Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

fredag 23 december 2016

Investerarens guide till Trumps kinapolitik

Något håller på att ändras i relationen mellan USA och Kina. Det är en fråga även för investeraren.

Death by China?

Ekonomen Paul Navarro, här beskriven i en artikel i Bloomberg, är Donald Trumps rådgivare i handelsfrågor. Ikväll tog jag mig tid att se hans omtalade film "Death by China", baserad på boken med samma namn. Du hittar den ovan.  Ett klipp om hur den kan genomföras i praktiken finns här på Bloomberg. Jag vill också tipsa om den här intervju Navarro gjorde, även det med Bloomberg, när filmen lanserades 2012.

Efter att ha sett filmen har jag svårt att se att Donald Trump, som kallat den ett mästerverk, inte kommer att ändra kursen på USA:s relationer till Kina.



I de diskussioner jag för om den nya amerikanska administrationen finns det några återkommande teman. Ett är att Donald Trump haft en retorik och kommer att föra en annan politik. Det är ett djupt misstroende mot hela den politiska rörelse han representerar. Fast det är förstås möjligt. Det går inte att veta.

Han har svängt om familjen Clinton, i princip dragit tillbaka sina inskränkningar för olagliga immigranter från det spansktalande Amerika till redan gällande regler och tagit in stora delar av Wall Street på ledande befattningar samt tänker riva regleringen av banker.

Så visst finns det områden där Trump ändrat sig. Däremot har han, när det kommer till handelspolitiken, skattepolitiken och sina omtalade infrastruktursatsningar, inte gjort några vägval efter valet som tydligt pekar i någon annan riktning än den han tidigare kommunicerat.

Det här tror jag är oerhört viktigt att förstå för en investerare. För det är något nytt och en politik som kommer att få långtgående effekter på allt från räntor till utsikterna för olika branscher.

Investerarens mantra

Se världen för vad den är inte för vad du skulle vilja att den var. Det är en av tankarna som styr våra investeringar, både i stort och smått. Det är nog så att nationalism i grunden är så väsensskilt från de politiska åskådningar världen har sett att vi med en annan grundsyn får kämpa för att ens förstå den. Det är inte bara ett politiskt problem och en förklaring till det växande gapet kring vad som är sanning i media utan kan snabbt bli en utmaning även för investerare.

Ett specifikt problem med att diskutera amerikansk ekonomisk politik just nu är att det så snabbt blir så polemiskt. Det är svårt att undvika när åsikterna i grunden är så väsensskilda mellan olika deltagare i diskussionen. Mina inlägg färgas förstås av mina åsikter. Det är dock inte den debatten som jag vill fånga utan istället frågan - vad händer nu?


Få verkar förstå vad modern nationalism är

Navarros idé, som alltså även var Trumps valretorik, är intressant på många plan. Filmen pekar mot ett politiskt skifte, eftersom den pekar ut Kina som en skurkstat och ett militärt hot mot USA. Om det omsätts i politik har vi en annan världsscen framför oss de kommande åren.

Filmen drar också ett antal andra, icke-liberala, slutsatser om hur länders ekonomi ska fungera jämfört vad vi diskuterat åtminstone de senaste trettio åren. Inte minst pekar den ut statens roll som motpol till storföretagen på ett närmast europeiskt sätt.

Slutligen pekar den ut en lösning som inte riktigt framgått i debatten. Åtminstone hade jag missuppfattat vad USA ville uppnå. Det är inte i första hand ökad export, utan minskad import och en ökad självförsörjning av varor.

Det är som tankefigur så annorlunda från det vi i en globaliserad ekonomi brukar diskutera att det tar ett tag att ta in. Det USA som Donald Trumps handelsrådgivare och i stora delar politiska ideolog pekar ut ska inte i första hand tvinga Kina att öppna sina marknader. Det ska stänga ute handel som bedöms skada USA.

Det är klart det för tankarna till protektionism och kanske till merkantilism. Det senare stämmer dock inte riktigt. Genom glasögonen hos en liberal globaliseringsförespråkares, till vilka jag hör, kan det i förstone se ut så. Ett USA som ska kliva fram och återerövra världen. Det är inte det Navarro säger.

Det vore också lite att slarva med benämningarna att oreflekterat se det som protektionism. Ungefär som det globalt växande motståndet mot internationellt samarbete och migration inte automatiskt kan kallas rasism. Det finns helt klart starka inslag i retoriken som handlar om en yttre fiende. Kinas politiker framställs i filmen genomgående som onda. Poängen är dock att kärnan i budskapet är att sluta sig kring sin egna samhällen.

Det är klart att en liberal person i effekterna av detta ser just protektionism och i delar rasism. Det är dock inte uppsåtet. Syftet är helt enkelt att bygga samhället och ekonomin kring de personer som bor i det egna landet, inte utifrån ett större globalt sammanhang.

En närmast fransk agenda

Det finns en del övertoner i filmen som att Kina är "den enda stora nation som planerar att döda amerikaner". Det finns också ett, för USA mycket typiskt retoriskt grepp, som separerar Kinas befolkning från dess ledning. De förra är goda medan de senare är onda. En återkommande term är kommunistkina.

Kina anklagas också för omfattande miljö- och arbetsrättsbrott samt för att systematiskt bryta mot mänskliga rättigheter. Det är det nog få som ifrågasätter i väst. Sverige hade ju sin demokratidiskussion i samma ämne när Göran Persson berömde stabiliteten i Kina

Förutom det, enligt filmen, moraliskt förkastliga med att handla med en sådan nation, så leder det bland annat till att amerikaner köper miljöfarliga kinesiska produkter och till omfattande (global) miljöförstöring. Det här är ett av exemplen på den förändrade synen på statens roll. Kraven är ökade internationella regleringar av andra områden än tillträde till marknaden. Exempelvis kring miljö och kanske lite överraskande - rätten att bilda fackförbund.

Kina fuskar

En annan tanke är att Kina fuskar genom att trycka ned värdet på sin valuta och subventionera sin industri. Det första är omstritt medan det andra, för de många statliga bolagen, får sägas vara uppenbart. Det intressanta argumentet här är att Kina genom att sälja billigt skadar USA. Det är ju inte självklart att den som får handla på rea faktiskt påverkas negativt. 

För att dumpning ska fungera krävs dels att den är tillfällig, dels att den kan följas av högre priser i ett senare led. Tanken här är att Kina nu på olika sätt flyttar över kompetens och bygger upp en dominans som USA på sikt inte kommer att kunna möta. 

Det görs i nuläget genom patentintrång och genom att helt enkelt stjäla företagshemligheter. Det görs även genom påtryckningar och utpressning av utländska bolag. Det kan exempelvis handla om att kräva samarbeten med kinesiska bolag för att få komma in på den kinesiska marknaden eller helt sonika genom att konfiskera tillgångar från utländska bolag. Det är inte ifrågasatt att det här förekommer. 


Teorin om den slutna ekonomin


Ekonomer ur min generation rycker för det mesta på axlarna åt allt ovanstående. Det är ju inte ett problem för köparen om säljaren producerat varor på ett oetiskt men billigt sätt. Stöld av immateriella rättigheter ses mer som ett sätt att sprida kunskap i ekonomin. Visst finns det problem med miljö-, arbets- och immaterialrätt men de får i så fall lösas av internationella domstolar.

Det Navarro säger är något annat. Enligt honom var det aldrig storföretagens tanke att sälja till Kina. Istället var det tillgången på billig arbetskraft som efterfrågades. Målet var fortsatt att sälja till USA. Amerikaner i gemen har för att fortsätta öka sin konsumtion trots löner som inte stigit och förlorade jobb, stegvis fått öka sin skuldsättning. Främst genom staten och handelsbalansen.

Det här för Navarro till två slutsatser. För det första att amerikansk konsumtion är för hög. För det andra att amerikansk BNP skulle öka om det inte fanns ett minus i form av nettoimport. Det sistnämnda är ett aningen udda argument. Bilden ovan är den jag brukar använda för att översiktligt beskriva ekonomin.

Efterfrågesidan ,till höger, skulle tveklöst vara högre om nettoexporten inte var negativ. Åtminstone om allt annat var oförändrat. Det är dock ett konstigt antagande, eftersom konsumtionen varit lånefinansierad. För att det skulle stämma så skulle USA ha stora outnyttjade resurser för att öka sin egen produktion.

Det här är två viktiga iakttagelser om Trumponomics. Den första är att den inte kan ge en riktig boost till ekonomin med mindre än att skulderna försvinner. I annat fall skulle ju högre räntor och möjligen amorteringar sänka konsumtion och investeringar. Här kan inflation vara en bra metod.

Den andra är att nettoimporten ju faktiskt syns i den befintliga konsumtionen, så såvida den inte täcks upp med amerikansk produktion så kommer BNP att sjunka. För att det ska fungera måste det finnas stora lediga resurser i den amerikanska ekonomin som kan sätta igång och producera. Det är här argumentet om att vara självförsörjande blir så viktigt.

Lediga resurser i ekonomin ser Navarro genom att arbetslösheten stiger i tillverkningssektorn och den i hans ögon lågproduktiva tjänstesektorn krymper.

Måste ett land ha tillverkning?

En annan viktig slutsats Navarro drar är att ett land behöver åtminstone 20-25 procents tillverkning för att växa på sikt. Det baserar han på den positiva sidoeffekt den typen av arbete förväntas ge på ekonomin. Det klassiska argumentet att byggjobb ger positiva sidoeffekter.

Dessutom krävs den omfattningen på tillverkning för att upprätthålla en effektiv forskning och utveckling. På sikt är det, menar Navarro, inte möjligt att forska på en plats och tillverka på en annan, bland annat för att då förs ny kunskap över dit istället och kommer så småningom börja växa vidare där. En annan brist med att större bolag flyttar ut sin produktion är att då tappar mindre amerikanska bolag sina kunder.

Jobb i tjänstesektorn har enligt Navarro inte de här positiva effekterna. Riktigt varför exempelvis finanssektorn eller IT-sektorns mjukvarudel inte skulle bidra i samma utsträckning till ekonomin besvaras inte i filmen.

Lösningen enligt Navarro

Så långt problemen. Det intressanta med Navarro är att han i första hand ser minskad import, inte ökad export som lösningen för USA. Landet ska helt enkelt besluta sig för att åtminstone en fjärdedel av ekonomin ska vara tillverkningsindustri.

Tillverkningen ska sedan skyddas på det sätt som krävs för att den ska förbli lönsam. Det här är som sagt en viktig del att förstå av konceptet. När Donald Trump talar om ökade investeringar är det alltså i USA av bolag verksamma i USA.


Några reflektioner

Källa: Världsbanken
Det är ett grundläggande problem med Navarros synsätt att det förutsätter att amerikanerna förlorar på att få köpa produkter för billigt. Det är också svårt att automatiskt se amerikanerna som förlorare på att kineserna i realiteten accepterat amerikanska statsobligationer som betalning. Värdet på dem kan ju snabbt urholkas, vilket har skett under hösten. För övrigt är det just Kina som varit den största säljaren.

Den som minns diskussionen om Japan vet också att det då visade sig vara så att produktionen faktiskt var betydligt billigare och så småningom bättre där. USA tillverkade länge bilar som var dyrare och med tiden allt sämre än omvärldens. Det är förstås en risk även denna gång.

Den kortsiktigt mest konkreta slutsatsen av om Navarros vision blir verklighet är dock en annan. Det han egentligen säger är att amerikaner ska dra ned sin konsumtion och att kineser får räkna med att sälja mindre till USA.

Bortse från allt tal om handelskrig och allt det skulle kunna leda till. Den slutsatsen räcker långt i sig själv. För exportströmmen till USA och Kina har i mångt och mycket börjat i Europa. Titta i svenska bolagsrapporter. Strategin är nästan genomgående (fortfarande) att växa i Asien. Det blir förstås svårt om Kina i sin tur får svårare att sälja till USA. Det får ju europeiska bolag också om det är lokal produktion och lägre konsumtion som gäller.

Dessutom växer inte efterfrågan i väst längre, åtminstone inte i antal varor av olika slag. Innehållet utvecklas genom digitalisering och tillverkningen genom automatisering. Däremot är det inte så att det står rader av industrijobb och väntar ens om produktionen tas hem igen.

Så antag att den här amerikanska Kinapolitiken börjar rulla ut under nästa år eller bara att vi som med Brexit börjar ta den på allvar igen. Då pressas Kina och deras efterfrågan minskar. Det lär vi i så fall märka. Så till och med om den nya politiken skulle fungera i USA är det tveksamt om en liten öppen ekonomi som den svenska eller för den delen dess exportbolag har anledning att jubla.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser. 

Kolla gärna in Sparskolan också. Där är det senaste inlägget en läsarfråga om hur man kommer igång med investeringar.

Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar och vill bidra till något bra - lägg en slant på min insamling till SOS Barnbyar. Det gör skillnad!

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här 



6 kommentarer:

  1. Hej, bra och relevant inlägg :)

    JA, inrikes tillverkning krävs verkligen för bättre FoU! (skrivet av en maskiningenjör)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant. Det kanske är så att vi allmänt är på väg mot mer lokala samhällen igen eller åtminstone att den aspekten åter förstärks. Även sådant som mer automatisering (färre anställda, lägre löneberoende) och 3D-skrivare o.d kan väl på sikt bidra till det.

      Radera
    2. Ja, det pekar nog i den riktningen. Även om den där automatiseringen du nämner är problematisk, då den leder till färre enkla jobb. Det där "lägre löneberoendet" sker inte av sig självt.

      Det västerländska tjänstesamhället är inte hållbart. Alltså visionen om att vi i I-världen allihop ska vara högutbildade och syssla med kvalificerade jobb medan U-världen gör simpla jobb. Det är en för stor del av I-världens befolkning som aldrig kommer klara av kvalificerade uppgifter hur många man än pressar in på högskolor. Nu menar jag inte att man ska motverka automatisering, utan snarare att samhälle behöver omorganiseras. Tyvärr finns det starka ekonomiska krafter (stora kapitalägare mestadels) som absolut inte vill detta.

      Ekonomiska och politiska makthavare har ignorerat den ångest en globaliserad världsekonomi skapar i världsbefolkningen ända sedan kapitalismens intåg med sina enorma och snabbt skiftande flöden av kapital, varor och människor. Det leder ofrånkomligen till backlashar. Ofta blodiga sådana.

      Radera
    3. Det är ett nytt fenomen att en allt större del av produktionen är automatiserad. Det ändrar vad vi människor arbetar med i grunden, till att mer handla om relationer (omsorg, kundvård, uppfostran m.m) och innehåll (design, idé, kontroll av system, strategi, konst, media m.m.). Det är en väldigt annorlunda värld. Inte helt lätt att anpassa sig i.

      Radera
  2. Sen på bollen här, men jag tror du är på spåret på något väsentligt här. Navarro har även gett ut "Crouching Tiger"(också på youtybe) och som handlar mer om de militära utmaningarna med Kina. Ser man Trumps uttalanden i det ljuset kan man skönja ett visst mönster, med kontakterna med Taiwan, uttalanden om att nationer som Sydkorea och Japan borde skaffa egna kärnvapen, att Kina inte hjälpt till med Nordkorea och att USAs intressen i de Kinesiska haven måste försvaras. Det är Kina som är huvudfienden!

    Intressant är också hur stor del av Trumps närmaste rådgivare i Vita huset verkar dela denna mer nationalistiska, icke-republikanska syn på hur politiken ska utformas. Peter Navarro har skrivit ihop om ekonomisk politik med tilltänkte handelsministern Wilbur Ross. Steve Bannon kommer från Alt Right-media och tar tydligen med sig ytterligare personer därifrån. Bannon anses av många vara hjärnan bakom Trump. Därutöver finns Stephen Moore och Gary Cohn som också anslutit sig till den nationalistiska högern som har väldigt lite gemensamt med Paul Ryan-republikanerna. Reince Preibus framstår alltmer som en kontaktperson gentemot övriga GOP och kongressen, medan den långsiktiga utrikespolitiska och handelspolitiska strategin utformas av Bannon & co.

    Jag har länge varit väldigt skeptisk till "gold bugs", men drar man ut linjerna av den politik som kan anas när man kollar upp vad Trumps närmaste män verkligen tycker, så tycker jag faktiskt det att nu kan finnas ett långsiktigt bullish case för guld. Protektionism och ökad konflikt med Kina låter i mina öron som ett mycket dåligt recept för de flesta andra finansiella tillgångar.

    Det kommer att bli intressant att se hur detta utvecklas. Jag utesluter inte att marknaden fortsätter upp så länge, men det känns onekligen som att det såtts frön för allvarliga politiska och ekonomiska kriser och att vi bara väntar på när och var de ska slå ut.

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra genomgång. Det är nog en så att det numera sitter en administration som är tydligt anti Kina i Vita Huset. Däremot ser den ganska maktlös ut inför politiken i Sydostasien.

      Kina lär stärka sin dominans militärt i området men lär knappast välja en mer uttalad konflikt. Då lär väl inte USA kunna göra så mycket mer än bullra. Sedan har ju Trump redan backat ur TPP. Så det ser onekligen ut som att Trumps blir den administration som till slut ger Kina det inflytande man sagt sig vara rädd aTT landet får.

      Radera

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam