 |
| Källa: Världsbanken |
Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.
När jag pluggade vid University of Michigan i mitten på nittotalet var jag med i en ekonomisk debatt om handelsbalansen mellan Japan och USA. Hela utgångspunkten var japanerna lurade upp amerikanerna på läktaren. De exporterade år ut och år in mer än de importerade. Vinsterna svämmade över den japanska ekonomin men eftersom de inte importerade så placerades pengarna utomlands. Exempelvis i USA.Vinnare? 70 år av att exportera mer än man importerar är många generationer som aldrig fick betalt för sitt slit. https://t.co/2nNmC9vMW2— Gottodix (@Gottodix) 9 juli 2017
Det här gav upphov till en känsla av att väst blev erövrat av en främmande civilisation. Inte olik den världsbild Donald Trump bygger sin politik på. Den som verkligen vill återvända till tidsandan ska se filmen Blodröd Sol med Sean Connery och Wesley Snipes. Där beskrivs ett dekadent och svagt USA som japanerna tar över med sin säregna och i filmen som kuslig beskrivna ideologi.
 |
| Källa: TradingEconomics |
Det fanns bara ett problem med den där bilden. Det jag, som europé i diskussionen, framförde i debatten 1995. Det var ju amerikanerna som fick konsumera mer än de betalade för och återbetalningen framstod redan vid den tidpunkten som högst tveksam.
Ta en titt på BNP-utvecklingen i Japan och USA sedan 1995 ovan. Kurvorna följer varandra närmast perfekt med en stor skillnad - skalan. Medan USA sett en tillväxt mellan noll till fem procent med undantag för finanskrisen så har Japan rört sig mellan en negativ tillväxt till att inte komma över 2 procent.
Ett evigt överskott är inget överskott
Numera är det Kina och i växande utsträckning Tyskland som är världens otäcka exportörer. Frågan är dock om de inte gått i den japanska fällan att bygga upp en ekonomi som inte tar betalt förrän det är för sent. I senaste Economist beskrivs det närmaste eviga tyska handelsbalansöverskottet.Har ett land sparat i 70 år är det många generationer som aldrig fick betalt för mödan av sitt arbete. För att ställa en fråga som påminner om den om ljudet av det fallande trädet i skogen som ingen hör, verkligen har funnits - om du lånar ut något på evig tid är det då fortfarande ett lån?
Det här var en insikt omvärlden kunde konstatera stämde väl under Greklandskrisen. De skulder bland annat tyskarnas envisa exportöverskott hade byggt upp kommer grekerna aldrig betala. I längden måste nämligen betalningen bestå av att tyskarna tar emot något slags betalning. Det vill säga importerar. När de vägrar? Ja, då skrivs skulden på ett eller annat sätt ned. Om inte direkt som var fallet i med Grekland så kan det som i relationen mellan USA och Japan ta vägen via inflation.
Arbetslinjens pris
 |
| Källa: Världsbanken |
För den som samlar upp en lång tidsserie ser att varken Japan eller Tyskland mätt i BNP per capita är så framgångsrika som de kan verka. Det är inte så lätt att jämföra länders BNP som det kan framstå. En enkel fråga är i vilken valuta ska jämförelsen göras. Därför har jag i inledningen av inlägget med BNP både i 2010 och nuvarande dollarkurs. Det kastar om ordningen på USA och Sverige som det mest framgångsrika landet men då är å andra sidan antagligen kronan sedan länge för lågt värderad.
Intressantare är istället hur det gick för Japan efter den där debatten i mitten på 1990-talet. Dåligt är det korta svaret. En åldrande befolkning och för låg migration har pressat ekonomin. Det finns också, med tanke på det mångåriga exportöverskottet, ironiskt nog även en gigantisk statsskuld. För visso främst till den egna befolkningen, vilket onekligen är en intellektuell twist i sig själv. För vad betyder det egentligen när ett land inte kan betala sina skulder till sina egna medborgare?
Samtidigt är Japan ett fantastiskt land som lyckats med sådant som att ta sig upp i toppen av livslängd I ett längre perspektiv har landet efter kriget tagit sig ur fattigdom och ombildats från en diktatur till en stabil demokrati. Förstås en otrolig insats. Liknande resonemang kan föras om Tyskland, som förutom det uppenbara efter andra världskriget i vår tid svalt, demokratiserat och moderniserat sin östra halva.
Så om det inte är pengar de här länderna fått för besväret. Vad är då den stora poängen? Den som även Kina spelar på för närvarande. Jo, om lönerna hålls nere i lokal valuta eller genom en för svag valuta, så blir det förstås mer lönsamt att ha personer anställda. Det pressar ned arbetslösheten. Särskilt i exportindustrin. Tysk tillverkningsindustri har mycket riktigt förlorat färre jobb än i andra länder. Bra matchning av kompetens, till exempel genom lärlingssystemet spelar förstås också in. Den tyngsta faktorn är dock rean på arbetskraften.
För det måste förstås vara någon som avstår den där konsumtionen som mer export än import innebär och denna någon är normalt de vanliga löntagarna. Det är därför det är så känsligt för Kina att försöka ställa om från sin exportekonomi. Vanliga kineser i egentligen olönsamma fabriker kommer ju bli arbetslösa. Det är också det som Donald Trump vill styra tillbaka till. Skydda jobben men sänk BNP:n. Sedan har han en lösning på det senare problemet också - nämligen snabbt stigande budgetunderskott. Det är svårt att kombinera men det är en annan sak.
För det här inlägget handlade om Tyskland. Den korta sammanfattningen är väl att alla vi andra ska vara glada så länge det finns länder som vill jobba åt oss utan att ta betalt. Om USA på sikt vill ansluta sig till den skolan, desto bättre.
Sverige då? Jo, vi var och delvis är rätt lika Tyskland. Fast hos oss heter det den svenska modellen. Bra eller dåligt? Det beror på om du gillar hårt arbete även om du mest eldar för kråkorna.
Slutligen är en reflektion att det som gällt i det stora också varit sant i det lilla. För den som lånat och köpt ett boende för pengarna har under årtionden lyckats bättre än den som via bankboken finansierat lånen.
/Jacob Henriksson, Gottodix
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.