Fällan svenska media gillrar för investerare

Tele2:s affär kan visst stoppas. Det är ett av exemplen på hur media ibland missar det uppenbara när de blir alltför upptagna av att kommunicera tyckanden och spekulationer. Fast för investeraren innebär dålig information även en möjlighet.

Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.

Informationen fanns men rapporterades inte

Tyvärr förekommer det att faktorerna som styr investeringar döljs eller framställs helt missvisande i den bredare medierapporteringen för att andra agendor än de som faktiskt kommer avgöra ett händelseförlopp kommer i förgrunden. Jag har tidigare skrivit om bland annat lastbilskartellen, dieselskandalen, Electrolux misslyckade affär med GE och Intrum Justitias havererade köp av Lindorff.

I alla de här fallen och många andra gick det att direkt peka på stora ekonomiska risker för investerare som i princip helt ignorerades av media till dess katastrofen var ett offentligt faktum. Källorna som var tillgängliga för den som inte stannade vid den ytliga rapporteringen i media var i de här fallen i tur och ordning

• i flera av bolagens rapporter samt i internationell media (lastbilskartellen)
• en offentlig anmälan publicerad i en miljötidning samt senare i preliminära men kommunicerade myndighetsbeslut (dieselskandalen)
• en pågående domstolsprocess för att stoppa sammanslagningen och innan det GE:s avtalsvillkor om skadestånd om affären stoppades (Eletctrolux stoppade köp av GE:s vitvaror) och
• diverse konkurrensrättsbedömningar och tidigare praxis (Intrum Justitias misslyckade köp av Lindorff).

Ibland har vissa medias senfärdighet blivit komisk som när Dagens Industri "avslöjade" lastbilskartellen flera månader efter att Volvo sagt det på sin rapportpresentation och nyheten redan fanns i flera utländska medier. Dagen efter föll Volvos aktie ordentligt och precis så galet har det varit i alla de uppräknade fallen ovan. Investerare har agerat alldeles galet uppenbarligen baserat på felaktiga riskbedömningar som bland annat förmedlats av redaktioner som inte läst på ordentligt.

När de så småningom går upp för media att de varit alldeles fel ute kommer den riktiga nyheten och kursen dyker. Ett utmärkt exempel på det var sammanslagningen av Intrum Justitia och Lindorff. Alternativt går inte den verkliga nyheten att stoppa längre och kraschen blir omfattande som i dieselskandalen eller när Electrolux avbröt köpet från GE.

Gemensamt för alla de här exemplen är att investerare som bara läste och följde åsikterna i stora ekonomitidningar förlorade mycket pengar. Här ska jag skjuta in att jag har stor respekt för journalister och i allmänhet tycker att de gör ett bra jobb. Särskilt med de hårda neddragningar som drabbat många redaktioner. Det hindrar inte att det finns strukturella brister bland annat i form av att allt mer journalistik reduceras till ledare, debattartiklar, krönikor, ensidiga expertvinklingar, intervjuer med avsändare av pressmeddelande och åsiktsbaserade analyser (ni vet de där som brukar ligga intill stora nyheter). Det blir helt enkelt för lite verklig nyhetsrapportering.

Maktdelningen som glöms bort

Varför blir det så här? Tidsbrist på redaktionerna är som sagt en stor förklaring men det problemen går nog djupare än så. Ett vanligt missförstånd är att i analyser blanda ihop politik, byråkrati och ibland mixa in egna åsikter. Det kan passa bra på twitter, kolumner i tidningar eller i diskussioner runt middagsbordet. Däremot passar de här sammanblandningarna särdeles dåligt som underlag för investeringsbeslut.

En enkel definition är att politiken styr vad byråkratin ska göra med vilka resurser och till viss del hur. Alla demokratier bygger på någon form av maktdelning mellan den lagstiftande, den verkställande och den lagreglerande delen av staten. Det som kallas de tre statsmakterna. När svenska media av någon outgrundlig hänvisar till sig själva som den tredje statsmakten måste man alltså undra vilken del av staten de menar att de ersätter. Det som ett litet sidospår.

Det jag tänkte belysa är istället en vanlig investerarfälla, som tyvärr ofta gillras av media. En stor del av de offentliga beslut som vi investerare har att bedöma är långt mer byråkratiska än den politiska beskrivning de får i en del journalisters tolkning. Några exempel till.

Tolkningen av Tele2

Som vanligt underskattas konkurrensprövningen. Redan prövat om 4 får bli 3 på geografiska telemarknader. I Danmark blev det nej. Känns helt rimligt den här gången också.https://t.co/Pl263H4KbV

— Gottodix (@Gottodix) 15 december 2017

När Dagens Industri skulle kommentera rättsläget kring Deutsche Telekoms köp av Tele2:s holländska verksamhet var det med Richard Bråses personliga åsikt. Så här avslutar han sin text som Dagens Industri rubricerar med analys:

Den största potentiella vinnaren på affären är kanske ändå inte Tele2:s aktieägare, utan Margrethe Vestager. Den innebär en chans för kommissionären att visa att hon inte drivs av en enögd företagarfientlig politisk agenda, utan en som klarar av att identifiera en rationell affär som skapar aktieägarvärden utan att konkurrensen för den skull sätts ur spel.

Ovanstående är förstås en ledartext inte en analys men bortsett från det visar det vilken syn Bråse har på hur beslutet fattas. Det är bara för kommissionären att göra som hon vill. Fritt från lagar och regler. Ingen lagtillämpningen är förstås fri från tolkningar färgade av åsikter men det är att gå väldigt långt att vända helt på perspektiven och tro att världens tjänstemän agerar utan lagreglerad styrning.

Tunt beskrivet i svenska media. Inte haft tid twittra denna men för tydlighetens skull det är en "substansiell risk" att Tele2:s samarbete i Holland stoppas enligt bedömare. Även bra notera att Tele2 fått med att de får en del betalt ändå i så fall.
https://t.co/1LGQqB78m0

— Gottodix (@Gottodix) 17 december 2017

Hur det är med tjänstemännens etik står det förstås var och en fritt att tänka och tro kring. Det är dock ofta en farlig strategi att bortse från vad lagstiftningen säger och vad fakta i målet är. Jag ska inte göra gällande att jag fördjupat mig i Tele2:s affär men en snabb sökning på nätet gav den här informationen, som inte till någon del finns med i Bråses text.

Det finns, så vitt jag kunde se (inte helt säker på antalet), fyra statliga koncessioner för att bedriva telenät i Holland. Med affären avslutar Tele2 sin koncession. Är det tillåtet hur som helst? Affärens konstruktion är att Deutsche Telekom själva tar över ägandet av även Tele2:s nät medan ett nytt operartörsbolag bildas. Det är majoritetsägt av Deutsche Telekom med Tele2 som minoritetsägare. En fördel jämfört med när en liknande affär gjordes i Danmark.

Den gången hade Telia och Telenor tänkt ha ett gemensamt joint venture vilket var en sämre konstruktion, eftersom samarbeten är hårdare reglerade än förvärv i konkurrensrätten. Å andra sidan kom kommissionen med Vestager i spetsen efter det ärendet med ett uttalande om att de uppfattade att fyra operatörer var önskvärt. Den domen tolkades allmänt som att fyra bolag nu var normen.

Det finns absolut förutsättningar för Tele2:s affär att gå igenom men risken att den stoppas är betydligt större än Bråse spekulerar kring. Det är till exempel en svår konstruktion under vilka villkor det helägda nätbolaget ska erbjuda andra bolag tillgång till näten. Notera också att konstruktionen med ett separat nätbolag antagligen är gjord just för att blidka konkurrensmyndigheterna. Det är för övrigt också intressant hur Tele2 ska kunna hindra att nätbolaget tar ut höga avgifter från operatörsbolaget som Tele2 deläger.

Det finns med andra ord massor med riktiga nyheter att rapportera, som det som sagt tog mig fem minuter att söka upp. Det är dessutom andra som sett risken. Experten Financial Times intervjuar ser en "substantiell risk" att affären stoppas. Samma sak tycker uppenbarligen Tele2, som skrivit in i villkoren att de i så fall ska få ersättning av Deutsche Telekom.

Allt det här är oerhört central information som investerare som läste Dagens Industri missade.

Bankreglering efter Brexit

Ödets ironi att Brexit mycket väl kan sluta med att brittiska banker kontrolleras från Bryssel (eftersom de då måste visa att de lever upp till kraven för inre marknaden om de vill ha verksamhet i EU). https://t.co/9WY9ZEWkfD via @FT

— Gottodix (@Gottodix) 20 december 2017

Det finns dock mycket fler områden där vi (inte bara journalisterna) underskattar hur byråkratin kommer att fungera. Ett sådant skrev häromdagen Financial Times om. Det har ju varit mycket tal om hur banksektorn kommer att påverkas av en Brexit. Det inte så många talar om är att svaret mycket väl kan bli att effekten blir mycket liten.

De flesta banker kommer att vilja ha verksamhet i EU även efter Brexit. För att ha de kommer de behöva uppfylla EU:s regler och deras verksamhet genomlysas av samma europeiska myndigheter som idag. Möjligen till och med mer så, eftersom britterna inte längre är en del av EU och som sådan kan hävda att de ska ha särregler.

Grekiska fällan. Falsk känsla av demokrati att tro att ena sidan i en förhandling kan rösta fram bättre avtal. https://t.co/TZoWoeLOpv via @FT

— Gottodix (@Gottodix) 15 december 2017

Det blir i det fallet inte förhandlingarna mellan EU och britterna som styr utan snarare behovet att harmonisera reglerna, vilket i praktiken blir det samma som att britterna ansluter sig till EU:s regelverk. Precis samma sak lär hända inom område efter område, eftersom handeln är så stor inom EU.

En variant av den blinda fläcken uppvisar brittiska politiker och kanske allmänhet när det likt grekerna tror att de förhandlar på jämlika villkor med en enda motpart. EU kan förstås inte ändra villkor för ett annat land med mindre än att de kvarvarande 27 nationerna är överens.

Tänkvärd om Europas oförmåga att göra lite istället för att prata mycket. https://t.co/RTWehT9w5c via @FT

— Gottodix (@Gottodix) 13 december 2017

De kan de antagligen inte bli om förändringar med så kort varsel, så det finns inget motbud till allt britterna vill förhandla om. Det är inte så mycket en politisk fråga som det är ett byråkratiskt faktum - förhandlingar inom EU tar helt enkelt lång tid. Därför går det, om jag nu själv ska slänga ur mig en politisk åsikt, att fråga sig hur meningsfullt det är med alla framtidsvisioner som ständigt ska diskuteras inom blocket. Kanske vor det mer framgångsrikt att låta det befintliga samarbetet löpa vidare.

Från akut till kroniskt. Antagligen läge att justera ned även ekonomiska förväntningar på Spanien för en lång tid framöver.https://t.co/TczpTa0oUZ

— Gottodix (@Gottodix) 18 december 2017

Politisk osäkerhet må vara triggern men även i konflikten i Spanien underskattas de byråkratiska faktorer som nu satts i spel. Om många katalanska bolag nu upplever osäkerhet om framtida regelverk eller om diverse små och stora politiska beslut nu försenas, så lär det slå direkt mot landets produktion.

Det här har marknaden sett - differensen mot räntorna i Portugal är den lägsta på många år - men det är inte en vinkel som diskuteras nämnvärt mycket i media.

Trumps invandringsbeslut

Land skulle med lag byggas men numera är synen på vem som är skurken helt formad av vilka medier du läser. https://t.co/WYqcFLGsld via @TheEconomist

— Gottodix (@Gottodix) 18 december 2017

Det som oroar mer än något annat i USA är kanske snarare än de politiska besluten att själva byråkratin börjar urholkas och politiseras. Det ger förutom demokratiska effekter snabbt genomslag på effektiviteten i olika beslut

Donald Trump is deporting fewer people than Barack Obama did https://t.co/2O183uo143

— The Economist (@TheEconomist) 17 december 2017

I USA finns nu en uppsjö intressanta exempel på behovet att förstå effekten av byråkrati. Det är till exempel så här långt färre personer utvisats under Donald Trumps administration än det var när Barack Obama suttit lika länge vid makten. Dessutom har utvisningarna blivit mer slumpartade enligt Economist. Det är typiska och helt väntade effekter av vad som händer när en förvaltning slås sönder - styrningen slutar fungera.

Läsvärd: Skrapa av retoriken en stund. Är det verkligen i USA:s intresse att världen slutar följa gemensamma regler som USA varit den främsta ledaren i att utforma? https://t.co/lgvJ9Rv9Ku via @TheEconomist

— Gottodix (@Gottodix) 20 december 2017

Trump är för övrigt själv möjligen en person som inte ser byråkratins roll. USA har genom åren haft stort inflytande på hur internationella lagar, särskilt om handel, utformas. Det är svårt att hitta tecken, åtminstone så här långt, på att det varit en fördel att avbyråkratisera handel och därmed istället göra den till ett fritt geopolitiskt spel.

Is Trump making America great again? Kind of https://t.co/vphczTNwmv pic.twitter.com/BdPuYreBrl

— Bloomberg (@business) 20 december 2017

Fast det är å andra sidan lika fel här som i Brexitfallet att underskatta byråkratin. Det är långt ifrån protektionism i siffrorna för hur det faktiskt gått för USA under Donald Trump. Det är rätt långt ifrån en del annat som förknippas med traditionell republikansk politik också. Underskotten i budgeten (redan före skattereformen) och handelsbalans har skenat men samtidigt har den ekonomiska aktiviteten ökat betydligt.

I spåren av nationalismen kommer protektionismen. Även inom ett EU som ju annars gillar att ha en hög svansföring om hur öppna den inre gränserna är. https://t.co/1A6FYtKmuB

— Gottodix (@Gottodix) 14 december 2017

Så det verkar faktiskt som om Trump så här långt har gjort omvärldens exportörer en tjänst. Inte precis den bild som rapporteras. En annan underrapporterad bild är den av hur allt fler inom EU nu passar på att öka handelshinder inom regionen. Säkert delvis en effekt av att byråkratin är upptagen med förhandlingen med britterna.

Centralbanker, nätneutralitet och sparande

Läsvärd. Kanske sätter centralbankerna just nu lite för mycket hopp till inflationen och råkar strama åt konjunkturen för tidigt av misstag. https://t.co/yidQvdxtRd via @WSJ

— Gottodix (@Gottodix) 18 december 2017

Om jag fortsätter med några exempel till på områden där det som påverkar investerare kommer i bakgrunden av andra spekulationer så är väl centralbanker ett utmärkt exempel. De har hyggligt tydliga uppdrag att antingen bara hålla koll på inflationen och i en vid mening den finansiella stabiliteten eller så har de även ett uppdrag kopplat till tillväxt eller arbetslöshet.

Oavsett vilket är det byråkrater som agerar på fastställda politiska mål. Alltför ofta spekuleras det i att centralbankerna borde ha eller faktiskt har andra motiv än de nu nämnda. Vanligast är att sådant som finansiell stabilitet (särskilt på börsen) eller ekonomins ständiga behov av att gå ännu bättre överskattas. Det blir tydligt i ovanstående intervju i Wall Street Journal.

Den intervjuade FED-ledamoten säger rätt så rakt ut att han så här långt inte sett de inflationssiffror han väntar på. Han säger även vilka siffror de är och hur högt de behöver nå för att han ska ändra sig. Precis sådant som står i FED-protokoll. Därför vore det för den som på riktigt vill analysera räntebeslut och prognostisera framtida räntor viktigare att titta på vad FED-ledamöterna faktiskt sagt och lägga mindre kraft på egna bedömningar av rätt ränta. Byråkratin går före analysen eller mer exakt - beslutsfattarnas analys går före din analys. Det alldeles oavsett vem som har rätt eller fel.

Breaking News: The Republican-dominated FCC just voted to scrap US net neutrality rules https://t.co/xpn2MotqdX pic.twitter.com/j0yAQNRo9t

— Financial Times (@FT) 14 december 2017

Nästa exempel kommer från beslutet om nätneutralitet. Det har nästan helt, åtminstone i Europa, diskuterats i termer av rätt och fel. Där de flesta onyanserat vill lyfta fram att beslutet är fel. Det tycker i och för sig jag med men det vore ändå en poäng att veta att det är fattat på beslutsgrunden att investeringar i nät ökar om vinsterna kan styras dit och delvis bort ifrån innehållsleverantörerna.

Poängen här är alltså att lagstiftningen har det uttalade målet att höja avkastningen på bolag som om det låg i Sverige skulle heta sådant som Telia, ComHem och Tele2. En aspekt som förstås borde intressera investeraren.

Intressant och säkert rätt slutsats. Japan visar vägen framöver och den pekar mot en era av stigande skatter på sparande. https://t.co/et9j6NMv7M via @FT

— Gottodix (@Gottodix) 13 december 2017

Nästa område där åsikter kommit i vägen för analys är skatt på sparande. Det är absolut inte bara i Sverige som vinden blåser mot höjda skatter på sparande. Det är bland annat en effekt av att det inte längre finns den mellan generationer omfördelande kraft som inflationen gav. Då blir det istället omfördelning skattevägen. Rätt eller fel? Ett faktum, eftersom politikerna även vill få igång investeringar och konsumtion.

Några reflektioner

Det här var alltså inte menat som ett påhopp på journalister. För den här här faiblessen för snabbt tyckande och att forma det du tror om världen utifrån det du tycker om densamma omfattar nog oss alla. Däremot tycker jag det ofta är den snubbeltråd som fäller oss investerare. Det jag skulle önska är ett medielandskap som inte alltid stryker läsarna medhårs utan som faktiskt vågade rapportera nyheterna utan att tycka så mycket om dem eller som det heter på engelska - just the facts, please.

Jacob Henriksson, Gottodix
Nästa avsnitt av Veckan! siktar jag på att släppa den 2 januari. Glöm nu  inte att ge en slant till min insamling till SOS Barnbyar - det är ju ändå jul :)


Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.