Kina - hur ska man tänka?

Kina har till slut nått svenska medier. Det ger ett nytt tillfälle att fundera på om portföljen borde justeras.

De senaste dagarna har DI haft några, välskrivna, artiklar om effekterna av osäkerheten både i Kinas ekonomi och på dess finansmarknad. Häromdagen behandlades möjliga förlorare på Kinaoro, därefter bilindustrin och idag var det dags för en genomgång av makroekonomin.

Lite log jag, för vinklingen i artiklarna behandlades här på bloggen i början av juli i det här inlägget  "Pågår en global game changer i Kina?" Det inlägget citerade i sin tur främst artiklar och tidigare blogginlägg från april, maj och juni. Så, utan att vara allt för elak, tar det trots all digitaliseing, en stund innan svenska medier plockar upp det som diskuteras på större marknader.

Ur dagens DI. 

Nåja, det var inte för att vara syrlig som jag valde det här ämnet. Kina är en faktor som pressar rätt hårt på börsen just nu. 

Affärsvärlden oroar sig

Affärsvärlden köpte in Trelleborg till sin modellportfölj inför rappporten. Den var utmärkt men tidningen noterar, klokt, att den Kinaoro som därefter ändå sänkt kursen 10 procent inte ska underskattas. Redaktionen är därför beredda att släppa ett bra bolag med stark rapport. 

Intressant, tycker jag, Kina uppfattas med andra ord som en så stor osäkerhet att den skickliga redaktionen är beredda att inte sitta still i båten. Det slentrianmässiga råd som de flesta makrosignaler annars ofta renderar från media och analytiker.

För oss ringer förstås varningsklockorna, eftersom vi ända sedan i våras har varit investerade utifrån scenariot att Europeisk verkstad har 10-15 procent till normalisering och sedan en resa uppåt med konjunkturen. Den exponeringen har vi fått känna av de senaste veckorna när vår portfölj tappat knappa två procent mot index.

Vad är det vi pratar om?

Det är egentligen tre olika signaler från Kina som blandas ihop i mediebruset.  

En risk är en finanskris orsakad av den pågående kraschen på de kinesiska börserna. Oron är någon form av spridningseffekter motsvarande det som hände i Usa efter Lehman Brothers. "Myth of China’s retail investors understates large players’ role" (FT) konstaterades nyligen att det är något av en myt att den kinesiska börsen är obetydlig och bara har småsparare. Sant är att omsättningen drivs av småsparare på ett helt annat sätt än i väst. Däremot finns det tillräckligt många, högbelånade, större mestadels statliga investerare för att en smäll skulle kunna spridas. 

Det som ändå begränsar den här risken är att den kinesiska staten åtminstone på kort sikt har resurser att sätta in för att stötta ekonomin och sina egna bolag. Den konkursvåg som finanskrisens likviditetsbrist gav i väst är inte lika trolig i Kina. Risken på längre sikt är mer otäck - nämligen en trasselsudd av dåliga lån som leder in på en japansk väg med en zombifierad ekonomi. Kina har dock tillräckligt stark underliggande tillväxt för att hinda detta.

Den andra risken är att statens åtgärder för att komma till rätta med problemen slår emot andra länder. IMF konstaterade i våras att reminbin inte längre var undervärderad. Kina har så här långt därmed stått utanför det pågående valutakriget, där exempelvis Sverige pangar på med det krut vi har. En svagare valuta är inget hot mot den kinesiska ekonomin men väl emot många andra länders bolag. Notera hur många bolag i rapportfloden som varit tunna på organisk tillväxt och istället lutat sig mot valutaeffekter. Motvind där skulle vara tufft. Dessutom skulle det pressa ned räntorna och förlänga fasen med uppblåsta tillgångspriser.

Den tredje risken tycker jag är den värsta. Kinas skuldsättning fortsätter växa i en takt landets nya, delvis avsiktliga, lägre bnp inte klarar av. Det framgår exempelvis här. Precis som på den svenska bostadsmarknaden kan inte lånen växa snabbare än inlomsterna hur länge som helst. Det här kan bli kännbart för Kina men störst är ändå risken för alla bolag som investerat i en nystartad kinesisk superkonjunktur. Kombinationen av för stor produktion och svagare efterfrågan än väntat kan bli kännbar. Det var det som det förra inlägget här på bloggen handlade om.

Nycklarna här är att efterfrågan i resten av världen, främst Usa och Europa, ska rädda biffen. Det gjorde det (nästan) för Volkswagen häromdagen. Eller att den mer kvalitativa tillväxt som Kina nu eftersträvar gynnar marginaler och försäljning av europeiska varumärken - som i Apples eller Daimlers rapporter. 

Vårt vägal

Hur går det då? Väldigt svårt att säga. För min del känner jag ungefär som Affärsvärldens redaktion - nervaositet. Nu närmast inför BMW:s rapport i nästa vecka.

Jag är inte riktigt beredd att ändra vår inriktning ännu. Signalerna från Usa och Europa är ändå positiva men det här är definitivt ett område i ekonomin där jag aktivt letat all information jag kan hitta.

Vore jag mer försiktigt lagd och mer skrämd av hur det är att genomleva en börskrash, skulle jag nog tagit ned vår exponering nu. 

Rätt amerikansk bnp för börsen

The big number hade dagens preliminära bnp siffra från Usa kallats. 2,3% kan visa sig vara alldeles lagom.

Amerikansk tillväxt står i centrum för världen just nu. För låg och motorn kanske inte räcker för att dra världsekonomin ur en svagare asiatisk konjunktur. För stark och en räntehöjning blir oundviklig med allt vad det innebär för växelkurser, råvarupriser, tillväxtländernas finansiering och förstås inte minst för börsen.

Nu landade estimatet på 2,3%. Samtidigt reviderades slutliga bnp-siffror för perioden 2011-2014 ned något. Det placerade det aktuella kvartalet nästan prick på det något låga snittet för de senaste åren. Det ger FED nästan obegränsat handlingsutrymme men är ingen signal om en avmattning. Ett mått på hur rätt siffran landade var att dollarn inte visste var den skulle ta vägen mot euron och slutligen landade ganska stilla.

Perfekt för börsen helt enkelt.

Missförstå inte att FED gör det förväntade

Bristen på dramatik kan ibland dölja informationen som ändå ges i nyhetsrapportering. FED verkar allt mer redo att senare än väntat höja räntan. Gissningsvis ligger det och väntar på rätt tajming.

Några timmar efter FED:s protokoll från julimötet har alla tidningar sömnpiller till referat om innehållet. Självklart blev det ingen höjning det här mötet, det fanns inte på kartan. En enig kommitté röstade för oförändrad ränta och oförändrad obligationsmängd. Arbetsmarknaden ser bättre ut men inflationen, inte minst styrd av råvarurean, förblir låg. Det finns även risker utanför USA, främst i Kina och på andra tillväxtmarknader.

Med andra ord på västfronten intet nytt. John Hilsenrath på Wall Street Journal kan vara den mest insatta journalisten som finns på FED. Rubriken han sätter på sitt referat är ”Fed, Citing Job Gains, Stays on Track to Raise Rates Soon” men han konstaterar att inflationen just nu är det gränssättande hindret för att börja höja. Hilsenrath har tidigare i ett av många citerat nyhetsbrev konstaterat att FED:s beslutsprocess består av tre delar. Räntan kommer att höjas snart, det ska göras innan ekonomin blivit för het men vid en tidpunkt när riskerna utanför USA går att hantera.

Anpassningen till resten av världen beror inte på amerikansk altruism utan på att om tajmingen blir fel så kommer dollarn att stärkas allt för mycket. Det slår mot amerikansk industri men innebär också att inflation exporteras till andra länder (amerikanska varor blir dyrare medan det motsatta händer i USA utländska varor blir billigare).

Sambandet framgår i en av mina favoritbilder nedan. Den blå kurvan, på vänsteraxeln, är förväntan på inflationen om fem år. Den röda, högeraxeln, är  växelkursen för dollar mot euro. Notera hur stabila inflationsförväntningarna varit i Usa utom en kort period under finanskrisen och med en viss dipp nu när råvarupriserna gått ned. Växelkurserna följer i stort inflationsförväntningarna. Det som kan komplettera är motsvarande förväntningar i eurozonen samt riskpåslaget för respektive regions obligationer.

I våras började Europeiska långräntor att stiga, om än från extremt låga nivåer. Skillnaden, spreaden, mellan europeiska länder har också stabiliserats på låga nivåer. Ekonomin börjar helt enkelt må bättre.

Håller den trenden i sig så möjliggörs högre amerikanska räntor utan att dollarn stärks alltför mycket. Om å andra sidan länder utanför USA får problem, som Kina nu har och Europa nyss hade, då stärks dollarn för mycket vid en räntehöjning och inflationsförväntningarna sjunker.

Notera att det absolut inte finns något som stressar FED att höja räntan. Inflationsförväntningarna på sikt har en god marginal upp till de runt 2,5 procent de historiskt legat på. Samtidigt vill nog inte FED försätta tillfället att börja höja eller åtminstone vänja marknaden vid en höjning när tillfälle ges. Det är nog så dagens enda nyhet ska tolkas. Särskild uppmärksamhet har det nämligen fått att arbetsmarknaden nu bara behöver viss ("some") ytterligare förbättring.
Financial Times konstaterar också att "Fed leaves options open for rate rise" men tidningen lägger mer vikt just vid att FED beskriver arbetsmarknaden i mer positiva ordalag.

Min tolkning är att det FED gör är att rensa undan hinder för att höja räntan. Inriktningen är att de ska göras vid något av de tre återstående mötena i år och så blir det säkert, såvida inte något händer utanför USA. Därmed tycker jag att man vet en hel del efter dagens möte - trots att påfallande lite var nytt.

