Vad blir det som knäcker börsen?

Favoritämnet lite varstans just nu är att aktier går så bra att det måste vara dags att det går dåligt. Så kan det vara. Eller också inte. Vem vet? Det där är nämligen precis den typ av psykologisering av investeringar som i slutändan leder till att man springer med flocken över kanten.

Den enkla men svåra hemligheten är nog att fortsätta tugga fakta precis som vanligt. När jag gör det är det framför allt en signal som låter högre än övriga - det finns branscher och länder som inte kommer att klara amerikanska räntehöjningar. I senaste numret tecknar exempelvis Economist en slående dyster bild av hur svårt det lär bli för ett land som Brasilien (länk).

Varför känns det dyrt just nu?

Det vanligaste motivet till att det är för dyrt verkar vara att det varit rally på börsen sex av de sju åren efter finanskrisen. Det argumentet är på många sätt en mix av olika erfarenheter. En är att en konjunkturcykel ofta är runt sju år. En annan är att det är ovanligt att börsen orkar med fyra raka år med stabilt stigande priser. Det tredje är att det är när det som nu är cykliska aktier som går bra säger investeringsklockan att nedgången närmar sig. Ett fjärde är att just nu dumpar alla som kan allt det äger på börsen. Nyintroduktionerna står som spön i backen. Det femte är att det börjar smyga sig in resonemang om varför det just den här gången inte är fel med höga värderingar. Denna gång baserat på tankar om att det globala inflationstrycket konstant minskat. 

Det finns alltså en del tankar bakom känslan att nu måste det väl ändå vara för dyrt. Problemet är att allt det här bara är gissningar baserat på antagandet att historien upprepar sig. Det är ett lika svagt påstående som det av dysterkvistarna hånade "this time it's different". Skulle en ekonomhistoriker avtvingas en mening som beskriver konjunkturcykler skulle det nog snarare vara "historien är full av variationer på återkommande teman" eller "this time it's (just a bit) different". Åtminstone är det så jag tänker.

Volatilitet, korrektion eller krasch?

Alla prisförändringar är inte en krasch. Det var dåligt för oljebolagen när priserna föll men det var bra för verkstadsbolagen. Det räcker inte med spaken upp eller ned för att tolka makro. Nästan viktigare är att tolka hit eller dit. Exempelvis leder högre ränta till lägre värderingsmultiplar men eftersom räntan höjs när konjukturen stärks finns det bolag som klarar förändringen bättre och andra som klarar den sämre. Alldeles säkert pågår redan en sektorrotation (jämför kursutvecklingen på Ica med SKF i år).

En del kapital ska nog också bort från börsen när obligationer så småningom blir vettigt att investera  i. Det gör att en korrektion säkert ligger i korten framöver. Tyvärr är det väldigt svårt att särskilja korrektionen från den underliggande uppåtgående trenden. I klarspråk det är lätt att sälja för tidigt. Jag försöker hantera det här genom att ligga nära nyhetsflödet Men framför allt genom att ge mig själv handlingsutrymme genom att ha tillgång till kontanter. Precis just nu ser jag inte riktigt risken och är fullinvesterad men jag kommer nog i närtid ladda upp med lite kontanter. Kanske genom att sälja Bulten, som känns någorlunda rätt prissatt just nu.

I grunden är det något av tre fenomen som slår igenom när hela börsens värderingar förändras (i en krasch) - att utbudspriserna stiger snabbare än efterfrågan kan möta, att det smyger sig in orealistiska förväntningar på efterfrågan eller att finansmarknaden inte kan kanalisera resurser mellan utbud och efterfrågan (en kreditkris).

Det finns få tecken på att efterfrågan på kort sikt kommer att vara starkare än utbudet

Det första frågan är om efterfrågan på investeringar och konsumtion är på väg att driva upp priset på insatsvaror (utbudet) till en orimlig nivå. Alternativt att något händer på utbudssidan som förändrar tillgången på arbetskraft, kapital, råvaror eller teknik. Digerdöden, för att ta ett rejält exempel på en nedgång i den reala ekonomin, minskade tillgången till arbetskraft och höjde därmed avkastning på kapital och teknikinvesteringar så till den milda grad att den enligt vissa ekonomhistoriker la grunden till renässansen. Oftast är det förstås inte fullt så drastiska förändringar. Andra världskriget, oljeprischockerna på sjuttiotalet och globaliseringen med efterföljande superkonjunktur fram till 2007 är några i tiden mer näraliggande exempel. Drivkraften i det sistnämnda exemplet, superkonjunkturen, är intressant. Det finns hur många grafer som helst som visar att hela tillväxten i efterfrågan på insatsvaror till investeringar drevs av ett verkligt skifte i ekonomierna utanför OECD. Jag har publicerat flera exempel på den förändringe tidigare men här är två i repris. Det är klart något händer med ekonomin och börsen när nedanstående pågår.

Källa: World Steel in figures 2014, WSA 

Hur ser då läget ut idag? Notera en intressant förändring i bilden av utbud och konsumtion av stål i den nedre bilden. Kina har fått igång sin egen produktion till en punkt där de inte bara täcker sin egen efterfrågan utan även exporterar. Med lite variationer ser det ut så här för alla råvaror. Utbudet är väsentligt större än efterfrågan. Likadant är det för kapital. Det finns i överflöd. Det ser, något, mer balanserat ut för arbetskraft och teknik. Men det är svårt att se tecken på begynnande brist på utbudssidan. Hur ser det då ut på efterfrågesidan? Europas redan låga efterfrågan lär inte knäcka konjukturen. I Usa kan man möjligen skönja svaga tecken på överhettning men det även där är det svårt att se att det kommer en avmattning i närtid.

Kina, däremot, har länge haft tecken på att plana ut efter en överhettning. Ett fullt realistiskt scenario är ett stort fall i kinesisk efterfrågan som sedan fortplantar sig i form av lägre export till och hårdare priskonkurrens från Kina. Data om industriproduktion och fastighetspriser i Kina är därför något jag håller ett öga på. Båda har vikande trender. Det finns inte heller någon konsumtionsökning som håller uppe ekonomin när investeringarna backar. Bilden nedan tog jag fram i höstas, trenden har fortsatt i samma riktning sedan dess.

Data från Natinal Bureau of Statistics of China

Det som talar emot att Kina blir tuvan som stjälper lasset är att den kinesiska staten sitter på tillräckliga resurser för att dopa ekonomin ett bra tag. Just när yuanen historiskt stark. En vettig gissning är att Kina snarare dras in i der pågående valutakriget än knäcker världsekonomin. För svensk verkstad och övrig industri är det dock kanske ett hot att Kina får det tuffare.

Det krävs ett stick för att en tillgångsbubbla ska smälla istället för bara pysa

Det saknas verkligen inte växande obalanser i världsekonomin just nu. En är mellan hyggligt ljusa ekonomiska utsikter och ultralåg ränta, en annan är den växande obalansen mellan USA och en tredje är den stadiga multipelexpansion som de låga räntorna gett. Det sistnämnda gäller åtminstone i USA och om man tittar bakåt på exempelvis Shiller-p/e. Det räcker dock inte att ha en obalans för att de ska bli en krasch.

Det är inte så vanligt som det kan kännas med omvälvande och snabba justeringar av priser. Den som följer bostadspriser i Stockholm kan notera att det var en dålig affär hela sjuttio- och åttiotalet (i reala termer, det var toppen att låna till bostaden) men först under början av nittiotalet blev det en riktigt usel affär. Sedan har det tuffat på uppåt i takt med att räntorna sjunkit. Grafen med Shiller-p/e visar också att det, oftast, är långa cykler. 1950-1970 ökade förtroende för aktiemarknaden med en ihållande hög tillväxt. Oljekris och hög inflation sänke sedan värderingarna i 15 år. Därefter följde en lika lång period med avreglerade finansiella marknader och globalisering. En underskattad faktor på marknader är att det faktiskt fungerar ibland. Perioden 1975-1985 kännetecknades i USA av hög inflation. Det syns i p/e-talen. Åren i början av millenniet var också relativt stabila runt nuvarande p/e-nivå. Däremellan kom ett nålstick, i form av en kreditkris. Kan det vara så att multiplarna inte alls var uppblåsta före finanskrisen utan tvärtom speglade, rimliga inflationsförväntningar vid den tidpunkten? Det är svårt att elda upp oron för en centralbank med målet att inflationen ska ligga på 2 procent som har inflationsförväntningar som konstant ligger inom en procentenhet från målet.

Faktum är att förutom precis vid finanskrisen har amerikanska inflationsförväntningarna fem år framåt varit relativt stabila. De har sjunkit något, vilket accelererade en aning när oljepriset började falla i under förra året. En alldeles rationell bedömning för en investerare som ska bedöma vilken avkastning på betalt aktiepris (e/p) som krävs är således att fortsätta betala nuvarande multiplar eller möjligen lite till. Å andra sidan finns det nu ett tryck uppåt på räntorna, så då kan en korrektion vara rimlig. Men det finns ingen anledning varför den skulle ta formen av en kraschlandning. Såvida inte, och det är det som är poängen, det kommer ett nålstick som det exempelvis gjorde 2008.

I det här perspektivet är det en rimligare diskussion att föra vilka justeringar som i priserna som är att vänta än om vi har stupet runt hörnet. Nämnda obalanser ska förstås återställas i någon takt. Det lär avspegla sig på börsen men det är knappast justerade multiplar på amerikanska aktier som knäcker den här konjunkturen. Svenskar bör till exempel betänka att nästan hela årets uppgång på börsen matchas av att kronan försvagats mot dollarn. Det är klart att om kronan skulle stärkas kommer det att avspegla sig på börsen. Det är dock inte en krasch utan snarare en dag på jobbet.

Däremot ser en ny kreditkris högst verklig ut - särskilt på vissa tillväxtmarknader

Det som knäckte ekonomin 2008 var åtminstone i en akut mening en kreditkris. Flera ekonomier och marknader hade expanderat med lånade pengar i för hög takt. Nu finns oron för att det skulle hända igen i Europa. En Grexit skulle dock inte ha den direkta effekten som var fallet för några år sedan, eftersom Europa numera strukturerat skulderna ungefär som Japan har gjort. Det är Europas medborgare, via sina institutioner, lånat ut till den del av de europeiska medborgare som bor i Grekland. I slutändan är det med andra ord en fråga för sedelpressen att skriva av det lånet och för diskussionerna runt europeiska middagsbord att den fattige släktingen inte kunde betala tillbaka lånet. I USA har lån med låg kreditvärdighet börjat växa igen, dels till studenter, dels till bilar och annan konsumtion. Det är alltjämt långt till nivåerna från några år sedan.

Europeiska och i ännu större utsträckning amerikanska banker är dock väsentligt bättre genomlysta idag än för några år sedan. Löpande stresstester ger ett allt bättre skydd mot negativa överraskningar. Det är förstås upp till var och en att göra bedömningen att tillsynsmyndigheterna är idioter, argument saknas inte. För mig som i stort sett tror gott om människor är det ändå så att risken i finanssektorn är väsentligt lägre idag än för några år sedan.

Det gäller dock inte hela världen. Den kinesiska skuggbanksektorn har oroväckande likheter med exempelvis amerikansk subprime eller den svenska finansbolagshärvan i början av nittiotalet. Underliggande övertro på stigande tillgångspriser, läs fastigheter, är en annan otäck gemensam nämnare. Lägg till det en real ekonomi som överraskar på nedsidan och Kina ser ganska otäckt ut. Det som trots allt håller emot är, som nämnts ovan, att det finns gott om kapital i Kina. Dessutom är det lättare att landa på fötterna eller åtminstone segla vidare genom att blåsa in mer luft i ballongen när den underliggande ekonomin växer.


Riktigt illa ser det däremot ut för de tillväxtekonomier som försökt få en hävstång genom att låna till investeringar och i en del fall konsumtion. Jag har tidigare visast den här grafen över Afrikas skuldsättning. Skulderna i dollar till privata aktörer har vuxit konstant och fort. Här finns en av de triggers som skulle kunna skaka världseknomin. Vad händer i berörda länder när den amerikanska räntan stiger och driver upp lånekostnader samtidigt som lånen i dollar blir dyrare. En del av länderna har dessutom haft tänkt finansiering i oljeintäkter, andra är beroende av en expanderande konsumtion i Europa och Kina.

Letar man runt globen finns det flera sådana här exempel. I USA är det energibolagen som är högbelånade. I Sverige är det som bekant hushållen. Ska man hitta ett ställe där det ser alldeles bedrövligt ut är det dock Brasilien. Redan till nuvarande nivåer klarar företag och hushåll inte av att betala sina räntor. Det krävs subventioner från staten. Men vad består statens ekonomin av? Just det intäkter från företag och hushåll samt lån. För tillfället har det oljeimporterande landet haft tur, eftersom räntorna varit låga. Antag att oljan stabiliseras något högre än idag, dollarn förstärks och amerikanska räntor börjar stiga. Då kan det gå snabbt från dåligt till uselt.

Spridningseffekter kan också gå rätt snabbt. Betänk att förra gången amerikanska räntor tickade uppåt dröjde det inte innan det var demonstrationer i Rio men även i Istanbul och på andra ställen. Så min gissning, åtminstone idag och vid just den här inläsningen, är att någonstans här finns den tickande bomben. Mycket annat i världsekonomin ser bra ut. så jag har inga planer på att gräva ned guldet. Däremot är det väl kanske en idé att hålla ett visst säkerhetsavstånd till områden där man tror det ligger en mina och lurar.

Tävlingen: aktier på gång inför Q1

Årets tävling domineras av Rockräven, experten på bottenfiske. Men året är långt, vilka aktier och portföljer ser bäst ut inför rapporterna i april och maj?

1. Rockräven (25 platspoäng, +62 procent i år)

Eventinvesteraren Rockräven har prickat bolag med starka händelser första kvartalet. Imponerande, precis som avkastningen så här långt. Aerocrine och Metallvärden ordnade finansiering när de hängde på gärdsgården. Den förstnämnda kunde därtill visa fin försäljning, Sedan dess har Affärsvärlden skrivit en ifrågasättande artikel, både marknader och ägarstyrning ifrågasattes. Det vajar en varningsflagga över bolaget. Bara för den modige vore en rättvis beskrivning. Karo Bio är ett annat bolag som regelbundet tar in mer pengar från ägarna men än så länge inte gett något tillbaka. Nu har bolaget Anders Lönner, Medas frälsare, vid rodret och är stadda i kassan men det är mycket kvar att bevisa. Det går dock inte att ta miste på den starka trenden i bolaget. Den ljusa starten på börsåret letade sig inte ned till gruvtyngda Sandvik i början av året men det ändrade rapporten på. Lite tveksamt kändes det dock att resultatlyftet mer verkade bero på lägre kostnader för input än ökad försäljning och framtidstro. Ingen självklart vinnare ännu men nu verkar åtminstone överutbudet av råvaror minska långsamt. Frågan är om inte Rockrävens starkaste kort i första kvartalet är RnB. Ett bolag som numera har den underliga kombinationen kläder till barn och på NK nästan ber om att någon köper ut det, strukturerar om och sedan lägger tillbaka Polarn och Pyret på börsen och säljer vidare resten del för del. Det enda som talar emot är att konjunkturen kanske kommit så långt att det är för sent för den vändningen. I så fall får bolaget ändå en fallskärm av att svensk konsumtion är på väg uppåt och kanske stöds av att kronan nu borde ha bottnat. 

2. Solbulle (platspoäng 61, +19 procent i år)

Förra årets vinnare är åter i toppen och precis som ifjol är det sundare en sunt med idel starkt och stabilt presterande aktier. Gunnebo är i billigaste laget givet att bolaget har en stark affärsmodell, som visserligen underpresterat några år. Det finns dock mycket som talar för att säkerhetsprodukter, även med begränsat teknikinnehåll, kan gå bra framöver. Det trodde åtminstone Affärsvärlden i en välskriven rekommendation. Aktien har hur som helst haft en långsam men imponerande stabil resa. Fortsatt köpläge. Trelleborg kanske inte längre kan beskrivas som billigt men, liksom för Gunnebo, utvecklas marknaderna gynnsamt framöver. Trelleborg har redan ordning på marginalerna och kan nog plocka in lite ökande vinster under året. Begränsad nedsida på kort sikt lockar. Dyrare valuta har gynnat Skistar, eftersom svenskarna nu firar sportlovet hemma och de som gör de blundar för att priserna stiger lite. Om inget händer med kronan är det faktiskt lite överraskningsläge i nästa kvartalsrapport. Fundera på om det var fullt i liften under sportlovet. SAAB har också fått lite valuta och möjligen konjunkturstöd. Lite svårt att förstå för sådär värst mycket goda nyheter har inte droppat in. Tvärtom faktiskt, ubåtarna lär som mycket annat i svensk försvarsindustri sluta som undanstoppade reserver hos FMV. Jag har svårt att se lyftet där på kort sikt men vapen om något är en händelsestyrd bransch. Då ser det (på många sätt) sundare ut i Sectra. Digitaliseringen av sjukvården fortsätter och bolaget går, liksom Cellavision från klarhet till klarhet. En liten varning är dock på sin plats. Sectra har surfat fint på dyrare dollar och höga multiplar när räntan varit låg. Ingendera varar för evigt, just bolagets multiplar ser lite vanskliga ut.

3. Örby Industrier (64 platspoäng, +20 procent i år) 

Där satt den, äntligen, var den bästa sammanfattningen av kvartalet för Örby Industrier, som tålmodigt väntat in konjunkturlyftet. Europatunga SKF kan vara årets starkaste makrocase på börsen. Rakt upp vecka efter vecka är trevligt för en investerare. Den raketen har nog mer bränsle. Fortsatt ökad försäljning i Europa ser troligt ut och för den som (till skillnad från mig) tror att kronan kan fortsätta nedåt är det fortsatt köpläge. Stigande värde på växande dollarbuntar gladde Cellavision, Elekta och Volvo. Alla tre fick därtill stöd av konjunkturen och ökad riskvilja. Åtminstone belönades bolag med ökande försäljning. Tittar man framåt så har marknaden valt att tvärblunda för att kartellen faktiskt kommer att stå Volvo dyrt och att det fortfarande är mer produktmix och amerikansk försäljning än synbara effektiviseringar som driver marginalerna. På kort sikt ligger mycket i förhoppningarna till en försäljning av Volvo CE och definitivt av Volvo IT. Kanske är det dags nu när Cevian tagit en starkare position och Indutrivärden är i gungning. Fortsatt stark ser däremot Cellavision ut. Just nu är det inte många moln på den himlen. Aktien är nog på kort sikt rätt prissatt runt 55 kronor men med låg nedsida och möjlig uppsida är det fortfarande ett av de intressanta alternativen på kort sikt. Elekta är däremot notoriskt svängigt och den försiktige ska kanske passa när även marknaden är svår att läsa på kort sikt. Slutligen står SSAB och väger. Å ena sidan är bolaget välskött och samverkan med Rukki verkar gå ganska bra. Redan vid modesta förväntningar borde a-aktien kunna försvara en kurs på 55-60 kronor. Å andra sidan är inte marknadens fundamenta på plats ännu. Det är för mycket stål som skeppas ut från Asien till Europa och USA. En vändning i kinesisk, koreansk eller japansk industriproduktion vore medicinen som doktorn ordinerade. 

Gottodix (80 platspoäng, +12 procent i år)

Trots en start under index kan Gottodix tävlingsportfölj visa sig vara en utmanare i år. Alla fem bolagen ligger rätt fint i konjunkturen och ingen av dem har tyngts av dåliga nyheter. Precis det kriterier som låg bakom bolagsvalen. Bäst ser Beijer Electronics ut. Bolaget håller på att vända lite väl dåliga siffror från 2014. I grunden verkar det vara ett bra bolag och det är något som marknaden verkar ha fått fatt i. Stark trend och aktien kan ha mer att ge. Köpläge kan det även vara i tre av de fyra övriga bolagen. Railcare tappade lite på rapport men det kändes mest som om det var småsparare som ville plocka hem välförtjänta vinstkronor i den här raketen. Det finns fortfarande inget direkt stopp i bolagets framfart och aktien kan därför ha mer att ge. För att vara en kursrusare av rang är även nedsidan (någorlunda) begränsad. Net Insight fick en väl hård recension av sin rapport. Bolaget styrs trots allt av en ojämn orderingång och det har inte hänt så mycket som tyder på att försäljningen tappat fart. Även här finns utrymme för en överraskning uppåt. Det riktigt intressanta bolaget är dock Cybercom. Aktien står helt stilla, trots att värderingen är fortsatt låg i en allt starkare marknad. Om det inte finns någon begraven hund kan konsulter vara något under våren. Orexo är det bolag där det fortsatt inte händer så mycket. Det är inprisat ökad försäljning av Zubsolv och det måste till något mer för att aktien ska lossna, exempelvis att marknadsandelarna börjar öka. Några starka signaler i den riktningen har dock inte nått mig. 

Affärsmodellen (94 platspoäng, + 5 procent i år)

Fem vettiga bolag med bevisat starka affärsmodeller har inte varit melodin i år. ÅF känns dock som ett bolag som ligger rätt i konjunkturen nu. En del är redan inprisat och varken försäljning eller marginaler har några enkla lyft att plocka in. Frågan är dock om inte den samlade konjunkturen hos främst de svenska kunderna inte ger utrymme för en del positiva överraskningar framöver. Begränsad nedsida och intäkter i kronor känns även det rätt för de kommande månaderna. I övrigt ser det inte lika ljust ut men det är åtminstone ingen som skruvat ur lampan. JM kan få en skjuts när temperaturen nu vrids upp på den redan glödheta Stockholmsmarknaden. ICA marscherat på stället ett tag och frågan. En del av det är nog en sektorrotation när kapital lämnar kassaapparaten på ICA och söker sig tillbaka till investeringar och mer klassiska bankböcker. Fast skulle räntan fortsätta nedåt i negativt territorium lär det gynna både ICA:s försäljning och värdering. Meda har kortsiktigt drivits mest av den starka dollarn men det är inga direkta problem på horisonten och inget hindrar en fortsatt resa. Ngex har tyngts både av att prospekteringen inte visat tillräckliga resultat och av att priserna lagt sig på en för låg nivå för den resurskrävande utvinning bolaget är specialist på. Det är ingen dålig chansning men i ärlighetens namn finns det inga särskilda rykten, goda nyheter eller värdedrivare att rapportera. I den typen av bolag är det dåliga nyheter för aktien.

 

FED:s dragkamp med marknaden

Det är alltid en dragkamp mellan centralbanken och marknaden om vilken den rätta räntan är. Det blev väldigt tydligt i den här artikeln från FT (länk). I många år har det varit marknaden som lyckats dra ned centralbanken istället för tvärtom. Delvis vände det här när FED på andra försöket lyckades dra tillbaka QE. Förklaringen är förstås att verkligheten är ett bra stöd i längden. Kärninflationen i USA ligger någorlunda stabilt på knappt två procent och det mesta går åt rätt håll. Det här avspeglas i nedanstående bild.

För mig är den här bilden, när man ser det som en det aktuella nyhetsflödet, väldigt tydlig. FED försöker prata upp förväntningarna i marknaden till eller åtminstone upp emot sin egen räntekurva. Helst vill de nog inte höja när det finns ett glapp i kurvan, för då blir det ett börsfall som kan skapa mer oro. Ska jag lyfta fram något annat än kommunikationsarbete i centralbankernas arbete är det nedanstående bild.

Kolla vad som händer i mitten av 2014 när oljepriset börjar falla. Den förväntade räntan om på ett femårigt lån om fem år faller med nästan en hel procentenhet. Det här är ett accepterat mått på de underliggande inflationsförväntningarna i ekonomin. För mig är några saker tydliga. För det första att redan runt 2010 var amerikansk ekonomi normaliserad igen (stabila långsiktiga inflationsförväntningar på rätt nivå). För det andra att det är utbudsökningen på olja och delvis den sjunkande efterfrågan på råvaror i Kina som drivit ned inflationen (inte inhemska faktorer). För det tredje, inflationsförväntningarna ligger lägre än FED skulle önska men det är inget de kan göra något åt. Det intressanta med den tredje punkten är att det nog är den som får FED att tveka inför att utmana marknadens bedömning. FED skulle nog gärna se att marknadens inflationsförväntningar steg innan de började höja. Men man kan inte få allt här i livet :)

Afv om Cellavision, Mekonomen, RnB och HM

Jag tar med mig några av tankarna från senaste Affärsvärlden.

Rekommendationen av Cellavision låg väl i linje med de diskussioner jag deltagit i om bolaget (exempelvis här). Afv räknar med att årets vinst blir 2,3 per aktie vilket de tycker motiverar en kurs på 68 kronor. Jag går alltid på redan kända fakta och ser resten som en risk eller möjlighet. Räknat här och nu tycker jag fortfarande att aktien är ganska rätt prissatt runt 55 kronor. Men i det här fallet är det nog viktigare att titta på bolaget. Där ser det mesta stabilt ut och det är nog lite en validering att även Afv ser den utveckling av de skäl som vi andra ser. Hyggligt låg nedsida tycker jag gör att den som vill stiga på kan göra det utan att känna att det är försent.

Ett annat tema i Afv just nu är bolag som hat intäkter i kronor. Gärna inom tjänstesektorn som bemanning eller handel (även Börsveckan är inne på konsulter eller bemanningsföretag). Det stämmer bra med mina tankar det med. Eller kanske snarare som vanligt ligger jag och flyter med mittfåran av investerarkollektivet. Konkret gillade jag skälen Afv ger för att köpa Mekonomen - känns som att det reder ut sig med det danska äventyret och att det lättar i övriga norden. Det i sin tur är inte inprisat, särskilt inte om konsumtion och krona nu har bottnat. Annars ser det helt rätt ut att avsluta styckkingen av RnB och plocka bort bolaget från börsen. Risken ser lägre ut i RnB numera och den som gillar att spekulera i händelser kanske kan titta där.

Slutligen verkar det minst sagt underligt om ryktet stämmer att familjen Persson funderar på att köpa ut HM från börsen. En fråga är varför en annan är varför just nu?

Hellre bubbla än deflation

Jag såg en intressant sak på Financial Times om euron (hittade tyvärr inte tillbaka till länken) respektive om dollarn (länk). Swapräntan om fem år på en femåring är fortfarande låg och fallande. Mer i Europa än i USA. Jag tror centralbankerna bryr sig om två saker just nu. Att säkerställa långsiktiga inflationsförväntningar samt att försöka försvara sin valuta. Sedan tror jag egentligen inte USA har så mycket val annat än att börja höja räntan - ekonomin går för bra. Men om, och det är ett stort om - det fortsätter gå ok i ekonomin men med låga inflationsförväntningar, då kan det bli en situation där centralbankerna eldar på utan hänsyn till tillgångsmarknaderna. Deflation är helt enkelt för otäckt.

Qualcomm studsade tillbaka

Det blir lite swingar och missar över ett år. Qualcomm kanske var en av dem i år. Aktien har återhämtat sig riktigt bra från sitt usla kvartal... jag sålde dock ungefär där den bottnade :) Det ska bli spännande att se, jag tyckte verkligen att det var en hel del som såg mycket tveksamt ut för bolaget just nu. Men det finns mycket bra att ta fasta på också. Självklart håller jag (avundsjukt) tummarna för dem som behöll aktien.

Det finns åtminstone kassaflöden som  räcker för att hålla Niagarafallen flytande i det bolaget. Dessutom återköper de mer än de delar ut. Finns ju även några aber dock. Som att de har en räcka konkurrensmål framför sig, att Apple och lågpristelefoner växer, att Samsung i telefonerna vill ha egna processorer, processorn (Snapdragon) hade lite kvalitetsprobem och så vidare. Fast å andra sida finns det en dold tillgång i deras dela av Xiaomi. Som alltid så har myntet sina sidor. Lycka till!

Funkar hedgen mot ränteförändringar?

Duvaktiga uttalanden från Janet Yellen sänkte långräntorna. Det blir ingen höjning före sommaren men hon var ändå rätt positiv till ekonomin. Ett uttalande som låg någorlunda inom den bedömning vi riktat in vår portfölj på eller åtminstone inte utanför de händelser där jag hoppades på lägre volatilitet genom att äga positionen i blankade statsobligationer. (Den andra poängen är ju annars förstås att jag tror på högre räntor i längden).

Lägre ränta sänkte alltså den här blankade positionen i amerikanska statspapper. Nu ska det bli spännande att se hur den tänkta balansen i portföljen, där Barclays är fem procent, faller ut. Fungerar det ska nettot bli att vår portfölj rör sig något mindre än börsen men ändå netto uppåt imorgon.

Oh Deere, vilket svårt beslut

Här är en nöt jag knäcker på just nu. Är det värt att behålla Deere? Den lite bakvända ekvationen är att p/e bakåt år 11 men p/e framåt är 17. Just det, bolaget och marknaden räknar alltså med sjunkande vinster. Det är inga små tal heller. Försäljningen minskade 19 procent jämfört med samma kvartal förra året och vinsten med 38 procent. Jordbruksmaskinerna är nästan helt under isen med minskad försäljning på 27 procent och ett rörelseresultat som föll 66 procent (!).

Resultatet stöttades ändå av starka siffror för anläggnings- och skogsmaskiner samt finansieringsverksamheten. Den sistnämnda drivs med en kapitaltäckning på låga 5 procent (banker ligger numera på över 10). Kreditförlusterna har varit extremt låga (nästan noll) men kan mycket väl stiga upp framöver. Framåtblickande ser det även mycket mörkt ut för resten av 2015. Bolagets egen förväntan är att runt 20 procent till av försäljningen för jordbruksmaskinerna sannolikt ska bort på kort sikt. En risk är även att anläggningsmaskinerna är exponerade mot USA och en hel del mot energi och inom den mot skifferolja. Inte alls bra. 

Vad är det då som har hänt? Främst tre saker. Amerikanska bönder har redan bytt sina traktorer successivt fram till toppåret 2013. Nu finns inget förändringstryck, utan lägre spannmålspriser har tvärtom fått bönderna att hålla igen. För det andra har produktmixen i jordbrukssektorn där köttproduktion tar mark, bokstavligen, från spannmålsproduktion slagit mot Deere. Det är kanske även så att etanol får det lite svårare framöver, vilket i så fall bidrar. För det tredje är det stiltje i investeringarna utanför USA, utom möjligen i Indien men där är det ändå bara små billiga traktorer som efterfrågas.

Nu kan man förstås undra vad det är som gör att jag tvekar. Det ser ju alldeles becksvart ut. Nja, baserat på en normaliserad försäljning på 30-35 miljarder och 8 procents marginal genom en konjunkturcykel blir normal vinst runt 2,6 miljarder dollar. Det ger ett normaliserat p/e tal på 12. Det är inte så farligt för ett bolag som brukar ge bra avkastning på eget kapital med rimligt låg risk, vilket synts i en stabil utdelning. Det är nog detta Warren Buffet ser när han nyligen ökat i bolaget. 

Samtidigt. Det är ganska mycket risk. Vinsten är normal förutsatt att nuvarande nedgång blir kortvarig (har hänt i liknande situationer tidigare). Å andra sidan var det många goda år som ledde fram till 2013 och jordbrukssektorn kan ha långa cykler. Dessutom finns delar, som finansverksamheten och exponeringen mot energisektorn, där problemen inte synts ännu. Lägg till det att bolaget förlorar på starkare dollar och att det inte är säkert hur förlåtande marknaden blir om hela börsen vänder nedåt eller värdet av Deeres stabila utdelning sjunker vid en räntehöjning. Fast om man vänder på det igen, är det också en styrka att Deere styrs av den från resten av ekonomin ganska oberoende jordbrukssektorn.

Som sagt - jag vet verkligen varken ut eller in i det här fallet. Svårt.

Blippar i nyhetsflödet

Det mest spännande jag läser tweetar jag löpande på @gottodix. Den här veckan var det protokollen från FED och ECB som väckte tankar. Vad händer när dessa två så uppenbart glider isär? Andra saker som blippade till var stigande svenska skulder, färre kineser med Pradaväskor och en nervös tysk som uttalade sig om Applecar.

Makro - a tale of two continents

Nu har jag läst men inte förstått. Var det enda Grekland förhandlade fram kortare tid att lösa sina bekymmer? (länk till FT) Ibland kan det vara bra att titta tillbaka på ett förlopp, som den grekiska skuldförhandlingen, och fundera över att det faktiskt blev som alla trodde. Jag tweetade för en vecka sedan att ett grekiskt drama är mycket teater, så jag räknar med bläck på papper under veckan (som beskrevs i den här artikeln i FT). Fast blickar man sedan vidare får man en bild av den kvarn som nu mal ned den grekiska skulden i en långsam avskrivning (länk till Economist). Det kan förstås hända mycket elände med Grexit, Brexit med flera men frågan är om inte faran lurar på annat håll. Energibolag och tillväxtländer med dollarskulder är nämligen lite otäckt nära att sätta igång nästa finanskris (länk till artikel i FT). 

Det för oss tillbaka till det som ofrånkomligen förblir temat just nu. Vad händer med amerikanska långräntor. Jag läste ett referat av senaste Fed-protokollet (och även av ECB:s protokoll). FED är för all del örsiktiga men bara för hur marknaden ska reagera om räntan stiger. Det verkar inte så oroade över själva ekonomin. Det tolkade jag som att en höjning är på gång. (länk). Lite senare hittade jag två intressanta bilder, en från FED och en från en video på FT (tyvärr inga länkar). Den spännande swapräntan för vad ett lån på fem år som börjar löpa om fem år kostar är nämligen (hyggligt) stabil i USA men fortsätter falla inom eurozonen. Räkna med att de ekonomierna ska dras isär i år samt att det nog snarare blir mer än mindre QE i Europa i år. Kopplat till det skriver Olof Manner det jag tänkt i senaste Afv. Svenska långräntor går upp med de amerikanska oavsett vad Riksbanken gör med de korträntan. Men ska man ha ögonen på bollen så är kanske det uppenbara att låga räntor vrider om kniven för många långsiktiga investerare. Försäkringsbolagen och deras kunder accepterar inte lägre avkastning (kolla diskussionen om bromsen i Sverige). Det ger högre risktagande och fortsatt inflöde på börsen (länk till FT).  

Geografiska marknader i helt olika lägen

Så hur långt kan det gå. Det är nog vara dags att hålla ett öga på höga shiller-pe. I Usa är det redan ansträngda värderingar, fast i de historiska talen ingår i och för sig en extrem period. (länk till Marketwatch)

Ovanstående bild blir nästan ännu intressantare när man läser ännu en artikel (länk) om att vinsterna framför allt ökar i amerikanska småbolag. Så frågan blir, är ekonomin starkare än den är övervärderad. Eller för all del - vad händer när man höjer räntan i den här miljön? Om amerikansk långränta smittar kan det bli tufft för Sverige. Vi är med på den här topplistan över länder (länk till Economist) med snabbt växande skulder. Ett alldeles eget problem vi har är att hushållen lånat de pengar företagen skulle ha behövt till nya investeringar. 

Slutligen är det kanske lite eurocentriskt att tro att de ekonomiska händelserna just nu handlar om oss. De kan lika gärna handla om Kinas övergång till en effektiviseringsdriven (=låg) tillväxt och att stafettpinnen för den snabba volymdrivna tillväxten i form av antal traktorer, mobiler m.m. har flyttat vidare till Indien (länk till Economist).

Slutligen fastnar förstås lite bolagsnyheter på radarn

Plötsligt är förarlösa elektriska bilar det hetaste samtalsämnet. Mercedes är inte rädda för Applecar, säger de fem år i förväg. Det i sin tur säger något om respekten för äpplet (länk till Finanzen.net). Men det verkar vara fler om budet för Business Insider tycker det är Volvo som är i pole position (länk).

Traktorer och i själva verket hela automatiserade jordbruk ligger faktiskt också i tangentens riktning. Deere ligger långt framme inom området men det var inte det som fastnade på radarn i veckan. Istället var det Omahas egen Buffet som åter tog position och därmed strålkastarljuset i bolaget (länk). Sett till siffrorna var det dock länge sedan det såg så dystert ut (länk). Vem ska man tro på? Sig själv eller gurun?

Jag vet inte det, kanske är enklare att satsa på däcken än fordonen. Goodyear har äntligen rätt ok operativa siffror men tyngs av diverse externt. Det kanske är ett alternativ när dollarn toppat (länk). 

Bolag jag bevakar inför q1

Rapportfloden ebbar ut och innan jag kastar mig över en uppdaterad makrobedömning ser jag över vilka bolag jag bevakar framöver. Tipsa och tyck gärna till. Det har varit ovanligt svårt det här kvartalet, kanske för att kurserna börjar se lite höga ut.

När det gäller vår portfölj har det varit mycket, möjligen lite turlig, medvind ett tag nu. I stort sett är jag nöjd med alla innehaven. Kanske att Bulten och AQ stuckit iväg såpass mycket att det nästan ligger utanför min plan för respektive köp (nu måste jag nästan läsa på ordentligt om bolagen för att kunna behålla dem). Å andra sida ska man inte bråka med trenden. I Deere är det tvärtom - traktorförsäljningen går så ruttet att jag måste fundera på vad jag tror framöver. Frågan i det bolaget har länge varit om det var på väg igenom en platå eller mot en nedförsbacke. Det verkar bli det senare. Aktien var så billig att fallet så här långt varit inprisat. Men ska man verkligen äga bolag med fallande försäljning? I det fallet är å andra sidan att en försäljning är att gå contrarian mot Warren Buffet. Får fundera på vad jag vill långsiktigt med den aktien. Gemensamt för alla dessa tre bolag är att det som gör mig tveksam att jag känner att jag förlorat överblicken av vad de egentligen är värda.

På svenska listan gillar jag Elos alltmer. Bland efter många kloka inlägg av Pushit-thl på Shareville (länk). Bolaget tillverkar och ibland utvecklar medicinteknikprodukter som Novos insulinpenna. Efter några års renodling och specialisering ser det allt bättre ut, vilket bland annat avspeglas i en ny fabrik. Nye VD:n passade på att städa lite sin första kvartalsrapport och marknaden gjorde sitt vanliga misstag och såg investeringar som en ren kostnadsökning. Bolaget verkar ha bra kvalitet och en liten aningen krydda av Arcam i specialiseringen på snabb specialproduktion. Beijer Electronics har jag också ögonen på sedan tidigare. Lite läge för vändning, som senast konstaterades av  Börsveckan. Annars gillar jag Afv:s tankar om Nederman och Eolus Vind, båda har rimliga affärsmodeller i branscher och geografiska nischer som ser bra ut. Sedan köper jag argumentet att stort just nu är vackert på börsen. Åtminstone ett tag till kommer marknaden fortsätta älska starka bolag med fina kassaflöden. I den genren kanske jag kan tänka mig ett nytt försök med ABB (även om jag brände mig lite där förra året). Med rätt tajming skulle börsens småspararvänligaste bolag Clas Ohlson också kunna vara något. Det är ett aber att bolaget förlorar på starkare dollar men jag tror på inhemsk konsumtion och vid någon punkt blir nog kronan för svag. Värt att hålla ett öga. Bland bolagen jag åtminstone tillfälligt stryker finns Millicom. Det ser visserligen billigt ut men av riskskäl vill jag ha så liten exponering som möjligt mot deras geografiska inriktning på tillväxtmarknader just nu.

På utländska listan inspirerades jag av kloka (och långsamma) Skalman på Shareville (länk). Oriola-Kronan driver apotek runt östersjön. Jag gillar bolaget har faktiskt för många år sedan besökt Kronandelen och fått en genomgång av deras kvalitetsarbete (som var imponerande). Defensivt, välskött och till lågt p/e är kanske den lugnande medicin en investerare behöver just nu. Lite synd att euron är för dyr. Ett bolag jag också noterat i rapportfloden är Goodyear. Reaktionen på rapporten blickade mer bakåt än framåt. Det kan rulla på bättre framöver. Slutligen gillar jag fortfarande Deutsche Wohnen men jag skulle som sagt uppskatta lite rea på euron.

Som sagt - hur tänker ni andra?

Så tänker jag kring strategi för investeringar

Jag får den del rena faktafrågor på Shareville (det går bra att ställa dem här också). Jag prövar att lägga mina svar under ettiketten "Så funkar det". Observera att jag inte kvalitetssäkrar svaren utan bara skriver ned mina egna kunskaper - rätta gärna om något är fel :)

Den här gången började det med det vassa (och roliga) inlägget på Shareville att den strategi jag använder är en motorväg till fattighuset (länk till mitt svar).  Det jag märkte i diskussionerna var att den struktur som jag tror alla investerare i någon form behöver förhålla sig till kunde vara värd ett eget inlägg. Det kommer här.

I den här typen av inlägg finns det förstås inget rätt eller fel. Olika personer beskriver strukturen för investeringar på sitt sätt. Jag tror dock att alla på ett eller annat sätt funderar kring nedanstående. Exempelvis är det ganska enkelt att sortera in allt som skrivs i affärspress i punkt 2 nedan.

1. Utgångspunkten i effektiva marknader åtminstone på sikt 
2. Fyra delar i en investeringsstrategi
         a. Makrobedömning 
         b. Val av case, bransch eller land att investera i
         c. Värdering av bolag och pris på aktie
         d. Trading
3. Val av strategi

Hela vår strategi finns här (länk).

Effektiva eller åtminstone förutsägbara marknader (i något tidsperspektiv) är grunden i alla investeringar 

En investering i aktier innebär att idag köpa något på marknaden med de huvudsakliga syftet att vid ett senare tillfälle sälja samma sak på marknaden till mer fördelaktiga villkor. Ur denna enkla iakttagelse kommer grunden för investeringar. Det finns en tillgång som kan öka eller minska i värde och som i någon form handlas till visst pris på en marknad. Poängen är att det, åtminstone på kort sikt är olika frågor exempelvis vad ett bolag är värt och vad aktien kostar, hur det går för Indien framöver eller vad en Indienfond kostar eller hur hela ekonomin utvecklas jämfört med hur det gör börsen .  

"Värde är det du får, pris är det du betalar." är Warren Buffets klassiska citat. Det här är egentligen ganska intuitivt - alla skulle för att överleva betala väsentligt mer för vatten än de gör idag men ingen vill betala mer än det kostar. En förutsättning för de flesta investeringar är att det finns en marknad där det sätts ett pris som på sikt motsvarar det verkliga värdet utifrån utbud och efterfrågan. Undantaget är möjligen den som enbart tänker ta emot utdelningarna från ett bolag fram till dess bolaget läggs ned. För de allra flesta investeringar krävs dock både ett resonemang som inbegriper både vad tillgången är värd och hur marknadspriset på sikt kommer att utvecklas för att återspegla värdet. 

Marknadspriset kan under mycket långa perioder avvika från det som är rimliga värdet på tillgången. Fråga de som i tjugo år har ansett att priserna på bostäder varit för höga i Stockholms innerstad. Det finns en uppsjö skäl till att värde och pris inte möts. På bostadsmarknaden i Stockholm är exempelvis priset för att hyra och möjligheterna att bygga reglerat samtidigt som det kontinuerligt flyttar in människor som behöver bostad. En marknad som inte är i balans skapar spekulationer kring värde och pris. Det här kan pågå länge och det är omdebatterat hur effektiv, i bemärkelsen att priset på en aktie avspeglar bolagets värde, marknaden egentligen är på kort sikt. En som skrivit många kloka inlägg på Shareville om detta är den duktige danske investeraren Old Dog (länk). För att kunna hålla på med investeringar behöver man dock i något tidsperspektiv ändå ha en tilltro till sin förmåga att förstå vad en tillgång är värd i bemärkelsen vad marknaden så småningom kommer att vara beredd att betala för den.

Hela denna första del kokar ned till att alla strategier för investeringar måste ha något sätt att fundera kring vad det är man köper, till vilket pris och om det går att så småningom ta ut vinster eller sälja det till ett högre pris. Det kan låta självklart men det är förvånansvärt ofta även proffs missar något steg i den analyskedjan när det föreslår en investering. En notering i kanten är att den som tror att alla priser i varje ögonblick speglar det verkliga värdet på alla tillgångar kan faktiskt köpa vad som helst, eftersom det enda som då återstår är det underliggande priset på att låna ut sina pengar till en investering.

Makrobedömning

Alla investeringar beror, om än i olika utsträckning, på en uppsättning faktorer - från hela ekonomin ned till löpande efterfrågan och utbud på ett enskilt bolags aktie. Den första delen är hur det går för hela ekonomin. Den (någorlunda) enkla modell jag jobbar med för att följa detta är hur balansen mellan utbud och efterfrågan med hjälp av finansmarknaderna ser ut vid varje given tidpunkt. Samhällsekonomin kan i balans, starkt förenklat, beskrivas som att:

• Utbudet av arbetskraft, kapital, råvaror och innovationer (tekniska framsteg) ska vara lika med
• Efterfrågan från medborgare, företag och stat på resurser till konsumtion och investeringar kanaliserat genom
• Finansmarknader som effektivt allokerar utbudet av resurser till den del av ekonomin där efterfrågan i form av betalningsförmåga är störst

Det kommer oavbrutet nyheter som pekar på förändringar i den här ekvationen. Arbetslösheten i USA sjunker, räntan stiger, oljepriset går ned, inköpschefer är optimistiska eller julhandeln gick överraskande bra. Alla de här nyheterna är korn som läggs på eller tas bort från vågens utbuds- eller eftefrågesida. Det är därför börsen reagerar på markodata. Under de senaste åren har mycket fokus legat på den tredje punkten. Finanskrisen har inneburit att utbudet inte nått ut i den verkliga ekonomin i form av investeringar och konsumtion utan stannat i den finansiella sektorn genom stigande priser på redan existerande tillgångar som exempelvis fastigheter. Ett råd till den som inte vill sätta sig in den här delen i detalj är att tänka i termer av plus och minus snarare än vilken nivå som är den rätta. Lägre kostnader för kapital (ränta) gör att efterfrågan på investerar borde öka. 

Precis som på övriga nivåer finns en skillnad mellan värde och pris. Förändringar i tillgång på kapital (prissatt genom räntan) i olika länder kan men behöver inte vara inprisat i ländernas växelkurser. Börsen kan ha prisat in förväntad tillväxt och lägre oljepriser eller också inte. Det är det som är analysen i en investering.

Val av case, bransch eller land att investera i

Samhället förändras och långsiktiga förskjutningar i ekvationen för ekonomins utbud och efterfrågan ovan ändrar förutsättningarna för investeringar. Människors förväntade livslängd och genomsnittsåldern på jordens befolkning har i hela världen stigit stadigt i flera decennier. Det påverkar både tillgång på arbetskraft och efterfrågan på konsumtion av olika produkter. Tekniska förändringar påverkar oavbrutet inom vilka branscher det finns växande och krympande efterfrågan konsumtion och investeringar. Globaliseringen leder till att utbud av arbetskraft, kapital, råvaror och teknik görs tillgängligt över hela jorden. Det i sin tur förväntas leda till ökad konsumtion och investeringar i länder som Kina och Indien.  

Mest för att ge en överblick brukar jag för egen del tänka i termer av case, branscher eller länder. Ett case är att jordens befolkning blir äldre, att vatten är en ändlig resurs som alla behöver och som används i nästan all produktion eller att global urbanisering borde öka efterfrågan på rulltrappor. Digitalisering gynnar digitala medier men missgynnar tryckerier. Länder samverkar med varandra men har en viss politisk ledning, olika tillgång på resurser och sina egna priser på kapital och arbetskraft. 

Även här finns det skillnader mellan den underliggande händelsen - Indiens ekonomi är på uppgång - och priset på de tillgångar som speglar förändringen - en Indienfond. En del av men inte alla förskjutningarna i ekonomin är inprisade. Det här blir väldigt tydligt när teknikdrivna förändringar diskuteras. Det pågår ett skifte från linjär TV till att titta via nätet. Det kommer Netflix tjäna pengar på. Innebär det att det är värt att betala 110 gånger förra årets vinst för aktien? Kanske, kanske inte. Poängen är att svaret måste ha två delar - värde och pris. Särskilt när fonder marknadsförs tycker jag det slarvas med den distinktionen, ibland från säljare på storbanker faktiskt på gränsen till att det är lurendrejeri.

Värdering av bolag och pris på aktie

Entreprenörer, investerare och företag har affärsidéer och affärsmodeller för att tjäna pengar på utbud och efterfrågan i ekonomin. För övrigt är just den här indelningen med person, idé och modell, som används i TV-programmet Draknästet (Dragons den). En riktigt bra grundstruktur för att förstå värdet på ett bolag. Vem är det som har vilken idé om att tjäna pengar på vilket sätt? Kan man få ett begripligt svar på det brukar det inte gå fel. Ett exempel på att det hänger ihop med de mer övergripande nivåerna är att HM skickligt prickat en global trend mot prisvärt och relativt gemensamt världsmode men även haft stor glädje av skillnader i kostnad för arbetskraft mellan olika marknader. Den här nivån brukar vara den som aktieintresserade trivs bäst i. Vilka företag har framtiden för sig och vilka är på nedgång? 

En fråga som jag tycker är spännande när jag tittar på bolag är vilken mognadsgrad bolaget har. Är det ett förhoppningsbolag, en tillväxtcase eller en utdelningsmaskin? Kraven på bolagen ser lite olika ut beroende på hur långt det kommit i sin utveckling men det är kanske ett annat inlägg.

På den här nivån är de flesta ganska hemma i att det finns skillnader mellan värde och pris. Analytiker är pigga på att ange riktkurser för bolag de följer. Det betyder då att de inom en given tidsrymd tror att aktiens pris kommer att närma sig det av dem uträknade värdet. För att de ska ske behöver ju andra förstå att bolaget faktiskt är värt det analytikern tror, vilket är skälet till att analyserna publiceras till en bredare krets.

Trading

När informationen om makroläget, olika case och länder samt händelser i olika bolag flödar genom ekonomin uppstår ett stort behov att balansera om alla investeringar så att de bättre återspeglar det investeraren tror ger avkastning på sikt. Om ett läkemedelsbolag får ett patent godkänt, så vill alla som tror att detta är bra för försäljningen förstås köpa aktien. Det i sin tur kanske leder till att de säljer en konkurrents aktie för att få loss pengar att investera för, fast ingenting negativt hänt i det konkurrerande bolaget. Det här gör att det även i en bokstavlig bemärkelse finns en marknad för alla slags tillgångar. Det finns grossister, som börserna, och detaljister som som banker med flera dit man kan vända sig för att köpa eller sälja en viss aktie. Investerare som sysslar med trading är även de ett slags detaljister. De lever på att köpa in små lager av tillgångar som de tror kommer efterfrågas till ett högre pris inom kort. Ett bra exempel är när en stor aktör ska sälja en post i ett bolag, då finns det på kort sikt för få köpare. Tradern köper och räknar med att sedan kunna sälja vidare till ett något högre pris vart efter köparna kommer in i "butiken". Till del har den här typen av handel ersätts av robotar. 

Det är också värt att nämna att det är denna typ av differenser i utbud och efterfrågan som teknisk analys försöker peka ut. Resonemanget är att "vid det här priset finns det historiska data som antyder att köpare är intresserade av att gå in i bolaget". Det är naturligtvis mycket värdefull kunskap för den som funderar på att köpa in och hålla en vara i lager, till vilket pris kunderna kan förväntas börja köpa den.   

Livsnerven i trading är alltså att hålla tillgångar i lager för att sedan sälja dem vidare. Kopplingen till övriga nivåer i strategin är att det gäller att försöka förstå hur det kortsiktiga utbudet och efterfrågan på tillgången ser ut. Om Volvo vinstvarnar går det ju inte att anta att det kommer in nya köpare till de priser som tidigare gällt. Undantagsvis finns det trading som är riskfri. En tillgång kostar olika mycket på olika marknader, dvs. du kan samtidigt köpa aktier i Ericsson i Stockholm och New York till olika priser. Detta kallas för arbitrage, normalt sett är dessa på en hyggligt effektiv marknad inte så stora. Det finns som bekant få gratisluncher. 

Val av strategi

För mig är strategi i investeringar att bestämma sig för vilka delar av ovanstående samband man ska koncentrera sig på. Strategi i investeringar är att svara på frågan - vilken risk förväntar du dig att få betalt för att du tar? Ett råd som verkligen kommer från hjärtat är - ha självinsikten att våga välja vilken typ av investerare du tror att du just nu med dina nuvarande förutsättningar passar bäst som. Alla dyra misstag börjar med att man inte ärligt utvärderar sin förmåga, åtminstone är det min erfarenhet.

Det finns oerhört skickliga traders, som Tybaxter (länk), hans strategi är att koncentrera sig på det som beskrivs i tradingavsnittet ovan. Alla de andra delarna påverkar förstås hans resultat men genom att exempelvis köpa bearfonder kan han isolera risken till det han är bra på - trading. Många, exempelvis Value-growth (länk), Nordenhed (länk) och Pushit-thl (länk) (extra poäng om ni ser vem bilden på Pushits sida föreställer), har fantastiskt kloka fundamentala analyser av olika bolag. De kan, eftersom de är långsiktiga, antingen acceptera risken i hela marknaden och räkna med att så småningom löser det sig. Om det vore mer kortsiktiga och exempelvis sysslade med swing trades skulle det göra som Ty och kombinera köpen med bearfonder. Ytterligare andra, som Grottbjörnen (länk), fokuserar på att vilka case, branscher och marknader som ser intressanta ut, oftast genom att köpa fonder. I en sådan strategi blir det viktigt att fokusera på vilken förvaltare och produkt det är man egentligen har köpt. Det är också viktigt att hålla ett öka på makroläget, så att man inte köper när hela ekonomin vänder nedåt. Det sistnämnda kan man ofta hantera genom att investera långsiktigt och stegvis. På Shareville finns en hel grupp med Megatrends (länk), där exempelvis Valueinvestor (länk) är läsvärd. Några fokuserar starkt på makro, en jag följer med intresse är Wuming (länk). Slutligen är det flera duktiga investerare som med utgångspunkt i makroläget investerar långsiktigt aktivt (exempelvis Tegelviken (länk) och NinjakissN (länk)) eller passivt (exempelvis Skalman (länk)). Lite förenklat följer dessa investerare den kända investeringsklockan (som också är värd ett eget inlägg). 

Hur tänker jag för vår portfölj då? Jag har ingen egen fördel jämfört med andra i något av ovanstående områden men är en väldigt intresserad investerare, som gärna läser och diskuterar. Därför är vår strategi en variant på den Goldman Sachs använder. Alla våra investeringar ska få grönt ljus i vart och ett av områdena ovan. Jag jobbar med andra ord så att jag med hjälp av allt jag läser hela tiden försöker ha en aktuell, faktabaserad, åsikt om makrobedömningen, vilka case vi ska investera i, vilka bolag som är på min intresselista och till vilket pris. Goldman Sachs har 32000 anställda proffs på investeringar. Jag är en amatör som gör det här själv, vid sidan av ett arbete och en familj, så det är lite olika djup i analyserna. Det har jag löst genom att normalt sett utgå från att allt jag läser är skrivet av kloka personer som gör sitt bästa. Min roll är att försöka fatta bra beslut. Valideringen av av fakta gör jag genom att läsa olika infallsvinklar och framför allt genom att diskutera. Det är här Shareville kommer in i ekvationen. För min del tror jag att Shareville inte bara är en trevlig plats utan en i högsta grad värdeskapande möjlighet att fatta bättre beslut. 

Går kort i amerikanska obligationer

Ett tema som jag återkommit till är att jag tror att den förbättrade amerikanska ekonomin ofrånkomligen leder till högre obligationsräntor (se exempelvis här). Inget unikt i det, de är det många  (inklusive Fed) som tror. Frågan är mer vad man ska göra med denna bedömning.

I vår strategi ingår att, med stor försiktighet, använda derivat för att styra risken till den omfattning och inriktning vi vill ha den. Som en del i det har vi köpt Barclays Inverse US Treasury Composite.

Just nu är den risk jag vill ta och få betalt för att:

1. Problemen i den finansiella sektorn i väst är övergående (Kina har sin resa kvar), delvis genom dolda skuldavskrivningar
2. Den reala ekonomin kommer att, med Usa som motor, gå uppåt vart efter det ultrabilliga utbudet av råvaror, kapital och arbetskraft flödar över i ökad konsumtion och ökade investeringar
3. Dragloket Usa kommer stärkas relativt andra länder  (inte minst valutan)

Har jag fel på dessa punkter är det inte så mycket att göra. Då kommer vi förlora pengar. Förhoppningsvis är jag då ödmjuk nog att ändra mig.

Däremot finns det faktorer i ekonomin som jag inte vill ha in i vår portfölj. 

1.Multiplar på alla värderingar av tillgångar har rusat iväg med lägre ränta,
2. Finansieringen av många tillväxtmarknader  (både geografiska och branscher) prisar in för låg riskfri ränta
3. Det pågår ett priskrig på olja som är ganska okontrollerat
4. Det finns mycket osäkerhet både poltisk och ekonomisk som skapar tvära vändningar i kapitalflöden in och ut från börsen, branscher och bolag

Nuvarande riskexponering 

Vår portfölj är just nu tungt viktad mot verkstad/investeringar (AQ, Volvo Bulten, Deere), konsumtion  (Disney, Bmw och HM), investeringar i digitaliserad sjukvård (Cellavision och Vitrolife), återhämtad/normaliserad finanssektor (Deutsche Bank och Markel) samt Investor som faktiskt har bra exponering mot allt detta. 

Riskhantering:

För att balansera det här rätt har vi en liten position i Lundin Petroleum och nu även en kort position i amerikanska obligationer (Barclays Inverse US Treasury Bonds). Det sista är ett derivat som går upp i värde om räntan stiger och obligationer därmed blir billigare. Köpte en börshandlade fond för att uppnå detta Barclays Inverse Treasury Composite. Jag har gjort en ganska begränsad kontroll av  fonden men läst produktbladet. Det känns även bra att ta rygg på @JanNordnet.

Slutligen det här är en ganska komplex produkt med stor och fullt möjlig nedsida. Jag köper den som en del i en portfölj. Jag rekommenderar den inte som en fristående spekulation.

Gammal är inte fegast i tävlingen

Rockräven har som vanligt bra drag i sina investeringar. Det är plus eller minus några procent på dagsbasis. Den här omveckan slutade det back, trots att RnB är på gång igen. Ledaren, som själv är en erfaren räv på aktiemarknaden, får ursäkta Den här veckan är det den nya tvåan i tävlingen Örby Industrier som dominerar.

Örby Industrier brukar säga att han är miljonär i högkonjunktur, så då är det väl dags snart igen. Med en historik på börsen sedan slutet av sjuttiotalet, har han upplevt det mesta. Många fullträffar i fina svenska bolag är minnesvärda - som Ericsson under nittiotalet. Andra - som Ericsson därefter - är det inte. Örby Industrier brukar skratta åt det där och konstatera att han köpte Ericsson på hela vägen upp och hela vägen ned. Överhuvudtaget undrar Örby Industrier om någon kan förbereda sig på en börskrasch, själv har han i första hand gjort det genom att konsumera i högkonjunktur. Inte den sämsta modellen.

Nu ser det ut att bli en riktigt bra vår för Örby Industriers tävlingsportfölj. Cellavision går på raketbränsle just nu men alla bolagen ligger bra till, inte minst SKF som mycket väl kan ha mer att ge. Lite luktar det vittring på ledaren, ja, om denne tappar sisådär 30 procentenheter förstås :)

Axplock av Sharevillefrågor

Spännande diskussioner på Shareville som vanligt. Här är några där jag tyckt till.

Klok text som inkluderade en fråga vad jag tror om Deutsche Bank (länk) Mitt svar

Sure! I'll try a short answer now, on my way to work and then write a longer answer. RoE is currently on 2-3 percent, which of course is very low. The balance sheet had been under scrutiny for some time. There arr those, ie some articles in Financial Times, who still find it to be overvalued (I don't). The argument from the short side is that the business model dont work anymore, german retailbanking have fierce competition and pending court cases will yield fines and highee long run operating costs. We, on the long side, focus on that DB now is well capitalized according to Ecb, money for fines and restructuring has already been set a side and that a fairly simple restructring of the balance sheet could raise RoE (sell assets with low yield to "shadow banking" companies like the swedish Intrum Justitia, who benefit from looser regulation). In the long run I still think there will be room for european investment banking. Basically this is a similar argument to Warren Buffet buying Goldman Sachs in 2009. A big value driver in the short run is QE that gives the bank an opportunity to "wash" the balance sheet. However some say preassure on interest rates will hurt margins. I dont agree as I believe QE will work (in the sense that it will give an upward-sloping yieldcurve). All-in-all. To me RoE will raise and P/b is to low. Hence a buy.

Fråga om Cellavision är för dyrt? Mitt svar (länk)

Kort svar denna gång. Väldigt svårt att veta när en aktie är inne i en omprisning. Skickliga investerare som Pushit och Value Growth tycker ju att jag är alldeles för feg i min värdering. Kanske det. Hur som helst tror jag aktien lugnar ner sig och somnar in om någon vecka (som den brukar). Frågan är på vilken nivå. Nuvarande är min gissning. En sak jag för egen del gillar jag att nedsidan inte är så stor. Kanske tio procent om inte börsen allmänt faller. Så köp om du är långsiktig. Cellavision har nog en lång fin resa framför sig.

Läsvärd (och rolig) diskussion om Elos (länk) där mitt senaste inlägg om rapporten var nedanstående

Klassiskt case av rekyl på att priset men resultatet av nya investeringar inte syns samt ett vd-byte är min korta tanke i det här fallet. Alla förutsättningar att fortsätta uppåt

Funkar Shareville? Mitt svar i en läsvärd tråd (länk)

Jag tycker en poäng är att man i sociala investeringar (och för övrigt alla andra sociala fenomen) behöver tänka på det sista du tar upp. Information måste förädlas. Det görs genom att fakta ställs mot varandra, så fungerar ju exempelvis en domstol. Det finns en tendens i sociala medier att slutsatser får mer uppmärksamhet än underlagen. Det är synd. Det vore roligare att läsa fler inlägg av typen "är det produktmixen som driver marginalerna i Volvo" snarare än "nu tror jag Volvo vänder". 

En poäng på Shareville är att beslutsunderlagen backas upp av att det är riktiga investeringar och att historik åtminstone ger en hum om hur personen man följer tänker. Det borde ge förutsättningar att för att köparna att komma över 50-procentsgränsen du beskriver.

En diskusskion som mynnade ut i tips om Barclays PLC - Barclays Inverse US Treasury Composite ETN (länk)

Verkligen ett intressant alternativ. Dessutom fick du dem kanske till reapris för 10-åringen på 2,1% skrämmer inte. Förutom att stiga med räntan, vet du hur den påverkas av om långräntorna stiger snabbare än korträntorna? 

Det är sällan jag sneglar utanför aktiemarknaden men den här produkten skulle kunna vara en intressant hedge för någon, som jag, som tror på amerikansk ekonomi men tvekar kring vad som händer med värderingarna när räntan stiger.

Även följande inlägg var från den diskussionen men var ett svar på frågan om negativa räntor
Kan inte låta bli en off topic som svar på ditt inlägg. Bara som tanke - vad är det som säger att räntan ska vara positiv i en värld som inte växer där en allt större del av befolkningen blir allt äldre. Det kanske ska kosta att förvara pengarna till dess man är gammal och skröplig? Som vilket Shurgard som helst.