Varför är guldet upp 20 procent i år? En läsare plockade upp diskussionen i ett gammalt inlägg - "Läsarfråga: är guld något att ha?". Kolla gärna den intressanta diskussionen i kommentarerna till det inlägget. Själv kom jag att tänka på den här artikeln från i torsdags. "Gold shines as stellar run sustained - Sharp fall in dollar cements bullion’s blistering start to year" (FT). Det har varit svårt för den som vill hålla kontanter att inte gå minus i år. Dollarfallet har också bidragit till att alla råvaror stärkts. Det vore värt ett längre inlägg, vilket kanske kommer.
Jag jobbar jag med formen på bloggen just nu. Det tar lite tid, så det blir ett och annat lite kortare inlägg några dagar, som det här. Nytt är att exempelvis att det numera finns en egen kanal för Molekylär Ekonomi på Facebook, där jag bland annat lägger upp dagliga videoklipp med "3 snabba" från dagen. Följ gärna den. Idag fick ämnet bli guldet - de 3 snabba hittar du i klippet nedan.
Det här är jag. På bild och i text. Helt utan vargmask :)
Det här jag, Jacob, på plats i min favoritstad Berlin. Oroa er inte, det här är det enda semesterkortet ni lär hitta på den här bloggen. Det här med bloggandet har vuxit rejält ett tag nu. Dessutom skriver jag på lite olika ställen, bland annat i Värdepappret (titta gärna på deras erbjudande längre ned på sidan). I nya numret, som kom idag, har jag bidragit med en lång omvärldsanalys av bankmarknaden. Missa inte den. Värt att följa är också Nordnets nyhetsbrev, där jag skriver en gång i månaden. I närtid ligger också ett annat spännande projekt men där får ni hålla er till tåls.
Med allt som är på gång fick jag lov att höra med min arbetsgivare om det inte kunde vara ok att jag frilansar och bloggar under eget namn. Det är en modern arbetsplats, så svaret blev ja.
Vem är jag?
När jag nu dragit av vargmasken kanske jag ska berätta lite om mig själv. Jag är gift med Affärsmodellen och har två underbara barn, 4 och 6 år gamla. De får fortsätta vara anonyma.
Jag hade lite olika idéer om vad jag skulle bli när jag pluggade. Det första stora intresset var journalistik. Vid sidan av de studierna skrev jag artiklar om sådant som brister i vården av psykiskt sjuka. Journalistlivet är dock rätt tufft (all cred till er som har det på heltid). Istället installerade jag mig på Sveavägen. Under åren på Handels blev det en period på University of Michigan och en i Berlin.
När jag gick ut var det på vippen att jag blev makroanalytiker men jag hoppade på livet som managementkonsult istället. Kanske var det någon kvarvarande idealism men jag tyckte det var roligare att få jobba i det offentliga. Hela den världen från kommuner, via myndigheter, till Regeringskansliet och kommissionen i Bryssel är fylld av komplexitet och målkonflikter samt ibland en lite för stor dos byråkrati. Det kan ju låta knäppt att gilla det.
För den som specialiserat sig på styrmodeller är det dock svårt att hitta en roligare miljö. Det bästa med det livet är annars att jag under drygt 15 år många gånger varit i spännande rum andra inte har tillgång till. Alla de tillfällena tror jag gett en rätt bra fingertoppskänsla för hur beslut går till och vad som ligger mellan raderna när makthavare pratar.
Investeringar har jag i mig sedan barnsben. Under min uppväxt brukade pappa skoja om att vi var miljonärer i högkonjunktur. Ett annat klassiskt citat är att han har "köpt Ericsson till alla priser som finns". Vi var en sådan där texttevefamilj där börssidorna låg uppe för det mesta. Annars då? Vad är det mer som dragit in mig i det här intresset? Jag har spelat schack på elitnivå och en del poker, så lite spelnerv är det nog också.
Framöver tänkte jag tuffa på med bloggen och de andra kanalerna. Gärna med lite nya uppdrag. För det är kul med investeringar. Missa nu inte erbjudandet från Värdepappret under bylinen. På vår familjeblogg fortsätter jag den här funderingen med inlägget "Hur får en blogg läsare?"
/Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook (ny!), Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här
Är vi mitt i en börsnedgång? Den som mäter från punkten när ECB infört gigantiska stimulanser förra året ser den bilden men frågan är om det inte krävs mer för att bevisa den tesen.
1 år av björnmarknad?
Idag firade vi årsdagen av börsens senaste all time high. En del tolkar nedgången därefrer som en björnmarknad, dvs att kurserna regleras nedåt inte bara av fakta utan även av fallande tilltro till börsen. Ett sämre risksentiment på finspråk.
Nu på årsdagen summerar nedgången till 10 procent. Det skrämmer onekligen inte. Som mest har börsen varit ned 22 procent. I den förändringen finns dock flera faktorer som är mer tillfälligheter än speglar en underliggande förändring i ekonomin eller börsklimatet. Backar man bandet lite till, till årsskiftet 2015, så har börsen istället gått upp 9 procent. Dessutom har nedgångarna inte varit enhetliga. För vår del är vi plus sex procent sedan börsen toppade och har haft två all time highs sedan dess, den senaste häromveckan. Det är alltså långt ifrån något ras vi upplevt så här långt i den möjliga björnmarknaden.
Kanske är det så att det snarare varit en mycket händelserik period än en som trendar i någon viss riktning. Det som hände i början av förra året var att ECB lanserade ett massivt program med stimulanser. Det drev upp kurserna inte minst på verkstadsaktier. Förhoppningen var att Europa skulle gå igenom samma normalisering av sin ekonomi som liknande insatser i Usa hade lett till.
Så blev det inte. Istället rullade en skuldkris via Grekland till tillväxtländer och energisektorn med Kina och amerikanska räntor som bakomliggande teman. Den tog ny fart i början på året och nu hade kunde en strukturell kris i banksektorn, särskilt den Europeiska skönjas. Genom hela förändringen har valutor rört sig häftigt runt om i världen. En koppling jag skrivit om exempelvis i "Börsen: tjur eller björn? Nej, kanin". Det har alltså inte saknats förklaringar till att börskurserna reagerat och riskviljan kommit och gått.
FED ser en stabil amerikansk ekonomi men långt ifrån en ekonomi i överhettning. Det finns globala risker, som dock minskat, men framför allt är det fortfarande den låga inflationen som bromsar. Fortsatta räntehöjningar men i lågt tempo är bästa gissningen. Samtidigt är signalerna från England att det går dåligt för Brexitsidan, även om det ännu är något att ta med en nypa salt. Den riktiga triggern för en nedgång har dock inte uppenbarat sig - möjligen techraset i USA i så fall. Den som tittar på värderingarna med svenska p/e-tal på 15 ser inte heller så farliga ut.
Min slutsats är densamma som den varit ett tag, bland annat vid Nordnet Live. Det ekonomiska landskap vi rör oss i just nu är okänt och av det skälet svårbedömt. Minusräntor och ultrabillig olja är inget som det finns uppbyggda analysmetoder för. Det står och väger mellan risker och normalisering. Det har det gjort ett tag. Visst finns ingredienserna för en nedgång där men det är tunt med bevis för att de verkligen blandats rätt för en smäll. Istället fortsätter vi flyta på i en ekonomi utan riktning. För den uppgång vi sett ett tag ser inte heller helt stabil ut.
/Gottodix, som du kan följa på Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här
Det gick riktigt dåligt för Apple den här gången. På den nivån där folk plockar fram historieböckerna för jämförelser. Frågan är förstås om det var tillfälligt.
När detta skrivs är Apple ned knappt 8,5 procent i efterhandeln. Det efter en rapport som på de flesta punkter måste betraktas som en genomklappning. Förväntningarna var nedskruvade efter att Apple redan förra kvartalet guidat om att förra årets monstersiffror långt ifrån skulle kunna matchas. Det stod också klart att försäljningen av Iphones och vinsterna skulle minska. Den rätt nyktra marknadsanalysen räckte dock inte. Det blev betydligt sämre.
Kursnedgången på kvällen översteg värdet av Netflix. För att ta ett exempel. Det bolaget gick för övrigt också sämre än väntat den här rapportsäsongen. Det gjorde Alphabet (Googles moderbolag) och nu ikväll även Twitter. Konsumtionsinriktade teknikbolag har sprungit rakt in i väggen så här långt den här rapportsäsongen.
51 miljoner sålda Iphones var inom bolagets guidning men marknaden överrumplades av att så mycket som 2 miljarder dollar var hänförligt till lagerförändringar. Det sänkte vinsten under förväntan. På frågan om varför lagren justerats svarade Tim Cook att motvinden globalt skulle fortsätta och att Apple anpassar sig - inte en ljus nära framtid precis.
En annan missräkning på gränsen till felräkning av marknaden var hur mycket produktmixen skadats av att Apple nu säljer allt fler billiga telefoner. Det var antagligen tvunget på en världsmarknad där smart phones inte växer längre men när intäkten per såld telefon faller från 691 dollar till 642 dollar. Den här utvecklingen med stillastående försäljning och fallande priser har länge plågat Androidtillverkare - är det dags för Apple nu? Det var en av frågorna på rapportkonferensen, där frågeställaren noterade att från det att Ipad-mini kom har den produktens lönsamhet aldrig hämtat sig. Guidningen framåt om en bruttomarginal som vandrar nedåt mot 37 procent från över 40 för ett år sedan stärkte bilden av ett bolag som nu dras in allt mer i priskriget på telefonmarknaden.
De dystra siffrorna fortsatte. Valutamotvinden slog både direkt mot intäkterna och indirekt genom att volymen föll när Apple försökte kompensera genom att höja priserna i lokal valuta. Kina gick riktigt dåligt med 26 procent lägre intäkter. Ett oroande tecken även för andra bolag. Även på hemmaplan gick det seg med en minskning på 10 procent. I Europa stannade motvinden på 5 procent. Det stora undantaget där det gick bra var i det land vars valuta faktiskt stärkts mot dollarn, nämligen Japan. Bra gick det också i Indien om än från låga nivåer.
Några goda nyheter?
Det var glest mellan glädjeämnena men enligt bolaget ligger lojaliteten hos kunderna fortsatt på osannolika nivåer. 95 procent som köpt en Iphone är lojala mot märket, för att nämna en siffra. Bland de som börjar med en Android går dessutom en del över till Iphone så småningom. Glädjande var också att tjänsterna, framför allt App Store, går bra. Däremot framgick att Apple inte tjänar några större pengar på exempelvis Apple Pay ännu. Ungefär som i Google är det den grundläggande affären som går bra och allt annat som går sådär.
Till de goda nyheterna kan möjligen räknas att bolaget fortsätter höja utdelningarna och genomföra återköp av egna aktier. En udda detalj är att bolaget gör det med lånade pengar, eftersom större delen av kassan är låst utomlands.
Min reflektion
Det bär emot att konstatera - Apple väger tungt i vår portfölj - men det här var riktigt dåligt. Säkert är det så att Apple delvis har tillfällig motvind, kunderna är ju lojala. Det är dock ett bolag med två tredjedelar av sin vinst kopplad till en produkt vars pris faller och försäljning minskar. Nu är nästa Iphone än mer efterlängtad. Frågan är hur sund den utvecklingen är.
Tim Cook fick en fråga om Apple är på väg att bli ett bolag drivet av tjänsteintäkterna. Det ville han inte riktigt hålla med om, säkert väl medveten om faran att peka på något som bara står för 10 procent av vinsten. Det är telefonerna det kommer an på.
Det var också en brutal rapport i den meningen att det fanns få halmstrån att greppa tag i. Guidningen framåt var om möjligt ännu dystrare än resultatet så här långt. Det sagt gör en hagelstorm ingen sommar. Apple är självklart ett fortsatt fint bolag med en osannolik lönsamhet. Det den här rapporten var en hård påminnelse om var dock två saker. För det första hur sårbart världens största bolag är. För det andra att den tidigare urstarka affärsmodellen nu är en aning i gungning.
För min del överväger jag att minska vårt innehav i Apple. Några planer på att helt lämna bolaget har jag däremot inte. Grundtanken att ligga kvar lanseringen av nya telefonen närmar sig i höst finns kvar.
/Gottodix, som du kan följa på Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.
Introduce gjorde en bra intervju med Thomas Axelsson. Den är en bra intro till en överblick av Vitrolifes första kvartal. Jag gillade den bland annat för att den var så verksamhetsinriktad. Jag läser så många analyser av Vitrolife som tar sin utgångspunkt i tillväxttakten i resultaträkningen. Den kan jag svara på utan att läsa rapporten. Den är runt 10-15 procent år ut och år in. Den som vill förstå det här bolaget bör istället titta på en annan tillväxttakt. Den hos embryona.
Ofrivillig barnlöshet kan behandlas på flera sätt. Det främsta området när det finns en diagnos är genom in vitro fertilisering (IVF). Det innebär att befruktningen genomförs utanför kroppen - därför ibland benämnt provrörsbefruktning. För att göra detta behöver ägg och sperma hämtas från föräldrarna. Det senare kräver sällan någon specialbehandling medan mediciner kan användas för att stärka äggtillväxten.