• Det troligaste är en räntehöjning i höst men efter september. 
• Om inget väsentligt händer (en trigger som t.ex. Kinas börsras) så stiger inflationsförväntningar och amerikanska långräntor. Det är alltså nollalternativet. 
• Om dollarn stärks exempelvis mot euron kan det fördröja räntehöjningen men bara temporärt. 
• En större försvagning av dollarn är osannolik, eftersom tendenser i den riktningen möjliggör en räntehöjning. Undantaget är om det beror på något mer spekulativt och därmed tillfälligt som exempelvis s.k. carry trades. Det är spekulationer just i ränteskillnader och är förklaringen till att euron stigit i orostider trots att det borde vara dollarn som gynnas.
• Negativa händelser i omvärlden leder till lägre långräntor även i USA, eftersom det omöjliggör en amerikansk räntehöjning. Det här blev tydligt i Kinaoron.

Vad betyder då detta i sin tur? Jo, att basscenariot som börsen rör sig kring är stigande långräntor med allt vad det innebär. Risken i det scenariot är framför allt en obligationskrasch samt längre fram att multiplar för aktier sänks. Avvikelsen är att en händelse utanför USA stör ekvationen. För att ändra riktningen måste den dock innebära en stadigvarande försämrad konjunktur i en för världen viktig del av ekonomin. Det är i princip lika med antingen Europa eller Kina. Just nu finns inte tecknen på att krisen som blossat upp i Kina är stadigvarande och Europa ser ok ut.

Med andra ord det som FED-mötet pekade på var fortsatt stigande börser med sektorrotation bort från räntekänsliga tillgångar och volatilitet kopplade till händelser utanför USA. Rätt mycket information för att vara ett händelselöst möte. 

Vår hantering av börsens risker just nu

Det blåser en del på börsen just nu. Vad som kan gå fel tittar jag på i inlägget ”Nyhetsblippar: Risker i världsekonomin just nu”(Nordnettbloggen). Här funderar jag lite kring hur riskerna bör hanteras.

Börsens brist på besinning

Hur är börsfolk funtade egentligen? För att vara en värld som håller rationalitet och beräkningar högt är det påfallande ofta eufori eller panik i luften. Börsåret så här långt är ett bra exempel. Bergodalbana är väl en bra beskrivning. Frågan är hur en investerare ska förhålla sig till den åkturen.

Det finns två delvis konkurrerande, delvis kompletterande modeller om hur ny information prissätts på aktiemarknaden – en bra överblick ges i den här artikeln. ”Economic theories that have changed us: efficient markets and behavioural finance” (The Conversation).

Länken mellan teorier om effektiva marknader respektive beteendeekonomi är att i längden är det rätt tolkad information som ger avkastning. Priset på tillgångar som aktier sätts löpande med ständigt ny och ojämnt fördelad information. Det betyder att det du gör kan vara en signal om det du vet men lika gärna om det du tror. Det är därför ett högst rationellt beteende att snegla på varandra men det borde inte vara ett hinder för att även försöka bilda sig en egen uppfattning.

Skillnaden mellan sanning och sannolikhet

En typ av information som är särskilt svår att förhålla sig till är den som är kopplad till sannolikheter, som Tage Danielsson förklarar i det här klassiska klippet (YouTube). Det är i sig inte konstigt att marknaden hela tiden prissätter möjligheter och hot men det kan ändå upplevas som irrationellt.

Det fanns en risk att Grekland skulle gå i konkurs och lämna euron. Många investerare försökte därför minska exponering mot aktier. När risken inte föll ut steg kurserna igen. Likadant med Kina under juli. Börsen reagerar främst på risken att problemen på den kinesiska aktiemarknaden spiller över till den reala ekonomin. Rätt eller fel är det detta som slår igenom på börsen. Alla som någon gång spelat poker vet att det inte behöver vara rätt att spela på en hålstege bara för att den ibland råkar trilla in.

Precis som vid all annan prissättning av tillgångar är det en fråga om avkastning i förhållande till risk. Är det värt att chansa på att Kina inte sänker den globala konjunkturen? Svår fråga men dess svar ger beslutsunderlag för om sjunkande kurser är ett köpläge eller en signal om att kasta sig i livbåtarna. 

Därför kan jag tycka att det är fel att standardmässigt antingen säga att det blåser över eller att det alltid är rätt att vara försiktig. Ännu konstigare tycker jag det är hur lite uppmärksamhet som riktas mot sannolikheter och hur de ska hanteras.

Förstå din risk är investerarens viktigaste uppgift

Riskhantering handlar precis som all annan analys om att göra sitt bästa för att använda fakta för att fatta bra beslut och att förstå sambanden som ledde fram till besluten tillräckligt bra för att kunna ändra sig när det går åt pipan.

Ur det perspektivet har det röriga men ändå starka börsåret gett närmast unika möjligheter att testa den egna portföljen mot nästan alla upptänkliga scenarier för en krasch eller ytterligare ett rally.

I princip alla typer av händelser har varit uppe under året. Det har varit fallande råvarupriser, Greklandskris, Kinakris, rapportbesvikelser och värderingsdiskussioner, likviditet som ska in respektive ut från börsen när centralbankerna styr i olika riktningar, starka konjunktursignaler likväl som svaga från olika länder, geopolitisk oro, finansiell oro med mera. Så det har inte saknats tillfällen att studera vad som påverkar det egna investeringarna på vilket sätt.

Uppdaterad riskhantering i vår portfölj 

Jag tänker på tre saker när jag förbereder vår portfölj för eventuella problem. Vilken risk vill jag ha? Hur vet jag om det är den risken portföljen har och hur agerar jag om jag får fel? 

I inlägget på Nordnetbloggen är det fyra aktuella risker jag lyfter fram:

1. Sämre global konjunktur drivet från Kina
2. För höga amerikanska aktievärderingar
3. Sjunkande råvarupriser
4. En krasch på obligationsmarknaden 

Tittar jag på vår bedömning i "Inriktning för investeringar q3" (länk) har vi i princip tagit ställning till ovanstående. Den exponering vi vill ha är emot en förbättrad global konjunktur dragen av USA och med Europa som den första vagnen. I praktiken har vi alltså satsat på att den första risken inte faller ut, att den andra maximalt får begränsat genomslag och likaså den tredje. Däremot känns den fjärde risken helt realistisk och det är den vi i första hand förberett oss på.

Nästa fråga är hur jag vet om vi har rätt risk. Här var faktiskt paradoxalt de senaste dagarnas kinesiska utveckling en tydlig indikation. Vår portfölj reagerade starkare än index på konjunkturoron kopplade till den att börserna i Kina föll. På det sättet har vi alltså fått precis den portfölj vi vill ha. 

Nästa fråga är hur vi agerar om jag har fel. Här är det möjligen lite knepigare. Nedgången visade att ligger såpass tungt i det scenario jag tror på att det är svårt att styra om utan att realisera förluster i bolag jag tror kan prestera bättre. Det här är något att fundera vidare på. Ska portföljen verkligen ligga så renodlat och tungt mot ett konjunkturoptimistiskt alternativ? Riktigt så säker är jag nämligen inte.

Demografi är faktorn pensionssparare glömmer

Geografi är ett populärt tema i ppm-fonder. Det kan vara fel faktor för den långsiktige. Mycket talar för att demografi är viktigare.

Tillväxtländer är inget självklart val

Det är många som har en eller flera geografiskt inriktade fonder i sin ppm-portfölj. Gärna med vinkeln att fattiga länder kommer ifatt rika.

Det är en motsvarighet till att satsa på tillväxtbolag istället för värdebolag. Det innebär bland annat att hoppas på att framtida kassaflöden i form av bnp i tillväxtländerna mer än överväger avkastningen här och nu från de rikare länderna.

Ibland finns en bild att tillväxtländerna är billiga att köpa in sig i - att det inte är "upptäckta" av marknaden. Ett optimistiskt antagande. Snarare avspeglar priset antingen risken (som i Rysslands fall) eller är inte alls särskilt billigt  (som med exemplet Kina). Ovanpå allt annat är de normalt dyra fonder vi talar om.

Det finns med andra ord anledning att vara lite skeptisk till även denna pengamaskin. Precis som på bolagssidan skulle jag aldrig rakt av skriva av varken tillväxtländer eller de som snarast bör jämföras med chansaktier. Däremot kräver svårare investeringar mer analys och ett öppet sinne för att det kan gå snett.

Nuläget

Tillväxtländer kan även i det korta perspektivet jämföras med motsvarande bolag. De har de senaste åren haft tillgång till billigt kapital och värderats högt till följd av låga diskonteringsräntor. De har även i högsta grad om än i olika riktning påverkats först av de höga och sedan det allt lägre oljepriset.

Slutligen är de här länderna i större utsträckning än vad som kanske framkommer beroende av efterfrågan från rika länder - något Kina fått känna av de senaste åren.

När det gäller värderingen är det viktigt att känna till det som brukar kalla "middle income trap". Det har visat sig betydligt enklare att gå från fattigt land till mellanskiket än vidare upp till den rika gruppen.

Modell för förväntad tillväxt

När jag tittar på geografi gör jag ungefär samma hemläxa som för enskilda bolag. Det är ledning, produkt, affärsmodell (inklusive konkurrensförutsättningar) och pris som är viktigast.

För ett land skulle det kunna översättas till statskick och politikernas kvalitet, tillgång till produktionsfaktorer, lätthet att göra affärer samt börsens värdering.

Den knepigaste faktorn kanske är produktionsfaktorer. Det är ekonomins utbudssida som kan delas in i kapital, arbetskraft, teknikutveckling och råvaror. Länder med god och ökande tillgång inom dessa områden har goda förutsättningar till tillväxt.

Demografins roll

Den faktor jag tänkte lyfta fram särskilt i det här inlägget är demografin. Hela jordens befolkningspyramid kommer att mer ta formen av ett torn under de närmaste decennierna. I flera länder är åldrande eller till och med minskande befolkning ett problem redan nu.

Ett land som ska hantera kostnaderna för och de minskande intäkterna från en allt äldre befolkning ställs i princip inför tre val. Det första är att förlänga arbetslivet eller sänka levnadsstandarden för äldre. Det andra är att genom migration importera arberskraft. Det tredje är att spara och exportera kapital.

Japan är ett intressant exempel, eftersom de mötte problemen tidigare än andra. Landet har en begränsad import av arbetskraft från Sydkorea men i stort sett har japaner försökt spara sig ur sin knipa. Avkastningen på sparandet har dock pressats nedåt vart efter inhemska investeringar minskat och exempelvis Usa åtminstone under 80-talet högst avsiktligt lät inflation äta upp dollarskulden till japanerna. I princip visar den japanska erfarenheten att länder nästan måste få till migration som kana matcha ålderstrukturen i landet.

Tittar man framåt är det lätt att uppfatta att exempelvis Kina och Sydkorea är i samma situation nu som Japan länge varit i. Tyskland, södra Europa, Ryssland listan på länder i en liknande knipa är lätta att peka ut. I Norden är problemen störst i Danmark och Finland medan det ser mer ok ut exempelvis i Sverige.

Usa visar vägen

Finns det då något land som ligger bättre till framöver? Svaret är Usa. Det demografiska problemet är löst dels med stor immigration från Latinamerika, dels genom att exportera kapital till och importera varor från bl.a. Mexico och säkert Kuba inon rimlig tid.

Klimatet för teknisk utveckling ser alldeles utmärkt ut - Carlifornication är till och med ett begrepp. Råvaror fick ett ryck när skiffeeoljan byggdes ut. Kapital är inte heller någon bristvara, vi talar trots allt om landet som trycker världsvalutan.

Poängen är ett öppet sinne

Nu avspeglas allt det här i priset på amerikanska aktier, så det är inte läge att trycka på köpknappen på en gång. Däremot kanske det kan väcka någon tanke kring var avkastningen på sikt blir bäst. Det behöver inte vara i den exotiska fonden långt borta.

Möjligen är geografi för investeringar ett område som inte tillräckligt tagit till sig värdeinvesterarnas tankar. Det bästa är att passa på att köpa det bra landet till rätt pris. Just nu är haken framför allt det senare, det där med rätt pris.

Någon gång kommer dock en korrigering - frågan är då om det inte, precis som på aktiemarknaden, är värt att ta en titt på alternativ som redan levererar men fortfarande växer. I den ekvationen kan det visa sig att Usa är ett bättre val än Ryssland - även för investeraren.

Länkar (nåja)

Avslutningsvis en friskrivning. Jag är på resande fot och har inte riktigt tillgång till alla faktalänkar. Mycket är taget från mina vanligaste källor Economist, FT och wsj, som alla haft artiklar om ovanstående. Från de båda senare samt från en artikel i danska Börsen om tillväxtaktier jämfört med värdeaktier är mycket av resonemangen om värderingen i nuläget tagna.

Economist har bl.a. skrivit om USA:s demografiska fördel och problemet med åldrande befolkning i bl.a. Kina, Sydkorea och Japan. Tidningen har också djupdykt i vad som fungerar för att höja nativiteten samt varför norra europa klarar sig bättre än södra. Det korta svaret är att det är för dyrt att få barn. Förenklat var det en bra investering när barnen bekostade den egna ålderdomen. När den istället finansieras via skatt eller eget sparande faller det argumentet. För att de ska gå ihop måste staten då förbättra kallylen, exempelvis genom att erbjuda dagis.

Der Spiegel hade ett temanummer om Tysklands snabbt eskalerande brist på arbetskraft. Tidningen beräknade att utan migration skulle det för att klara bnp och statens kostnader för gamka saknas knappt 10 miljoner personer i arbetskraften redan om femton år.

Det var en del av faktaunderlagen men inlägget är som sagt skrivet ur minnet så säkert har jag missat några

Tar rapportpulsen på vår egen portfölj

Vår portfölj tappade medvinden i juli. Frågan är om det tillfälligt. Dags att titta till hur våra innehav klarat rapporterna.

Gillarknappen i portföljen

Ett bolag jag gillar allt bättre är GE. För mig är det en klassisk vitalisering av ett alldeles för spretigt investmentbolag. Industridelen, den blivande kärnan, går utmärkt. Det är starkt att växa organiskt med stigande marginaler i valutamotvind och en stor verksamhet inom olja. Försäljningen av GE Capital går bra medan några andra delar av omställningen segar. Med ett rimligt p/e på runt 16 för den kvarvarande delen kan der finnas uppsida på flera sätt.

En stjärna i portföljen är Markel sedan ett tag tillbaka. Kombinationen av lönsamt försäkringsbolag och investeringar i mindre amerikanska bolag har legar helt rätt den här våren. Vi får se om det står sig när bolaget i början av augusti rapporterar. Det är hur som helst det starkaste kortet i vår portfölj just nu.

Vitrolife levererade svar på alla frågor som det första kvartalet väckte. Det var ett hack i marknaden första kvartalet snarare än tappade marknadsandelar och bolaget marginaler är fortsatt fantastiska. Nu är förstås mycket inprisat i det här fina bolaget men det är ändå en aktie med uppsida.

Starka kort med osäkerheter

Bmw är ett verkligt kvalitetsbolag och ett av världens starkaste varimärken. Sådana handlas sällan till p/e 10. Det ett år när bilförsäljningen går toppen i Usa och det ser allt bättre ut i Europa. Förklaringen är två inte obetydliga problem på horisonten. 

Det ena, och allvarliga, är att Kinas bilmarknad börjar se ut som oljemarknaden för något år sedan. Alla har investerat i produktion och så plötsligt viker efterfrågan i ett fall som verkar vara långsiktigt. Det andra är att hela bilindustrin antas börja backa från och med nästa år. Det är med andra ord ett känsligt läge och vi ligger rätt tungt i bolaget. Jag väntar med spänning på rapporten. Möjligen skulle vi kunna minska något av portföljskäl till rätt pris.

Cellavision har lovat ordentligt andra halvåret. Resultaten har snarare varit lite tunna de första två kvartalen. Försäljningen svajar lite och det är en del engångskostnader men inget som sticker ut. Bolaget är rejält uppbackat av marknaden med många tunga rekommendationer och köpare. Så det är många som litar på att ledningen levererar. Jag tillhör tills vidare den kretsen.

Disney har haft medvind så der swischar om det ett tag. Konsumtionen i Usa lyfte nöjesparkerna och alla blev förvånade när tv-delen gick bra i våras. Fast det är förstås de starka filmerna med Star Wars i täten som drar. Nu har aktien gått utmärkt länge. Det gör den känsligare för dåliga nyheter om filmerna eller lanseringen av nöjesparken i Shanghai. 

Tillväxt mot marginaler har länge varit armbrytningen i HM. Den kampen rullar på. För HM fortsätter växa fantastiskt bra och har bevisat affärsmodellen även på nätet. Å andra sidan börjar det bli svårt att blunda för att det finns en priskonkurrens från nätet och ultrabilliga alternativ. Det som oroar lite nu är att ledningen, som brukar vara pålitlig, guidat om att andra halvåret blir tufft om inte kronan stärks.

Defensiva innehav

Våra etf med blankade amerikanska statspapper (Barclays) stiger i värde med stigande räntor. Det är ett defensivt innehav. Syftet är främst att kunna ligga tungt i aktier även om Fed börjar röra sig. Jag tror räntorna stiger men det är alltså inte huvudskälet till det innehavet. Hur som helst inget jag överväger att sälja de närmaste månaderna.

Oljan är ett kapitel för sig. Vi köpte Lundin Petroleum av defensiva skäl när det började bli mycket verkstad i portföljen. Nu behövs kanske inget skydd för råvarupriser för det lär ligga still ett tag. Snarare kan det finnas ett värdecase i olika delar av oljeindustrin. Just LUPE tillhör en grupp bolag med verksamhet i Nordsjön där det sedan länge går att köpa tillgångar billigt. Det finns skäl till det men även en uppsida.

Möjliga säljkandidater

I fallet Basf tyckte jag egentligen att det var en högst rimlig rapport i den nuvarande konjunkturen. Men visst det imponerar inte att, som många europeiska industrier, luta sig mot valutavinster och tappa organisk försäljning. Beslutet kommer mycket att hänga på vad jag tror om Europa det kommande kvartalet.

Bufab hade en sådan där halvdan rapport som varit så typisk det här kvartalet. Handelsbolag har valutamotvind när dollarn är stark, vilket ledde till sämre resultat än förra året. Däremot ökade försäljningen. Aktien sov sig igenom rapporten och visar inga tecken på att ta fart. Jag känner mig ändå lugn med aktien och mer så när jag noterade att Didner&Gerge ökade. Sett till hela portföljen skulle det ändå kunna vara en aktie där jag får tänka om.

Ratos har en del emot sig -  dels några år med sämre avkastning som sänkt förtroendet för ledningen, dels några knepiga innehav som Aibel inom olja. Samtidigt var det just de här förutsättningarna tillsammans med bolagets i mitt tycke underskattade ledning och exponering mot Norden som gjorde att vi köpte. Nyhetsflödet den här rapportperioden har dock sått tvivel. Jag håller tummarna inför rapporten och får bestämma mig därefter.

Trelleborg halkade vi in i på ett bananskal. Jag tyckte bolaget borde kunna leverera i den senaste rapporten, vilket också i rimlig utsträckning skedde. Det fick aktien att öppna uppåt när  rapporten kom men sedan har det här kvartalets rapportkoma lagt sig även över den här aktien. Nu är jag lite osäker på vad vi gör här näst.

Stagnation eller normalisering på börsen?

Börsen vet inte vart den ska just nu. Det tror jag beror på att marknaden har några olkka motsägelsefulla tankar om nuläget.

Orkar världsekonomin lyfta?

Varje konjunktur har sina spänningsfält. En klassisk konflikt är den mellan värde och tillväxt. Före millenieskiftet framstod det som om teknikdriven tillväxt var hemligheten. I den superkonjunktur som följde var det istället nya marknader mot den gamla världen. Vilken är frågan vi lever med just nu?

