Läsarfråga: Är världsekonomin dömd att gå under?

Det finns stora, små och gigantiska läsarfrågor. En ganska vanlig är den lilla sockerbiten - kommer allt att kollapsa?

Är undergången nära?

Dansar ekonomin en sista vals innan hela skutan går i kvav? Det har alltid funnits dysterkvistar likväl som eviga optimister. För min del läser jag gärna texter från båda grupperna, för de berikar ofta ens egna tankar när någon vrider fakta några varv extra.

Något jag märker i frågelådan är dock att oron kring hela det ekonomiska systemet går djupare och når bredare nu än det brukar. Det är en ganska vanlig fråga eller lika ofta åsikt att det borde komma inte en korrektion eller ens en krasch utan en fullständig kollaps både i ekonomin och på börsen

Hur rimlig är den tanken? Det undrar, i olika form, många läsare.

Reklam: Bli medlem du med, börja här

Högt förtroende, höga skulder

Ibland kommer det rapporter eller artiklar som skriver det man själv tänker, ofta bättre formulerat och underbyggt av fakta. En sådan som jag redan citerat flera gånger är "Debt and not much deleveraring" (McKinsey). Det är en genomgång av världens skulder.

Källa: McKinsey

Högt upp i bilden av länder med höga och växande skulder finns länder vi känner igen i det här sammanhanget. Exempelvis Portugal, Irland, Grekland och Spanien. Tittar man på den kvartetten har de delvis redan gått igenom det som pessimisterna oroar sig för. Grekland har numera i realiteten fått en skuldavskrivning och övriga har med hjälp av bland annat centralbanksstimulanser kunnat pressa ned sina räntor.

Vilken ränta får du idag om du lånar ut till spanska staten på 10 år? Rätt svar 0,93 procent. Det är förvisso en procent högre än i Tyskland men en bra bit ifrån en prissättning som indikerar att marknaden förlorat förtroendet för finanssystemet. Japan ligger för övrigt på samma nivå som Tyskland. Där får staten 0,1 procent betalt för att låna pengar i tio år.

Det finns alltså inget i nuläget som tyder på det scenario som pessimisterna ser. Däremot är det förstås underligt att 12,6 biljoner dollar numera, motsvarande halva västvärldens statsskuld, lånas till minusräntor. Det intressanta är att kapitalet är parkerat här bland annat just för att investerarna har så begränsade förhoppningar om att ekonomin ska ta fart.

Tvärtemot kollapsteorin prissätter fortfarande investerare obligationer lika mycket utifrån politisk som ekonomisk risk. För merparten av länderna med höga och växande skulder är stabila demokratier. Det är helt enkelt ett rimligt antagande att det finns en viss förväntan om att skulderna på ett eller annat sätt skrivs ned utan någon ekonomisk kollaps. Det är det minst dåliga alternativet som driver placeringarna.



Guld då, undrar någon. Ja, det har, liksom exempelvis Bitcoin, helt klart vunnit mark som ett sätt att bevara värde. Det har dock inte exploderat i pris som pessimisterna räknar med att det ska göra. Snarare har prisökningen avspeglat en balans med nuvarande minusränta. Till nuvarande kostnad att hålla kontanter blir guldpriset det här.

Poängen är att hela det finansiella systemet fortfarande fungerar ganska balanserat. Vad beror det på? Antagligen att det politiska förtroendet finns kvar för staterna med höga lån. Det kan hända att du inte får tillbaka hela lånet om du lånar ut till Japan men det ändå är värt att låna ut till nuvarande villkor. Det är alltså inte optimism om Japans ekonomiska framtid som driver investerarna utan tilltro till statens stabilitet. Det här är en stor skillnad mot länder där hyperinflation uppstått.

Effekten av helikopterpengar

Källa: Economist

Är helikopterpengar verkligen så där särdeles radikalt är frågan i en rapport från Columbia Threadneedel,  som citeras i  "The next leap" (Economist). Tanken med helikopterpengar är att finansiera en del av statens utgifter direkt med sedelpressen. Pengarna kan sedan användas till investeringar eller konsumtion av stat, hushåll eller företag.

Går det att på det sättet skapa något ur intet? För att förklara det lyfter rapporten fram flera exempel på att stater faktiskt, med framgång, använt stimulanser för att få fart på ekonomin och sedan lämnat notan på bordet. Ett av mina favoritexempel, som inte nämns i rapporten, är Reaganomics på 80-talet. Det var visserligen inte helikopterpengar utan skattesänkningar och inflation som då löste USA:s skuldproblem och satte fart ekonomin. I det fallet var det främst Japan som fick se sina dollarfordringar nedskrivna.

Effekten är i allt väsentligt den samma som den som beskrivs i bilden ovan. I ett läge när den ekonomiska aktiviteten är för låg, i bilden visat genom den del av pengar som skapas genom banksystemet, så kliver staten in och fyller på med nya pengar. Istället för att strama åt när ekonomin vänder, så stryker man helt enkelt statens skulder - på ett eller annat sätt. Det går att diskutera moralen i ett sådant ekonomiskt system och det slår förstås mot den som sparat men frågan är hur stor effekten blir.

Det är vid den här punkten som pessimisterna tror tilltron till hela systemet kollapsar. Iakttagelsen så här långt och från inflationstvättarna av ekonomin som USA och för den delen Sverige gjorde för trettio år sedan talar för att så inte blir fallet. Åtminstone inte mer än kortsiktigt.

Det är alltså fullt möjligt att det blir en korrektion eller till och med en skulddriven krasch igen. Ungefär som finanskrisen. Den där monumentala kollapsen däremot. Den vet jag inte om jag tror på.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här

Missa inte att följa mina dagliga inlägg på Youtube och Facebook!