Funderar över två avslöjande oljegrafer och lite guld

Det är två samband jag funderar mycket på. Det ena är oljan och börsen. Det andra är oljan och dollarn.. Jag ska visa vad jag menar.

Källa: TradingEconomics

Var mer nördig!

Läsarundersökningen (tack för alla synpunkter!) visade klart att många vill att jag släpper loss den nördigare sidan i skrivandet igen. Långa och djupa inlägg är populärt. Det ser jag även på läsarsiffror.

Många andra gillar dock det snabba, raka och enkla. Så det blir det förstås också mer av. Senast idag - på Sparskolan tog jag en läsarfråga om vad jag tror händer om oron för att Donald Trump vinner lättar. Jag kommer förändra pö om pö men en justering är att alla läsarfrågor och allt om vår portfölj flyttar till Sparskolan.

Tanken är att det ska få vara mer nördigt här. De är en del jobb med de längre texterna men om intresset finns och inte minst om det visar sig i form av att det går bra för min insamling till SOS Barnbyar, så visst kan det var motiverande att verkligen borra i olika ämnen. Så bidra stort eller smått så blir jag ännu mer motiverad att sitta långa nätter och djupa ner mig i Brasiliansk ekonomi och andra spännande ämnen.

Någon djupdykning blir det inte i dag men jag doppar tårna i lite olja.

En oljehistoria

En av de intressantaste sambanden att följa på i ekonomin är mellan börsen och oljepriset. Enkelt uttryckt så följs de åt om oljan är efterfrågestyrd men går i motsatt riktning om oljan är utbudsstyrd. Ganska intuitivt. Om oljepriset stiger för att efterfrågan är stor, så kan en börsuppgång ändå fortsätta. Om däremot priset stiger för att utbudet minskar så brukar det pressa ned ekonomin och börsen.

Jag skriver brukar för de senaste åren har varit ett undantag. Det finns en historisk parallell till mitten på åttiotalet när oljepriserna föll och amerikanska producenter drogs in i en ekonomisk kris. Det tog ett bra tag men till slut vände det. Jag kan inte låta bli att låta de riktiga lärdomarna Brookings Institute 1986 drog av den händelsen vara ingången till det här inlägget:

The conclusions of the paper are briefly as follows. The 1986 price collapse was the result of a decision by Saudi Arabia and some of its neighbors to increase their share of the oil market. 

Unlike other producers, they did not suffer great revenue losses, because the price declines were offset by their output increases. But with oil prices as low as $12 a barrel, their revenue would also decline, so that they can be expected to restrict output at that price, even unilaterally. 

I expect, therefore, that OPEC's August 1986 agreement in Geneva to restrict output will be successful. By no means does the 1986 price collapse represent the death of OPEC, as has often been proclaimed.

Hm.... vad påminner det där om? Självklart går tankarna till den pågående uppstädningen av oljemarknaden, som är beskrivet i "Oil jumps to year-high as Putin speaks up for output cap" (FT). 

Iran säljer alltmer olja till Kina. Rimligen ett problem för Ryssland https://t.co/lD7VxgUufF

— Gottodix (@Gottodix) 9 oktober 2016

Ryssland är numera med på att något måste göras men precis som då sker förändringen när många länder reagerat på de låga priserna inte med att dra ned på produktionen utan genom att öka den för att klara sina budgetar. Saudiarabien själva har agerat precis så. De som blev kvar på stationen, som Iran, vill få fart på sin produktion inte ned övrigas innan det blir tal om några verkliga överenskommelser.

Då, på åttiotalet, misslyckades Saudiarabien med att knäcka Nordsjöoljan. Nu trettio år sedan var det en missbedömning av skifferoljan som satte prisraset i rullning. Det är väl beskrivet i "The Saudis’ strategic failure" (FT).

Landet missade helt skifferoljans dynamik. Själva produktionen är i stort sett rörliga kostnader och även om du driver ett bolag i konkurs i väst, så tar någon annan över tillgångarna. Det är sant att investeringarna nu är historiskt låga men reserverna är å andra sidan gigantiskt stora och befintliga brunnar runt om i världen fyller mer än väl efterfrågan. Den ser för övrigt inte ut att lyfta i närtid, om man får tro IMF.

Den intressanta, politiska, lärdomen är att en kartell i grunden är en planekonomisk modell. Den fungerar när världen har en planekonomisk politik. Därför skulle kanske alla utspel om att minska världshandeln faktiskt vara något positivt för oljeproducenterna. Det är lättare att ha koll på varandra med diverse tullar och restriktioner - förutsatt att alla har dem och att oljan behövs.

Oljan och 50-strecket

Kul vinkel. Årets vinnare är den som i halvtid bytte allt som gått bra mot allt som gått dåligt. :) https://t.co/iZsEqPG9P6

— Gottodix (@Gottodix) 10 oktober 2016

Det här för oss tillbaka till det märkliga sambandet i den inledande grafen i inlägget. Det senaste året har oljan och börsen följts åt trots att utbudsöverskottet varit det som styrt oljepriset. Förklaringen är, som 1986, att effekterna av priskriget på olja slagit mot börsen både direkt och indirekt medan vinsterna dröjt och mest landat i högt sparande.

Den direkta effekten har varit att oljeländer sålt av andra tillgångar för att finansiera sina budgetunderskott. Den indirekta är att konkurser och dålig ekonomi i råvarusektorn har pressat ned investeringar och exempelvis slagit hårt mot den försäljningen i verkstadssektorn. Det har mötts med stimulanser som i första hand gynnat tjänstesektorn.

Nettot har ändå blivit att börsen och råvarorna följts åt. Nu vet jag inte om det precis har löst sig för oljebolagen. Fredagens jobbsiffror från USA visade fortfarande på fall inom både råvarusektorn och inom tillverkning. Det ser dock mindre dåligt ut och om estimaten slås med sin vanliga marginal så bryts vinstnedgången det här kvartalet. Där är nog en viss tvivel på sin plats men visst, vi får väl se.





Om det nu funnits ett omvänt samband. När bryts det? Svaret som brukar ges är att stabiliseringen ligger runt 50 dollar. Tanken är att vid det priset ligger den jämvikt där rätt producenter överlever men utan att priset är en begränsning för efterfrågan. Det är svårt att veta men omöjligt är det inte.

Det för oss till dagens andra graf. Finns det några tecken på att något ändrats i oljelogiken? Ja, det gör det faktiskt. Kolla ovanstående klassiska bild av sambandet mellan olja och dollar. Det har tillfälligt brutits. För mig talar det för att något håller på att hända på oljemarknaden. Priset (i dollar) går upp även utan stöd av en svagare dollar.

En fråga som kryper på en är om vi är på väg att skifta från en utbuds- till en efterfrågestyrd oljeprissättning. Kanske lyckas frysningen av produktionen hyggligt på nuvarande nivåer. Då blir det efterfrågan som avgör priset - och den är fortsatt svag. Det finns därför anledning att fundera på hur länge kurvorna ovan går isär.

Det är svårt att se dollarn i det ekonomiskt starkare USA försvagas mot euron. Om utvecklingen ändå fortsätter, så står USA inför en starkare dollar och en dyrare olja. Det kan bli svårt att möta och vore ett obehagligt scenario för börsen. Om istället oljan trillar ned för att matcha dollarn igen, då är vi tillbaka i sambandet där fallande oljepriser innebär en press på börsen och ekonomin.

Knepigt läge således. Inte minst när räntorna kommer med i ekvationen, som konstateras i "Gold Rises as Oil Price Lifts Commodities - Rising expectations for Federal Reserve rate rise may make any gains in gold fleeting" (WSJ).

Guldet har nämligen följt oljan uppåt efter att ha varit på väg nedåt ett tag. Det är ETF:er som nettoköper. Kanske är det här vi hittar svaret och svagheten i oljeuppgången. Den är kanske inte styrd av varken utbud eller efterfrågan utan helt enkelt att i en värld av ultralåga räntor måste ju kapital placeras någonstans - varför inte i olja?

Är det så är det inte börsen som är priskänslig för oljan. Istället är det både börs och olja som styrs av räntorna. Ett scenario som inte alls känns orimligt. Det leder nog fram till att valet av maxim får bli don't fight the FED. För någon höjning kommer i slutet av det här året eller början av nästa. Allt annat vore en skräll. Dollarn lär också stärkas.Med inflationen på spåret är det svårt att se att hur USA klarar av allt på en gång.

Min egen reflektion

Oljan kan säkert stanna till runt 50 ett tag men sedan ska den uppåt och rimligen då tynga börsen. Det behöver nog inte sträcka sig längre än till dryga 60 eller något i den stilen men det är svårt att se att det fortsatt skulle gynna aktier. Lägg till det att räntorna kanske måste börja matcha inflationen snart samt det där med vinsternas utveckling. Det ser ut som en börskorrektion.

Det saknas inte saker att oroa sig för eller för den delen att spekulera i.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!

Bidra till en bättre värld och en glad bloggare