Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

söndag 8 oktober 2017

5 nyheter som styr börsen - FANG slirar, Tesla kör av vägen & börsen gasar

Wall Street Journal varnar för Teslas överdrifter, ingen oroar sig för börsen men allt fler frågar vad det får det kosta samt en titt på vad du bör veta inför rapportsäsongen och vem Larry David är släkt med i veckans nyhetskrönika.



Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.



1 Handbyggda Tesla säger något om digitaliseringens verklighet

Veckans nyhet måste vara avslöjandet att Teslas produktionslinje för nya modell 3 är långtifrån färdigställd. Istället har de 260 bilar av nya modellen som byggts under kvartalet i stora delar varit byggda för hand. Varför är det en tillräckligt stor nyhet för att platsa högst upp på veckolistan?
För att en av årets starkaste men dolda trender är att det börjar ta emot ordentligt för megabolagen som satt hela det börsklimat vi lever i för närvarande. Det kommer allt fler nyheter om sådant som att Apples telefoner säljer sämre än väntat, att Amazons har svårt att slå igenom utanför USA och att Facebook och Google motas tillbaka av stater som vill få kontroll både över information och skatteintäkter igen.

Mest smäller det för bolag som Uber, som inte kommit igång med hela sina affärsmodell ännu utan där mycket av lockelsen legat i deras till synes ljusnande framtid. Ni vet världen där Dagens Industris hetaste bilaga är DI Digital.
Varken Wall Street Journal eller Financial Times är lika pigga som svenska media på att recensera enskilda bolag och aktier. För det allra mesta är det konkreta nyheter och möjligen nyanserade analyser kring verksamheten i bolagen eller ekonomin som fyller tidning. Det i kontrast till viljan svenska tidningar har att i anslutning till de flesta artiklar låta någon, till exempel en krönikör, guida läsarna om vad som är rätt och fel i varje nyhet. Det är ett helt annat fokus på att rapportera snarare än att värdera i många utländska ekonomimedia.

När Wall Street Journal lyfter fram både i en nyhetsartikel och en kommentar att alltmer börjar se allt underligare ut kring Tesla är det därför en stor nyhet och man kan räkna med att redaktionen har bra på fötterna. Har Tesla verkligen varit tillräckligt tydliga med hur långt efter sin produktionsplan bolaget ligger? Hur ser det ut med finansieringen i bolaget framöver? Kommer det verkligen komma ut modell 3 i några större volymer innan konkurrenter med större produktionskapacitet redan hunnit upp på banan. Kort sagt är det rimligt att betala p/e 67 för 2019 års på Teslas prognoser förväntade vinst när andra biltillverkare ligger en bra bit under p/e 10 på årets redan höga faktiska vinster?

En reflektion jag haft om den här börseran är att den mer påminner om sjuttiotalets Nifty Fifty än om till exempel millenniebubblan. Nifty fifty var som bekant sjuttiotalets dröm om att du alltid skulle investera i de största, till synes eviga, amerikanska vinnarbolagen. Köp och behåll för alltid var på modet. Bolagen var det inget fel på men värderingarna sprang iväg och en otäck krasch i aktiekurserna följde.

Lite samma tema går det att hitta i vår tids dröm om utdelningsaristokrater, som jag skrev om när jag recenserade Marcus Hernhags förra bok. Det är alltid någon form av fantasi snarare än fakta som ligger bakom tanken om att en viss typ av investeringar är säkra vinnare, pengamaskiner eller vad du nu vill kalla det. Vid ett visst ögonblick i historien kan det vara så men så småningom kommer verkligheten ikapp.
Stöd SOS Barnbyar - för att det gör nytta och för att ge mitt bloggande och vloggande en puff - läs mer här!
I någon form ska sägas - för ibland är det helt enkelt bara genom att priset justerats upp tillräckligt och att en lugnare period snarare än en krasch följer. Med allt detta alltså inte sagt att bra bolag som går bra och fortsätter leverera skulle vara dåliga investeringar - utan bara att en investering på börsen består både av värdet i bolaget och priset du betalar för aktien. En självklarhet som kan vara värd att påminna om sent i en lång börsuppgång.
Den här möjliga bubblan i heta bolag är jag förstås inte ensam om att ha sett och alla håller förstås inte med. I det här mycket sevärda klippet från augusti i år förklarar min favorit Jim Cramer varför han inte tror att FANG är vår tids Nifty Fifty. Kolla både klippet och artikeln, båda är intressanta. Jag tror inte att historien upprepar sig rakt av.

