Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

måndag 14 augusti 2017

En spelares teori om matchen mellan FED och ECB

Rationella eller hispiga är frågor vi investerare vant oss vid men tänk om sådant som räntor, valuta och därför börsen inte handlar om det utan om var pjäserna står och vad nästa drag måste vara.

Källa: FED St Louis
Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.


Tillbaka i ekorrhjulet



Första dagen på jobbet efter sommaren för mig idag och kanske för många av er som läser. På börsen är det däremot semester några veckor till. För där är aktiviteten om något styrd av övriga Europas sena sommarplanering. Börsen verkar för övrigt ha fått fast mark under fötterna igen. Dagens uppgång gav intryck av att vara spiken i kistan för den senaste tidens oro, åtminstone den vi sett precis nu på slutet och som det skrivits en hel del om.

Om jag ska vara raljant så är väl kärnvapenkriget därmed avvärjt nu. Med det också sagt att nästa störning inte behöver vara långt borta men att det varit rätt talande hur relativt enkelt världens börser skakat av sig olika orosmoment i år. För mig ett typiskt tecken på att vi är på väg in i överhettningsfasen både i ekonomin och på börsen snarare än på väg in i en längre konjunkturvändning uppåt eller i närmare oss randen till en abrupt nedgång.
Hur osäkra är på var vi egentligen befinner oss i alla klassiska beskrivningar av ekonomin och börsen visar för övrigt hur vilsen världen blivit efter åratal av stimulanser och andra åtgärder som stänger av prismekanismen tillfälligt. Economist har en rolig serie där de plockar upp nationalekonomer från olika tidseror. Den här gången var turen kommen till Jean-Baptiste Say. En av hans spännande iakttagelser är att varje överutbud leder till ett underskott av något annat med den enkla intuitiva förklaringen att resurser har använts fel om de som görs tillgängligt inte används.

Det väcker en intressant fråga om vår tid. Vad är det vi skapat ett underskott av när vi under åratal med hjälp av lån pumpat in alltmer kapital i ekonomin? En rimlig gissning är framtida investeringar och därmed möjligheten att få någon ränta överhuvudtaget när inflationen dragits av.


En missad strategi?

Åter i saltgruvan blir det för min del mindre tid för att skriva, så räkna med lite kortare veckoinlägg nu under hösten. När tillfälle ges försöker jag dock få ned något om dagens tankar. Det är om inte annat ett trevligt sätt att göra mitt ständiga läsandet till något aktivt, snarare än något passivt.

Det finns många teorier om marknadens funktionssätt. Några är mer övergripande, som att den i någon utsträckning är effektiv och i någon mening, särskilt på kortare sikt, styrs av beteenden och psykologi. Andra är mer fokuserade på begränsade fenomen som effekter av kapitalflöden, riskvilja i olika delar av konjunkturcykeln eller balans mellan olika marknader mest känt sambandet mellan räntor och aktier.

Ytterligare andra bygger på iakttagelser om trögheter i anpassning av pris till ny information, som kan ge momentum på kort sikt och enligt vissa till och med långa björn- och tjurmarknader. Här kan jag inte låta bli att sticka in att hela den teorin bygger på att marknaden inte fattar vad som händer, snarare än som den ibland misstolkas att marknaden fattar först. Den senare teorin om den smarta marknaden som alltid direkt förstår hur information ska tolkas och värderas är snarare en del av tanken med den effektiva marknaden.
Om du gillar det jag skriver och filmar och vill uppmuntra mig att fortsätta, så stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!
Nåja, det var en parentes. Det finns alltså hur många teorier som helst en investerare kan luta sig mot. Värdeinvestering, utdelningsaristokrater,  stock picking, ett helt hav av tekniska analyser och trading av olika slag för att fånga utbud och efterfrågan i aktier. Screeningmetoder av massor av slag, kolla gärna in de många spännande förinställda valen på Börsdata - som Magic Formula, Graham och NetNets.


Källa: FED St Louis
Fast jag undrar om en alldeles uppenbar strategi ändå inte saknas. En av de bästa sätten att förutsäga hur ett beslut blir är inte att bedöma vad som är rätt utan på vilka grunder beslutsfattaren kommer att fatta beslutet. Ofta finns inte ens tillfälle att ens efteråt bedöma rätt eller fel. Dessutom är mycket fler beslut än vi tror varken i första hand rätt eller fel utan helt enkelt nödvändiga.

