4 år 79 aktier senare så gick det

Aktiva portföljen fyller år. För exakt 4 år sedan övergav vi våra indexinvesteringar. Jag funderar på om det var ett bra beslut och i så fall varför.

Livet med en aktiv aktieportfölj

Efter många år med indexsparande bestämde vi oss för exakt fyra år sedan för att köra en aktiv aktieportfölj. Idag tänkte jag berätta lite om mina erfarenheter sedan dess.

Fast först tänkte jag påminna om att jag på intet sätt menar att vår portfölj utgör argument varken för aktiv förvaltning eller att följa mina investeringsbeslut. Tvärtom egentligen, om något tycker jag att min erfarenhet kokar ned till att en bred bas av billigt indexnära sparande är rätt val för de allra flesta. Sedan tycker jag i och för sig att de som kramar indexfonder helt missar några saker.

För det första att den som slumpvis köper och behåller aktier löpande presterar lika bra, till och med lite bättre.

För det andra att informerade sparare har bättre förutsättningar att ta ansvar för sitt sparande. Det är en inte så omtalad risk när hela befolkningen ska skyffla in allt de äger i anonyma index, som ibland kan styras av sådant som att Ericsson rusar iväg till ett bolag av världsstorlek och sedan rasar eller att fingeravtrycksläsare slår igenom på börslistorna. Det här är särskilt tydligt på tillväxtmarknader, där storleksviktade index ofta är det samma som att köpa in sig i statligt subventionerade jättar.

För det tredje att det finns en negativ demokratiaspekt av allt passivt ägande. Det fanns en tid när löntagarfonder ansågs bli döden för företagsamheten. Sannolikt är aktiva ägare, både stora och små, bra för företagandet och samhället. Visst det är ett litet argument för den enskilde spararen men när det ändå inte finns någon egentlig nedsida med att äga en bred aktieportfölj så har det väl sina poänger.


Missade du inlägget om hur du avslöjar vår portfölj?

Det sagt bör alltså vårt resultat mest betraktas som summan av index och några enskilda beslut, som jag utvecklade häromdagen. Min högst aktiva förvaltning har kostat drygt 13 tusen kronor i avgifter till Nordnet under de här åren. Till det ska läggas spread vid affärer i andra valutor än kronan och i några enstaka fall när vi haft börshandlade fonder i portföljen. De sällsynta fondinnehaven har förstås även haft förvaltningsavgifter.

Sparbeloppet har ju växt under vägen men runt 0,3 procent har den totala kostnaden varit för att förvalta portföljen. Jag kollade på Morningstar där hade Länsförsäkringar Global Indexnära en avgift på 0,22 procent följt av grupp fonder med avgifter över 0,4 procent. Som det ofta är var den billigaste fonden också den som haft bäst historisk avkastning. En slutsats är att hade jag inte varit så glad i att omsätta portföljen så hade vi haft en lägre kostnad.

Funderingar om portföljen

Nu har vi istället en väsentligt högre avkastning men det finns som sagt många förklaringar till det. Jag har varit bra på att följa vår strategi. Det innebär bland annat att jag genomgående hållit volatiliteten i portföljen under nivån för börsen (SIXRX).

I övrigt är det en relativt bred strategi. Jag brukar beskriva den som att alla urvalskriterier ska vara uppfyllda från bolag till omvärld. Det är en strategi där stort fokus ligger på att hellre undvika onödig risk än att få chansen till den där extra avkastningen.

Det har gått bra, som framgår av bilden överst är svansen av dåliga investeringar (de orangea i bilden) hyggligt kort och framför allt utan riktiga genomklappningar. Det är förstås delvis tur men det beror även på att jag hellre säljer än kämpar på när det kommer svaga nyheter om bolag. Det här beror framför allt på att jag ogillar att hamna i svåra beslut och inget beslut är svårare än vad man gör om en aktie som redan, på goda grunder, backat fortsätter falla.

En intressant detalj är att det är idel, i grunden, fina bolag som ligger i botten av listan. Ratos kostade mest i absoluta termer. En gång var det en magisk avkastare. Andra bolag i den delen av listan är Apple och Novo Nordisk som både fortfarande finns i portföljen. Besvikelser var också SKF (som jag lyckades torska på två gånger), tyska BASF (som jag köpte under en promenad i Berlin) och Trelleborg (som jag envisats med för att jag tycker det är fint bolag).  Electrolux och Ericsson hör också hit. Notera att det alltså inte precis är några duvungar som varit portföljens gökungar.

Vänd på listan. Där dominerar Vitrolife och Cellavision. Förstås tur men också bolag som behandlats i 73 respektive 71 inlägg här på bloggen (nås via etiketterna om du surfar via dator). Det är verksamheter jag lagt mycket tid på att förstå. Hela grundidén kom från en god vän som jobbar i vården och pekade på hur långsamt men säkert det går innan ny teknik når ut i vården. Jag letade därför aktivt efter bolag med beprövade bra produkter och visad tillväxt. Även Sectra hör till den här kategorin men det bolaget valde vi bort för att vi redan hade två bra alternativ i portföljen.

Många bra affärer har också varit rätt prickade konjunkturanalyser. Hit hör försäkringsbolaget Markel (som jag ångrar att vi sålde) och flera andra affärer inom finanssektorn - exempelvis Danske Bank. Ett annat exempel var fullträffar när verkstad lyfte t.ex. AQ, Bulten och Volvo.

Den sistnämnda är för övrigt även ett exempel på en annan sak. Där vi har lyckats bra med kortare affärer har det nästan uteslutande varit i bolag jag analyserat djupt och haft långsiktiga innehav i. Mycket av vinsten från Vitrolife och Cellavision kommer från swingtrading. Det är också det som räddat annars bleka resultat från BMW och HM. En sista vinnarkategori har varit att ha kassa eller snabbt skaffa sig kassa i nedgångar. Det var bland att det som förklarade årets resultat.

Sedan är det mycket som gått dåligt också. Exempelvis har försöken att köpa billigt i aktier som börjat falla av bolagsrelaterade skäl varit riktigt usel. Hit hör misslyckade affärer i bland annat SSAB och nu senast Novo Nordisk. Spekulationer vid rapporter har inte heller gett så mycket. Vi hade tjänat på att vara aktiva mellan rapportperioderna istället och mer specifikt att strunta i fler marginalaffärer.

Den stora slutsatsen

Min spontana känsla, som jag får gräva lite mer i, är att vi borde mickla mindre med den indexföljande kärnan i portföljen. Den som ger rätt riskspridning. Visst den kunde, visar ju forskningen, vara 100 procent men jag oroar mig inte särskilt mycket för att ha en aktiv del. Det är absolut inte uteslutet att vi återgår till indexförvaltning men sannolikt väljer jag i så fall en passivt förvaltad buy-N-hold-strategi med aktier. Precis här och nu är det dock inte planen.

Däremot tror jag att det skulle gå att vinna en hel del på att lägga mer tid på några beslut än att sprida det egna arbetet på många småbeslut. Starkt förenklat har vi tjänat pengar dels på att hitta några bra bolag, dels på att några riktiga bedömningar av makroekonomin och konjunkturen. Båda kan mycket väl ha varit tur. Det har dock inte saknats genomarbetade analyser för de besluten. Däremellan har vi haft en hel del beslut som egentligen inte betytt så mycket. Där vore det kanske bättre att inte vrida på ratten lika mycket.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!

Bidra till en bättre värld och en glad bloggare