Däremot tror jag ett tema ur det förgångna kommer igen. Vi kan ha missat vilka motrörelserna är som begränsar genomslaget för vad som verkar vara ostoppbara krafter. Ur veckans nyhetsskörd plockar jag två mycket tidstypiska nyheter om nätet. Den ena är att Ryssland, precis som Kina före dem, gärna ser att IT-infrastrukturen i landet är rysk. EU är inte lika hårda men nog är det tydligt att även i Europa är det en stor fråga hur amerikanska IT-jättar ska styras och beskattas.

Lägg till det här det globala mönster nyheten om IT-säkerheten på Transportstyrelsen var en del av. I USA var det en stor nyhet att antivirusprogram från Kaspersky varit den svaga länken vid ett ryskt intrång i NSA:s datorer. Slutsatsen av det lär bli den samma där som den blivit i Sverige - flytta hem alltmer IT. Gärna hela vägen in i bolagen och myndigheterna igen men åtminstone inom landets domäner.
Samtidigt blir det lika fel med jeremiader om den förestående kraschen. För det är grejen med en Nifty Fifty-situation, det är inte bolagens verksamhet som är den möjliga bubblan. Det här är inte tulpaner eller dotcomadresser utan i de flesta fall sunda affärer som bygger på teknik som redan bevisat att den slår igenom steg för steg.


Det är lätt att dra en parallell till bostadsmarknaden. Efterfrågan på bostäder är hög, enligt alla marknadens mått kommer räntorna förbli låga länge och det finns ingen djup ekonomisk kris som den vi såg på 90-talet på kartan för närvarande. Om de premisserna bryts, då kan vi förstås tala om en verklig krasch. Precis som Bengt Hansson på Boverket gjort i mer än ett decennium med antaganden om boräntor bort mot 10 procent. Bostadspriserna skulle redan då, enligt honom, ned minst 20 procent på lång sikt och ännu mer på kort sikt från nivåerna 2007-2008.

I exemplet Tesla är det samma sak som att hela elbilsomställningen visar sig vara en illusion. I så fall skulle förstås aktien kollapsa. Några andra exempel. Netflix har ett p/e-tal på 241 och Amazon ligger på 251. En diskussion skulle kunna handla om vi kommer att titta på linjär eller strömmad teve framöver och en annan om huruvida vi kommer att handla i butik eller på nätet.

Troligen är alla de där diskussionerna om elbilar, strömmad media och handel på nätet redan avgjorda. Förändringarna kommer. Frågan är mer om vi överskattat de tidiga giganternas styrka eller inte. Svaret? Det är inte så självklart för i det här sammanhanget är Peter Lynch visdomsord viktiga att ha i minnet, inte minst kanske för Bengt Hansson.
“Far more money has been lost by investors preparing for corrections, or trying to anticipate corrections, than has been lost in corrections themselves.”
Det är med andra ord som det brukar. Det går att se vart du ska rikta blicken men det är svårt att veta vad som dyker upp på den delen av radarn framöver.

2 Den bästa av börser


I veckan skrev jag om att börsklimatet nästan inte kan bli bättre. Precis allt har varit på plats för den börsuppgång vi sett den senaste tiden. Konjunkturen stärks, inflationen går före räntorna vilket faktiskt ger en ökning inte en minskning i stimulansen till ekonomin eftersom realräntorna faller, bolagsvinsterna har kommit igång och det finns mycket kapital kvar att placera på börsen.
Till de kort i kortleken som inte spelats ut ännu hör vilken prägen Donald Trump vill sätta på FED. I valkampanjen lät det som om det skulle vara slut på nollräntepolitik och andra stimulanser via penningpolitiken. Frågan är dock om presidenten verkligen vill gå vidare med någon av de räntehökar som nämnts i förhandstipsen.

För i det politiska pusslet passar det bättre in med en efterträdare till Janet Yellen som håller nere räntorna och dollarn och på så sätt bidrar till den genom stimulanser uppressade BNP-tillväxt som står högst på Trumps agenda. Det där är en stor fråga, som ryktas få sitt svar i närtid. Det är jag inte så säker på men min personliga gissning är att det antingen blir en runda till med Janet Yellen eller att det trots allt blir en ränteduva som får efterträda henne.
Ett är säkert - snabbt stigande räntor är inget som marknaden har med i korten. Tvärtom är förväntningarna framåt nu att det ska vara en fortsatt seglats i stark medvind från låga realräntor länge än. Lägg till det att hela världen för närvarande är optimister.
Det här är inte alls olikt läget jag beskrev ovan med en Nifty Fifty-logik. Den historiska analogin ligger också nära till hands. Det var ju efter ett knepigt 60-tal med Vietnamkrig och upprinnelsen till oljekrisen som förväntningarna på storbolagen lyfte och flög upp till himlen.
Den här rapportsäsongen är det alltså ungefär samma fråga i det stora och det lilla som ligger på bordet. Den som den första punkten handlade om - vad får det kosta? Den som kan leverera antingen resultat eller förväntningar om lyft i rimlig närtid lär belönas med den som svajar kring vad bolaget klarar av på sikt blir bestraffad.
Det brukar sägas att sent i börscykeln är den bästa tiden för den skicklige stock pickern. För i början kan du ju köpa vad som helst och i slutet bör du sälja det mesta. Ingetdera kräver så mycket specifik bolagsanalys. Det gör däremot det här börsklimatet.

Personligen tror jag att rapportperioderna ett tag framöver kommer vara mer slängiga och röriga än vi vant oss vid. Det blir ömsom vin och ömsom vatten både i bolagens resultat och i hur det tas emot av marknaden. Ett aktuellt exempel på hur snabbt tvivel kan sätta in tycker jag är nedgången i NetEnt. Ett på hur mycket uppsida det finns om bara tron är stark visar väl rörelserna i Atlas Copco.

I veckans fördjupning tar jag därför den personliga touchen och funderar kring vad jag har för tankar om 28 storbolag. För nu är det bolag för bolag som gäller på börsen igen.
Den medicinen tar jag förstås själv också. Vi har några tvättäkta Nifty Fifty i vår portfölj. Cellavision är ett exempel eller vad sägs om den här grafen över värdering av förväntad vinst det kommande året i Vitrolife.

Källa: StockPiper
Kursen stod i 180 kronor när twitterprofilen Arne "Kavastu" Talving tyckte att jag borde sälja. Nu är det 670 kronor som gäller. Nog går det att få vibbar från bostadsmarknaden i den uppgången? Slutsatsen stämmer onekligen bra med resonemanget ovan. Det är lätt att ställa rätt frågor kring en växande vinstmaskin som Vitrolife.

Det är också lätt att vara efterklok - den som får rätt kan i efterhand peka på argumenten oavsett om det blev upp eller ned. För alla argument fanns ju med redan i den ursprungliga diskussionen. Hade Vitrolife istället fallit tillbaka till ett p/e-tal på 20, vinsten inte rusat och idag värderats till, säg, runt 200 kronor så hade ingen reagerat på det. Nu blev det inte så vilket visar att det är svårare att värdera aktier i en brant stigande marknad eller för den delen i fritt fallande. Tyvärr brukar det breda aktieintresset öka i faserna när priset är som svårast att sätta - som nu. Ingen vill ju missa en rea eller tåget som kanske är på väg att lämna stationen.


3 Branschfällorna för stock pickern

Vad vore världen utan nyanser? För även om det är så att nu är det bolagen som gäller så kan förstås det också gå för långt. Nu i euforin över att allt går bra är det lätt att glömma bort strukturella problem. Ta en titt på hur vinsterna utvecklats i US Steel ovan.

Källa: Börsdata
Nog är det slående likt hur det ett ut i SSAB? Den som summerar det fria kassaflödet från 2009 och framåt landar på minus tio kronor. Nu växer efterfrågan med konjunkturen och protektionism ger ett visst skydd mot konkurrens. Det slår snabbt på resultatet eftersom hela branschen sitter med outnyttjad produktionskapacitet som det bara är att skala upp. Problemet i slutet av berättelsen är att när det vänder ned igen, så har ingen gjort något väsentligt åt den för stora produktionen. En bransch som inte klivit ur stålbadet ännu helt enkelt.
Liknande ser det ut inom oljeindustrin, som nu så smått och inte minst i Nordsjön börjar skala upp produktionen igen. Det baserat bland annat på prognoser från den internationella samarbetsorganisationen IEA som om och om igen underskattat utbyggnaden av förnybar energi.

Svaret på frågan om oljeindustrin skulle möta lägre priser med lägre produktion verkar alltså bli nej. USA exporterar mer än någonsin och resten av världen har inte dragit ned i någon mer långsiktig mening. Nu är alla tillfälligt räddade av den starkare konjunkturen.
Den globala nationalismen, merkantilismen för den som vill tolka det så, för bland annat med sig att alla tillverkar så mycket det bara kan med målet att bli störst på sikt. En sikt som aldrig kommer närmare utan istället alltid verkar rulla vidare med kanten på horisonten.

Nästa stora område alla går all in på är batterier. För självklart ska inte de länder i Asien som tagit den tidiga ledningen få bli dominerande på vad regeringar världen över ser som framtidsbranschen framför andra. Fritt fram för kapital till investeringar i utbyggd kapacitet oavsett om affärerna går att räkna hem. I värsta fall är det ju bara att göra som med stålet och säga att utländska konkurrenter ska hållas kort. Fast om alla byggt upp en kapacitet som ska försörja även andra delar av världen, så blir det många batterier att dela på.
Hur sjutton ska då allt det här betalas? Högre skatter är inte populärt och kreditekonomin går visserligen på högvarv men har ändå sina begränsningar. Inte minst om nu räntorna skulle börja stiga. Ett svar är genom ökad konsumtion. Det är onekligen ironiskt när GM säger att deras konkurrensfördel jämfört med Tesla i elbilsracet är alla stålar som SUV:arna ger.
Det är som i sketchen med Hasse Alfredsson som en olycksfågel fångad av konstapel Povel Ramel. För varje ny förklaring Hasse ger tillkommer bara ännu en förseelse för polisen att bötfälla honom för till dess han inte längre har några pengar kvar att betala boten med och han helt enkelt får kliva in i finkan. Är det där vår ekonomi kommer att sluta? Vissa tror vi är i alltingbubblan för närvarande. Kanske det men en fördel med att lägga ribban vid allting är att det är så stort så det går att blåsa in en hel del luft innan en sådan ballong spricker.  


4 Företag på undantag

Vår tid är alltså lika underlig som alla före och efter oss. En sak framtiden säkert kommer fascineras av är den komplexa syn på företagsamhet som kommit efter liberalismens årtionden. Ta Kina som exempel. Det är helt enkelt inte riktigt sant att landets rättstillämpning är helt politiskt styrd. I en intressant artikel från Economist framgick det att nästan på alla punkter vi diskuterar i väst om Kina finns det även en annan sida.
Det går att klaga på missförhållanden både som konsument och bolag, det kommer inte undan med vilka patentintrång som helst och konkurrensregler tillämpas rätt ofta ungefär som i resten av världen.

Fast det motsatta är också sant. Peking har systematiskt stärkt greppet om både investeringar och andra löpande beslut även i privatägda bolag. Det vi ser är ett system där bolag ska göra som staten säger, när staten säger något. I övrigt får de göra vad de vill och lagarna gäller.
Belöningen är att om det går dåligt så är inte staten främmande för att stötta verksamheten. Det kan vara genom billiga lån, direkt statsstöd eller helt enkelt genom att på ett eller annat sätt slänga ut utländska konkurrenter från marknaden. Staten och kapitalet sitter i samma båt numera.
Förstås är det här inget kinesiskt utan snarare ett globalt fenomen. I USA väckte det stor uppståndelse i veckan när Kellogs och Fords ägarstiftelser tillhörde donatorerna till en politisk fond som är motståndare till Donald Trump. Plötsligt blir dina frukostflingor och din Focus politiska vägval.
För USA är till skillnad från Kina ett land där åsikterna är fria. Numera är politiken därtill en allt tydligare del av bolagens affärsmodell. Hur ska vi ställa oss till Trumps olika utspel? Är det en fråga för VD eller styrelse?


Här hemma då? Ja, nog är det en annan debatt om bolag och deras vinster nu än för några år sedan. Synen på staten har också svängt. Det är helt enkelt inte lika poppis med privatisering längre. Tur då för den borgerliga nostalgikern att det finns jubileum att falla tillbaka på. När jag la ut den här tweeten svarade en vän i flödet att när det begav sig fick han ledigt från Norra Real för demonstrationsändamål. Ja, det känns som det var ett tag sedan nu.

5 Det där du innerst inne visste

Finns det något som verkligen gör 2017 unikt så är det hur många som faktiskt fått rätt. Inför året var det en populär gissning bland analytiker att sticka ut hakan (ja alla stack ut den i samma riktning) och säga att de politiska riskerna skulle avta, Europa ta fart, tillväxtländerna hämta sig och dollarns styrka avta. Check på det, kan man konstatera.

Det i sig är en av faktorerna som misantropen kan ta med sig i blicken framåt. Det blev ett toppen börsår men så råkade också det mesta gå som väntat. Inte precis det normala scenariot som ju både 2015 och 2016 visade.
Sedan är världen för all del fylld med nyheter som bara väntat på sin tur, som den här. Demokraternas presidentkandidat Bernie Sanders är släkt med komikerna Larry David. För oss som via olika medier följt båda får väl kommentaren bli - ja, det kändes väl så.
En annan nyhet man väntat på var den här. Willy Wonka goes Adidas. Nu är robotfabriken som syr och levererar över dagen på plats. Det väcker onekligen frågor som vad ska du med fabriken långt borta till och vad ska du med arbetarna till?
Slutligen. Vad är det egentligen att vara människa numera? Den frågan kanske slog den saudiske kungen när han stod där hjälplös i rulltrappan av guld som skulle föra honom ned från planet till landningsbanan. Om det var det han tänkte på vet jag förstås inte men bilderna avslöjar åtminstone att han inte tänkte "vänster fot, sedan höger fot och så vänster igen".

Nästa vecka

Dollarn är det alla talar om för närvarande, där upp eller ner är den raka frågan. Ner efter starka tyska industridata i veckan som kommer är ett tips. Upp om FED:s mötesprotokoll visar att banken noterat att lönerna nu stiger rätt fort i USA. I Kina kommer från nyhetsbyrån Caixin viktiga service-PMI siffror från de icke-statliga bolagen.

Annars är det bankvecka i den amerikanska rapportsäsongen och här hemma är nog tjuvstarten för bolagsrapporter från Öresund och Creades det intressantaste. Plus förstås hur det går i investerar-SM där jag satsat tungt på stigande europeiska räntor.

Jacob Henriksson, Gottodix
Nya Veckan! under produktion, så för nu tipsar jag om att ta en titt på förra.

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här 

2 kommentarer:

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam