Nya amorteringsreglerna kräver att unga håller sig friska

Nya amorteringsreglerna är en bra illustration av att det slår mot unga när man reglerar bomarknaden så att det blir dyrare (i månadsutgifter) att etablera sig. En vanlig förstalägenhet i Stockholm ligger på 1,5-2 mkr. Det kan möjligen sjunka med amorteringskraven. Lite udda i så fall eftersom det bara är ett tvångssparande inte en verklig kostnad och boende inte är valbart. En förstagångsköpare behöver nog ändå räkna med att sätta av runt 3 tusen i månaden i amortering. Min gissning är att de pengarna tas från annat buffertsparande och låneförsäkringar m.m. Då får man verkligen hoppas att personen inte blir sjuk. För utan buffert eller låneförsäkring (nuvarande lösningar) är det bara att sälja, flytta och ta med sig eventuell förlust väldigt länge som gäller. Möjligen är den här insikten så iskall att konsumtionen hos unga människor sjunker, det är dock inte alldeles lätt för när det är inte tidigt i livet marginalerna är sådär jättestora.

För personer mitt i livet, som vi, blir nog effekten att annat sparande (=aktier) minskar. Bankerna hade i sin lösning tänkt att "erbjuda" sparande i sina egna fonder istället för amortering men tji fick de. Fast det är skönt att bankernas farliga lån minskar (även om jag föredragit bättre genomlysning av deras riskmodeller). Netto närmar vi oss väl Tyskland där färre äger sitt boende och det finansiella sparandet är väldigt lågt (vilket gör att tyskar har förvånansvärt små förmögenheter, lägre än t.ex. i Italien). Men samtidigt - sämre förebild än Tyskland kan man ju ha. Eller?

Sammantaget är vi nog stegvis på väg mot att bli mer som USA. Spara, spara, spara hela livet för att inte bli sjuk, arbetslös, ha råd med studier, kunna köpa boende.... och så en dag är man gammal och färgar håret rosa och åker på kryssning för pengarna (om man nu inte strukit med på vägen). Lite mer arvfurstendöme helt enkelt.