Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

torsdag 2 november 2017

Krönika om vad som stoppar FANG-bolagens framfart

Oändlig tillväxt, gratis finansiering och fantastiska multiplar. FANG-bolagen har allt samtiden fantiserar om. Kraften verkar ostoppbar men vissa hinder flyttar sig inte. När tar expansionen slut?

Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.


GAZP!



I senaste Värdepappret skrev jag, avsiktligt provocerande, om hur de stora amerikanska sociala teknikjättarna i FANG är vår tids värdeinvestering. Det jag ville illustrera är att det finns en ekonomisk logik bakom p/e-tal på 250 och uppåt för bolag som Amazon och Netflix. Den går förstås att ifrågasätta men poängen är att det är inte en blind börsrusning vi ser utan en omställning av våra förväntningar kopplad till en omvärld som är inne i en förändring vi ännu inte ser helt vad den ska sluta i.

Källa: Fed San Francisco
Logiken går ungefär så här.

  • Den förväntade realräntan är negativ på medellång sikt (tänk 10-årsräntor i Europa minus inflationsförväntningar) och nära noll även på mycket lång sikt (tänk 100-åriga obligationer)
  • När pengar är gratis kan du investera oändligt om det ger någon form av avkastning.
  • Den som kan investera mest i något som ger framtida upplevt säker avkastning genom ett möjligt monopol kan därför värderas extremt högt
I denna underliga värld blir det en investering i framtida värde att köpa bolag som kan erövra en dominerande ställning i centrum av något av de sociala ekosystem som bildas i ekonomin. Det här ger en särställning till bolag som:
  • handeln, som Amazon, 
  • reklamen, som Alphabet/Google och Facebook 
  • din nöjeskonsumtion, som Netflix eller Spotify
  • din pryl för interaktion med nätet, som Apple

På sitt sätt är det här bolagen ett slags barn till den klassiska värdeinvesteringen. Den började ju med bolag som hade ett direkt värde i sin bokföring som kunde ställas mot aktiepriset för att identifiera för lågt prissatt långsiktig kvalitet. Sedan vidgades begreppet till att ta hänsyn till stabil tillväxt till lågt pris i kvalitetsbolag och det som kom att kallas GARP - growth at reasonable price. Vallgravar och tullbroar var uttryck för att det som stod i centrum var långsiktigt säkra och lönsamma konkurrensfördelar

Det är i den här bisarra twisten som gratis finansiering ger som en förlängning av värdebyggandet plötsligt pekar in i oändligheten. Med den logiken blir varje investerad krona i vad som helst som ökar och breddar nätverkets räckvidd en ökad framtida vinst. Det är alltså alltid bättre att växa än att maximera vinsten eller begränsa lånen nu. Det inte minst som nätverk kännetecknas av att de har växande marginalavkastning. Det vill säga nästa kund är alltid mer lönsam än den förra om du byggt exempelvis ett telefonnät.

Det är det jag döpt till GAZP - growth at zero profit eller för den som föredrar det at zero price. Poängen är det, rätt eller fel, just nu är få som ifrågasätter att ett bolag som Amazon eller Facebook har och gradvis förstärker en stadigvarande konkurrensfördel i form av det nav för data om och tillgång till all världens möjliga konsumenter på all världens möjliga marknader.
Tack alla ni som nu bidragit med en bra bit över 30 tusen kronor! Om du gillar det jag skriver och filmar och vill uppmuntra mig att fortsätta, så stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!
De här bolagen växer både genom att nätverkens räckvidd ökar när fler ansluter sig och genom att nya marknader sugs in i nätverken och förändras från produktdrivna till nätverks- och tjänstedrivna.

Ett bra exempel är mobiltelefoner. En marknad som brukade handla om vem som kunde utveckla den bästa nya telefonen - där oddsen var någorlunda jämna för olika tillverkare. Nu är de verkliga vinnarna operativsystemen från Apple och Alphabet/Google i stort sett oavsett vems telefon som säljer bäst.

Andra möjliga framtida exempel är bilar, läkemedel, musik, film, media, livsmedel, industrirobotar, jordbruk, butiker, banker, försäkringsbolag eller det digitala hemmet. För att bara nämna några områden där modellen med data om och kundkontakt med många kan förändra respektive bransch.

Nya begränsningar tar form

Det finns en scen i House of Cards jag är särskilt svag för. Det är i den första säsongen av den amerikanska versionen (ja, jag gillar den ursprungliga brittiska) när Frank ställs mot väggen av näringslivets makthavare. Det är dags att anpassa sig till de verkliga krafterna - makthavarna som sitter på kapitalet. Frank sätter hårt mot hårt och visar att ytterst är det en ännu större makt att äga våldsmonopolet i ett samhälle. Staten sätter de regler som kapitalet får anpassa sig till.

Det är ingen slump att samtiden lett en rad autokrater som Putin och Erdogan till makten eller att Trumps kabinett är det rikaste någonsin. Det går att argumentera för att vi inte längre lever i en världsekonomin som styrs av kapital utan snarare av en som styrs av nationella och regionala lagar (som de inom EU), internationella avtal, geopolitik eller för delen helt enkelt av vapen.

Facebook har inga konkurrenter av rang men det står inför ett monumentalt politiskt tryck i många länder. Mindre starka nätverk som Uber och Airbnb har det redan tufft med nationella och ofta till och med lokala regler. Ryssland och Kina har satsat stort på att gynna egna alternativ till Google. EU har ambitionen att ta kontrollen över både datahanteringen och monopolvinsterna från de stora nätverksdrakarna.

Dessutom är överraskningseffekten numera borta. ICA lär för att skydda sina kunddata ta emot betalningar från många olika betalsätt och kanske inte specificerar vad du köpt på kvittot utan separat på din sida istället. Disney startar egen tevekanal. Musikbolagen pratar ihop sig för att hålla tillbaka Spotify. Tyska biltillverkar gick ihop för att köpa karttjänsten HERE för att inte mata Alphabet/Google med data om förarnas vanor med mera och så vidare.

Banker som Nordea och Swedbank sitter på oerhörda värden i sin kundstocks data. Den lär de inte släppa frivilligt och om det krävs kan det nog ta staten till hjälp för att med regleringar göra livet surt för den som vill in. Bolånemarknaden är ett bra exempel. Med den basen är det lätt att tänka sig att bankerna eller försäkringsbolagen istället tar den andra vägen och breddar sig utåt precis som nätverksbolagen gör.


Världen och dess ekonomi är inte statisk.

Arbetsmarknaden ändrar också form snarare än krymper när digitalisering och automatisering växer vidare. Många arbeten försvinner. Främst det som varit kopplade till en viss plats i form av ett jordbruk, en gruva, en fabrik eller någon annan produktionsplats. Den förändringen har pågått mycket längre än den nuvarande digitaliseringen. Istället växer antalet arbeten kopplade till att skapa innehåll i alla digitala tjänster och de som är kopplad till mänsklig omsorg.

En helt ny yrkeskår är den Facebook anställt av mänskliga nätövervakare, som ska se till att deras stora sociala nätverk lever upp till alla regler och normer som finns på respektive regional marknad. Andra växande yrken kan vara mer lowtech - det finns ingen naturlig gräns inom sikte för hur många lärare, poeter eller anställda i äldrevården ett samhälle vill ha.
Om vi håller oss till den digitala världen, så är den förvånansvärt lokal. Det kitt av mellanmänskliga kontakter som konstruerar de stora nätverken och alla deras noder är ofta kopplade till en plats. Sillicon Valley är det kändaste exemplet. Det är tekniskt möjligt att arbeta på stora avstånd men ironiskt nog är de avgörande steg som krävs på slutet för att få till dina affärer mycket mer mellanmänskliga. Du ska ha en finansiär och du ska hitta rätt kompetens.

Den digitala världen har på det sättet skapat lokala fysiska hubbar med noder runt om i världen. Där har till exempel höga bostadspriser effektivt hindrat inflöde av arbetskraft från andra delar av respektive ekonomi. Ett svenskt exempel är Södermalm i Stockholm. Där finns många av de arbeten som passar bra in i den nya digitala ekonomin. Fördelen för den som redan själv eller genom sina föräldrar har tillgång till bostadsmarknaden i Stockholm är dock så stor att den utgör ett betydande hinder för en nationell meritokrati.

Den som föds på fel plats står därför inför en dubbel utmaning. Där du startar försvinner arbetena till automatisering eller flyttas ned i värdeskalan till enklare tjänster som kundtjänster. Dit du vill kan du inte räkna hem investeringen det skulle kosta att flytta och de som är där har redan från början en fördel genom sina kontaktnät.


