Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

måndag 19 december 2016

Slog dollarn (tillfälligt) i taket nu?

Tog det stopp nu, dollarrallyt? Det verkar så. Kanske följer nu en gemensam ränteuppgång på båda sidorna Atlanten. 



Böja eller bryta?

Jag funderar mycket kring den pågående inflations- och ränteökningen i världsekonomin. Det skrev jag om i måndagens krönika till Nordnet. Där var ämnet om det blir kronan eller börsen som får se fram emot en mellandagsrea efter att Riksbanken haft sitt möte i veckan.

Det jag tänker allra mest på är dock det större globala trendskifte som pågar. Det leds från USA men rullar över hela jordklotet för närvarande. Utan tvekan är det här den viktigaste signalen i världsekonomin sedan oljepriset kollapsade för två år sedan.

Då räknar jag bort alla de stora och små orosmoln som glidit över oss sedan dess. Det finns mycket intressant i flödet av händelser från Ukraina, grexit och brexit via bankkris och Kinakris till Donald Trump. Sannolikt har var och en av de här händelserna haft mycket större inverkan på den långa ekonomiska skeendena än börsen tagit till sig.

För att ta ett enkelt exempel så ändrade grexit synen på staters lån. De ses nu alltmer som vilken kreditrisk som helst. Det är det få som diskuterar men effekten på sikt blir förstås stor. Ett annat är att bankkrisen i vintras satte punkt för en lång era av hårdare regleringar av den marknaden. En tredje är att Ukrainakriget visserligen inte sänkte världsekonomin men väl den ryska ekonomin. Därtill ökade den takten i en ny era av rysk expansionism. Så alla de här händelserna spelar roll.

Ingen av dem bröt dock trenden i ekonomin och på börsen. Var och en av dem böjde den rätt ordentligt och kanske försköt dess bana en aning men det har ändå varit samma ekonomiska logik.

Ränteuppgången har under hösten sett annorlunda ut. Den har verkat vara på väg att faktiskt bryta börstrenden. Precis just nu verkar dock skiftet kommit till en punkt där det tar emot. Det gäller dollarn och det gäller räntorna. Då blir det förstås extra intressant att följa vad som händer.

Innan jag lägger några ord på det ska jag vara extra tydlig med att det här mest är mina egna funderingar. Jag bygger ju upp bloggen på att för det mesta bottna i och bygga vidare på analyser jag läser. Det är är däremot bara några egna nedslag i data här och nu.

Därmed sagt att läsaren får det ta det för vad det är. Funderingar en måndagkväll medan jag sitter och tittar på Bloomberg på teven.


En intressant vändning

Källa: TradingEconmics
Jag noterade en sak när jag skrev nyhetskrönikan igår kväll. Den var lite för teknisk för det sammanhanget men här på bloggen platsar den. Uppgången i den amerikanska dollarn bröts precis när ökningen i inflationsförväntningarna stannade av (grafen i inledningen av inlägget).

Det i sin tur var precis runt inflationsförväntningar på drygt två procent. En nivå där förväntningarna låg i början på 2015, innan all ekonomisk oro rullade in över världen. Det är en inte orimlig tanke att högre än så får den amerikanska räntan svårt att nå utan att någon faktor i ekvationen ändras.

Det lär inte bli amerikansk penningpolitik och knappast europeisk heller, inte förrän i slutet på januari i så fall. Kanske det amerikanska presidentskiftet eller att de italienska bankerna gungar igen (vilket de gjorde idag).



Ett tecken på att fjädern redan är dragen till maxläge är att marknaden redan satsat rejält på en fortsatt ränteuppgång. Frågan är hur mycket mer spekulation det finns att trycka in på kort sikt.

Det här får mig att undra om det inte är i Europa händelserna ligger just nu. Idag sjönk tyska räntor och drog med sig amerikanska men trenden är starkt uppåt för de långa tyska räntorna. Financial Times konstaterar att det beror på det inflationstryck som USA startat.
Min reflektion är att det ser ut som om valutorna nu åter balanserar, hyggligt och säkert bara tillfälligt men ändå. Istället ser det onekligen ut som om vi är på väg in i den tandem av stigande långräntor som USA och Europa upplevde våren 2015.

Det gick ju sådär. Fast kanske har ekonomin och börsen en starkare motståndskraft nu. Så var går smärtgränsen? Ett mått är att titta på var det tog emot senast. 2015 var det vid den här nivån och innan det, 2013, var det runt 3 procent på den 10-åriga amerikanska obligationer. Dit är det inte så långt nu. Så vi är helt klart i zonen där det kan komma en reaktion. Ett annat tecken på det är, möjligen, att korta räntor verkar öka snabbare än långa.

Källa: TradingEconmics


Vad tror jag?

I andra vågskålen finns det fortfarande en ökande riskvilja på marknaden. Så egentligen har jag ingen direkt uppfattning om aktieuppgången bryts på kort sikt. Däremot tycker jag det ser ut som att dollaruppgång skiftar över till en gemensam transatlantisk ränteuppgång. Slutet på lågränteeran med andra ord. Vart tar kronan vägen då? Det är en händelse i sig själv men i längden skruvar det även åt börsen.

Så går åtminstone funderingarna den här måndagskvällen. För det är lite så just nu. Något är på gång men helt vad det blir är inte det allra lättaste att veta. Den här gången heller

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser. 

Kolla gärna in Sparskolan också. Där handlar det senaste inlägget om hur jag ser på Vitrolifeaktioens snabba rusning och ras.

Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar och vill bidra till något bra - lägg en slant på min insamling till SOS Barnbyar. Det gör skillnad!

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam