Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

måndag 9 januari 2017

Vad kommer efter frihandeln och vilka bolag vinner då?

Det ser riktigt mörkt ut för frihandeln. Brexit blir hårdare än vi velat acceptera och i USA går det snabbt mot mer slutna gränser. Vem gynnas av det?





Krönikan kollar in bästa börserna


Måndagar skriver jag som bekant en krönika till Nordnet. Den här gången handlar den om vilka börser som ser mest lovande ut i år. Vilken som blir årets vinnare går förstås inte att svara på men det går att resonera om vad som nog fäller avgörandet.

En av faktorerna i den genomgången får bli dagens utvikning här på bloggen. Vad är det som håller på att hända med frihandeln och mer konkret var är Storbritannien på väg.


Elefanten i rummet


Jag tyckte svenska media länge missade gårdagskvällens viktigaste nyhet. Först på eftermiddagen idag hade Dagens Industri den i och för sig välskrivna artikeln "Theresa Mays Brexitlöften skakar pundet".

Intervjun hon gav toppade utländska i söndags toppade utländska media redan i helgen. Faktum är att även Stockholmsbörsen reagerade sömnigt för att sedan ta fart nedåt under dagen. Tydligast syntes de dåliga nyheterna i brittiskt investerade Handelsbanken, som backade 3,4 procent.

För min tolkade jag den här senfärdigheten som att svenskar inte riktigt tar Brexit på allvar ännu. Det har förvisso varit allt annat än tydligt vad britterna siktar på. Nu blev det åtminstone klart vad landets premiärminister ser framför sig.

Alla som kan engelskspråkig retorik vet att röda linjer är det närmaste någon kommer "jag lovar och svär". Theresa May drog sina linjer vid att britterna ska ha fullständigt självbestämmande om migration från andra EU-länder samt EU-domstolen inte ska ha jurisdiktion över britter.

Det första innebär i praktiken att fri rörlighet för medborgare inom EU eller för britter till EU går bort. Dessutom är det svårt att se hur tjänsteexport i praktiken ska fungera utan fri rörlighet för medborgarna. Beslutet att inte acceptera EU-domstolen innebär att allt måste förhandlas genom separata avtal. Alternativt att EU accepterar att britterna själva fattar beslut om tillämpning av vissa lagar.

Det är förstås möjligt att detaljreglera fram avtal men den som tittar på hur det gick med TTIP-förhandlingarna vet att sådant som att ha rätt att stämma varandra för att ha hindrat investeringar samt just tjänsteexport är känsliga frågor som det är svårt att komma överens om. Det är också svårt att se britterna exempelvis rymmas i ett europeiskt formulerat samarbete om bankregleringar.

Den rimliga slutsatsen av det Theresa May säger är att nu talar vi främst om ett handelsavtal för vissa (förhoppningsvis de flesta) varor. Säkert blir exempelvis jordbruk och liknande svårt men mycket går nog att få till. Förhoppningsvis spårar det inte ur alldeles och slutar med tullar på sådant som stål och bilar men som den amerikanska diskussionen visar - omöjligt är det inte.


Den amerikanska länken

Tongångarna är delvis men inte så unisont lika hårda på andra sidan Atlanten. Det skriver jag om i veckokrönikan. Flera biltillverkare har ju redan hotats med höga tullar om de investerar i Mexiko för att sälja till USA. Dessutom finns det långt gångna förslag på att försämra skattereglerna för importörer som Walmart.

Samtidigt har Donald Trump skickat ut signaler om förstärkt samarbete med britterna. Reaktionen i London är svagt positiv. Här är det förstås upplagt för två länder som tjänar på att öppna upp sina ekonomier för varandra. Förutsatt förstås att amerikaner inte är lika avoga till brittiska bilbyggare som de är till mexikanska.

Vad är det som händer?


En gemensam och relevant invändning både mot amerikansk och brittisk protektionism är att de som förespråkar den inte ensamma bestämmer och att så lätt att riva samarbeten är det inte. Varken inom NAFTA eller med EU.

Det här kan dock leda tanken fel, bort från att det som pågår är en förändring. Det har Theresa May, som kampanjade för ja-sidan, insett. I det linjetal hon håller i dagarna och vars innehåll som ofta i Storbritannien läckts i förväg är det en socialkonservativ vision som målas upp.




Bort med stödet till medelklassen och bort med hinder för företagsamhet. Däremot fram för garantier för på olika sätt svagare grupper, inklusive dem som drabbas av globaliseringen. Det här kan Donald Trump ställa upp på men tills nyligen inte det republikanska partiet.


Min reflektion

En förändring verkar dock vara på gång. Min reflektion är att vi ser ett skifte bort från politiska majoriteter som byggs botten upp eller toppen ned. Den klassiska konflikten i svensk politik om mitten skulle därmed vara förändrad.

Bilden ovan är en av samtidens mest spridda. Elefanten, som den liknar, visar hur inkomsterna utvecklats i olika grupper. Här framgår att arbetarklass och lägre medelklass i rikare länder varit globaliseringens förlorare.

En del i toppen i pyramiden, som Trump representerar, verkar ha insett att det går att bygga en majoritet utan den, i deras ögon, gnälliga medelklass. Den har dessutom genom sina institutioner, exempelvis EU, tagit mycket makt från de allra rikaste.




Ett bra exempel är det svenska progressiva skattesystemet som i sin grundutformning gynnar medelklassen på höginkomsttagarnas bekostnad men utan att prioritera låginkomsttagarna särskilt högt.

Håller den här förändringen i sig? Kanske, kanske inte. En sak som talar emot är att hittills har inget globalt politiskt system nått så långt i att maximera global välfärd som liberalismen. Större delen av elefanten har trots allt sett en fantastisk tillväxt. Det samma gäller för många andra parametrar som hälsa och inflytande.

Global Tilt

Problemet är att alla sådana återställare är på sikt, kanske på riktigt lång sikt. Här och nu finns det mycket som faktiskt talar för en era av snabbare fallande världshandel än vi investerare tagit höjd för. Vilka investeringar gynnas och missgynnas i ett sådant klimat? Det korta och rimliga svaret verkar vara bolag som är starka nog att kunna svara alltmer självsvåldiga stater.

Det här handlar boken Global Tilt om, som jag recenserade här. En värld där lagar inte längre gäller utan allt är det art of the deal mellan stater, mellan bolag samt mellan stater och bolag. I den världen är nog Apple en bra investering men ett litet svenskt industribolag kan få det tufft.

När händer det här då? Snabbare än vi tror verkar det.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser. 


Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar och vill bidra till något bra – lägg en slant på min insamling till SOS Barnbyar. Det gör skillnad!



Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här 


4 kommentarer:

  1. Vad är det som säger att småinvesterare kommer få fortsättningsvis ta del av bolagens tillväxt? Om vi går mot en globalisering utan demokratiskt inflytande. Och större stater har ju börjat fingra på globala företags vinster - Telia, Ikea mm....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det verkar onekligen vara ett växande problem. Twittrade nyligen om artikel att allt fler bolag stannar utanför börsen allt längre. Dessutom flyttar handel ut till dark pools o.d.Så tyvärr är du nog något på spåren. En mer monopolistisk värld på många sätt verkar det.

      Radera
  2. Globalisering utan inflytande, ja där är väl den modernaste elefanten EU... Kolla hur det gått med UK's BNP efter de gick med i EU, ingen vacker trend på den grafen. Så varför skulle en Brexit vara negativ och inte positiv för briterne? Merkel kör Tyskland in i ekonomisk nedgång och en flykting krise av rang. Kanske hon inte bara klarat att hålla Grekland under vattnet utan också sätta spiken i kistan för EU!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad tänkte du på med att det gått dåligt för britterna sedan de gick med i EU 1973?
      https://data.oecd.org/chart/4Iau

      Det har väl gått rätt bra. Lika bra som för andra länder åtminstone. Fast BNP-lyftet var tydligare för Sverige när vi gick med.

      Mer allmänt beror det kanske på vad man tänker sig för alternativ och förstås ens politiska åskådning. Jag ser ju världen genom mina liberala glasögon. För mig är det svårt att se att protektionism leder till välstånd och jag ser inte riktigt att väljare som röstade sig ur ett samarbete skulle vara några stora förespråkare av frihandel med andra (kanske undantaget USA).

      Inlägget handlar dock främst om vad jag tror händer inte vad jag tycker om det. Jag tror det blir mindre frihandel framöver, färre och tunnare avtal och mer starkast vinner. Både bland länder och bolag.

      Det kan jag i och för sig som svensk vara ganska orolig inför.

      Radera

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam