Sektoranalys flyg.

Flygmarknaden kommer fortsätta växa stabilt, främst i Asien, mätt i passagerarkilometer. Geografiska marknader är fortfarande i stor utsträckning avgränsade av politiska förutsättningar (ex Norweigans problem att etablera sig med rutter till USA). Nischer är ultrabilligt (Ryanair), värdealternativ (Norweigan), lokala nätverksbolag (SAS) och internationella bolag (BA, Lufthansa m.fl). Två dominerande leverantörer finns på flygplan (Boeing och Airbus) och stora delar flygplansflottan motsvarar inte nuvarande behov. Arbetskraft, bränsle och slottar på flygplatser är övriga insatsvaror. Det finns stora men minskande kostnadsskillnader för personal mellan olika bolag. De största internationella bolagen äger en värdefull resurs i form av de bästa slottarna på viktiga flygplatser. Externa händelser och olyckor får stor effekt på branschen. Tecken finns på att kunderna går emot en timglasefterfrågan där billiga och dyra alternativ slår ut standardalternativen. Uppdelning av tjänsten i delar, som extra avgift för bagage, har varit en värdedrivare under en längre period. Viktigaste nyckeltal är intäkt respektive kostnad per passagerarkilometer. Utvecklingen är entydig att lokala nätverksbolag slås ut (SAS) men att alla nätverksbolag gått sämre än värdealternativ och ultrabilliga. Internationella linjer är fortfarande lönsamma. En nisch på den framtida marknaden är att det finns ultrabilliga kort- och medeldistansbolag, som case är det dock inte så attraktivt att satsa på en nisch med låga inträdesbarriärer och politiskt motstånd som bygger mer på marginalpress än försäljningsökning. Lokala nätverksbolag är inget case att satsa på eftersom det är svårt att komma ned i rätt kostnader och konkurrensen på matarlinjer kommer vara stor när värdealternativ plockar russinen ur kakan. Internationella linjer och specialbolag (ex. taxiflyg) är däremot intressanta alternativ. Det är även bolag nischade som värdealternativ. Frågan är hur internationella linjer kommer att förhålla sig till värdealternativen – vem vinner i konkurrensen mellan exempelvis bolag som BA, Lufthansa, Emirates i förhållande till Norweigan. Det är också lite svårt att bedöma hur värdealternativen klarar konkurrensen från ultrabilliga bolag samt vilka inträdeshinder det egentligen finns mot att etablera nya värdealternativ. Sammantaget är det helt enkelt för svårt att formulera ett starkt och tydligt case eller annorlunda uttryckt det finns ingen riktigt trovärdig gissning om vem som vinner på den i och för sig lockande flygmarknaden. Slutsatsen blir nog att avstå även om Norweigans strategi att kombinera värde och internationella linjer är lätt att förstå och klart lockande.