Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

söndag 13 mars 2016

En bättre blogg

Ett och ett halvt år har gått sedan det första inlägget. Många av er som läser, läser ganska mycket. Så då har ni säkert tips på vad som kan bli bättre. :)

Gästen gör festen

Ni är ungefär fem tusen personer som följer den här bloggen löpande. Till det kommer läsare som tittar in för ett enskilt inlägg då och då samt några till vid enskilda tillfällen när något inlägg blir lite viralt. Det är runt 50 till 60 tusen sidvisningar i månaden, så många läser en hel del. Många tror jag även tillhör de drygt fyra tusen som följer det jag läser via Twitter eller de knappt 2,5 tusen som följer vår portfölj, våra affärer och de korta inläggen på Shareville. En del läser också via inläggen på Nordnetbloggen. Slutligen har jag gjort några trevande försök med vlogginlägg, som bäst hittas här men även nås via YouTube. Vi får se om det blir mer av det.

Jag tycker det är riktigt roligt att ha en trogen läsekrets. Det blir mer som ett samtal, vilket jag märker genom kommentarerna här på bloggen men också via mail, tweets och diskussioner på Shareville. Jag brukar säga att jag har de bästa läsarna och det menar jag verkligen. Det är som talesättet säger, gästen som gör festen.

Syftet med bloggen var att förbättra vår investeringsprocess genom att göra den öppen och försöka få in så många infomationsflöden som underlag som möjligt. Det har verkligen lyckats. Bloggandet tvingar mig att tänka igenom investeringsbesluten ordentligt. Jag blir ju alltid tvungen att motivera hur jag tänker. Det gör också att jag håller mig till vår strategi även när det lockar med små avsteg.

Slutligen har det betytt oerhört mycket med alla inspel jag fått via sociala medier. Jag får ofta frågan - hur blir man bra på aktier. Mitt tips är att prata med så många som möjligt som har något att bidra med, både proffs och amatörer. Innan jag började blogga kände jag inte Kenny och Martin på Aktiefokus, Aktieingenjören, eller Stefan Thelenius, för att bara nämna några av alla trevliga bloggbekantskaper. Jag hade inte heller gått på Gustavs aktiepub, diskuterat valutor med proffs som Tiva Erfan på Nordea eller varit med i Sparpodden och på NordnetLive. Eller för den delen, lärt känna, Arne Kavastu Talving. Fast som sagt, allra mest har alla blickar och kommentarer på våra affärer betytt. Exempelvis blev jag kontaktad på Shareville när jag hade en för dyr blankningsfond för länge - bara en sådan sak.

Så det är klart det är klart det gör skillnad när man kommer i kontakt med duktiga och engagerade människor.

Vad kan bli bättre?


Därför tänkte jag höra mig för vad ni skulle vilja se framöver på bloggen och via de andra kanalerna. Ramen för bloggen är min investeringsprocess, så det sätter ju en del gränser, men utöver det är jag öppen för alla tankar.

Några tidigare förändringar har varit att jag flyttade vår egen ekonomi till en separat blogg "Vårt slimmade liv", eftersom det var tydligt att de flesta som läser här är mer intresserade av den stora världen än våra familjeförhållanden. Häromdagen fick jag en synpunkt på Twitter att sidan skalade dåligt på dator, så efter det har jag samlat gadgetar till högersidan. Sedan får jag många bra tips om ämnen till sidan och diverse läsarfrågor. Efter förmåga brukar jag försöka plocka upp så mycket som hinns med.

Så vad tänker ni. Vad funkar och vad kan bli bättre? Är det några ämnen ni saknar, några ni ledsnat på? Något som stör? Borde det vara mer vlogg, kortare texter eller roligare grafer? Vad vet jag, alla reflektioner mottags tacksamt. Vad tycker ni gör en blogg läsvärd?

lördag 12 mars 2016

Är JM rätt sätt att köpa in sig i bostadsbristen?

Priset på bostäder kanske har skenat men det är trots allt något så ovanligt som en marknad där efterfrågan överstiger utbudet. Borde det inte gå att tjäna pengar på det?

Peak lån inte peak bostadsbehov

Jag går och vrider på ett case jag inte får till. Det byggs mer än på länge i Sverige. Det kan vara att det är peaken på en högkonjunktur som överhettats av låga räntor, som beskrivs i "Byggboom bromsar in" (DI). Strukturellt är dock bostadsbristen större än på länge och de politiska initiativen duggar tätt för att få till en ändring - här är två aktuella inspel "Saftig byggnota väntar för Sverige" (DI) och "Regeringens krav på kommunerna: Bygg mer" (DI)

1500 miljarder på femton år - så mycket måste investeras i bostäder och samhällsfastigheter för att möta eftefrågan. Det finns inget politiskt motstånd i sak men väl i metod och förstås lokalt. Alla, från vänster till höger, vill dock bygga mer. Hushållen är för högt belånade medan det ser bättre ut både för staten och företagen. Något som faktiskt strukturellt skulle tala för hyresbostäder. Den prisregleringen lär dock inte ruckas i grunden, så sannolikt kommer mycket boende för eget ägande att byggas de kommande åren.

Den här typen av strukturella efterfrågeökningar, som marknaden antagligen inte har en chans att möta måste ju innehålla en möjlighet till en bra affär på något sätt. Inte minst när värderingar på en del bygg- och bostadsbolag inte ser alltför otäcka ut. Frågan är bara hur man kommer åt möjligheten utan att kliva rakt in i risken för en skuld- och (mindre troligt) räntedriven korrektion på fastighetsmarknaden.


Uppblåsta balansräkningar

Vi hade tills nyligen D.Carnegie i portföljen men sålde efter att ha tvekat kring q4:an "Rapporterna: väl hett D.Carnegie". Det jag ogillade var hur stor del av resultatet som drevs av att det befintliga beståndet värderades upp, snarare än av förbättrade förvaltningsresultat. Aktien drivs därmed mer av fastighetspriser än jag skulle önska. Det jag vill åt är ju den underliggande eftefrågeökningen. Visst avspeglas den i priset men priset påverkas även av möjligheten att låna billigt. Ett dilemma.

Därför gick jag vidare och tittade på en tidigare favorit JM. Förenklat bygger JM nya bostäder i Stockholm samt en del i Göteborg och Malmö samt i Oslo och Bergen. Några trevande försök görs också i Finland men det är inte i så stor utsträckning ännu (och går inget vidare). Min tanke var att volymerna på efterfrågan borde synas hos en renodlad bostadsbyggare med fokus på de geografiskt mest överhettade områdena.

Några ord om metoden

Som jag oftast gör började jag med att läsa, titta och lyssna igenom allt från senaste kvartalsrapporten. Det jag vill åt är dock vad av mitt case som är inprisat redan eller annorlunda uttryckt - hur ser marknaden på mina funderingar. Den här omvända metoden tror jag kan vara ett spännande alternativ för en småsparare som att räkna själv.

Om jag vet vad den nuvarande aktiekursen innehåller samt vad jag själv tror och vill investera i, då kan jag nå ett läge jag gillar nämligen att "Prata (inte räkna) aktievärdering". I det inlägget använde jag bara bolagets information och det nuvarande aktiepriset för att resonera mig till vilka förväntningar som var inprisade.

Det finns ju dock en hel del proffs där ute - varför inte använda deras estimat? Det kan man med tjänsten ConsensusEstimates från Inquiry Financial. Läsare av bloggen vet att jag gillar och gärna puffar för entreprenörer - så även för denna. Deras estimattjänst bygger på cirka 350 analyshus runtom i Europa varje kvartal och levererar sammanställningar till flera nyhetsbyråer. Nu finns den tillgänglig även för mindre sparare. Äntligen - måste jag spontant säga. För jag har irriterats av att det är så lätt att via Nasdaq och Finanzen.net följa bolag från mina andra huvudmarknader men att det varit stört omöjligt att få bra data för Sverige.

Det jag gjorde den här gången var helt enkelt att kombinera fakta från senaste kvartalet med analytikernas bedömningar.

JM i ett nötskal

Källa:Inquiry Financial
JM bygger allt mer och har allt fler bostäder i sin pipeline. Ändå växer inte vinsten och avkastningen på eget kapital faller. Det sistnämnda från höga 28 procent till i och för sig goda 24 procent i senaste kvartalet. Just det gör kanske inte så mycket för det beror till stor del på att balansräkningen vuxit när nya byggrätter förvärvats.

Ett större problem är att marginalerna pressas från flera håll. För det första är det ont om mark i de mest attraktiva lägena, så den där det byggs går det inte att få lika bra priser. Det syns på intäkterna. Sedan pressas kostnaderna både av högre kostnader för mark och av en glödhet byggindustri. Det här vägs enligt JM upp dels av att priserna stiger även utanför Stockholms innerstad och av högre volymer.

Tittar man på marknadens estimat framgår flera intressanta saker. För det första räknar analytikerna med att JM håller uppe vinsten genom ökande volym 2016 men att även den mattas av därefter. Det vägs då istället upp av bättre lönsamhet. Frågan är hur realistiskt det antagandet är. Jag hade känt mig betydligt tryggare med en värdering som byggde på högre intäkter, baserat på större volym sålda lägenheter. Det ser inte rätt ut att lönsamheten i en het marknad ska kunna bibehållas när intäkterna förväntas börja falla 2018 och bromsar in redan nästa år.

Riktigt intressant är däremot att värderingen av JM kommit ned såpass mycket. Runt 12 gånger förväntad årsvinst för 2016 verkar vara styrt mer av utfallet bakåt än av de närmaste prognoserna framåt. För får marknaden rätt så går JM över från att vara ett tillväxtcase till ett utdelningscase de närmaste åren. Skulle JM stabilt leverera en direktavkastning på 4 procent, givet nuvarande kurs, är det onekligen en intressant värdering.

Min reflektion

Det här var en riktigt intressant metod att fundera på ett nytt bolag till portföljen. Börja med att ställa mitt case mot det marknaden tror. I fallet JM blir jag dock inte riktigt klok på vad jag ska landa i. Riskerna ser höga ut de kommande åren och det var en besvikelse att även JM är så priskänsliga för de heta bostadspriserna. Jag hade hoppats att volymerna skulle väga över. Å andra sidan ser inte värderingen så farlig ut. Åtminstone inte för den som letar utdelning. Kvar på bevakningslistan blir nog domen den här gången.

fredag 11 mars 2016

Varför är det ok att Sverigefonder är så dåliga?

Återkommer till ett ämne som aldrig slutar förbluffa. Hur kan Sverigefonder konstant prestera så dåligt? Mellan en tredjedel och hälften av din riskjusterade avkastning får du offra. Obegripligt.

Fonder presterar alltid dåligt

Källa: Fondbolagens förening samt vår portfölj live via Shareville
På en blogg med dagliga inlägg blir några ämnen favoriter som med jämna mellanrum rullar i repris. Ett sådant är att Sveigefonder, i allmänhet, faktiskt är provocerande dåliga. Om någon annan produkt bara levererade mellan hälften och två tredjedelar av det du betalar för, så skulle du antagligen klaga. Därav denna upprepning.