Permanent stagnation (secular stagnation på engelska) eller normalisering verkar vara vägskälet som sållar vinnare och förlorare på börsen den här gången. Det här har jag skrivit tidigare om i "Billiga pengar styr börskurserna" (länk Nordnetbloggen). Det förblir temat att fundera på framöver. Jag gör det lite extra för närvarande, som jag häromdagen beskrev i "Rapportreflektion: otäck börsmättnad" (länk).

En välskriven artikel i Finacial Times sammanfattade förutsättningarna.  "Bondholders will be left exposed if global recovery picks up" (länk FT). Börsen står i ett läge där investerarna är delade i två läger, som båda hotas av samma problem.

Danska affärstisningen Börsen skrev också om ämnet i helgens nummer. Där med vinkeln hur värdeaktier står sig mot tillväxtaktier (ursäkta bildkvaliteten nedan, fotot är taget på ett skakigt tåg). Poängen är den effekt högre riskfri ränta har i nuvärdeskalkylerna. Tillväxtaktier, med intjäning längre fram i tiden, gynnas av lägre och missgynnas av högre räntor. Tidningen gör också den intressanta iakttagelsen att här ligger en förklaring rlll indexfondernas underprestation mot börsapan. Fonderna har gradvis men i efterhand viktat om mot tillväxtaktier. Nu kan samma resa åt andra hållet bli aktuell när det istället blir värdeaktierna som viktas upp.

Dansska affärstidningen Börsen i samma ämne

Pessimisternas efterfest

Den ena gruppen tror på en fortsatt zombieekonomi, av japanskt snitt, med utdraget låg tillväxt och låga räntor. Den gruppen lägger en del av kapitalet i stabila tillgångar som obligationer och obligationsliknande aktier. Sedan jagar de tillväxt i bolag som kan växa oavsett konjunkturen. Det har synts på multiplarna för exempelvis teknik- och biotechaktier.

Optimisterna väntar och väntar

Den andra gruppen tror att krisen i grunden nu är över. Ekonomin ska normaliseras. Det innebär bland annat stigande räntor, ökad inflation och inte minst ökade investeringar och konsumtion. Kapital söker sig då till mer stabil avkastning. Det innebär att bolag som både kan visa vinst och tillväxt gynnas. Det blir ett ökat fokus på resultat här och nu. Det brukar beskrivas som kvartalsekonomi och är typiskt för resan upp i en högkonjunktur. Flytten av kapital från den första till den andra gruppens aktier är det som kallas för sektorrotation. Det var det stora temat förra året i Usa och många har trott att det var Europas tur i år.

Skräcken - amortera skulderna 

Båda grupperna har ett gemensamt hot - att ekonomins höga belåning ska börja sänkas. En kreditkontraktion skulle slå mot den första gruppen i form av lägre efterfrågan på tillgångar att placera sitt kapital i. Den andra gruppen skulle drabbas av lägre investeringar och konsumtion än väntat.

Varje antydan om att det här är på gång har dock kraftfullt mötts av centalbankerna antingen genom uppskjutna räntehöjningar  (Usa) eller mer expansion (resten av världen).

Börsåret så här långt

Min bild av det här börsåret är att det rört sig mellan de ovan beskrivna kraftfälten.

I början av året ledde konjunkturoro till nya pengar från centralbankerna främst i Europa. Den gången plockades det upp av optimisterna och det blev rally i aktierna grupp två väljer. Det visade sig dock att pengarna inte nådde ut i ekonomin som väntat. Efter första kvartalet var det tydligt att bolagsvinsterna snarare drevs av lägre kostnader än ökad efterfrågan.

Samtidigt spred sig en oro bland pessimisterna att räntorna ändå var för låga. Det framstod till en början som obegripligt varför långräntorna steg. Förklaringen verkar dock ha varit just att kapital drogs bort från marknaden.

En del obligationsägare fick kalla fötter och ökade sin kassa istället. Senare visade det sig att både Robur och Nordea började dra ned sin exponering i maj. Flykt från risk brukar det kallas men här var det mesta riskfyllt. Sedan eskalerade Greklands- och Kinakriserna. Kapital flydde snabbt från marknaden. Därefter var det ett lättnadsrally.

Nuläget

Den här gången var rapporterna någorlunda i linje med förväntningarna men det verkar inte ha hjälpt. Än en gång verkar nämligen kapital vara på väg ut från aktier. Denna gång för att företag vill finansiera nya lån innan räntorna börjar stiga.

Samtidigt ser mycket i den reala ekonomin faktiskt allt bättre ut och många bolag har rätt innehåll i rapporterna om än inte i den omfattning som marknaden kräver. Där var Apple ett utmärkt exempel.

Så var är vi nu? Det verkae finnas fakta som stöder optimisterna men problem med kapitalflöden. I mina ögon blinkar lampan korrektion ganska starkt just nu. Det är något den långsiktige inte behöver bekymra sig för.

Jag förvaltar däremot vår portfölj ganska aktivt. Därför funderar jag på att tänka om och sälja av något i portföljen för att få handelsutrymme.

Basfs rapport visar börsens problem

Den tyska kemikoncernen Basf föll på en rapport som nästan var en checklista av börsens vägval just nu.

Kemikalier finns i nästan alla produkter och krävs därtill i tillverkningsprocesser för exempelvis oljeindustrin. Att, som vi gjorde för någon månad sedan, köpa en av världens största kemikoncerner, Basf, är därmed att tro på en starkare världskonjunktur. 

Synd då att deras senaste rapport snarast pekade i fel riktning.  "BASF-Aktie sinkt: Konzern bleibt trotz schwachem Quartal bei Jahresprognosen" (länk Finanzen.net) samt rapporten på engelska här (länk SeekingAlpha).

Rörelseresultatet steg 2 procent och vinsten låg stilla. Därtill guidade bolaget att de når planerad försäljning och vinst för året. Så långt allt bra således. 

Bryter man ned siffrorna imponerar de däremot inte. Efterfrågan till hygienprodukter föll 30 procent. Olja och gas har det också tufft. Däremot gick det bra för de specialprodukter som bl.a. bilindustrin efterfrågar. Vidare gick Kina segt medan Usa inte växte i den takt bolag och analytiker hoppats. 

I slutändan var det besparingar och valutaeffekter som räddade resultatet. Det imponerande inte på marknaden som tig ned aktien knappt 5 procent under dagen. 

Det gör Basf till ett utmärkt exempel på börsens dilemna just nu. Resultaten är ok men det är inte konjunkturen som driver på. Det får värderingarna att se ansträngda ut. Knepigt läge!

Rapportreflektion: otäck börsmättnad

Rapporterna har varit starkare än börsens mottagande. Det oroar.

Helt ok rapporter

I breda penseldrag ser svenska rapporter ok ut (länk Direkt). Vinsterna stiger och även om mycket är valutaeffekter finns även en del positiva konjuktursignaler som nu senast ABB.

Vissa som de svenska bankerna levererar de rekordvinster som marknaden kräver men möter ändå ett ljummet intresse (länk Svd). Andra, som Apple, når inte skyhöga förväntningar och sttaffas (länk Nordnetbloggen). Ett liknande öde drabbades Daimler av (länk FT). Mercedes har aldrig gått bättre men aktien går ned på rapporten.

Tekniksektorn i övrigt är förresten, exklusive Google, en besvikelse. I Googles fall var det dessutom snarare annonsmarknaden som drog, så det är kanske mer ett tecken på konsumtionen. Intressant tycker jag för det kan vara ett tecken på att utvecklingstakten av ny teknik mattats något eller åtminstone inte lockar konsumenter och investerare i den takt marknaden hoppas. Just den detaljen har en air av 1999 över sig. 

Svalt nästan kallsinnigt mottagande 

Sammantaget har de amerikanska bolag som rapporterat minskat sina vinster med 4,5 procent jämfört med föregående år (länk Factset). Intressant nog har p/e-talen bakåt så här långt legat stilla under rapportperioden. Med resultat som låg nära den väntade försämringen hade höjda p/e-tal bakåt varit det logiska.

Det finns förstås många undantag som gått bättre än väntat. Hit hör flera amerikanska banker. De har dock inte imponerat marknaden. Ett annat exempel var att inte ens GE:s starka rapport hjälpte bolaget. Aktien har ändå backat. Däremot klarade sig McDonalds ok med en väntad minskning av försäljning och vinst med mer än 10 procent. Det säger en del om de låga förväntningarna på det bolaget.

En annan nyhet i veckan var att brittiska utdelningar nu är på samma nivå som före finanskrisen, så där följer bolagen också manus.

Världsindex (dj world) är samtidigt ned 2,5 procent på en månad medan exempelvis Stockholm är upp 0,8 procent mest av valutaeffekter. Det är med andra ord ett minst sagt ljummet mottagande av rapporter som i stort möter eller överträffar förväntningarna.

Kapitalflöden kan vara förklaringen

Det finns inget i den reala ekonomin som förklarar ointresset från marknaden. Tvärtom, det tickar på bra i Usa, Kina och Europa. Det är en amerikansk räntehöjning på gång men långräntan har sjunkit ett tag. 

Möjligen är det ändå här svaret ska sökas. Med en räntehöjning på kartan pressas bolagen att passa på att låna det de kan (länk wsj). De kan vara de sista minuterna av deras happy hour. FT spekulerar i en artikel jag inte hittade tillbaka till att det kommer bli rusning i augusti, eftersom alla vill hinna låna före Fed:s möte i september.

Det här skulle kunna leda till ganska stora utflöden av kapital från alternativ som aktier. Inte minst som det finns många försäkringsbolag o.d. som har fel vikt sima portföljer. Kanske är det här vi ser den ljumma inställningen. Aktier har helt enkelt för få köpare just nu. Det doldes i början av juli när många skulle tillbaka in efter att Kina och Grekland lugnat sig. Då steg börsen men tyvärr kanske bara tillfälligt. 

Det är åtminstone något som oroar mig, som valt att vi ska ligga fullinvesterade och viktade mot att konjunkturen ska märkas på börsen. Den här rapportsäsongen har inte stöttat det upplägget så här långt. Kanske läge att tänka om?

Mercedes visar vägen

Daimler rapporterade en rekordvinst idag. Nycklarna till framgång är de samma som för Apple. Även om det inte gick i lås för den senare.

Rubriken måste glädja gänget i Stuttgart nästan lika mycket som resultatet. "Sporty new models help Daimler make record profits" (länk FT) . Rena drömmen för märket som förra decenniet kämpade med kvalitetsbrister och en aning gubbstämpel (varför det nu ska behöva vara något fel med det).

Daimler består, förenklat, dels av lastbilar, dels av Mercedes. Nu är det bilarna som driver resultatet. Försäljningen steg 20 procent och marginaler på över 10 procent är riktigt bra.

Det är tre faktorer som drar. Konjunkturen är stark medvind i bilindustrin, så sent som idag kom siffror om bättre försäljning i Storbritannien. Den andra är att pricka modellprogrammet - här har c-klassen äntligen blivit den succé bolaget behöver. För det tredje måste alla bolag just nu klara Kinatestet. Det gör Mercedes som ökar försäljningen om än från betydligt lägre nivåer än sina tyska konkurrenter.

Lastbilsdelen var inte lika spännande läsning. Möjlig motvind i Nordamerika framöver var väl den största nyheten.

Trots det som överlag togs emot som ett monsterresultat låg aktien stilla idag
 Det säger något om hur styrd av förväntningar marknaden är just nu.

För vårt innehav i BMW var rapporten positiv. Medvinden lär märkas även där. Men det var också en påminnelse om vad det är som driver resultat i bilindustrin och att solen kanske inte alltid kommer skina enkom över Bayern.

3 sätt att bospara

Jag fick en fråga om tips på bra sparande till eget boende. Här kommer tre olika sätt att tänka.

Knepigt för unga att planera boende

Det är en knepig situation att vara ung och i början av bostadskarriären. Ekonomin är helt fel riggad för stora investeringar.  Bo måste man ju dock någonstans.

Dessutom är det kanske så att man vet var man vill bo på sikt. Då blir väntan en extra ekonomisk risk. Det har många unga i storsäderna upplevt när deras sparande inte hängt med prisökningarna uppåt. Känslan av att bli frånåkt är frustrerande.

Boende engagerar förtstås och det går att skriva oändliga inlägg med ett oändligt antal infallsvinklar om allt från bostadspolitik till prissättning av fastigheter. I det här inlägget tänkte jag betrakta dilemmat ovan som ett strikt ekonomiskt investeringsbeslut för bolaget "Unga familjen AB".

Ekonomin i Unga familjen AB

När man är ung är till en början både resultat- och balansräkning mycket svaga men man har sin kanske en livsidé, exempelvis i form av en utbildning. Jag har i tidigare inlägg jämfört med när ett bolag är en start up.

Det saknas kapital och alla investeringar är ett stort hinder. Det är dessutom riskfyllt att skaffa sig fasta kostnader i en tillgång av rörligt värde när den egna ekonomin saknar ett stabilt kassaflöde. Precis som i ett företag är det prioriterat att snabbt utveckla sin produkt och få igång försäljningen.

Låga kostnader och kort tid till marknaden är det viktigaste för Unga familjen AB. Det innebär billigt studentliv och mer fokus på att klara tentor än att jobba extra.

Så småningom förbättras resultaträkningen, vart efter det börjar flöda in lön. Med en svag balansräkning är dock belåning fortfarande riskfyllt. Vid sidan av fortsatt ökad försäljning  (=löneökningar) är höga vinster för att stärka balansräkningen prioriterat.

Det är i den här fasen externa finansiärer börjar intressera sig för bolaget. Det går förstås att börja bospara redan till sina barn eller hjälpa barnen med exempelvis insatsen. Den typen av sparande var det jag gav min syn på i "Spara smartare till barn och barnbarn" (länk Nordnetbloggen).

Själv fick jag en knuff genom att mina föräldrar ägde en del av min första lägenhet och därmed befriade mig från insatsen. Något liknande är vår plan.

I mitt exempel har dock inte Unga familjen AB samma tur, utan de får stå för finansieringen själva. En vanlig situation i nya bolag. Unga familjen AB ser, rätt eller fel, ägt boende som en prioriterad investering. Något bolaget på sikt inte anser sig kunna vara utan.

Det första beslutet är därför att inte ge någon utdelning. Tillgångarna ska stanna i bolaget. Eller översatt till familjeekonomi - det är sparadkrona som gäller.

Frågan jag fick handlade egentligen om tips på sparande men jag tyckte ändå det kunde vara en poäng att börja i den här änden. För att kunna investera måste det egna kapitalet växa och externa finansiärer se ett stabilt kassaflöde. Är de kriterierna uppfyllda så kommer resten att lösa sig.

Spekulation är egentligen något onödigt för Unga familjen AB. Verksamheten går ju med vinst. Känslan av att bli frånåkt är därför sannolikt obefogad.

Det sagt är det intressanta beslut för ett företag hur hög risk det ska ta och vilka risker som ska hedgas (minimeras). Den som följer den här bloggen vet att det även är så jag tänker kring våra investeringar - hur hög och vilken risk vill jag ha betalt för att vi tar.

Tre alternativa sparanden

Oavsett upplägg är alltså det första rådet att Unga Familjen AB ska spara som sjutton till de kan göra nödvändiga investeringar. Både riskhantering och livsbehov gör antagligen att det inte bör dröja alltför länge innan bostadsköpet. Det sagt finns tre val.

Det första är att se sparandet som en separat del av ekonomin. Då är det bara att sätta av en del av kassaflödet och investera utifrån en tänkt volatilitet över en viss tidsperiod. Här är tidsrymden kort - max fem år? Den delen av risken är därför hög.

Risken i investeringarna bör därför vara relativt låg. Låst räntesparande och en del breda indexfonder skulle kunna vara ett alternativ  (eller förstås några väl spridda aktier).

Det andra alternativet är att försöka minska risken i skillnaden mellan den egna avkastningen och utvecklingen för den tillgång man tänker köpa. Om det gick att spara med samma hävstång i bopriser i Göteborg, så skulle förstås den som vill bo där och har ett starkt eget kassaflöde överväga det alternativet.

En näst bästa lösning är att köpa exempelvis JM om du vill bo i Stockholm. Konsten är i det här fallet att få hög korrelation med och samma volatilitet i din investering jämfört med det du vill köpa.

Det tredje alternativet är att spekulera i att marknaden är fel prissatt. Det är svårt att blanka bostäder men det räcker långt att investera i allt utom bostäder på den ort du vill bo. Många tycker bostäder är för dyrt, då kan det vara logiskt att satsa på andra tillgångar i hopp om att exemempelvis de oljeaktier du köper idag på sikt räcker till en finare lägenhet.

En poäng tycker jag är att se att alternativ två - köpa något som följer der du på sikt vill äga - är det som har lägst risk. I alternativ ett löper du risken att dina pengar inte räcker och i det sista att du spelulerar bort pengarns på något annat.

Mitt råd

Så ska jag ge något råd till den som bosparar är det att försöka placera pengarna på den marknad du vill vara. Det kan innebära att köpa aktier i ett fastighetsbolag, trots att den sektorn kanske är lite dyr nu.

Det är viktigt att förstå att den som följer det rådet både kan vinna eller förlora pengat på sitt sparande men att det som räknas är hur många kvadratmeter på den plats man bor som sparandet räcker till. Möjligen vore det bättre att mäta bosparande så. :)

Apple är villebråd i jakten på tillväxt

På Nordnetbloggen funderar jag på att "Marknaden tog en väl stor tugga av Apple" (länk). Här tittar jag på en trend som börjar skönjas i rapporterna. Jakten på avkastning pressar investerare mot en allt smalare marknad. Snart är det bara enstaka teknikbolag kvar som klarar kraven. 

Ett HM hit eller dit

När Google rapporterade häromdagen steg kursen 60 miljarder dollar men när Apple presenterade sitt andra kvartal tog eftermarknaden emot siffrorna med att sänka värdet på bolaget med ett belopp i samma härad. Det är plus respektive minus ungefär ett HM på någon minut. I båda fallen var försäljningen stark och vinsterna enorma. Så vad händer här?

”Pris är det du betalar, värde är det du får är” Warren Buffets kanske mest klassiska citat men varför avviker de två från varandra? Det finns flera skäl. Några viktiga har att göra med våra beteenden – både som individer och i grupp. Det skriver Elin Helander om på Nordnetbloggen (länk). De här förklaringarna, som vunnit mark det gångna decenniet, hör hemma i forskningsfältet Behavioral Economics (länk wikipedia).

Även en aktiemarknad styrs av utbud och efterfrågan

Det är dock även mer klassisk ekonomi i spel när marknaden svänger. Aktier är som vilken tillgång som på kort sikt styrs av utbud och efterfrågan. Det handlade en intressant artikel från Bloomberg om ”Deutsche Bank: The Simplest Economic Law Explains Stock Market Rallies Around the World” (länk)

Deutsche Banks chefekonom menar att nettoinflödet av kapital (efterfrågan) är den ena förklaringsvariabeln för börsens pris och tillgången på aktier mätt som nettot av återköp och nyemissioner är den andra (utbudet). Det är ungefär så jag brukar tänka, senast i inlägget ”Korrektion snarare än trendbrott på börsen” (länk).

Intressant nog ser Deutsche Bank ungefär samma förklaringsvariabler som jag noterat men drar lite andra slutsatser. Banken tror att högre räntor kommer att pressa ut kapital ur obligationer in på aktiemarknaden. Det kommer delvis vägas upp av minskade återköp av aktier vart efter räntekostnaden för skulder gör ökad hävstång mindre attraktivt. Netto tror banken ändå på ett inflöde på aktiemarknaden och därmed stigande aktiekurser.

För min del tycker jag ett rimligare samband är att när obligationsmarknaden normaliseras med högre räntor, så kommer kapital lämna både bolagen och en högt belånad aktiemarknad. Precis som sjunkande räntor följts av en kreditexpansion blir det rimligen en kontraktion när det börjar tuffa på åt andra hållet. Dessutom tror jag det är många placerare, exempelvis försäkringsbolag, som ofrivilligt varit på aktiemarknaden när riskerna på obligationsmarknaden krupit uppåt.

Tillväxten i vinster är det som ska hålla igång börsen

Den motkraft som håller emot det utflödet är hög avkastning på aktier. Det kräver med stigande priser en kombination av stigande vinster och försvarade värderingsmultiplar. Det är här teknikgiganterna kommer in ekvationen. Den övriga amerikanska rapportsäsongen har snarast sett stillastående försäljning och marginaler. Den organiska tillväxten har ätits upp av valutaeffekter.

I Europa är det tvärtom. Bolagen går bra tack vare valutan men lyfter inte ännu som förhoppningarna kräver. I Kina är marknaden helt ur spel och i flera andra länder är effekten av FED:s eventuella höjningar det enda som diskuteras. Lägg därtill att hela råvarumarknaden står pris- och efterfrågemässigt stilla på låga nivåer samt att konsumtionen bara tagit fart och det finns till slut bara ett alternativ.

Teknik har blivit det enda alternativet

Amerikanska teknikbolag är snart det enda som går att köpa för den som söker hög tillväxt - ”Growth-Starved Investors Bid Up Tech Shares” (länk Wsj). Det är en situation som pressar värderingarna uppåt mot nivåer som är allt svårare att försvara.

Google kunde med hög försäljning och lönsamhet fylla sin kostymen och belönades rikligt (länk FT). Det är bolaget ganska ensamma om så här långt. Netflix hade en inströmning av kunder som gladde marknaden men kunde inte matcha med ett motsvarande starkt resultat (länk WSJ). Det köpte marknaden i det fallet – värderingen är ändå redan så hög. Andra bolag som IBM (länk SeekingAlpha) och Intel (länk wsj) hade fortsatt svårt att hålla tempot i sin försäljning och straffades av marknaden.

En intressant del av Intels rapport var att bolaget måste skjuta upp lanseringen av sina nya chip. Det visar dels ett lägre tempo i Moores lag (länk wikipedia), dels att utbudet av ny teknik nu kanske inte riktigt kan matcha marknadens förväntningar och krav på tillväxt längre. Marknaden förlät dock Intel, eftersom bolaget guidade att vinsterna resten av året skulle stiga.

Hårdast blev istället domen över Apple, som trots ett urstarkt resultat ändå prisades ned av marknaden. Det handlade säkert mycket om de uppskruvade förväntningarna efter det helt makalösa första kvartalet. Det är ändå anmärkningsvärt att ett bolag som ökar försäljningen med 33 procent och överträffar marknadens vinstförväntningar får se sin kurs backa. Ännu viktigare för mig var att Apple inte alls verkar påverkade av svagheten i den kinesiska ekonomin.

Kina har varit den alternativa tillväxtmotorn

Utöver Kalifornien har världens hopp om hög tillväxt länge tillskrivits Asien och närmare bestämt Kina. Den här artikeln ”Ten and tired” (länk Reuters) får en därför att fundera ordentligt. Både utvecklade ekonomier och tillväxtländer har sett sin export till Kina falla. Det fick både Audi (länk wsj) och BMW (länk FT) erfara när problem hos kinesiska samarbetspartners nyligen pressade aktiekurserna. Det är mot den bakgrunden Apples framgångar i Kina ska ställas.

Ett annat orosmoment i Kina är att skulderna länge vuxit snabbare än BNP i Kina (länk wsj). Tillbaka till Deutsche Banks iakttagelse ovan. När skulderna ska sänkas lär det minska nettoinflödet av kapital på världens börser. Det enda som håller emot är hög tillväxt, i det här fallet för hela Kina. Med andra ord ungefär samma resonemang som för amerikanska teknikaktier.

Ekorrhjulet snurrar alltså allt snabbare. Hur snabbt det kan snurra fick kinesiska investerare erfara när börserna där började falla i våras. Tills vidare verkar dock Kinas, i och för sig ifrågasatta, BNP-siffror (länk Economist) och den ljusa bild amerikanska ekonomer målar av USA:s ekonomi (länk) hålla tempot uppe i världsekonomin ett tag till.

Det är åtminstone så vi placerat våra pengar men jag kanske är en obotlig optimist.

Apple lyckas i Kina men når ändå inte marknadens krav

Marknaden ställer hårda krav på Apple. Kanske väl hårda.
Riktigt bra försäljning, upp 33 procent eller närmare $50 mdr och en vinst per aktie på $1,85, som slog marknadens förväntningar. Samt spontant viktigast tycker jag bolaget går toppen i Kina. Det är det verkligen inte alla som klarar just nu. "Apple disappoints despite China surge" (länk FT)

Fortsatt bra försäljning av Iphone6 men det var här den svaga länken låg. För marknaden, som underskattade försäljningen senast, hade överskattat den nu. Det är ändå tufft när eftermarknaden tar emot en sådan här rapport med -7%. Det säger en del om var ribban ligger inom teknik just nu. 

Men samtidigt - blev Apple just värt ett HM mindre, var inte det lite mycket? Eller?

Möblerar om i portföljen

En del konturer från rapportsäsongen börjar ta form. Därmed börjar också arbetet med att justera portföljen inför tredje kvartalet.

Lämnar Deere

"Deere, Potash Face a Glutted Market" (länk wsj) är en typisk artikel om jordbruksmarknaden. Tio år med låga priser är OECD:s gissning. Lägg därtill att den amerikanska traktorparken aldrig varit så ung och Deere har en del motvind att slås emot. Det vägs för all del upp av att Deere leasat ut en hel del av sina traktorer. Det i sin tur gör dock bolaget mer räntekänsligt än tidigare. Bolaget har guidat om resultat för året som höjer p/e-talet upp emot 16-17. Än så länge har återköp och mindre dålig försäljning än väntat rättat aktien. Självklart är jag som alla andra star struck av att Berkshire finns i ägarleden men det räcker inte.  

Ska jag sammanfatta blir det svårigheten för mig att överblicka vart Deere tar vägen som gör att jag stiger av. Fint bolag dock, så det kanske inte blir farväl utan snarare på återseende.

Ökar i GE

Jag har dock ingen ändrad syn på hur jag vill ha portföljen viktad. Amerikansk industri har sin plats även framöver. GE har imponerat på mig två kvartal i rad med stark försäljning och fina marginaler i sin industridel. Både bolagets och ekonomins utveckling ser också bra ut. Det är lite svårräknat just nu, eftersom GE håller på att struktureras om, men det ser ut som om den kvarvarande delen handlas till p/e 15 för 2015. Det skrämmer inte i ett växande bolag. Dessutom ser försäljningen av GE Capital ut att rulla på bra. De övriga strutkuraffärerna, bl.a. att sälja vitvarorna till Electrolux och att köpa Alstrom ligger fortfarande på myndigheternas bord men det tror jag är inprisade risker.

Några andra kort i leken just nu

Vi minskade lite i Cellavision inför rapporten. Möjligen tar vi tillbaka en övervikt där till rätt pris. Bufab och Ratos är medelfristiga spekulationer om ett svenskt lyft. Där kan jag mycket väl ändra eller nöja mig efter rapporterna. Rapportspekulationen i Note gick ju bra de pengarna fick arbeta vidare i Trelleborg.  När jag tagit ställning till rapporten får vi se vad den investeringen ska ta vägen. Möjligen får de pengarna rulla vidare i någon ytterligare rapportspekulation.

Med kassan och månadssparandet kommer vi ha utrymme för ett nytt innehav. Just nu har jag inga entydiga tankar om vad det kan tänkas bli. 

Korrektion snarare än trendbrott på börsen

Hausse på börsen, känns det som. Tittar man lite djupare är det nog bara en korrektion tillbaka till trenden från tidigare i år.

År av kris har lett till oreda i relativvärderingar

På lång sikt värderas börsen utifrån kassaflöden och priset på risk. Kortsiktigt styrs börsen som vilken annan marknad som helst av utbud och efterfrågan. Kranen i det flödet är kapital. När pengar ska in på börsen stiger kurserna och vice versa när investerarna vill ut från marknaden. Just nu pågår åtminstone tre sådana kapitalrörelser samtidigt. Det får stor effekt på börsen och gör prissättning utifrån fundamentala värderingar av respektive bolag svårare. Eller med andra ord - det här är en utmärkt period för den som ser igenom justeringarna på kort sikt att möblera om sin portfölj till bra priser.

I diagrammet nedan framgår sambandet mellan Stockholmsbörsen, dollarn och den långa amerikanska räntan. Den sista är ritad inverterad på högerskalan för att tydliggöra hur sambanden sett ut under våren.

Källor: FT, Riksbanken samt FED St Louis

Skilj korrektioner från trendbrott

Det är lätt att tro att makro handlar om Greklands lån, Kinas börskrasch eller någon annan händelse. Det är egentligen inte riktigt rätt. Händelserna testar ekonomins trender men det är först om de faktiskt slår igenom i den reala ekonomin som trenderna bryts. Marknaden är nervöst lagd och tar redan risken för ett trendbrott som en intäkt för att dra tillbaka kapital. När Greklandskrisen var i full sving gick det att läsa att både Nordea och Robur hade minskat sin aktieexponering så mycket de kunde. Flykt till säkerhet kallas det. I diagrammet ovan syns det tydligt runt 1 juli när amerikansk räntan faller (uppåt i bilden) och dollarn stärks samtidigt som börsen faller.

Det här var dock en reaktion på två händelser (Grekland och Kina), som båda landade bra utifrån marknadens perspektiv. Därmed ska mycket pengar in på börsen igen. Det kunde man för övrigt häromdagen läsa i "Ein Aufstieg mit Hindernissen" (länk Handelsblatt). Där tidningen talat med tyska analytiker som drar slutsatsen att DAX ska fortsätta uppåt ett tag till.

Det lättnadsrally vi sett på börsen under juli är därför kanske inte så informationsrikt som investerarna hoppas. Det skulle lika gärna kunna vara så att vi ska tillbaka till de samband som syns i april och maj.

Tre trender styr ekonomin just nu

Vad är det då för trender som egentligen styr börsen just nu? Jag tror det är tre krafter som samverkar.

Den första är att räntorna obönhörligen nu är på väg uppåt. Det går att diskutera tajming och takt men i en världsekonomi som frisknar till vore det tjänstefel av centralbankerna med start i USA att inte försöka normalisera även ekonomins finansiering. För vilka resurser skulle i så fall finnas vid en ny kris?

Den här omställningen kan få större effekt på finansmarknaderna än den får i den övriga ekonomin. De senaste åren har även kapital som normalt sett investeras i räntor, i brist på avkastning, sökt sig till börsen. För eller senare kommer det att få effekter när den obalansen ska regleras. Det har jag skrivit om bl.a. i "Billiga pengar styr börskurserna" (länk Nordnetbloggen) och  "CRASH, boom eller bang på börsen" (länk Nordnetbloggen).

Sambanden blev tydliga när långräntorna både i USA och Europa, till synes utan förklaring, började stiga i slutet på april. Det satte direkt press på börsen, vilket framgår av diagrammet ovan. Nu har diskussionerna om räntan kommit i skymundan först av turbulensen i Grekland och Kina och därefter av rapportsäsongen. Den bästa gissningen, som även är den ekonomerna har i WSJ:s enkät länkad nedan, är att långräntorna tickar på uppåt (dvs nedåt i bilden). Det kommer ofrånkomligen att pressa ut pengar från börsen.

Den andra trenden är att världens valutor inte hunnit reagera fullt ut på förändringarna i ekonomin. USA går envist bättre än övriga världen. När tempot i dollarförstärkningen mattats är frågan om den inte kommer att fortsätta även framöver. Det är dock fortfarande konstigt att den starka svenska ekonomin lyckas hålla nere sin växelkurs mot resten av världen. Flyga under radarn, får det väl beskrivas som. Det är hur som helst fascinerande hur nära börsen följer dollarn. Det lär den fortsätta göra och dollarn lär i sin tur inte ligga stilla. Här är det mycket som beror på styrkan i den europeiska återhämtningen men det bästa gissningen är nog fortfarande en starkare dollar. Det är således en hävstång uppåt för börsen.

Den tredje trenden är en spekulation om kraften i den reala ekonomins återhämtning. Stigande konsumtion, kanske framför allt i USA, som förhoppningsvis spiller över i högre industriproduktion kombineras med fortsatt låga priser på kapital, råvaror och arbetskraft. Det bör börja synas i företagens vinster. En del har dock diskonterats i stigande värderingsmultiplar. Sammantaget är det ändå en trend som driver marknaden uppåt även om det finns en risk för en korrektion vid någon tidpunkt.

Rapporterna ser helt ok ut med vinster som utvecklas bra även om det fortsatt ser lite blandat ut (länk Nyhetsbyrån Direkt). Min egen reflektion är att givet medvinden i valutan så imponerar inte riktigt lyften i försäljning och marginaler för verkstadsbolagen, även om det ser bättre ut nu än i förra kvartalet. I flera andra bolag, som bank och bygg, börjar det märkas att värderingarna är höga.

Den här trenden har inte riktigt satt sig ännu. Den var på gång i början av året men fick en rejäl törn av oron under våren. Frågan är dock om det inte kommer att finnas en fortsatt uppsida både i vinster och värderingsmultiplar. Vi har nog inte upplevt den riktiga optimismen ännu.

Slutsatsen blir en härlig höst för stock pickers

Det är det här jag tror är höstens tema på börsen. Klassisk stock picking, gärna med utgångspunkt i värdeinvestering. De två andra trenderna är tydliga. Det minskar bruset men ger investeringstillfällen för bolagskunniga personer. Det finns inte heller någon tydlig risk för en genomklappning i den reala ekonomin, vilket jag skrev om i "Få risker i USA ger börsen fortsatt uppsida" (länk).

Med nästan förutsägbart hög volatilitet samt kapital som ska styras om för att hamna rätt verkar det troligt att det blir fler fina tillfällen att investera under hösten.

En fråga är förstås om tåget åker nu. Jag tror inte det. De pengar som flödat in på börsen nu var det kapital som, bolag som Robur, höll ute från marknaden ett tag. Effekten syns för övrigt rätt tydligt i vår egen portföljs veckorapport. Allt går bra utom de defensiva innehaven i blankade långräntorna och olja som båda faller.

Det är inte en utveckling som i längden hänger i ihop med den optimism som nu råder på marknaden. Om de krafter som driver börsen uppåt tänkt rätt kommer räntorna bli dyrare och olja i vart fall inte billigare. Det är det som är vägen in i en högkonjunktur.

Därför tror jag i grunden bara på två alternativ. Det första är att trenderna som beskrivs ovan fortsätter och ekonomin fortsätter uppåt men börsen även påverkas av tryck från räntorna och den sektorrotation som följer av att ekonomin normaliseras. Det andra är att det kommer en svart svan flygande. Den sistnämnda kan inte skådas ens på håll just nu, så då är det från vårt perspektiv bara att ligga placerad enligt alternativ ett.

Jag kan också avundas andra investerare som mer har sitt hjärta i bolagskunskapen eller trading. Ni lär ha en rolig höst framför er.

Tittar till Investor

Det fanns, som vanligt, inte så mycket överraskningar i Investors rapport. Lika bra det för portföljens bottenplatta. Blickar jag framåt är det tre frågor jag har inför hösten.

Svenska GE är nästan som Sverigefond

Investor rapporterade förra veckan. Jag noterade det förstås men sparade kommentaren till nu. Ingen brådska i detta ultrastabila bolag. Andra kvartalet sjönk substansvärdet med 3,2 procent medan totalavkastningen på aktien blev minus 7,6 procent. SIXRX backade, som jämförelse, 5 procent. Med andra ord en viss nedvärdering till följd av börsoron under kvartalet. Den har ju lättat och mycket riktigt har Investor ryckt upp sig i juli. 

Tittar man de senaste tio åren är samma siffror att substansvärdet vuxit 11,9 procent per år men totalavkastningen på aktien varit 15 procent. Det ska då jämföras med att SIXRX samma period stigit 11,1 procent. Ungefär samma avkastning börssnittet men en viss uppvärdering av de egna innehaven jämfört med börsen således. 

Investor påminner mycket om GE, som vi också har i portföljen, det är finans, verkstad och övrigt. Frågan är om inte den renodling mot industri som GE går igenom vore något även för den svenska motsvarigheten. Aktiemarknaden skulle med säkerhet älska det draget och jag är inte säker på att Wallenbergarna är så kära i sina innehav som den allmänna bilden är. 

Kommer värderingsmultiplarna i innehaven att hålla?

Drygt tre fjärdedelar av Investors innehav är noterade. Viktigast är SEB som utgör 16 procent av hela bolaget. Marknaden dömde den ganska fina rapporten från bolaget hårt och det ska nog tolkas som en något ansträngd värdering. Det kan även gälla för AstraZeneca samt för faktiskt för hela Investor. 

Min första fråga inför hösten är hur Investor och de två nämnda innehaven klarar värderingarna när det kanske blir ett tryck nedåt på multiplarna. Jag är inte på nivån orolig men fundersam kan väl vara en bra beskrivning. Inte minst som Investor numera värderas till ett p/b över 0,9. Ingen substansrabatt att tala om således.

Investor är en chansning på industrikonjunkturen

I övrigt är dock mest medvind. Det märks att Investor har många bolag som är direkt kopplade till industriproduktionen. Mottagandet av Atlas Copcos rapport är ett exempel på det. Bra resultat men framför allt glädjeskutt på kursen när orderingången framöver togs emot av marknaden. Det här gör Investor till en bra aktie för att surfa med en stärkt industriproduktion, särskilt i Europa, under hösten. Det här är ett av de populäraste temana i aktievärlden just nu. 

Det som dock oroade lite i den här rapporten var att även om det fanns organisk tillväxt och bättre marginaler, så lär kraven på vinstökningar ticka på uppåt under hösten. Det är helt enkelt inte samma hausse i bolagens resultaträkningar som det är på börsen just nu.

Min andra fråga är om en starkare industrikonjunktur kommer vara tillräcklig för att fylla upp och överträffa förväntningarna på Investors bolag. Med viss tvekan tror jag det. Men säker är jag inte.

En städning bland innehaven vore bra

En fjärdedel av bolagen är inte noterade. Favoriterna i den delen av verksamheten är Mölnlycke och Permomobil. Två intressanta bolag som går bra, växer och förtjänar höga värderingar. Andra innehav som Aleris går också bra. Om nu någon trodde att privat vård skulle backa av politiska skäl, så syns det i vart fall inte här. Utanför hälsosektorn är det dock fortfarande en ganska spretig skara. Vad ska t.ex. Wallenbergarna med 3 till?

Det här för mig fram till min tredje fråga. Kommer Investor utnyttja börsklimatet för att städa bland innehaven? Jag hoppas det. Pengarna kan i så fall användas till att fortsätta investeringarna i innehaven inom kraftsektorn genom ABB och Wärtsilä. Det riktiga värdedrivaren vore dock att sälja SEB eller AstraZeneca men det vågar man väl inte hoppas på.

Vad tycker jag?

Investor ligger rätt i tiden och fick sig nog en väl stor törn i kvartal 2. Nu har aktien snabbt hämtat sig, så den ser inte direkt billig ut. Jag gillar viktningen mot industrikonjunkturen och har förtroende för ledningen. Däremot undrar jag lite över värderingen och drömmer om att bolaget vågade sig på samma renodling som just nu pågår i det på många sätt liknande GE. 

Vi har bolaget för att det är en bra bottenplatta i portföljen och har inga planer på att sälja. Skulle jag se mer neutralt på Investor, så tycker jag nog det ser intressantare ut att köpa några av innehaven direkt istället. Varför inte Atlas Copco?

10 bra aktier för barn

På Nordnetbloggen ger min syn på hur man kan "Spara smartare till barn och barnbarn" (länk). Här kompletterar jag med mina 10 favoritaktier för de yngres portfölj,

Mina tre punkter för att välja barnaktier

Jag tycker aktier är bra att köpa till barn som sparande. Det ger en helt annan närhet och möjligheten att bli delaktig i sparandet och faktiskt hela ekonomin på sikt. Vi har lagt upp det lite annorlunda själva och har allt i samma aktieportfölj. Hade jag köpt separat till barnen hade jag, förutom att helst köpa en portfölj med ungefär 15 aktier i, prioriterat att:

1. Bolag och aktierna ska ha sant långsiktig potential och en rimlig risk
2. Bolagen ha lite investmentbolagskvaliteter i sin bredd, eftersom du inte lär vilja byta särskilt ofta
3. Det ska vara en kul aktie att äga och helst en som ett barn under sin uppväxt kan relatera till

Barnportföljen

Ok. Med ambitionen att det ska vara en portfölj som uppfyller ovanstående kommer här 10 förslag. Här talar vi tjugo års placeringshorisont, så se det inte som några aktuella aktietips.

Plats 10: Berkshire Hathaway

Ok, firma Buffet och Munger kommer förstås inte leva tills ditt barn tar körkort men deras livsverk har kvaliteter som kommer att klara sig. Här får du dels riskspridningen en bra portfölj behöver, dels en uppsättning klassiska varumärken. Vem vill inte säga till kompisarna att de äger Coca Cola? På köpet får du kanske nittonhundratalets starkaste berättelse om den goda kapitalismen. Sämre förebild än Warren Buffet kan dina barn ha.

Plats 9: Investor

Svensk industrihistoria stavas Investor. Familjen Wallenbergs väg till toppen är nästan lika intressant som Buffets. På köpet får du den andra riskspridande aktien i portföljen. Visst, det är inte lika charmigt som Berkshire men även grävmaskiner är något barn gillar.

Plats 8: Apple

Diskussionen på skolgården - vadå äger du ingen Apple? Nej, jag äger Apple. Mer närvarande i vardagslivet är det svårt att vara. Det går att diskutera om bolaget är en evig vinnare men med styrkan i varumärket och ett momentum som nästan sträcker sig en uppväxt i omfattning känns det ändå som en trygg investering.

Plats 7: Telia

Kanske lite överraskande, både tråkigt och möjligen i en nedgående spiral just nu. Må så vara men telefoner och dataöverföring är lätt att förstå och närvarande i alla barns uppväxt. Den uppkopplade världen kommer säkert behöva infrastrukturen och din portfölj behöver lite stabil utdelning.

Plats 6: Kinnevik

Dags att fortsätta skolningen i affärskunskap. Sveriges påhittigaste kapitalister kan lyckas igen eller köra i diket - om företaget betraktas på den tid en hel uppväxt är. Till barnen förklarar du helt enkelt att de just köpt in sig i kläder på nätet och telefoner i Afrika. Bådadera väcker tanken.

Plats 5: BMW

Begripligt, häftigt och något som platsar i din portfölj. Ett av världens starkaste varumärken kommer säkert gå igenom en hel del när bilindustrin förändras men mycket talar för att det går bra för körglädjen från Bayern. Inte minst om annan bilkörning förvandlas till bilåkning med datorstöd. 

Plats 4: Cloetta

Nu närmar sig pallplatserna. Vem vill inte få biljetten till chokladfabriken? Helt säkert att bolaget levererar praliner en hel uppväxt till är det inte. Men godis i olika former lär vi äta och det här är ett fint svenskt bolag. Föräldern noterar att det bidrar med defensiva kassaflöden i en portfölj som annars kan bli väl konjunkturkänslig.

Plats 3: HM

Sveriges bästa bolag platsar även i barnportföljen. Barnen får en ny relation till klädbutiken där en del lär köpas och portföljen får både fin tillväxt och bra utdelning. 

Plats 2: Google

Coca Cola pekade i en känd marknadsundersökning ut sin målgrupp som "alla". Här är bolaget som breddar den beskrivningen till att även inkludera "allt". Sökmotorn kanske kan övertrumfas så småningom men troligen går den delen av bolaget samma lite avmattade men lönsamma framtid som Microsoft redan gått igenom. Resten innehåller dock så mycket annat att du här får in den chansaktie portföljen kanske ska ha. 

Plats 1: Disney

Innehåll är kung, det är en av få saker om framtiden som de flesta verkar vara överens om. Här får du bolaget som bygger sitt eget universum eller egentligen sina egna universa. Ett av världens starkaste varumärken kan säkert förlora lite av sin lyster någon period under en uppväxt men med allt från Spindelmannen till Darth Vader i bagaget lär Musse Pigg överleva ett tag till.

Vill du ha fem till för att få en komplett portfölj föreslår jag ICA, Lundbergs, Novo Nordisk, LVHM och slutligen om du kan förklara vad de säljer Vitrolife.

Tävlingen: risken med risk

Pust, vilken tur att det är vår riktiga portfölj som går bra medan tävlingsportföljen går uselt. Eller det är väl egentligen lite mer än bara tur. Snarare skillnaden mellan investeringar med och utan due dilligence.

När jag väljer aktier till vår portfölj känner jag mig ibland nästan sjukligt misstänksam. Consilium och Elos är två aktuella exempel där jag velat så länge att aktien hunnit rusa iväg utan mig. Det vrids och vänds och påfallande ofta känns det som att när jag väl bestämt mig har tåget lämnat perrongen och stationen bommat igen. Det här är avsiktligt men förstås jobbigt ibland. 

Min tanke är att det svåra inte är att hitta investeringar med en uppsidan utan att undvika en svårhanterlig nedsida. Den strikta kontrollen lättade jag på i vår tävling (länk). Här tittade jag bara främst uppsidan och mindre på nedsidan. Framför allt blundade jag för det som brukar kallas due dilligence - att i detalj granska böckerna i verksamheten man är intresserad av. 

Så här skrev jag när jag presenterade mitt val till årets tävling: "Det kanske ska tilläggas att de här aktierna även har en del frågetecken som gör att jag tills vidare nöjer mig med att ha med dem i tävlingen och inte köper dem till vår riktiga portfölj."

Tur det för det har inte gått något vidare. De här fem bolagen lockade på sitt sätt lockade lika mycket som aktier vi faktiskt köpt under året. Skillnaden var att de alla hade någon form av svårbedömd bolagsrisk. Om vi börjar med Railcare Group, så har jag hela tiden gillat specialiseringen på eftersatt järnvägsunderhåll och en del av de speciella maskiner detta kräver. Samtidigt har tankarna hela tiden funnits att bolaget, ungefär som Opus, är svårbedömt eftersom det snabbt kan tappa eller vinna stora kunder. Nu har det gått bra för Railcare och särskilt förra året när jag också nöjde mig med att ha dem i tävlingen hade det varit roligt att äga bolaget på riktigt. 

Situationen är liknande i Net Insight. Bolaget säljer utrustning för att underlätta överföring av stora datamängder åt exempelvis kabeltv-bolag. Jag har inte hört något som egentligen talar varken för eller emot bolaget under våren. Däremot har inte inströmningen av kunder varit den önskade och bolaget har backat. Det kan mycket väl vända med stora order men det är ju inget jag kan vara expert på att bedöma. 

Ett bolag jag vridit och vänt på en hel del är Orexo. Min vilja att investera föll på att jag tyckte väl mycket var inprisat i ett bolag som sålde produkter i stark konkurrens. Jag var trots det positiv men vågade inte ta steget till ett köp förrän jag sett lite mer resultat. Tur det för aktien har mer än halverats när andra bolag tagit marknadsandelar. I det här fallet var det bara riskbedömningen som räddade oss från en riktigt dålig affär.

I Cybercom och Beijer Electronics är det istället den svaga historiken i de tillsynes fina bolagen som skrämmer. Value trap är ett begrepp som kan användas i sammanhanget. Cybercom har till synes utan anledning sämre marginaler än andra konsulter och en vändning borde vara möjlig. Beijer Electronics handlas till värderingar av försäljningen som ligger under både historiska jämförelsetal och konkurrenter. Problemet är att Cybercom har haft svårt att få lönsamhet i sin finska verksamhet och att Beijer tappade sin återförsäljarroll åt Mitsubishi Electronic. 

Det sistnämnda är nog egentligen bara vanlig otur från ett investerarperspektiv och Beijer är den av aktierna i tävlingen jag fortfarande skulle kunna tänka mig. För det övriga fyra är det däremot tydligt att bolagsrisken är högst närvarande. Det skrivs rätt lite om det här ämnet men min gissning är att den som tittar bland de skickligaste investerarna kommer att hitta ett gäng som verkligen anstränger sig för att undvika aktier som kan sätta dem i problem. Det är därför det är lättare att skriva köprekommendationer än att faktiskt investera. 

Så jag behåller den samvetsfråga jag alltid ställer till mig själv innan ett köp - "har jag nu ärligt försökt hitta alla svagheter i det här bolaget och den här aktien?" Om inte, och det händer för det är så många roliga investeringar som pockar på uppmärksamheten, så försöker jag skriva och diskutera aktien mer. 

Bloggande som terapi mot överilade beslut :)