Inflationen, tillväxten och börsens ömma punkt

Vrid upp inflationen och ned tillväxten, så har du en börsnedgång. Hur stor? Hur troligt att det händer? Det är ämnet idag.

Inte nytt men aktuellt

Jag har fått flera reflektioner och önskemål om att jag ska ge min syn på ett av höstens populäraste teman inom makro - stagflationens återkomst. Kanske inte fullt ut men åtminstone en situation där inflationen vänder uppåt medan bnp-tillväxt och bolagsvinster vänder nedåt.

I den situationen är det inte säkert att centralbankerna kliver in och stimulerar som de gjort. Särskilt inte om den allmänna skepsisen mot stimulanspolitiken slår rot. En av många artiklar i ämnet var "Faller en så faller alla" (Placera). Där slutsatsen är en varning till investerarna för effekten av stigande räntor på börsen.

Det här har jag i olika varianter behandlat i otaliga inlägg de senaste åren. Det har också, förstås, varit ämnet i många mer kvalificerade sammanhang under en lång tid. Med det inte sagt att frågan skulle vara besvarad eller artiklarna som kommit nu ointressanta. Tvärtom. Ekonomin just nu är som en tryckkokare. Temperaturen är titt som tätt farligt nära bristningsgränsen. Är vi där nu? Det finns åtminstone några nya triggers med i ekvationen.

Tryckkokaren som värmer börsen

Jag tar upp det här i dagens 3 snabba men eftersom det är rätt komplex materia tänkte jag komplettera i det här blogginlägget.

Källa (data): TradingEconomics

Den oro som vi ser nu är på intet sätt ny. Den fanns 2011 och särskilt 2013 i den så kallade taper tantrum. När FED den gången signalerade att stödköpen av obligationer skulle börja trappas ned steg räntorna utan att tillväxten utanför USA hängde med. Det påverkade valutor och och det slog särskilt mot tillväxtländerna. Inför första räntehöjningen förra hösten spelades samma scen upp igen.

Såväl 2013 som förra hösten ledde reaktionerna till att takten drogs ned och att andra länder utanför USA växlade upp sina stimulanser. Det räckte mer än väl för att hålla uppe börskurserna.

I bilden ovan har jag försökt rita vad jag menar. I en vanlig konjunkturcykel så bottnar vinster (och för den delen BNP-tillväxt) och inflation vid någon tidpunkt. Sedan stiger både vinster, inflation och börsen i någon takt och med någon korrelation. Det normala är att vinster eller börsen, lite omstritt vilket, tar täten medan inflationen släpar efter.

I den här konjunkturcykeln har istället världen vid flera tillfällen kämpat med att inflation och tillväxt dippat tillbaka ned i botten. Ofta kopplat till den vandrande skuldkris världen genomlevt från finanskrisens start och framåt. Den har gått från USA, till EU, till Grekland, till tillväxtländer, till olja och kanske till allas stora fasa någon gång går vidare till Kina, banksystemet (t.ex. Deutsche Bank) eller någon stor mogen ekonomi som Japan, Frankrike eller Italien.

Den oron har vi numera, kanske farligt nog, vant oss vid. För varje gång det kommer signaler om skuldkris, så kommer det också mer stimulanser. Där finns det en stark minoritet som menar att den politiken inte fungerar i längden. Det är vars och ens bedömning men sannolikheten är låg att världen skulle slå av respiratorn mitt i en pågående kris. Däremot är det allt fler som är allt mer lutar mot att världen åtminstone borde matta av stimulanserna så fort det åter finns inflation i systemet.

Det är långt ifrån säkert att den skolan vinner policydiskussionerna runt om i världen men det är inte omöjligt. Det är det här som skulle kunna slå mot börsen. Det kan slå mot bolagens vinster om det blir stigande inflation utan motsvarande tillväxt, exempelvis kopplat till om sparandet (amorteringar) ligger högt. Det kan också slå mer direkt genom att räntorna börjar stiga, vilket de gjort hela hösten.

Gillar du det jag skriver här eller filmerna på Sparskolan och vill visa det Stöd SOS Barnbyar - mer info här

Hur ser det ut då?

Amerikanska bolagsvinster har fallit fem kvartal i rad och förväntas falla ett till för att sedan vända upp - främst drivet av att energisektorn förväntas ha bottnat. En begränsande faktor är att återköpen, som drivit upp vinsten per aktie i många bolag, minskat. Klart är också att börsen börjat diskontera in allt lägre räntor, dvs. börjat öka värdeingsmultiplarna. 

Det syns i grafen ovan, som jag använt tidigare. Vinstförväntningarna hänger inte med börskurserna. Den som tittar i den första bilden ovan ser också att det finns vissa svaga tecken på en inbromsning i USA men framför allt tecken på att inflationen tar fart. I Europa kanske det går att skönja något liknande men det ser avlägset ut att stimulanserna skulle lätta.

Det här har tidigare fått mig att dra slutsatsen att världens räntor, valutor och faktiskt även börskurser i mångt och mycket beror på Eurozonens inflation. Stiger den kan penningpolitiken världen över stramas åt i samma takt. Det skulle kunna leda till den situation som Placera beskriver. 

I så fall är vi på väg mot stigande räntor och fallande aktiekurser.

Hur nära är det?

Nästa fråga är hur nära en sådan korrektion på börsen är vi? Jag skriver korrektion för även om det skulle kunna bli stora tal skulle den ekonomin sannolikt fånga upp börsen vid någon nivå, för den bygger trots allt på att det finns tillväxt, om än svag, som kan driva på inflationen. En riktig krasch skulle det bara bli om det i ett nästa steg ledde till att staters och företags lån ifrågasattes. Inte omöjligt men fortfarande flera steg bort.

Det första steget - en justering nedåt - är däremot ganska nära. Det syns på den här sista grafen ovan. Aktier och obligationer rör sig åter allt närmare ihop. Sannolikt har därmed en hel del av förväntningarna om ytterligare stimulanser försvunnit ur systemet. Istället är det ett mer rakt förhållande. Det talar för att om inflationen kommer och om det leder till högre räntor, så faller börsen.

Så vad tror jag?

Det här är en sådan där fråga där det är rimligare att försöka förstå sambanden än att förutspå hur variablerna utvecklas. Jag tror som sagt att hela den här ekvationen just nu är kopplad till utvecklingen i Europa. Ser vi tillväxt? Ser vi inflation? På kort sikt tror jag börsen klarar allt utom inflation utan tillväxt. Kan det hända? Kanske, här spelar exempelvis oljepriserna stor roll. Där finns det inget riktigt driv uppåt.

För vår del räknar jag med att ekonomin och börsen även denna gång misslyckas med att bryta sig loss från kraftfältet stimulanser-normalisering-skuldoro. I somras såg vi en obefogad uppgång. I höst kanske vi får se en likaledes tillfällig nedgång. För min del ser jag varken tydliga tecken på krasch eller börsrally.

Däremot har vi plockat upp konantandelen i vår portfölj för att möta en fortsatt högre volatilitet. Hela börsen är en swing trade som jag skrev för ett år sedan. Åtminstone till dess något lyckas ändra logiken på riktigt.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!