Ta den enkla frågan om du som ung, nyanställd och nyinflyttad i Stockholm ska köpa en lägenhet eller inte. Det är knappast en fråga som styrs av vare sig av långsiktiga investeringskalkyler eller psykologi i första hand. Den påverkas säkert av de tankesätten men det som avgör beslutet lär vara nödvändigheten att ha ett boende.

Det här är självklarheter för oss som är uppvuxna med spel av olika former. Du agerar utifrån förutsättningar i nuet lika mycket som utifrån förväntningar om framtiden. Det här missar ofta både ekonomisk teori och finansteori medan exempelvis traders kan vara fantastiska på att föra resonemang av typen att med det flödet in eller ut från börsen eller en enskild aktie kan inte utfallet bli annorlunda oavsett vad som på sikt kommer visa sig vara rätt eller fel.
Kanske är det precis det som förklarar den svårgreppbara fallet i dollarkursen som jag skrivit om i flera inlägg (helt enkelt för att det är något jag tänker mycket kring. Häng med i en lite annan logik - inspirerad av två artiklar tweetade ovan - än den vanliga om vad som händer här näst på valutamarknaden.

En spelteoretisk ansats på dollar, euro och räntor


Utgå från följande enkla antagande - i en värld med för låg inflation och en något osäker konjunktur vill alla centralbanker egentligen göra som vår Riksbank lyckats med i smyg. Dumpa den egna valutan, stötta exportindustrin och importera inflation. Utgå också från att alla i spelet vet att det är det här alla andra vill.

I en nedåtgående spiral vinner den som kan göra troligt att den vill det här allra mest eller möjligen som det svenska exemplet visar den som kan komma undan med det utan att de andra bryr sig. Därför var i praktiken FED chanslösa i ett valutaspel nedåt med fallande räntor och ökande stimulanser. Ekonomierna i Europa och Japan mådde helt enkelt sämre. Det fanns inget trovärdigt slut där marknaden inte till slut placerade kapitalet i USA.

Hur blir det spelet när konjunkturen men inte inflationen istället är på väg uppåt? Den amerikanska positionen har jag försökt illustrera i det färgglada diagrammet med data från FED St Louis. FED har lovat att höja räntorna men vari ligger egentligen brådskan? Med en allt billigare dollar får inflationen stöd den vägen istället. Samtidigt är korta och långa räntor alltmer ihoptryckta. Knappast ett tecken på ett behov att strama åt penningpolitiken ännu mer. Med förväntningar om stigande räntor från FED stiger framför allt de kortare 2-årsräntorna. Medan de längre räntorna mer styrs av placeringsbehov på marknaden och riskvilja i ekonomin.

Det går att säga det här ännu enklare. Det är fullt möjligt och rimligt att FED vill höja räntan i någon takt, särskilt med en allt lägre arbetslöshet USA. Frågan är dock vad skulle pressa dem att avstå från en allt billigare dollar?

Källa TradingEconomics
Jämför det med Europas läge. Flera länder, som till exempel Spanien, går ordentligt mycket bättre än för några år sedan. Samtidigt är stimulanserna så stora att ECB har svårt att köpa alla obligationer de planerat och räntorna är som bekant negativa.

Tänk på det problemet som en spelare skulle se på det. Om du är amerikan vet du att gör du ingenting så måste Europa i praktiken stimulera mer för att inte euron ska stärkas med en starkare konjunktur och ett kapitalinflöde till följd av en ökande riskvilja. Det går alltså knappt ens mer än på marginalen att svara om USA pressar dollarn nedåt genom att avvakta med sina räntebeslut.  Det är också helt politiskt osannolikt. I Tyskland är redan ECB:s penningpolitik hårt ifrågasatt. Dessutom tvingar den nuvarande extremt låga räntan in banker i en svår situation och pressar uppåt på tillgångspriser.

För mig som gammal schackspelare är det här ett läge som kan beskrivas som dragtvång. FED kan i praktiken vänta ut ECB och höja räntan i takt med européerna samt i övrigt låta dollarn landa på en lämplig nivå. Det spelet skulle vända om USA:s inflation verkligen tog fart men dit är det långt.

Så spelteoretikerns analys blir helt annorlunda än den som tittar på de två ekonomierna och drar den enkla slutsatsen att USA fortsatt går bra och framför allt bättre än Europa sett till BNP-tillväxt samt därtill är närmare en jämviktsnivå på arbetslösheten. Sant alltihop men för den som ser analysen som ett spel är det ändå viktigare att ECB inte har så många val.

/Jacob Henriksson, Gottodix


Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam