Aktieportfölj eller indexfond - vilket är det smartaste valet?

Nu vet väl alla att aktiva fonder förlorare mot indexfonder? Fast frågan är hur klarar sig en välblandad aktieportfölj?

Ännu en sågning av aktiv förvaltning

Wall Street Journal har en tänkvärd artikelserie om förmögenhetsförvaltning just nu - "Wall Street’s “Do-Nothing” Investing Revolution". Det är tydligt att det pågår en veritabel exodus det är från aktiv förvaltning just nu. Alla - proffs och småsparare flyr till indexfonder. 

En av de tydliga artiklarna i serien var "The Dying Business of Picking Stocks". Den hårda domen är att stock picking, lika lite som andra investeringsstrategier, kan visa något slags stöd för att det är en mer framgångsrik investeringsmetod än att kasta pil. 

Generellt misslyckas aktiv förvaltning helt med att ge sparare någon avkastning över index. Istället introducerar det en variation och slumpmässighet i utfallet som är precis det de flesta sparare försöker undvika när de överlåter förvaltningen till en professionell förvaltare. 

Något slags avkastning för nedlagd analystid borde förstås de skicklige förvaltaren kunna räkna med. Min reflektion är att två faktorer talar emot. Den ena är att om du tar betalt äter du snabbt upp alla rimliga möjligheter till överavkastning. Den andra är att förväntningarna på överavkastning ligger alldeles på tok för högt. 

Det är helt orealistiskt att med oförändrad risk slå index med många procent per år. Det är en inte orimlig tanke att spararnas tidigare jakt på högavkastande fonder är det som drivit upp risktagandet, gjort enstaka fonder till vinnare men snittet till förlorare. Om spararen lägger stor vikt vid historiskt resultat är det optimalt för förvaltaren att starta många fonder med hög risk. 

Det spelar ingen roll vem eller hur

Fonderna som slog index tappade därefter. Källa: WSJ

Läsare av bloggen vet att jag gör mitt bästa för att avråda sparare från att betala dyra avgifter även för fonder med bra historisk avkastning. Det saknas helt stöd i forskningen för att det skulle vara en bra strategi att ta rygg på fonderna som gått bra men det finns starkt stöd för att det är en dålig strategi att betala höga avgifter. 

Den som skrapar på vår portföljs resultat blir betydligt mindre imponerad än den som bara tittar i Sharevillegrafen på toppen av sidan, som jag behandlat bland annat i det här inlägget. Utdelningsaristokrater och andra utdelningsstrategier behandlade jag i det här inlägget. Det är inte ens en vinnarstrategi att utan en framåtblickande analys köpa Odin Fonder eller att ta rygg på stjärnor som Affärsvärlden eller pånyttfödda Lundaluppen.

Vissa av inläggen väcker en del negativa känslor - inte minst det om utdelningsaristokrater. Bara för att vara tydlig. Det är skickliga personer som gör sitt bästa som förvaltar pengarna i exemplen ovan. Det gäller även Söderberg & Partner vars omotiverade (bokstavligen) och dyra råd jag sågade i det här inlägget. 

Förvaltarna som slog index tappade därefter. Källa: WSJ

Risken med att överdriva

Problemet jag upplever är att det blir så svårt för den oinsatte spararen att se grundstrukturen med risk och avkastning i det flöde av påståenden om överavkastning som ständigt sköljer över oss i alla ekonomimedier - gamla som nya. Det vore en styrka om fler kunde vara öppna med att det är oerhört svårt att, i en rättvis jämförelse slå index. Det vore också bra om fler kunde nyansera när de behandlar allehanda teorier om strategier eller personer som slår index. 

Det är sällan jag får mothugg om forskningen men det är ofta enskilda undantag tas upp. Den enda trovärdiga forskning jag sett om något som skulle kunna överavkasta är högbelånade lågbetastrategier. Förklaringen skulle då vara att det är inte alla som har ett försäkringsbolag eller en bostad i Stockholms innerstad att belåna till låg kostnad. Samtidigt undrar man ju om inte även den strategin till slut möter ett test när det blir kris i den finansierande källan. Det vill säga när låga räntor pressar försäkringsbolag eller höga pressar bostäder.  

