Ingen promenad i parken

Efter att ha vägt för och emot väljer jag bort miljonprogrammen. Artikeln i senaste Afv ger för många associationer till knepiga investeringar. D. Carnegie och Victoria Park renoverar till halva priset men bara en lägenhet i taget. Ytskikt i hus med stora verkliga renoveringsbehov. Jag säger inte att det inte skulle funka på hyresmarknaden. Logiken går ju utmärkt bland villor och brf:er. Problemet är att jag kommer att tänka på svenska köp i Bryssel på åttiotalet, Thulin i Stockholm samma årtionde, första åren med Docklands, subprime, spanska nybyggen och historier om kinesiska ruckel i betong. Det är säkert inte så att alla är skurkar. Problemet är att spiralen snart snurrar på. Det dröjer inte förrän det är dyrt att köpa fortfarande nedgångna men fint målade hus i problemförorter. Det går säkert att tjäna pengar på för den med bra insyn och kunskap. Dit brukar inte småspararna höra och definitivt inte jag själv, så risken är att man blir sittande med svarte petter när det vänder. If you can't spot the sucker at the table it's probably you.