Varan är tillit
 |
| Bild: Pixabay |
Nu står det och väger - annonsintäkterna till amerikansk teve var 69 miljarder dollar medan online drog in 60 miljarder förra året. 2020 förväntas relationen vara 77 miljarder till teve och 103 miljarder till online. Det stora vinnarna? Så här långt är det Googles och YouTubes ägare Alphabet och ännu mer Facebook som totalt dominerat den växande marknaden. På sistone har den senare kopplat greppet.
En viktig orsak är att den senare äger och i någon utsträckning kontrollerar mötet mellan annonsör och kund. Framför allt har Facebook en helt annan kontroll på vem det är som förmedlar kontakten. Även Facebook är en gigantisk och till stora delar anonym mötesplats men risken är ändå mindre att reklam för pensionssparande hamnar på islamistiska sidor, som Financial Times har som exempel om effekten av anonym bannerreklam.
Det här är också tevekanalernas främsta argument. Annonsören kan lita på budbäraren. Vi sätter inte ditt budskap i ett skadligt sammanhang för din produkt. Tidningarna tog (i de flesta fall) faktiskt bort reklam för Finlandsfärjor dagen då Estonia sjönk. Det gynnar förstås även konsumenterna. Det här förstod Apple när AppStore grundlades. Det kan vara en styrka att kontrollera och selektera. Sedan visade för all del Google genom Android och YouTube att det även kan var en svaghet.
Du tar över kontrollen
En annan intressant trend är att kontrollen över annonsen skjuts närmare mottagaren. Det är alltmer du och om du accepterar det dina vanor som styr vad du möter för annonser. Framväxten av Netflix med flera är en reaktion på reklam - kunderna betalar hellre för ett utbud som är billigare att tillhandahålla än det du kan få gratis via annonser på stora tevekanaler. Många använder möjligheten att blockera annonser helt eller snarare blockera anonyma annonser.Det som alla trenderna gemensamt pekar är att vi är tillbaka i amerikansk 50-talsteve. Den byggde på att en trevlig man (för det var det) höll ihop ett flöde av underhållning och sedan passade på att berätta vad du borde köpa. Vi hade, genom Lennart Hyland, fenomenet även i Sverige, även om jag får lämna öppet vad det var han sålde. Bilden av Sverige?
Modern annonsering trycks helt enkelt allt mer tillbaka till att vara det försäljning alltid varit. Ett möte mellan människor på en marknad och då menar jag inte den på Wall Street utan snarare den i Kivik.
 |
| Reklam: Läs mer här om smartare sparande innan du bestämmer dig |
Bloggen ett exempel
Det är här sociala fenomen som (i liten utsträckning) den här bloggen kommer in. Mer inflytelserika bloggar inom mode och mat ger en direkt avsändare som både annonsören och tittare kan knyta an till. Sedan går det att vrida och vända på om relationen alltid är helt hederlig men i grunden kan ingen medieperson förmedla det där mötet mellan annonsör och möjlig köpare utan att båda litar på mellanhanden.Ett bra exempel är att "H&M ger ut Kenzas klädmärke" (DI). Om inte de som inspireras av Kenza har kvar sitt förtroende för henne är den affären helt meningslös. Om däremot följarna följer med in i butiken är den förstås värd mycket. Produkten Kenza säljer är inte kläderna utan förtroendet.
Det här är inget nytt för media. Jag brukar läsa biltidningar till och från (vi har ju BMW i portföljen). Där är det annonser för Audi i numren om Audi - förstås ingen slump. Samtidigt är det oerhört viktigt att våga skriva "Mercedes C 350 e gör bort sig i älgtestet!" (Teknikens Värld). Den minnesgode kanske minns när tidningen prickade in både test och formulering när Mercedes länge fick leva med epitetet Weltklasse.
Hemligheten är alltså att helt öppet kunna göra både och - vara plats där köpare och säljare kan mötas men också kunna stå för sin egen relation med läsare, lyssnare eller tittare. Precis som Kenza och Lennart Hyland - oavsett vad man i övrigt tycker om dem.
För egen del gör jag mitt bästa i den genren, som framgår av dagens reklam (som dock fortfarande ska ses som reklam). För det gäller att hålla isär två av tidens starkaste anglicismer - "content is king" och "the messenger is the message.
Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook (ny!), Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här |
Hur man presenterar reklam tycker jag är oerhört viktigt och någonting många företag slarvar med. Jag blev t.ex frågad via ett illa skrivet mejl om jag kunde nämna Santander banks aktiehandel i ett inlägg för 500kr. Det här var inte Santander själva utan uppenbarligen hade man anlitat någon lite firma för att skapa uppmärksamhet helt utan kvalitetssäkring. Jag avstod den intäkten eftersom det inte fanns något relevant att skriva om och jag inte är intresserad av att publicera skräp
SvaraRaderaMen det värsta jag sett var nog ett helt blogginlägg om ett företag (Avensia?) utformat som en analys och sedan en rad "i samarbete med... ". Jag tyckte redan från början att analysen var en udda fågel på just den bloggen men att bara nämna längst ned att någon betalat (?) för inlägget var inte vad jag tycker är lämpligt.
Det är nog svårt för många bloggare (i vår krets & andra) att få ordning på att det plötsligt finns läsare, tittare eller lyssnare. Vad gör man då? Såg på en grannblogg som haft 1 miljon sidvisningar att intäkten från banners var en tusenlapp. Sedan ska man förhålla sig till opartiskheten. Rätt ovant det med när man bara skrivit rakt ur hjärtat innan.
RaderaJag tror att man är fel ute om man bloggar för pengar. Det märks tydligt när skribenter skriver av tvång snarare än för att sätta sina reflektioner i pränt och branschen är helt enkelt inte ekonomiskt betydelsefull.
RaderaDäremot är jag lite sugen på en annonsförsäljning helt enkelt för att kunna följa click through rates samtidigt som det finansierar fikarasten.
Dette har opptatt meg de siste ukene. Et stort norsk verdipapirforetak leverte for en tid tilbake en meget negativ analyse av et solid selskap. Men hva skjedde. På Nordnet kunne jeg se at dette foretaket så var største kjøper i selskapet dag etter dag. Noen ganger kjøpte de ti ganger så mye som neste kjøper. Hvorfor? Kanskje for å selge litt høyere senere? Det er viktig å foreta sin egen analyse. Analysehusene kan man nok ikke stole på.
SvaraRadera