Det här inslaget om att Vanguards indexfonder möter priskonkurrens kom upp på Bloomberg medan jag skrev inlägget

Framtiden för fonder

Det pågår en intressant förändring av fonder, som var ämnet i Bloombergs intervju som jag såg medan jag skrev det här inlägget. Låga räntor pressar avkastningsförväntningarna nedåt. Det här lider banker och försäkringsbolag av men även fonderna står inför en stor utmaning. 

När den förväntade avkastningen kryper nedåt blir det alltmer synligt hur stor del avgifterna äter upp. Det är lättare att gömma någon procents avgift i en hög inflation. Det är också så att det är en fyrtioårig trend med indexfonder som slår aktiv förvaltning som suger upp alltmer kapital. Med växande stordriftsfördelar pressar indexfonderna kostnaderna ytterligare. 

Tekniken gör också sitt till - både för distribution av billiga fonder och för att förvalta dem effektivt. Digitalisering driver på marknaden mot något som syns på många andra marknader. Den stora volymen tas av standardiserade tjänster till lågt pris. Ett exempel är flygbolag. Kvar för övriga spelare blir starkt specialiserade tjänster. Vissa småbolagsfonder kanske, fonder för exotiska marknader helt säkert. Det finns också intressanta undantag som fastigheter och obligationer. Om det är tillfälligheter eller något systematiskt som gör att aktiv förvaltning kan vara intressant får framtiden utvisa.

Gemensamt för alla fonder är att priserna ska ned, mycket. Det är här det går plågsamt långsamt. Främst för att det finns så mycket kapital inlåst till höga avgifter, dels via konsumenter som inte väljer billigare alternativ, dels genom dåliga pensionslösningar där spararna styrs in i dyra val. Det var ju det som var problemet med Skandias lösning som Söderberg & Partner var rådgivare i. Den hade inga billiga alternativ för spararen.  

Alternativet aktier 

När jag får frågan varför vi i så fall inte investerar i indexfonder är en del av mitt svar att de behöver vi inte. Dessutom är det tveksamt om indexfonder verkligen är den bästa lösningen, som jag skrev om här. Det ämnet tar upp i "The Hidden Weaknesses of Index Funds - Despite the S&P 500’s dominance, people continue to try to build a better market measure" (WSJ).

I artikeln konstateras det enkla faktum att indexfonder överviktar mot aktier som stigit i pris och underviktar mot de som fallit. Det finns många tankar om hur det problemet, om det uppfattas som ett problem, kan åtgärdas. Det enklaste är att vikta på andra sätt än efter storlek i index. Varje viktning eller indelning av ett index för dock med sig sina egna möjliga invändningar. 

Det är här jag tycker diskussionen har missat ett enkelt alternativ. Den som äger en bred aktieportfölj får den bra riskspridning som krävs för att få rätt avkastning för den risk man tar. Tidigare var det här förknippat med höga kostnader för förvaltning. Som jag skrev om i ett tidigare inlägg ligger vår högst aktiva portfölj ändå bara på en förvaltningskostnad på 0,2 procent per år. Den som höll sig lugnare än vi gör kan komma betydligt lägre. 

Så frågan är om den som vill ta intryck av forskningen faktiskt borde dra slutsatsen att passivt förvaltade aktier är det bästa valet. 

Har du kommit ända hit kanske du har noterat att jag inte har någon reklam eller puff till andra inlägg i texten. Det var ett av önskemålen från läsekretsen. Självklart försöker jag lyssna på det. Fast jag vill ju gärna att bloggandet ska vara något som ger lite tillbaka också. Så gillade du det här inlägget eller annat jag skriver och vloggar? Bidra i så fall till min insamling till SOS Barnbyar. :)

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser 

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!

Bidra till en bättre värld och en glad bloggare