Hela Stockholmsbörsen inklusive utdelningar mäts genom indexet SIXRX. Köper du slumpmässigt en uppsättning aktier är det så du i snitt kommer att prestera. Vart efter du köper fler aktier närmar sig din portfölj indexets volatilitet. Det är en del av vår strategi att vår volatilitet alltid ska ligga under volatiliteten på SIXRX.

Det är ett sätt för mig att ansvarsfullt förvalta familjens gemensamma pengar. Det innebär också att SIXRX är ett bra jämförelseindex för oss över en längre tidsperiod. I och med att portföljen bara har 15 aktier och att den bara sköts aktivt sedan 1 oktober 2012, är den inget som skulle förvåna en forskare. En del av slumpen vore nog domen vi skulle få. Framför allt är det ont om bevis för att det går att överprestera över en längre period. Det här har jag skrivit om tidigare bland annat här. Poängen är att den smarte läsaren därför bör hålla en viss distans till både den här och andra bloggar, liksom till allsköns andra tyckare och experter. Alla gör sitt bästa, få kan bevisa att de presterar.

När det kommer till Sverigefonder får gärna den distansen öka till punkten att du går ut genom dörren, stänger efter dig och åker därifrån. För det är i många fall, till och med i genomsnitt, en förbluffande dålig produkt. Under den period jag kört vår portfölj aktivt, 3,5 år, har Sverigefonder tappat mot index med en takt på 1,8 procentenheter per år. Jag tycker det är hissnande mycket. Det är exempelvis mer en än en tredjedel av den riskjusterade avkastning på cirka fem procent över den långsiktiga riskfria räntan som du kan förvänta dig på sikt. Det verkar inte heller spela någon roll om börsen går upp eller ned, som jag skrev om i "Sverigefonder sämre än indexapan i alla börsväder" .

Många ser samma sak

Bloggaren Jan Bolmesson har också skrivit om detta i flera inlägg, bland annat - "Inte ens svenska fonder slår index" (Rika Tillsammans). Där citeras Harry Flam, professor vid Stockholms Universitet, som tittat på Sverigefonder sedan 2002 och kommit fram till att de underpresterar med ungefär 1,5 procentenheter per år. Med andra ord ungefär i den härad som jag noterat de senaste åren.

Det finns en slutsats i Jans, i övrigt kloka, resonemang som jag inte håller med om. Den är att eftersom fonder inte slår index, så kommer du underprestera om du handlar med aktier. En rimligare tolkning av forskningen tycker jag är att alla tillräckligt diversifierade portföljer i snitt kommer prestera som index. 

Mitt inlägg, där länk till Jans ursprungliga inlägg finns, var "I snitt slår apan indexfonden". Det här är lite viktigt. Den som tror på mitt resonemang, om att alla i snitt presterar som snittet, dvs. att priserna på aktiemarknaden är tillräckligt rättvisande, kan lugnt handla aktier själv istället för via fonder. Du har ju slumpen i ryggen och numera är courtagen tillräckligt låga för att för de flesta personer ha en begränsad effekt. Du kan lika lugnt köpa en indexfond, den kommer dock prestera strax under index men det är bättre än resultatet för aktivt förvaltade Sverigefonder, i snitt.


Ett annat problem

Aktiespararna satte igång en annan välbehövlig debatt i Sverige med sitt angrepp på dolda indexfonder, som tagit några små steg framåt - "FI kräver stopp för dolda indexfonder" (DN). Det här är för övrigt inte bara ett svenskt problem utan det har även adresserats i många andra länder. Här ett exempel från Tyskland - "German regulator launches closet-tracker investigation" (FT). Det kan vara lite intressant att det här nu är rättsfall i ett antal länder. Här hemma blev ju reaktionen att Anders Sundström (som ju sparkade sin VD för att dålig kundvård) gick ut med att "Swedbank hotar stämma fondkunder" (Realtid) när samma anklagelser kom

Men jag väljer alltid vinnarfonderna på min bank

Statistiskt är det också så att det finns en survival bias när det kommer till aktieportföljer. Det är mer sannolikt att en blogg eller fond som går dåligt försvinner än att en som går bra gör det. När den som överpresterat börjar vika risker ersätts den av någon annan fond som gått bättre. Den stora mängden portföljer gör att några slumpvis blir vinnare över en längre period. Det går att omvandla till ett bedrägeri, beskrivet i filmen Boiler Room (IMDB).

Bloggare är ju inte organiserade och driver inte 10-15 portföljer per person, så där är fenomenet mer slumpens spel. När det kommer till fonder finns det däremot många exempel på att förvaltarna rensar för att bara ha (slumpens) vinnare på hyllan när kunden tittar in. De hindrar inte den hårda sanningen att stjärnor från Morningstar inte har något förklaringsvärde alls för framtida avkastning .
"Vad säger Morningstars fondbetyg om framtida avkastning?" (Ekonomistas).


Så vad bör man göra?

Det korta svaret är köp indexfonder eller aktierna direkt. Sedan tror jag för min del att det finns skickliga förvaltare, åtminstone över kortare tidsperioder. Det har ju visat sig att olika aktiestrategier kan fungera ett tag men sedan tonar ut, så kan det säkert även vara med förvaltare. Det sagt, problemet med den här diskussionen är att alla håller med om att de flesta andra fattar rätt dåliga beslut. För min del tror jag det verkligt svåra inte är att välja rätt aktier, utan för den som väljer det spåret - att välja rätt förvaltare.



torsdag 10 mars 2016

Tufft för börsen när Draghi missade öppet mål

Mario Draghi klev in på presskonferensen med en marknad som inte kunde vara nöjdare. När han klev ut var euron uppåt och mungiporna nedåt. Nu väntar mer volatilitet.

Vilken hjärtstartare


Källa: TradingEconomics
Det har bubblat centralbanksnyheter hela veckan. Mest har det varit spelteoretiska resonemang om hur mycket ECB måste sänka för att få en tillräcklig effekt på marknaden. En annan växande och för ECB säkert störande diskussion har varit om centralbankerna fortfarande kan påverka ekonomin. Idag exploderade formligen exploderade Twitter av spekulationer. WSJ önskade sina läsare god morgon med tweeten "Happy ECB day".

Guld, olja, och all världens börser precis alla tillgångslag har rört sig inför beskedet. Särskilt intensiva dagar har det varit på obligationsmarknaden - inte minst har företagsobligationer rört sig på förhoppningar att ECB ska inkludera en del företagsobligationer i sina stödköp.

Det enda som varit obegripligt stillsamt både i år och under den här intensiva dagen är växelkursen mellan euro och dollar. Ett smalt band på någon procent har rörelserna begränsat sig till. Det trots att det starkaste ekonomiska temat vi gick in i året med var det s.k. central bank divergence. FED på väg mot räntehöjningar och ECB inställda på att lätta mer på penningpolitiken. Precis det här är på väg att hända men växelkursen har inte reagerat.

En orsak har den tungrullande förkortningen RoRo - risk on, risk off. Förra året var logiken att när marknaden sökte risk steg dollarn, för då ville handlarna utnyttja ränteskillnaden mellan USA och Europa. När det sedan blev osäkrare i ekonomin så ville handlarna komma ur sina trades och dollarn sjönk. I år har det inte varit så, bland annat eftersom osäkerheten vuxit om FED:s planer för året.

Desto intressantare att det var just växelkursen euro mot dollar som reagerade starkast på dagens besked från ECB. Möjligen tryckte Mario Draghi oavsiktligt igång valutaspelet än en gång.  

Marknaden gläds åt beskeden

Kvart i två var det äntligen dags. När pressmeddelandet kom var både reaktionerna i pressen och på börsen positiva. Ett lättnadsrally med de nordiska börserna upp över 2 procent vid en tidpunkt. Precis som ECB rimligen hade hoppats syntes det också i eurons växelkurs.

ECB sänkte som väntat räntan med 0,1 procentenhet till -0,4 procent. Samtidigt höjdes stödköpen av obligationer höjdes med 20 miljarder euro till 80 miljarder euro i månaden. Det var mer än väntat. I paket ingick också en hel rad andra åtgärder för att stimulera ekonomin och säkra att åtgärderna ska En var att även företagsobligationer inkluderas i stödköpen. Två andra riktade sig mot bankernas möjligheter till billig finansiering. Bland annat kommer bankerna kunna låna extra billigt under förutsättning att de i sin tur lånar vidare till företag.

Beslut som gladde marknaden

Den här gången hade ECB ändrat upplägget på informationen, så alla beslut låg i pressmeddelandet. I och med att reaktionerna så långt var precis de önskade borde därför varit en trevlig stund för Mario Draghi när presskonferensen började halv tre. Så blev det inte.

Det var en underligt disträ Draghi som mötte pressen. Flera gånger svarade han inte på ställda frågor och personer i hans omgivning fick viska att han glömt eller missuppfattat frågan. Dålig dag på jobbet kan man minst sagt säga. Trots det var innehållet i svaren det önskade.

ECB guidade om att räntan kommer ligga på den här nivån eller lägre minst under den utpekade perioden för QE-programmen och troligen långt efter det. I ett av de bättre ögonblicken förklarade Draghi att penningpolitiken långsamt drivit ekonomin i rätt riktning. Utan insatser hade deflationen varit svår att möta. Nu växer eurozonens BNP, om än med blygsamma 0,3 procent. Det är stöttat av konsumtionen men tyngt av svag export. Med andra ord delvis styrt av faktorer utanför det Europa kan styra, som oron i Kina.

Nu är det sämre momentum i återhämtningen och då ökar ECB takten något till. Det i sin tur dämpar effekter av tillfälligt tryck nedåt på inflationen från bland annat ett lågt oljepris. Samtidigt har trots allt både företagens och hushållens upplåning ökat. Dessutom är finanspolitiken svagt stimulerande, om än i för låg omfattning. Det här gör att ECB fortsatt ser en amerikansk utveckling framför sig med så småningom stigande löner och priser. På vägen behövs stimulanser och åtgärder för att minska osäkerheten kring finansiering, exemplifierad av den senaste bankoron.

Draghi pratade bort sig

Jag följde presskonferensen i ett fönster och marknadsreaktioner i ett annat. Så här långt fortsatte trenden med svagare euro och starkare börs. Sedan trasslade Mario Draghi till det ordentligt. Flera av journalisternas frågor cirkulerade kring banksystemet och de negativa räntorna. Draghi försvarade politiken så här långt och försökte återge hur de nya programmen var tänkta att säkra finansieringen.

En del i resonemanget var att lägre räntor visst var möjligt. Det behövde i så fall bara kombineras med nya åtgärder för att hålla bankerna flytande. En smart journalist ställde då frågan vilka resonemang om sådana åtgärder som redan diskuterats. Finns det en plan på plats. Då svarade Mario Draghi att nej det gör det inte, för vi har inte nu några planer på att vidta ytterligare åtgärder. Ridå.

Från den punkten vände euron uppåt och börsen nedåt.

Snabbt justerades alla positiva rubriker till sådant som "ECB cuts rates to new low and expands QE - Euro strengthens as Draghi plays down prospects of further rate reductions" (FT) och "European Stocks Turn Lower, Euro Rebounds on Draghi Comments - Many investors are concerned central banks’ powers to influence markets and the economy are waning" (wsj).

Med andra ord - Mario Draghi förlorade, precis som i december, förtroendespelet mot marknaden. Runt fyratiden var bilden åter ett Europa som tyngs av dålig konjunktur och deflationsrisker och som förgäves kämpar med en milt stimulerande finanspolitik och en penningpolitik som är out of ammo. Ett uttryck Mario Draghi själv tog upp men då i ett försök att säga att det inte är så.

Min reflektion

Idag var det verkligen öppet mål för Mario Draghi. Nästan vad som helst hade gett den effekt han ville - besluten var ju redan väl mottagna. Vid presskonferensen var det därför nästan obegripligt att han gick bort sig. För det verkade som om det var ett misstag. Alla andra svar han gav gick nämligen i riktningen "vi gör det som krävs, när det krävs och det fungerar".

Så hur ska man tolka den här reaktionen? För det första ska jag säga att jag blev förvånad. Vi hann till och med öka vår aktieexponering innan kurserna föll tillbaka. Jag drar två slutsatser. Den ena är var en nyhetsvariant på traderbegreppet omvänd hammer. En hammer är när en trend är så stark att börsdagen trots att den öppnar nedåt återhämtar sig (eller vice versa vid nedgång). En negativt tolkning av Draghis miss är att marknaden letade efter den. Det behövdes bara en svag blipp av att allt inte var som det borde för att nyheten skulle tolkas negativt.

Den andra reflektionen är att nu kommer alla tal som ledamöterna håller komma slag i slag. I botten finns trots allt beslut marknaden gillar. Frågan är om det inte kommer nya utspel för att förtydliga att ECB visst är beredda att sänka mer.

Så tittar jag framåt undrar jag ändå om inte det här kommer visa sig vara en positiv blipp för ekonomin och börsen. Det som oroar är att marknaden inte håller med mig.

onsdag 9 mars 2016

Rapporterna: rekord som vanligt BMW men börjar märket kallna?

Nytt rekordår för BMW men marknaden gäspar och oroar sig mer för framtiden. Har märkte tappat lite av sin lyster?

Inget nytt

Det rullar på fortsatt bra för BMW med en intäkter som 2015 växte med knappt 15 procent till 92,2 miljarder euro mot av analytikerna förväntade 91,2 miljarder euro.

Bildelen har förstås en särstatus (resten är motorcyklar och finansbolaget). Där blev rörelsemarginalen (EBIT) 9,2 procent sista kvartalet, jämfört med 9,6 procent året innan. Bolaget siktar på 8-10 procent och nu har faktiskt Daimlers Mercecesbilar högre marginaler. Det verkar dock av mediakommentarer inte varit en stor fråga. Nedgången förklaras främst på grund av valutaeffekter. Man bör dock även hålla ett öga på investeringarna, inte minst i ny teknologi. Detta inte minst som BMW:s bilpark börjar bli åldersstigen. Sedan tidigare var det känt att omsättningen förra året växte 6,2 procent för bildelen.

Det var lite grunddata ur "Nach Rekordzahlen: BMW erhöht Dividende nicht stark genug - Aktie fällt" (Finanzen.net). Där framgick också att utdelningen höjdes till 3,20 euro, en höjning med 0,30 euro. Det ger just nu en direktavkastning på drygt fyra procent. Svårt att klaga kan man tycka men många ägare hade hoppats på en jubileumsutbetalning i år när bolaget fyller 100 år. Den besvikelsen anges som främsta skälet att aktien backade idag.


Värderingen och riskerna

Källa: Google Finance
Vinsten för hela BMW steg 10 procent till 6,4 miljarder euro, strax över av analytikerna väntade 6,3 miljarder euro. Det ger ett p/e-tal för det gångna året på 8,0. Givet rätt förutsättningar är det förstås lågt men varje mynt har två sidor.  Det finns dock för en gångs skull en del hinder på vägen framåt för BMW.

  • Konjunkturen 2016 är högst osäker. Precis som Daimler har BMW guidat försiktigt för 2016. Analytikerna har dock estimat på en vinsttillväxt runt 5 procent per år även framåt.
  • I år går Mercedes sannolikt om BMW som största premiummärke. Det beror bl.a. på ett för BMW ovanligt problem - modellerna är för gamla och har tappat lite lyster. Det syns även i värderingen av aktien jämfört med Daimler. Ett tag var BMW större än Daimler, även om den senare räknade med lastbilarna. Den tiden är förbi.
  • Utvecklingen i hela bilbranschen pressar snabbt ut investeringskostnader både för nya modeller och ny teknologi.
  • Också ovanligt för BMW finns det osäkerhet om strategin framöver. Bolaget har länge toppat både analytikernas, branschens och kundernas ranking för bolaget med starkaste utsikter att klara en förändrad bilbransch. En aning större osäkerhet märks där.


Min reflektion

Så även om jag fortsatt har BMW som ett av våra kärninnehav på riktigt lång sikt  är jag mer neutral till aktien i närtid. Ett riktmärke för mig blir någonstans runt 85 till 90 euro, åtminstone är jag skeptisk till att övervikta aktien över de nivåerna. Å andra sidan ser jag inga riktiga skäl för de dippar som varit ned mot och under 70. Det känns fortsatt omotiverat och om aktien tar sig ända ned dit vill jag gärna ha utrymme att öka. Så långt räcker inte den här rapporten men vem vet - ECB kanske kan ge en knuff.

Ska man sammanfatta BMW:s problem är det att Teslas utmanare till 3-serien och en lyckad lansering av Mercedes c-klass faktiskt har lyckats med det till synes omöjliga. Det är inte BMW som det är mest buzz om i biltidningar längre. Det gillar jag inte och framöver får jag nog lägga mer tid på att kolla in nya bilar. Det däremot gillar jag.

tisdag 8 mars 2016

Spinner lite kring Leo Vegas introduktion

Spelbranschen är inte min hemmaplan men nytt är kul, så jag tar en titt från sidlinjen på noteringsaktuella mobilkasinot Leo Vegas. Kan det vara något?

Testar frispinn

Källa: Börsdata Urval: spel- & bettingbolag med någon omsättning
Jag provspelade några spinn på Leo Vegas idag. Självklart via mobilen. Sedan prövade jag roulette och black jack. Lite som att gå runt i ett riktigt kasino med massor av alternativ och avdelningar. Allt lättillgängligt och smidigt att slänga in en slant i. Det hade nog blivit några spel till om det inte en del av spelen varit lite buggiga. Det var på det hela taget en behaglig upplevelse.

Sedan gick jag vidare och testade Maria Bingo, som jag inte fick igång. Därefter försökte jag gå in på MrGreen, som jag struntade i eftersom det var krångligt att komma igång. Vidare till Betssons kasino, som nog var favoriten vid sidan av Leo Vegas. Lättspelat med färre spel som buggade men inte lika lätt att vandra runt och spela lite på slump. Slutligen tittade jag in på Unibets kasino. Där var skalbarheten i mobilen sämre men visst det var helt ok.

I detta helt ovetenskapliga konsumenttest hade jag utsett Leo Vegas till vinnare. Det från en person, som aldrig bettar eller spelar turspel. Ja, utom på aktier då samt förstås en och annan trisslott med min pappa.

Tankar från sidlinjen

Jag är absolut ingen motståndare till spel. Odds, tips, lotteri, kasinobesök, trav och så vidare - några slumpmässiga tillfällen har det blivit genom åren, så helt borta i ämnet är jag inte men det är helt klart bortaplan för mig. Schack är mitt spel till vardags och för ett antal år sedan spelade jag en del poker. Möjligen är jag därför helt fel person att uttala mig om IPO:n av Leo Vegas en specialist på kasinospel i mobilen.

Fast ibland kanske det går att bidra med lite andra perspektiv när man står vid sidlinjen. Ni får ta det för vad det är. Några fria tankar en tisdagskväll.

Går det att spela ansvarsfull roulette i mobilen?

En första tanke för någon vars vardag detta inte är - går det att kombinera kasino på mobilen med ansvarsfullt spelande. Visst det finns spelgränser och kontakter till hjälp om det skulle behövas. Det går dock också alldeles utmärkt att satsa rejäla belopp och trycka spinn fritt antal gånger utan varje form av social kontroll.

Notera att det här kommer från en mycket liberal själ, som sällan lägger sig i andra människors val. Räkna med att det finns andra som lär se med strängare ögon på Leo Vegas och liknande när genomslaget blir tillräckligt stort.

En reflektion är därför att jag inte är helt övertygad om att stater i olika länder kommer att tillåta den här typen av spel på sikt. Det är lätt att höra motargumentet - det går inte att stoppa. Kanske inte, men det går att begränsa massmarknaden högst väsentligt. Exempelvis genom samarbeten med eller regleringar via betalsystem och internetoperatörer.

För närvarande ligger dock inte strängare regler i korten på de marknader där Leo Vegas agerar. Möjligen någon form av omreglering men åtminstone här hemma tenderar spelutredningar att hamnat i papperskorgen.

En investerare bör nog ha risker inom de här området i bakhuvudet men inte mer. Det bör ge större bolag bättre multiplar, eftersom de ofta har enklare att påverka och passa in i regler än mindre. Det bör för alla bolag innebära att tillväxt inte diskonteras lika långt in i framtiden. Något lägre multiplar således.

Digitalt och generiskt

Utan att göra några etiska jämförelser så finns det en del andra likheter mellan kasinospel och sexindustrin. Den senare ligger lite före i sin digitala utveckling och erfarenheterna därifrån är inte positiva. "Prostitution and the internet - More bang for your buck" (Economist). Höga marknadsföringskostnader, låga marginaler och svårt att behålla kunder är några exempel på problem. Vad beror det på?

Det finns ekonomiska problem med att röra sig i samhällets utkanter, om nu spel gör det. Det är svårare att bygga upp stödjepunkter i distributionen, som ger stadigvarande fördelar mot nya konkurrenter. Svenska Spel har exempelvis en stor fördel, som finns med i TV4 och säljer sina produkter via ICA. Det är mycket svårare att förbli det självklara valet om du inte ingår i något av de sammanhang som dina kunder rör sig i. Det är det som är den sociala trenden eller de universummodeller som jag skrivit om tidigare Här uppfattar jag, som oinsatt, att exempelvis Betsson kommit mycket längre med att hitta vägar in allmänhetens, bredare, vardag.

Det finns även en annan problematisk trend för kasinon och betting. Distributionen digitaliseras men den underliggande produkten differentieras inte. Det är samma fotbollsmatch du spelar på oavsett hur sidan ser ut. Jag lärde mig en hel del basic saker genom den enkla turen på spelsidorna. Bland annat att en del spel finns på flera sajter. Risken är helt enkelt att det blir en negativ spiral där kunderna förväntar sig allt mer och betalar allt mindre när många erbjuder liknande tjänster bara ett klick bort.

Tillväxt, behov och subsitut


En trovärdig uppgift i Leo Vegas prospekt är att marknaden fortsätter växa snabbt kommande år och att det är mobilspelen som växer snabbast. Det finns många substitut till spel om pengar. Ett är andra typer av spel. MTG genomför för närvarande en stor satsning på e-sport och mer harmlösa småspel till mobilen har också vuxit snabbt. Det här kan också vara komplement, som stärker spel om pengar.

I "Chansaren tecknar LeoVegas" (Privata Affärer) är ett viktigt argument just Leo Vegas starka tillväxt. Målet är att öka omsättningen från 800 miljoner kronor till 2,8 miljarder (eller mer exakt till 300 miljoner euro) redan om två år. Det verkar inte omöjligt på den fragmenterade och outvecklade marknad som mobila spel är. 

Spontant ser det betydligt tuffare ut att nå målet på 15 procents rörelsemarginal före avskrivningar (ebitda). Det bygger på att att de höga marknadsföringskostnaderna ska kunna trappas av. Det låter optimistiskt att både förvärva så många kunder och få ned lanseringskostnaderna så fort. Det finns inte heller någon historik om att bolaget klarat detta. Den justerade ebitda-marginalen, där noteringskostnaderna exkluderats, ligger på drygt 2 procent och har inte varit närheten av de nivåerna de senaste åren. 

En annan invändning mot den långsamma lönsamheten är att investeringsbehovet möjligen underskattas. Titta på capex över fem år för Betsson och Unibet i tabellen ovan. Det kostar att expandera och uppdatera utbud till tekniska krav. 

Jag tycker inte att den långsiktiga investeraren ska stirra sig blind på tillväxttakten. Leo Vegas verkar ha bra produkter och vara duktiga på att sälja. Frågan är snarare hur det blir med lönsamheten. Kostar det lika mycket att behålla kunderna som det kostar att skaffa dem, då blir det inte så lätt att få lönsamhet i den här affären. 

Något lite om värderingen och noteringen

Om teckningskursen blir 30 kronor blir antalet aktier enligt prospektet drygt 100 miljoner med andra ord en värdering på 3 miljarder kronor. Baserat på försäljningen 2015 landar det på ett p/s-tal på 3,8. Det är strax under Betsson och Unibet men där är det svårt att jämföra tillväxttakt och lönsamhet. Kanske är Mr Green en bättre motsvarighet. Där ligger ebitda på 7 procent och p/s-talet på 1,7. Ett rimligt marginalmål även för Leo Vegas, så kan bolaget drygt dubbla sin försäljning på kort sikt? Ja, det känns inte orimligt. 

Sedan går det att invända att hela spelbranschen möjligen ser lite dyr ut. Kanske är det så men om tillväxten håller i sig utan att marginalerna börjar falla så behöver det inte vara så. Summa sumarum känns väl priset ok för den som tror att Leo Vegas tar stora steg mot sitt försäljningsmål och når en bit mot lönsamhetsmålet. 

I övrigt då? Ja, noteringen verkar bli fulltecknad, enligt Finwire, och det är flera stora institutioner med bland köparna som Robur, Handelsbanken och AMF. Det bör borga för att nedsidan, kortsiktigt inte är alltför eländig möjligen även för en viss uppsida.

Min reflektion

Det jag tror är det långsiktiga casets viktigaste fråga är finns det något i grunden unikt med Leo Vegas? Är det ett bolag som kan få in foten i folkhemmet? Själv vet jag inte och när jag skrev det här inlägget från sidlinjen funderade jag förstås på våra pengar. Blev jag sugen på att spela lite? Kanske en mindre post i IPO:n? Tja, kanske men mest för att förhoppningsvis plocka hem en snabb vinst i så fall. För på längre sikt skulle jag nog betta på ett starkare varumärke.








måndag 7 mars 2016

Kinas konsumenter har blivit smartare inte snålare

Är det utförsbacke för konsumtion i Kina? Man kan ju tro det när man läser tidningen. Egentligen är det dock smartare kunder som är lyxbolagens problem.


Myten om inbromsningen

Källa: TradingEconomics

Ett missförstånd om Kina är att en inbromsning i ekonomin är på väg att slå hårt även mot västerländska varumärken. När man läser på visar det sig vara en sammanblandning av olika trender. Jag ska återkomma till det men låt oss börja med grundfrågan - står kinesisk konsumtion inför en inbromsning?

Det är inget som stöds av data eller prognoser. Om vi börjar med data. Ett av diagrammen jag återanvänder kommer från TradingEconomics och visar konsumtion mot produktion i olika varianter. Här är det förändringen av försäljningen i detaljhandel mot förändringen i tillverkningsindustrin. Som framgår ökade detaljhandeln stabila 10-11 procent under förra året medan tillverkningsindustrin växer med knappt 7 procent.

Tittar  man framåt ser det prognoserna bra ut både för 2016 och i ett längre fram. Det första kan man läsa om exempelvis i "Mainland China’s luxury spending continued its decline in 2015, however, emerging signs signal a reversal in 2016" (Bain) och "China’s Economic Woes Yet to Impact Retail, Consumer Confidence" (wwd)

Den sistnämnda artikeln är intressant. Den noterar att problemet för västerländska lyxmärken de senaste året knappast kan härledas till en långsammare konsumtion när detaljhandeln som helhet växer med knappt 11 procent jämfört med året innan. Det finns dock andra förklaringar, som jag återkommer till. 

En prognos framöver

Källa: Demand Institute
Prognosen fram till 2020, som wwd, citerar kommer från IHS och ligger på 7,7 procents tillväxt per år. Långsammare men långt ifrån dåligt således. Liknande siffror, på över 7 procent de kommande åren, presenteras i "China's Consumers Have a Long Way to Go" (Bloomberg). Den citerar i sin tur en av de bästa rapporter jag läst på länge är "Sold in China" (Demand Institute)

Den tar sin utgångspunkt i två scenarier. Det ena är att konsumtion slutar tappa mot industriproduktion som andel av BNP. Det andra är att konsumtionen tar fart och istället närmar sig fördelningen av BNP i andra tillväxtländer. För det är så att Kinas tillväxtexplosion sedan 1999 har varit driven av lån till investeringar i, främst statliga, bolag. 

Om Kina kan hålla konsumtionsandelen på nuvarande nivå och klarar nuvarande tillväxtprognoser, så stiger konsumtionsutgifterna 60 procent på ett decennium. Om de istället kan normalisera konsumtionsandelen och hålla tillväxten så blir den ökningen 126 procent. Vad krävs, förutom fortsatt tillväxt för det senare?

Kinas problem är dels att företagen återinvesterar i olönsamma projekt istället för att dela ut till ägarna eller höja arbetarnas löner, dels att konsumenterna sparar för mycket av lönen. En aspekt som är avgörande är alltså att sluta subventionera lån till företag utan att de leder till arbetslöshet. En annan är att gynna konsumtion, exempelvis genom att öka barnafödandet. För huvudmotivet med de lättade reglerna för att skaffa fler barnär att småbarnsföräldrar sparar mindre än andra och är tryggare inför sin ålderdom. 

En annan aspekt som är viktig är att få fart på finansiella instrument - både inom bank och försäkring - som vänder sig till allmänheten. Slutligen är det, kanske överraskande för en västerlänning, fortfarande viktigt att lyckas marknadsföra och distribuera varor och tjänster på ett effektivt sätt. Det har visserligen gått fort framåt i Kina men fortfarande är access till attraktiva produkter en flaskhals på många ställen.

Några ord om skuldbubblan

Här är det på sin plats att snudda vid att hela Kinas tillväxtmodell är byggd på lös sand. Ett längre inlägg om de oroande skulderna har jag skrivit om i "Broken China blir ingen Chinastrophe 2016". Jag är inte optimist utan tror att det blir svårt att undvika antingen en smäll eller troligare en nedfrysning i japansk stil. Däremot tror jag inte det kommer på kort sikt. Sedan är frågan hur konsumenterna påverkas. Det beror på hur skuldbomben desarmeras. 

Kinesiska konsumenter har inte motsvarande skuldberg som exempelvis svenska hushåll. Istället är det två andra faktorer som påverkar effekten på konsumtionen. Det ena är hur mycket arbetslösheten stiger och hur övergången ser ut för de som påverkas. Det andra är hur, främst, fastighetspriserna påverkas.  

En nyhet häromdagen var att centralregeringen i Kina tar höjd för neddragningar på flera miljoner personer i de statliga bolagen kommande år. "China Begins to Tackle Its ‘Zombie’ Factory Problem" (wsj). Det kan vara bra att veta att den här typen av centrala initiativ i Kina, liksom i EU, brukar vattnas ut betydligt och sluta i nya investeringar istället för omställning när de når regionerna. När det gäller fastighetspriserna saknas inte oroande tecken, som senast idag "Hong Kong residential sales plunge 70% as slowdown intensifies" (BusinessTimes)

Man kan väl sammanfatta det så här, den som tror på en härdsmälta i kinesisk ekonomi, ska nog inte investera i landet. Det ligger dock inte i de prognoser som jag hänvisar till ovan.

Begripa Kina

Källa: McKinsey
Det saknas alltså varken tillväxt eller en bas av lönsamma konsumenter i Kina. Det framgår i "Why China’s consumers will continue to surprise the world" (McKinsey). Redan idag har Kina en bredare bas av konsumenter i olika inkomstlägen. Jämför exempelvis med Indien, där Apple hoppas sälja många Iphones, i bilden ovan. Dessutom kommer tillväxten i konsumtion i första hand komma i andra segment än basvaror kommande år. Det borde alltså se positiv ut för exempelvis BMW.

Det finns dock en annan bild, som jag skrivit om tidigare, bland annat i somras i inlägget "Pågår en global game changer i Kina?". Marknaden i Kina ändras. För det första flyttas investeringar från industri till konsumtionsinriktade bolag - ofta med statligt stöd och hinder för konkurrenterna. Något bland annat BMW drabbats av. Det framgår exempelvis i "Why Foreign Brands Have to Figure Out China All Over Again" (AdAge)

Allt, eller ens det mesta, handlar dock inte om hinder utan snarare om att förstå förändringar bland kinesiska konsumenter. Det framgår i "China's Consumers Want to Purchase Chinese Brands - Multinational Marketers May Have a Tougher Road Than Anticipated" (AdAge) och

Kina har gått från att ha varit en marknad där de som kunnat köpa velat visa att de köper till att allt mer bli en myriad av marknader där vilja att forma sig själv genom konsumtion vinner utrymme. Precis som här således. Det här är den främsta förklaringen till att många lyxmärken backat de senaste åren. De har försökt äga kunderna med enahanda utbud men med tydliga statusmarkörer, som exempelvis synliga varumärken.

Istället är det urbaniserad snabb konsumtion, som fast retailing, som vinner mark. Bland vinnarna som nämns finns HM och IKEA. De har utbud som känns nytt och lokalt anpassat till skillnad från en del konkurrenter. Det samma gäller även smink från Sydkorea, som ägare av Oriflame vet, kan vara en produkt som hittar egna vägar ut till konsumenterna.  Det är alltså inte brist på efterfrågan utan brist på respekt för kunderna som är problemet. One size passar inte alla kineser heller eller som det står i Bains studie, citerade ovan:  
Bain & Company's 2015 China Luxury Market Study finds that luxury brands need flexible pricing, a strong digital strategy and greater focus on fashion to win with Chinese consumers at home [underförstått att de inte åker utomlands för att handla längre].
Med andra ord ungefär som här hemma. Det kanske är dags att sluta räkna upp alla bolags försäljningssiffror bara för att Kina växer. Hemligheten är lika enkel där som här - har du en produkt konsumenterna vill ha så finns marknaden.


























Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam