Botten på brunnen
 |
| Källa: Fed St Louis |
Det som slutligen drog ur proppen för oljepriset var att allt flera producenter pumpade allt mer för att överhuvudtaget klara sin likviditet. Det gällde länder och det gällde energiproducenter. Med överfyllda lagar och kranarna öppna blev överskottet av olja närmast akut. På den redan breddfyllda marknaden skulle Iran in med sin kapacitet. Det skrev jag om i slutet av mars i inlägget "Oljan landar under 40 dollar i vår".
Det stod redan tidigare i år klart att investeringarna började falla snabbt. Först där det är dyrare att borra efter olja och sedan över hela världen. Saudiarabien menar att världen nu investerar för lite och att det uppstår en brist på olja om några år. Det känns ju onekligen långt borta och kanske är det mer ett uttryck för en förhoppning än en rimlig prognos. Klart är dock att det inte är fallande efterfrågan, som över en längre period, förklarar raset i oljepriset. Det är sant att efterfrågan minskade efter finanskrisen och att den periodvis varit svag. Däremot har den stadigt vuxit de gångna åren. Det är bara det att den inte vuxit tillräckligt för att motsvara det stora utbudet. Normalt när oljepriset ändras på grund av utbudsfaktorer, så rör sig världsekonomin och börserna i motsatt riktning. Så har det inte varit den här gången. Tvärtom har billigare olja varit synonymt med fallande börser, något jag kommenterat i exempelvis det här inlägget.
Frågan är om något i grunden har ändrats i den här uppgången?
Den enes död...
Mjuklandning för oljan visar att allt fler faktiskt räknar med att olönsamma producenter minskar frivilligt. https://t.co/gBG9cvCe5y via @FT— Gottodix (@Gottodix) 18 april 2016
Den mest omtalade oljenyheten den senaste månaden var det misslyckade mötet i Doha mellan OPEC-länderna och främst Ryssland. "No Agreement on Oil Freeze at Doha Meeting - Unclear when officials might meet again" (Wsj) Sammankomsten gav inget resultat och alla inblandande fortsätter pumpa olja på full kapacitet. Det gör även Iran, vars ovilja att ens närvara, var en faktor som förhindrade ett avtal. En intressant baklängeslogik i det sammanhanget var att eftersom parterna bara hade tänkt lova att inte öka sin produktion och samtliga redan pumpar för fullt, så blev effekten inte så stor som väntat. Tvärtom tog det bara oljemarknaden någon dag att hämta sig och fortsätta uppåt.
Nedgången i oljepiset kommer från ett annat håll. "Oil on track for biggest monthly gain in seven years - Weak dollar and decline in US productionhelps ease concern over supply glut" (FT) beskriver hur länderna utanför OPEC, främst USA, minskar sin produktion snabbare än vad som skett någon gång de senaste 25 åren. VD:n för världens största oljeservicebolag kommenterade situation i "Schlumberger CEO sees ‘full-scale cash crisis' in oil sector" (World Oil). Det är närmast fritt fall i stora delar av den amerikanska oljeindustrin.
Det man ska komma ihåg är dock att konkurser inte gör att oljan försvinner bara att ägarskapet flyttas. Många brunnar kan startas om lönsamheten kommer tillbaka. Däremot verkar perioden när producenterna pumpar för att betala räkningarna vara över. En annan faktor som möjlige tillfälligt stöttar priset på olja, likväl som andra råvaror, är den allt svagare dollarn. Förklaring är att Fed bromsat in takten i räntehöjningarna. Till den del det har gjorts av oro för världskonjunkturen blir det en knut som löser upp sig av sig självt om råvaruproducenter nu får fast mark under fötterna. Det är dessutom så att högre oljepris ökar den amerikanska inflationen
Det här mönstret med faktorer som ändrar karaktär med oljepriset, som valutan och lönsamheten i amerikansk produktion, gör att många analytiker tror att oljepriset nu behöver bromsa in. En balans runt 40 dollar är en vanlig gissning på kort sikt. På lite längre skulle en ökning till 50 dollar kunna ligga i korten men någon fortsatt rusning uppåt är de få som räknar med.
En spännande artikel var "What Is the ‘Magic Number’ for the Price of Oil? - At $50 a barrel, falling Brent prices start to hurt rather than help shares and other risky assets" (wsj). Under den nivån är pressen på energibolag och deras finansiärer ett större problem för ekonomin än uppsidan av billigare olja är för köparna. Ju längre pressen på priset ligger kvar, desto mer trycks den jämviktsnivån nedåt. Det beror dels på att fler producenter helt enkelt ger upp, dels på att konsumenterna börjar lita på de lägra priserna och blir mer benägna att spendera istället för att spara. Så oavsett om priset stiger kommer så småningom punkten där oljepriset återfår sitt normala kopplingsschema till ekonomin. Det där ökat utbud gynnar och minskat missgynnar hela samhällsekonomin.
En faktor jag kan tycka är underskattad i den bedömningen är att redan när oljepriserna stabiliseras, så vågar och får oljeländerna låna mer igen. Saudiarabien har ju exempelvis stått inför hotet att få sitt kreditbetyg sänkt. Minskar oron för prisfall kanske viljan att finansiera budgetunderskott genom att sälja aktier och andra tillgångar. Med tanke på storleken på en del av de här oljefonderna kan det vara en lättnad för börsen när det säljtryckte minskar.
En inte lika häftig period kan det kanske sammanfattas.
/Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook (ny!), Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här
Nedgången i oljepiset kommer från ett annat håll. "Oil on track for biggest monthly gain in seven years - Weak dollar and decline in US productionhelps ease concern over supply glut" (FT) beskriver hur länderna utanför OPEC, främst USA, minskar sin produktion snabbare än vad som skett någon gång de senaste 25 åren. VD:n för världens största oljeservicebolag kommenterade situation i "Schlumberger CEO sees ‘full-scale cash crisis' in oil sector" (World Oil). Det är närmast fritt fall i stora delar av den amerikanska oljeindustrin.
Dagens bästa? Analytikerna tror inte på oljerallyt. $40 är nya $50. Åtminstone året ut. https://t.co/E6NCtYKCZk— Gottodix (@Gottodix) 29 april 2016
Det man ska komma ihåg är dock att konkurser inte gör att oljan försvinner bara att ägarskapet flyttas. Många brunnar kan startas om lönsamheten kommer tillbaka. Däremot verkar perioden när producenterna pumpar för att betala räkningarna vara över. En annan faktor som möjlige tillfälligt stöttar priset på olja, likväl som andra råvaror, är den allt svagare dollarn. Förklaring är att Fed bromsat in takten i räntehöjningarna. Till den del det har gjorts av oro för världskonjunkturen blir det en knut som löser upp sig av sig självt om råvaruproducenter nu får fast mark under fötterna. Det är dessutom så att högre oljepris ökar den amerikanska inflationen
 |
| Reklam: Klicka här och prenumerera gratis på veckobrevet som jag är skribent i |
Effekten på börsen
Morgonens bästa: när gynnas börsen av billig olja? Gränsen tycks gå vid $50. https://t.co/I1ky81I1pN— Gottodix (@Gottodix) 20 april 2016
En spännande artikel var "What Is the ‘Magic Number’ for the Price of Oil? - At $50 a barrel, falling Brent prices start to hurt rather than help shares and other risky assets" (wsj). Under den nivån är pressen på energibolag och deras finansiärer ett större problem för ekonomin än uppsidan av billigare olja är för köparna. Ju längre pressen på priset ligger kvar, desto mer trycks den jämviktsnivån nedåt. Det beror dels på att fler producenter helt enkelt ger upp, dels på att konsumenterna börjar lita på de lägra priserna och blir mer benägna att spendera istället för att spara. Så oavsett om priset stiger kommer så småningom punkten där oljepriset återfår sitt normala kopplingsschema till ekonomin. Det där ökat utbud gynnar och minskat missgynnar hela samhällsekonomin.
Tillsvidare är det alltså experternas bedömning att ribban för den förändringen ligger en bit över dagens nivåer. En rimlig tolkning är därför att oljepriset nu har ganska begränsad nedsida. Det lär alltså inte trycka ned börsen igen på kort sikt. Däremot finns en viss uppsida kvar och den kan ge börsen ytterligare någon liten positiv injektion.Saudi säljer 5% av Aramco för $125 mdr för att täcka hål i statskassan. Men vem köper in sig i politiskt priskrig?https://t.co/1vN5sPGzVY— Gottodix (@Gottodix) 4 april 2016
En faktor jag kan tycka är underskattad i den bedömningen är att redan när oljepriserna stabiliseras, så vågar och får oljeländerna låna mer igen. Saudiarabien har ju exempelvis stått inför hotet att få sitt kreditbetyg sänkt. Minskar oron för prisfall kanske viljan att finansiera budgetunderskott genom att sälja aktier och andra tillgångar. Med tanke på storleken på en del av de här oljefonderna kan det vara en lättnad för börsen när det säljtryckte minskar.
En inte lika häftig period kan det kanske sammanfattas.
/Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook (ny!), Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här
 |
| Följ dagliga videor med 3 snabba i Facebookkanalen |
analyserna som pekar på minskad amerikansk produktion verkar lite optimistiska ifråga om hur det påverkar totalproduktionen.
SvaraRaderaData visar att usa:s minskning ännu inte kommit i närheten av opecs produktionsökning de senaste veckorna och sannolikt inte kommer göra det i närtid heller -> förrförra veckan nådde oljelagrerna sina högsta nivåer någonsin historiskt. Förra veckan ökade de ännu mer.
Verkar som det prisas in ett framtida amerikanskt produktionsfall som måste accellera upp _rejält_ om det ska komma upp ens i samma hastighet som pågående och framtida produktionsökningar från OPEC.