Protektionism är lokal inte nationell


I en statisk analys är det här det samma som att vi är på väg in ett globalt stamsamhälle med städer spridda som mer eller mindre självständiga stadsstater runt klotet. Experterna är nomader likt gångna tiders hantverkare med karriärer som lärlingar, gesäller och mästare. Där de sistnämnda är globala stjärnor eftersökta och högbetalda mellanledet är den nya medelklassen och lärlingarna är en del av den nya gigekonomin.

Allt det här är en del av en berättelse som hörts många år. Problemet är att de som berättar berättelsen, som den alltid intressante Alexander Bard, missat lärdomen Frank Underwood lär ut. Politik trumfar kapital.

Den starka kraften kring som protektionism och populism uppbringat beror till stor del på att de appellerar till platsen på ett sätt som andra samtida politiska strömningar inte förmår. Det må heta att Ryssland, Sverige, USA eller Storbritannien ska ta makten över sitt eget öde men det handlar om mycket mer lokala problem. Det manifesteras i de avgrundsdjupa åsiktsskillnader som finns inom åtminstone de demokratiska exemplen i den uppräkningen.

Stad och land, ung och gammal. Den gemensamma nämnaren är graden av mobilitet. En ung välutbildad person i en stad har redan tillgång till den digitala ekonomin medan en äldre på landsbygden ofta varken vill eller kan flytta till nya möjligheter. Tydligast blir det bland män, eftersom kvinnor är överrepresenterade både bland de som utbildar sig för att kunna flytta och de som om de blir kvar tar de växande antalet omsorgs- och innehållsskapande arbeten.



När Economist listar vad som krävs för att bryta det här nya geografiska landskapet av insider/outsiders så är det främst att på olika sätt forcera fram fler hubbar genom ökad tillgång på lokal utbildning, samhällets och teknikens infrastruktur samt framför allt genom att helt enkelt bygga attraktiva platser utanför de traditionella stora städerna. Slutsatsen är inte alls långt ifrån den jag själv landade i när jag blev intervjuad i serieboken Nya Norrland. Problemet är att många går längre, mycket längre.

Ett exempel är Jeremy Corbyn i Storbritannien. Hans bild av det ideala samhället är ett som genom lag försäkrat sig om att varorna är tillverkade lokalt. Sedan blir fler företag drivna genom kooperationer (i en svensk kontext skulle det snarare handla om mer långtgående kollektivavtal). Är upplevelsen sedan att ditt monopol "tar" vinster från medborgarna går det att göra som diskuteras i Frankrike att helt enkelt beskatta omsättningen för stora teknikbolag. Det är knappast en slump att det var länge sedan bolagsvinster stod så lågt i kurs även i den svenska politiska debatten.

Nästa steg är som jag noterade ovan att staten tar kontrollen över dataflödena. Det kan kännas avlägset men i ett historiskt perspektiv är det så staten har agerat när mer eller mindre naturliga monopol uppstår. Pengar, järnvägar, flygbolag, post och apotek är några exempel på verksamheter där konkurrens ersatts med statliga monopol.

En annan mindre radikal väg är att genom standardisering, upphandling/licenser eller krav på öppenhet tvinga fram konkurrens och spridning över bredare geografiska områden än bara kring hubbar och noder. Det är ju den vägen telekommarknaden har gått.

Det finns alltså gott om politiska verktyg för att styra nätverksekonomin. Ett tanke för investeraren är därför att tänka mer kring vem som får varje regional marknad. Det var inte så länge sedan varje land hade ett flygbolag och ett bilmärke. Riktigt så långt lär det inte gå men det låter helt troligt att det i varje region kommer att finnas lokala spelare som har en lokal uppbackning som är svårare att slå än de globala nätverken hade tänkt sig.

Kanske blir Clas Ohlson en tuffare nät än Amazon räknar med? Det kan också vara värt att dra sig till minnes att när ToysRUs kom till Sverige försökte de förgäves etablera sig utan att teckna kollektivavtal. Så även om det blir Amazon som vinner, kanske det inte är samma bolag som vi importerar varor från i USA utan en betydligt mer försvenskad variant.

Det kommer aldrig gå att stoppa förändringarna, hör jag läsarens invända. Var inte så säker på det, är mitt svar. För lagen har långa armar och land skall med lag byggas.

Jacob Henriksson, Gottodix


Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.
Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam