Bor det tärande människor utanför Stockholm?

Ska människor bo på landet eller i staden? Ska vi ta hem jobb till tillverkningsindustrin? Hör ens de där frågorna ihop? Tar debatten med en vän från vänster.

"Sågade trävaror" av Mats Jonsson

Livet tecknat i tusch

Några fragment av min tafatta ungdom är dokumenterade i serieform. En karaktär med mitt namn, utseende och som upplever saker jag upplevt är bland annat med i romanen Hey Princess. Det är ett helt eget inlägg om den personen är jag. Lite samma sak gäller för övrigt när man bloggar. Gottodix är ibland en figur alldeles i sin egen rätt. Det märker jag inte minst när han någon gång dyker upp i sammanhang där jag själv inte är med, som när någon skojar om vargmasken jag hade på NordnetLive förra året.

Det var när jag gick på journalistlinjen som jag lärde känna serietecknaren Mats Jonsson och så småningom fick en biroll i hans böcker. Sedan hoppade jag vidare och gick Handels istället. Jag har  behållit en stor respekt för journalistyrket. Det är lätt att tycka och recensera men svårare att göra själv. Jag läser mycket och kan konstatera att i de allra flesta fall gör de journalister jag följer verkligen sitt bästa och att det gör det bra.

Men det där med att journalistkåren är vänster då? Stämmer inte det? Jo, det var min upplevelse åtminstone under utbildning. Professionell i första hand men nog klappade hjärtat till vänster alltid. Fast jag tyckte studenterna på Handels var lika professionella och precis lika tydligt höger. Det tyckte jag var tilltalande med båda upplevelserna. Lite olika perspektiv på tillvaron berikar.

Vem sågar vem?

Källa: Världsbanken

En riktig perspektivkrock blev det när jag häromkvällen träffade Mats. Ska samhället satsa på landsbyggden? I så fall varför och hur? Det var ämnet för ett par timmars debatt vänner emellan.

Mats har redan skrivit en hyllad serie i ämnet som bland mycket annat ställts ut på konsthallar och varit omskriven på kultursidor. Sågade Trävaror heter den och ett utdrag ligger överst i dagens inlägg. Slutsatsen han drar är att hans älskade uppväxtort Bollstabruk utarmas när skogens vinster skördas av maskiner och förs över till konton långt från Ångermanland.

Numera är dock oddsen jämnare när vi möts. Jag har ju den här plattformen att framföra mina tankar på. Visserligen inte nära räckvidden Mats når men ändå. Så det ger mig chansen att svara. Dessutom tror jag frågan om stad och landsbygd är en nyckel även för investerare som vill förstå och tolka politiken i samtiden. Det var ju bland annat genom den klyftan både Trump och Brexit blev verklighet.

Källa: Världsbanken

Hur ser det då ut? Ja, världen urbaniseras i snabb takt och ett fenomen få investerare i glesbefolkade Sverige noterat är att den hetaste trenden är framväxten av megastäder. Det är bland annat en av de stora skälen till att så många biltillverkare satsar på elbilar och olika typer av on-demand-tjänster.

Det här är dessutom ett fenomen som skär rakt igenom olika typer av ekonomier. Det går förstås snabbast i tillväxtländer. I Sverige tömdes landsbygden redan på sextiotalet och utvecklingen ser i stort sett likadan ut även i andra delar av den rika världen. Norge, som många ser som ett undantag, har siffror ungefär som snittet. 

Förändringen finns där

Så utgångspunkten för vår diskussion verkar åtminstone stämma. Människor flyttar från land till stad. I Sverige har dock faktiskt landsbygden vuxit de senaste åren och inte bara genom stort flyktingmottagande. Det konstaterar Landsbygdskommittén som kom med sitt betänkande häromdagen. 

Den längre trenden är dock enligt alla partier i riksdagen ett problem. Listan på lösningar ser ut så här:

• Kapital och exportstöd till näringslivet (i stor utsträckning till jord- och skogsbruk)
• Digitalisering = bredband till (nästan) alla
• Lokal utbildning (högre utbildning i hela landet) 
• Nya bostäder (saknas på många orter) även om begränsningar krävs i riksintressen, strandskydd och va-lagstiftningen 
• God tillgång till kommersiell service. 
• Likvärdig tillgång till vård, skola och omsorg oberoende av bostadsort. 
• Likvärdiga möjligheter att utöva och uppleva kultur oberoende av bostadsort. 
• Staten är fysiskt närvarande i landsbygderna med arbetsplatser myndighetsservice och polis. (maximal insatstid, ev stoppa digitala arbetsförmedlingar & behålla fysiska) samt lokala servicekontor i alla kommuner. Totalt ska 10 tusen statliga tjänster flyttas ut från Stockholm. 
• Staten främjar det civila samhällets engagemang i landsbygdernas utveckling. 
• Sänkta arbetsgivaravgifter och nedskrivning av studielån

En analys av problemet

Källa: Fed St Louis

För min del tycker jag att lösningarna visar att politikerna i det här fallet inte ser världen för vad den är. Tre föreställningar verkar ställa till det. Den första är att landet är produktionsplatsen och staden ledningscentralen. Den andra är att människor behövs på den ena eller andra platsen. Den tredje är att vi efterfrågar staden och dess bredare tjänsteutbud allt mer.

Om vi börjar med den sista tanken. Det är ju den som ligger bakom förslag som att med särskilda insatser replikera stadens service, som försäkringskassor och HM-butiker, på platser där de inte finns det besöksunderlag som dessa egentligen tycker sig kräva. Har våra konsumtionsmönster förändrats i grunden? Nja, inte riktigt så mycket som vi tror.

Det har varit en enorm prisspress på varor och vi har blivit rikare och kan därför lägga mindre på nödvändigheter och mer på kapitalvaror men annars egentligen inte, rensat för prisförändringar.

Människan behövs inte i produktionen

Källa: Minpost

I julas skrev jag en krönika om att människan separerats från maskinen. Produktion behöver i allt mindre utsträckning mänskliga händer. Traktortillverkaren John Deere har en vision om ett jordbruk som styrs som spelet Farmville. Självkörande traktorer på fälten som sår och skördar. De kör till silos där självkörande lastbilar kör spannmål vidare för bearbetning och kanske i nästa steg till automatiserade bagerier. Det är åtminstone tekniskt möjligt.

Källa: Minpost

Det som visat sig svårare att producera är innehållet. Mats är inte hotad av serietecknande datorer på länge än. Det är inte den som tar en promenad med en äldre släkting eller arbetar på ett dagis heller. Inte den som skriver appar till en Iphone heller för den delen. Jordbrukaren kanske kan sköta sin gård via Farmville men någon måste komma på idén att lösa problemet och någon annan sköter den alltid växande IT-förvaltningen av applikationen.

Vara mänsklig är vår styrka

Maskinerna har alltså tagit över varuproduktionen - i allt större utsträckning utan vår inblandning. Industrin och jordbruket har allt färre anställda medan service ökar. Fast nu lyssnar vi ju på musik via Spotify, filmer via Netflix och besöker banken på nätet. 

Det sista är ju lite ironiskt. När besök på Försäkringskassan för de flesta går att lösa genom en app i telefonen, då ska staten smälla upp servicekontor i varje kommun. En annan rolig twist i landsbygdskommitténs betänkande är att de ser en framtid där: 

Självkörande fordon ger nya möjligheter för kollektivtrafik och företag i landsbygder

Någonstans blir det sinnebilden av en landsbygd av åskådare. Människor som körs runt av maskiner i ett landskap skött av maskiner. Det väcker onekligen frågan men vad ska vi göra då? 

Det är den, i verklig bemärkelse, mänskliga aspekten som räknas i framöver. Det visar sig att gemensamt för allt arbete som automatiserats är inte syftet (vad som produceras), svårighetsgraden eller formen (vara eller tjänst). Det är hur repetitiv uppgiften är

Det är (en av?) likheterna mellan att arbeta på dagis, teckna serier eller vara forskare. Det kan nog till och från kännas monotont men det är inte enahanda. Det är fortfarande, i allt väsentligt, bara människor som kan skapa innehåll. Maskiner förblir starka men dumma. Journalistrobotar och liknande är snarast att betrakta som vår tids folkliga myter. Precis som automater som schackspelande datorer var sjuttonhundratalets. 

Kanske lär oss den liknelsen att till slut kan vi bygga det vi kan fantisera men här och nu finns det alltid en människa gömd bakom innehållet du möter i allt från den här bloggen till designen på tröjan du köper. Kommer inte jobben ta slut då? Nja, inte så länge vi är intresserade av mänsklig kontakt och mänskliga tankar i olika former. Snarare blir det en del av det växande välståndet att allt fler arbetar med någon form av innehåll. 

När slutar vi med det då? Det styrs inte av någon abstrakt mängd arbetstimmar för det behövs ett oändligt antal arbetade timmar i skolor, äldreomsorg och Hollywood. Vi slutar när vi tycker att vi har det så bra att vi väljer bort att arbeta. Sedan kan välståndet fördelas ojämnt eller vissa ha rätt kompetens för den här miljön och andra inte. Det kan, vilket hänt ofta i historien, ge vinnare och förlorare. Ännu så länge finns dock inga entydiga tecken på att arbetsmarknaden börjar ta slut. Tvärtom är det nu i många delar av världen överhettad - i tjänstesektorn alltså.

Men globaliseringen då?

Källa: Economist

Fast kan vi inte ta tillbaka jobben vi exporterat? Det är sant att den allt mer automatiserade och därmed standardiserade produktionsapparaten underlättat att flytta produktion till nya länder. Först enklare arbeten och med tiden allt mer kvalificerade. 

Även i de mottagande länderna tar robotarna över produktionen steg för steg. Andelen som arbetar i industrin sjunker i de mogna ekonomierna men stiger inte i tillväxtländerna. Nu står dessutom de här länderna, med Kina i spetsen, inför samma tjänsterevolution som vi redan gått igenom. 

Vill vi vända utvecklingen?

Jag gissar att få vänder sig mot automatiseringen som sådan. Ett möjligt argument vore att energi snart är en större bristvara än arbetskraft. Fast nu finns energi fortfarande i överflöd (överraskande nog) och tekniken bör ge nya möjligheter framåt. 

Globaliseringen skulle min vän Mats kunna se som en modern variant av daglönarsystemet. En ständig jakt på den billigaste arbetskraften. Det går dels att invända att det knappast är solidariskt att hålla viss människor utanför den globala arbetsmarknaden. Det går också att påpeka att välståndet totalt blir lägre om vi inte utnyttjar våra gemensamma resurser på bästa sätt. Mot båda dessa argument skulle en invändning kunna vara att, som Donald Trump uttrycker det, sätta USA först. 

Problemet är att själva idén är att flytta hem jobb, sänka BNP och det bara för att sedan se arbetena ändå försvinna till maskiner. Det låter helt enkelt som fel plan.

Var vill vi bo?

Historien slutar dock inte här. För städerna har i princip inget större existensberättigande än landsbygden. Ledningscentralen behöver inte vara samlad längre. Du kan numera besöka doktorn, utbilda dig eller titta på en opera på Metropolitan på distans. Vi kanske inte väljer det men det går.

Det är ju oerhört svårt att räkna hem i produktionskostnad varför en etablerad serietecknare ska bo kvar i Stockholm. Kontakter och nätverk för att både producera och sälja sina serier har Mats med råge. Det är bara att ta en titt på Facebooks Galagokonto för att se. Med samma logik som brukar användas mot landsbygden är det bara att peka med hela handen och låta flyttlasset gå. 

Fast varför då? Mats ska väl bo där han vill och genom sina handlingar visar han att han uppenbarligen vill bo i Stockholm. Eller? Kanske inte ändå. Han vill inte bo i det Bollstabruk som finns just nu. Det han saknar är knappast Försäkringskassan eller ens en lokal HM-butik (båda har ju börjat tappa besökare även i storstäder). 

Min gissning är att det snarare är en latte, en på en trevlig pub serverad öl eller en konsert med sitt favoritband. Alternativt umgänget med andra tecknarkluddar. Fast det är ju för all del numera digitaliserat. 

Mitt förslag på problemformulering har ingenting med produktion att göra och inte så mycket med basala livsvillkor på landet att göra. Nej, jag ser snarare problemet som att vi nog har många ofrivilliga Stockholmare, Göteborgare och Umebor. Allt rutinartat kan vi leverera med hyggligt lika kvalitet och automatiserat var som helst. Det är det där lilla extra som är svårt. 

Det är därför Modo Hockey, ett ridhus, konstrundan på Österlen, ett bibliotek, Meteropolitan på Folkets Hus, numera insomnade Hultfredsfestivalen, kyrkan, Dalhalla, föreningen som lajvar Sagan om Ringen eller hopborgslandet vid vårt sommarställe i Nordingrå i mina ögon är bra landsbygdspolitik.

Ja, det och bönder som spelar Farmville, självkörande skolskjutsar, ett snabbtåg till stan där man kan sitt sommarställe med utsikt över Gamla Stan, på-dagen-leverans med drönare (som finns i Kenya) och så förstås bredband. För man vill ju inte missa något.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser. 

• På Sparskolan är senaste inlägget "Läsarfråga: är min kassaflödesanalys av Hexagon rätt"
• Senaste krönikan till Nordnet var ”Veckans topp 5: utdelningsfokus & ränteskräck”
• I nya numret Värdepappret skriver jag, i mitt inlägg som är gratis att läsa, om behovet att ”Se investerarvärlden för vad den är 2017”
• Senaste inlägget på YouTube var "3 snabba om press på p/s-talen"

Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar och vill bidra till något bra – lägg en slant på min insamling till SOS Barnbyar. Det gör skillnad!

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här