5 frågor som avgör börsåret 2016

Det är svårt att sia om framtiden - en bra start är att hitta rätt frågor. Här är mina 10 förslag inför 2016.

Övre bild: Nordnetbloggen Undre bild: Economist

Världen nästa år

I "Så blir vädret på börsen 2016" (Nordnetbloggen) tittar jag på hur utsikterna för olika delar av världen nästa år. Den typen av tankebanor kan vara vettiga för att formulera sin förväntan. Dessutom är det roliga att skriva och förhoppningsvis att läsa. 

Själv har jag "World In 2016" (Economist) som en av mina absoluta favoriter i läshögen. Den är skriven som nästa års nyheter. Här är tidningens världskarta för BNP-tillväxt. 

 

Värdet av rätt frågor

Oftast är dock investeringar som Jeopardy - det är inte svaren som räknas utan frågorna. I bra analyser av komplexa samband är det viktigare att identifiera det som är avgörande för resultatet än att exakt försöka bedöma utfallet. 

Det är därför proffs, både analytiker och journalister, kan komma till så olika slutsatser men ändå vara duktiga på sitt jobb. För min del har jag aldrig riktigt förstått föraktet för att proffs i så hälften av fallen gissar fel. Är inte det närmast en självklarhet på en fungerande marknad? Om alla gissade samma sak skulle det förstås återspeglas i priset direkt. 

Det är genuint svårt att sia om framtiden men den som vet vilka delar som blir avgörande för helheten förstår nya fakta snabbare och bättre än andra. En liknelse skulle kunna vara att se investeraren som en fotbollstränare som förbereder sig för match. Det går att försöka ta ut rätt lag för uppgiften men det gör egentligen ingen nytta att gissa matchresultatet. Under matchen är det sedan lättare att se vad som behöver justeras om man vet vad man tittar efter. Ungefär så ser jag på mitt läsande och skrivande - som en ständig kamp för att hålla mig uppdaterad.

Vad är rätt fråga?

Vad är då rätt frågor att ställa sig? De bästa är de som testar de egna hypoteserna, skälen till att jag valt de bolag, branscher och länder jag valt. Allra bäst är frågorna med hög relevans för resultatet, med osäkra utfall och som där det går att agera på. En i sig själv intressant fråga som inte på sikt påverkar våra investeringar är förstås inte viktig. Är utfallet nära nog säkert är det snarast fakta som bör vara med i utformningen av hypotesen och är det högst osannolikt är det kanske inte värt analystiden. Mycket som är skrämmande går inte att påverka. Hit hör många svarta svanar. Det som brukar kallas "unknown unknowns"  - det okända faktorer med okänt utfall - är svåra att förbereda sig på utöver att alltid ha beredskap för att skapa handlingsutrymme i portföljen.

Det vore förstås något av en självmotsägelse om ett sådant här inlägg var fyllt av källor till artiklar med svar på mina frågor. Däremot har jag hämtat inspiration till frågorna bland annat från de här tre artiklarna i Financial Times "China overshadows global outlook for 2016" (FT), "Tighter policy will mean lower bond yields" (FT), "Markets Outlook 2016: What the fund managers are saying" (FT). Jag har även tittat på "Investment Outlook" (SEB) för att se vilka områden de lyfter fram som intressanta (dvs. i just det här inlägget inte i första hand vilka slutsatser de kommer till).

 Listan

1. Håller amerikanska bolagsvinster takten med en pånyttfödd inflationsstyrd räntepolitik?

Fed var överraskande tydliga vid senaste mötet att det som, om inget oväntat händer, styr räntebanan nästa år är inflationen. Förväntan är att tillfälliga inflationshämmande faktorer som stark dollar och låga råvarupriser under året ger vika för mer långsiktiga strukturella faktorer som högre löner. 

Samtidigt ligger amerikanska bolagsvinster på historiskt höga nivåer. Det kan ge en situation där Fed höjer räntan av skäl som inte är kopplade direkt till börsen och bolagens lönsamhet. Det är den typen av frikopplade samband som lätt kan leda till börsreaktioner - i första hand i form av en nedgång.

2. Vad händer med långräntorna?

En allmän utgångspunkt har varit att framför allt amerikanska långräntor kommer att stiga nästa år. Jag har själv, i år, agerat utifrån att USA drar med sig världen uppåt och att alla långräntor har en underliggande trend uppåt. Frågan är dock om det är självklart. Resten av världen har fortfarande en skakig tillväxt och starka stimulanser. Väger det över kan det lätt bli som det blev tidigt i höstas med ett tryck nedåt på amerikanska räntor när kapital söker säker avkastning. 

Långräntor påverkar börsen både som alternativ placering och genom att de tillsammans med riskpremien ger faktorn som bolagens framtida kassaflöden diskonteras med. 

3.  Glider Europa och USA ytterligare isär nästa år?

Det har nästan blivit en sanning att Atlanten delar sig nästa år. Nästan säkert är att Fed kommer att föra den striktare penningpolitiken. Det luriga är dock att det finns en balans mellan högre räntor och dollarns styrka. Växelkursen beror bland annat mycket på vad som händer i Europa.

Om dollarn stärks minskar behovet att höja räntan medan en svagare dollar ger utrymme för högre räntor - vilket i sin tur kan stärka dollarn men då bromsar räntorna. Ja, det är ett cirkelresonemang men av det slag som skruvar fast nuläget. Alltihop blir en balans av alla de faktorer som påverkar ränta och valuta.

Den här komplexiteten i valutaparet dollar mot euro har marknaden spekulerat våldsamt i under 2015. Mycket av förändringen är därför redan inprisad i dollarn. Det gör att nu är nästan varje nyhet intressant men riktningen högst osäker. När ECB levererade något mindre offensiva löften om stimulanser i början på december så ledde det exempelvis till en studs uppåt för euron. 

Det här gör att utvecklingen nästa år är ett garnnystan av trådar att dra i. Det spelar stor roll för börsen. Kronan kan mycket väl sluta i en situation där den stärks mot både dollar och euro men oftast är relationen till euron den starkare. Om euron tvärtemot min förväntan stärks mot dollarn och kronan kanske stärks än mer skulle det troligen sänka Stockholmsbörsen och helt säkert röra runt ordentligt mellan olika branscher.

4. När bottnar råvaror?

Jag är, som en stor del av marknaden, inne på att råvarupriserna, särskilt oljan, fallit lite för långt den här hösten. Lagereffekter och överraskande milt väder har påverkat men främst är det förstås OPEC:s haveri i november som satt sina spår. För min del har jag anslutit mig till gissningen att strypta investeringar och stigande efterfrågan lugnar ned råvarumarknaderna mot slutet av 2016 och att därefter kan priserna börja stiga långsamt.

Det är dock en gissning med många osäkra variabler. En är om alla aktörer kör på i nuvarande riktning. Exempelvis för Saudiarabien vore det logiskt att överväga att bromsa sin höga produktionstakt. Ger de bara upp tanken på att vinna priskriget och tror på sina egna prognoser om att investeringarna nu sjunkit för lågt, så vore det logiskt att knuffa igång priset i rätt riktning genom att minska utbudet något. Det kom ju en sådan trevare från landet med reservationen att Ryssland och Iran också måste haka på. Det låter väl inte otroligt och då stiger oljan snabbare än väntat.

Å andra sidan är det flera länder och en hel del amerikanska bolag som nu är fast i kreditgivarnas grepp. Då spelar inte priset någon roll - allt över rörliga kostnader plus räntor är ok, eftersom alternativet är konkurs. Det här skulle kunna driva ned priset ännu längre. 

Har jag bedömt situationen rätt och oljepriset är styrt av utbud så är lägre pris bra för börsen och högre dåligt. En joker i leken är att oljepriset egentligen speglar en svagare efterfrågan än börsen upptäckt ännu. Med all turbulens kring oljan vore det inte helt ologiskt. Otäckt i så fall för då finns ett större börsfall i korten. 

 5. Briserar en skuldkris i Kina?

Hur man än vrider och vänder på det så är Kina i mitten - åtminstone 2016. 

Landets efterfrågan styr ödet för råvaruproducenter världen över - varav många nu är ordentligt skuldtyngda i allt dyrare dollarlån. Olja är inte de område där Kina påverkar mest men visst finns det en koppling till den bubblande skuldkrisen även bland amerikanska oljeborrare. 

Produktionen i Kina påverkar också både investeringar och industriproduktion i stora delar av övriga världen. Utan deras fastighetsboom och förkärlek för stora infrastrukturprojekt sjunker exporten från många tillväxtländer men även exempelvis Tyskland påverkas starkt. Fortsätter samtidigt kineserna producera, för att de inte vill dra ned i sina stora statliga bolag, så hamnar överskotten till underpris på andra marknader. Något som till exempel SSAB lider av. 

Värst vore dock om Kina av något skäl inte håller tag i den skuldkris som definitivt ligger under ytan inom landets statliga bolag och regioner. Jag har, som jag häromdagen kommenterade, svårt att se att Kina väljer något annat än att staten tar hem de dåliga lånen från andra delar ekonomin. Osvuret är dock bäst. Ett typiskt scenario som kan gå över styr är att valutan pressas uppåt av svag dollar, vilket leder till devalveringar som i sin tur tvingar andra länder att följa efter. 

Hjälper inte det kan det bli som i somras. Marknaden både inom och utom Kina tappar förtroendet för statens förmåga att hela alla sår. Det skulle vara en stor smäll. Innan den får förstöra nattsömnen kan det dock vara värt att notera att börsern i Shanghai i slutändan slog S&P500 i år.