowboys är fascinerande och väl värd en filmatisering så småningom. De växande sprickorna i de saudiska kungahuset är bra beskrivna i "Kungar av sand" (Fokus), som jag kommenterat här. Medan priset för amerikanerna exempelvis finns beskrivet i  "Pipelines in America - Running on empty" (Economist). Den artikeln avslutas så här.

Like the railways before them, America’s network of pipelines could continue to serve the country for many decades to come. But the companies that built them may not survive anything like as long.

Det är en slutsats jag framfört i flera av mina tidigare inlägg. Ett annat resonemang jag varit inne på återfinns i "OPEC decision is futile, Saudi strategy is ‘doomed to failure’" (MarketWatch). Där den intervjuade professorn Homer Bonitsis för det resonemang jag brukar argumentera för.

The Saudi strategy of attempting to knock out competitors by using predatory pricing is not a game changer long-term. /./ Some producers may shut down temporarily, but will reopen when prices recover again. Indeed, some producers may go bankrupt—only to have their assets sold at bargain prices. The new investors in these assets have a lower fixed cost structure to produce oil; in essence, creating a lower-cost competitor!

Det får därför ses som en stilla bön när saudierna nu hoppas på oljepriser mellan 60-80 dollar. Det lär inte ens hjälpa att de är beredda att dra ned på produktionen om de får med sig producenter även utanför OPEC - "Saudi counters ‘lower for longer’ oil mantra" (FT), Mycket riktigt slutade det viktiga novembermötet i OPEC i totalt kaos. Några bra artiklar i ämnet är "Opec meeting ends in acrimony" (FT), "Oil Falls Below $40 as OPEC Opts to Maintain Production Levels" (Wsj) samt inte minst "OPEC and the Oil Price: Who’s in Charge Now?" (Wsj).

I den sistnämnda artikeln konstateras att oljepriset för närvarande styrs nästan helt av den fundamentala, reala, ekonomin. Med andra ord av något så basalt som hur mycket olja det pumpas upp runt om i världen och hur stor efterfrågan är. Varken geopolitik eller karteller har för närvarande tillnärmelsevis den påverkan de haft historiskt. För en gångs skull är "The oil market - Abnormally normal" (Ecnomomist).

Oljans koppling till börsen

Det här gjorde läsningen av en av mina favoritpublikationer "Oil Market Report November 2015" (IEA) ännu mer spännande en vanligt. I många delar tror jag den pekar ut en hel del av intresse för börsen 2016. Det finns i grunden två lägen för oljans koppling till börsen. Styrs oljepriset av förändrat utbud så går börs och olja isär - dyrare olja betyder lägre aktiepriser, eftersom det skär in i vinsterna utan att ge ökad försäljning. Det andra läget är efterfrågestyrt. Om oljepriset, som i somras faller på sämre efterfrågan, så är det något som även börsens bolag märker och kurvorna följs åt. 

Under hösten har det förhoppningarna om en, till del centralbanksstyrd, uppgång både i ekonomi och tillgångspriser drivit börsen uppåt. Oljepriset har däremot fortsatt nedåt, främst styrt av allt tydligare signaler om fortsatt stort utbud. Nu, mot slutet har nedgången i oljepris accelererat delvis på grund av att lagerkapaciteten är fylld på många ställen och sänkta förväntningar om framtida priser har tvingat fram ökad försäljning på spotmarknaden. Det som brukar kallas för att marknaden är i contango. En annan tillfällig faktor är att främst Saudiarabien och Irak agerat aggressivt för att sälja in mer olja till Europa inför att Iran förväntas komma tillbaka in på marknaden igen.

Det fanns alltså skäl att oljan bröt under ett annat av sina klassiska samband under hösten - det mot växelkursen mellan dollar och euro. En trolig gissning är att det sambandet snart återställs. Jag tror det blir genom att dollarn når paritet mot euron relativt snart men alternativet vore genom något högre oljepriser.

Det där är kanske lite tekniskt men poängen är att den allra senaste tidens nedgång till del varit tillfällig snarare än långsiktig. Fram till OPEC-mötet det vill säga - för där hände något. Låt oss bryta upp det i delar.

Eftefrågesidan

Källa: IEA

Novemberrapporten från IEA var i högintressant läsning. Efterfrågeökningen på olja har i år främst varit driven av bensin - som stått för 40 procent av årets ökning. Två intressanta siffror ur rapporten var att motorbränsle i Kina förväntas öka med 4,5 procent nästa år och i Indien med 9,3 procent. Det är högre siffror än tillväxtförväntningarna på bilförsäljningen i de bägge länderna.

Däremot har mer industriella användningsområden för olja inte ökat i samma utsträckning. Det ser dessutom ännu svagare ut framöver. Titta på de gulmarkerade totalförväntningarna i tabellen ovan för USA och Europa, räkna in att det finns en tillväxt för t.ex. drivmedel och energi. Vad blir då kvar? Förväntningar om fallande industriproduktion är mitt svar. Det är något att hålla i minnet för den som funderar på en snabb vändning i verkstad. Det för också tankarna till det jag skrev häromdagen i "USA signalerar lågkonjunktur" (Molekylär ekonomi).

Intressant är också att Asien, trots allt förväntas fortsätta stå för en så stor del av efterfrågeökningen. Antingen är det en risk för oroande överraskningar eller också är det ett tecken på att tillväxtländerna studsar tillbaka något nästa år. Jag tror på det senare.

Några andra mindre noteringar i rapporten är att en mild vinter, som det verkar bli, för oljepriset (men inte ekonomin) är en risk på nedsidan. Det finns också många små strukturella förändringar som tar små delar av efterfrågan. Alltifrån nya regler för båtbränsle till att dieselskandalen på några års sikt förväntas leda till minskad efterfrågan på bränslet.

Den övergripande och något oroande insikten från att ha läst rapporten är dock att den återhämtning för exempelvis europeisk industri som många verkar tro på inte stöds av de här prognoserna. Om något kan vi tala om en återhämtning i konsumtion och en fortsatt kreditdriven ökning av tillgångspriser. Ett ekonomiskt landskap vi vant oss vid men där också risken för en krasch oroar.

Utbudssidan

Källa: IEA

Utbudet låg tredje kvartalet på 96,9 miljoner fat per dag mot en efterfrågan på 95,3 miljoner. Eftefrågan förväntas alltså öka på 1,2 miljoner fat per dag nästa år. Hur ser förändringarna på utbudssidan ut? OPEC kommer, efter det senaste mötet, helt säkert ligga på åtminstone 32 miljoner fat. Det är en ökning särskilt i förhållande till början av det här året. Ovanpå det bör en ökning på 0.5 till 1 miljon fat läggas när Iran skalar upp sin produktion. Det matchas någorlunda av minskningar utanför OPEC på runt 1 miljon fat. 

En viktig detalj är i exempelvis USA har den potentiella produktionen fortsatt växa snabbt. Av tillväxten där står numera exploateringen av Mexikanska golfen för upp emot hälften. Det är ett skifte där mer produktion med fasta kostnader kommer in på marknaden medan potentialen i skifferoljan, med sina rörliga kostnader finns kvar om priset stiger.  

Lager

Källa: IEA

Det sista området som påverkar priserna är de gigantiska lager av olja som byggts upp de senaste åren. Det som bland annat från tid till annan trycker ned priserna när lagringen blir för dyr, contangofaserna som vi lär få se mer av nästa år. Jämfört med femårsmedel ligger lagren i OECD långt över vad som är normalt.

Min bedömning

Källa: IEA

Nuläget är således att utbud och efterfrågan närmar sig jämvikt under nästa år men att de inte når ända fram. Därtill finns det goda förutsättningar och för den delen behov av att återuppta mer produktion så fort priserna stiger. I realiteten verkar det alltså finnas ett tak på olja inte så värst mycket högre än det nuvarande priset. Antag att de tillfälliga aspekterna som finns i priset just nu, och som kan anas i volatiliteten, ska räknas bort, så är det faktiskt ändå svårt att se ett oljepris över 50 dollar.

Nedsidan i priset då? Ja, utbudsdelen av ekvationen lär inte kunna blåsa på så värst mycket mer. Ännu lägre priser pressar en del producenter att minska produktionen ytterligare. Särskilt i USA, om än bara kortsiktigt. Däremot finns det ju inga stora produktionslyft, utöver de nämnda, som kan trilla in och störa ekvationen. Snarare skulle kanske neddragningarna i produktion trots allt kunna bli något större.

Därför bör den som letar nedsida istället titta på efterfrågesidan. Notera att det är Asien som fortsatt ska driva efterfrågan. Om Kinas industri fortsätter backa och det påverkar kringliggande ekonomier mer än väntat, så kan det märkas. Den känsliga punkten är med andra ord en andra kris i tillväxtländerna. Just det tror ju inte riktigt jag på, så för min del blir faktiskt slutsatsen att olja kostar 50 dollar nästa år. Möjligen något (men inte mycket) mer om efterfrågan tar bättre fart. Punkt slut. :)

Eller nåja, den som vill ha en andra åsikt kanske bör läsa vidare i den här artikeln. "Markets outlook 2016: Oil and mining companies hope worst is over - Banks doubt prices have hit bottom and say they will have to remain lower for longer" (FT).