Efter äggplocket är uppgiften att befrukta och odla ägget i en miljö med så få störningar som möjligt. I många steg är processen utformad för att efterlikna den som sker vid en befruktning inne i kroppen. Min personliga favorit är labbrör som gungar fram och tillbaka för att hitta den bästa simmaren bland spermierna, att komma först i det racet är ju kroppens eget urvalskriterium.
På motsvarande sätt analyseras och graderas äggen för att välja ut de med högst sannolikhet att lyckas med det underbara och helt styrande nyckeltalet för IVF-branschen "baby-take-home-rate". Det betyder exakt det som det låter som, andelen barn föräldrar får ta med sig hem från BB i förhållande till antalet behandlingar. Det går att spela med antalet ägg som återförs och antalet gånger föräldrarna genomför behandlingen. Både medicinskt och utifrån föräldrarnas perspektiv är dock förstahandsalternativet att genomföra så pricksäkra behandlingar som möjligt.
Det gör att konkurrens på marknaden för teknik till IVF, Vitrolifes huvudmarknad, handlar om allt som på olika sätt förbättrar oddsen i behandlingen. Det som förbättrar oddsen är främst tre saker. För det första att välja rätt befruktade ägg. För det andra att inte skada äggen. För det tredje att äggen ska vara i bästa möjliga skick när de återförs till kvinnan.
Basen i Vitrolifes produkter är den viktigaste beståndsdelen i behandlingen, rätt odlingsmedium för ägget. Rätt medicintekniska redskap spelar också roll, som rätt pipetter. Slutligen förbättrar det resultatet att kunna följa äggets tillväxt för att återföra rätt ägg vid rätt tidpunkt.
Om odlingsmedier är basen så är screeningen fronten i IVF-utvecklingen. Vitrolife har valt en teknik som kallas time-lapse. Den går ut på att med mikroskop filma varje embryo under dess tillväxt i en inkubator. Celldelningarna kan sedan ge underlag för vilka embyon som bör återföras. Det finns en konkurrerande teknik. Det är att ta och analysera cellprover. Fördelen är att denna genetiska screening möjliggör en analys ända ned på kromosomnivå. Det kan avslöja brister hos embryon som inte syns i mikroskop. Tekniken är dock dyr och för närvarande är det inte vetenskapligt fastlagt vilket alternativ som är mest effektivt (kom ihåg utgångspunkten att allt handlar om take-baby-home-rate). I brist på entydiga forskningsresultat har båda teknikerna till och från ifrågasatts men även lyfts fram som framtiden. Här är en lättläst länk till IVF-laboratoriet för den som vill läsa mer.
I kvartalsrapporten sa VD:n Thomas Axelsson en intressant sak. I USA är genetisk screening huvudalternativet medan det i resten av världen är time lapse. För tre veckor sedan kom det här pressmeddelandet från Vitrolifes huvudkonkurrent "The Cooper Companies' Women's Health Care Unit Acquires Genesis Genetics". Intressant nog är USA den svagaste marknaden för Vitrolife, även om även den går bra. Den som ska betala p/e 38 för Vitrolife behöver därför fundera på vilken teknik som på sikt vinner.
Från andra hållet ökar konkurrensen från lokala spelare, exempelvis i Kina, som erbjuder de produkter i processen som är mer standardiserade. I den delen är jag dock tveksam till hur stor effekten blir. Utrustning vid IVF:er står för under en tiondel av den totala kostnaden för behandlingen. I och med fixeringen vid sannolikheten att få barn vid respektive försök är det sannolikt att många, även på tillväxtmarknader, väljer premiumalternativ framför billigare alternativ. Det är också troligt att många kliniker gärna håller ihop en enda kvalitetssäkrad kedja av inköp. Det är trots allt inte läkarnas specialistkompetens att utforma pipetterna. Så för min del är jag inte på kort sikt överdrivet orolig för att det kommit in fler kinesiska spelare på den marknaden.
En bra värdemätare för den underliggande marknaden är att titta på försäljningsutvecklingen för odlingsmedierna. Den används i princip i alla behandlingar. I snitt över tid växer marknaden, enligt Vitrolife, runt 5-10 procent om året. En tillväxt för Vitrolife på 15 procent i lokala valutor är därför ett tecken både på att marknaden går bra och att Vitrolife fortsätter vinna marknadsandelar. Ett liknande resonemang kan föras för engångsartiklarna. Skillnaden i tillväxt mellan engångsartiklar och odlingsmedier ska sannolikt ses som en effekt av priskonkurrens och tappade marknadsandelar inom engångsartiklarna. Utvecklingen för time-lapse visar dels att utrullningen av tekniken går fortsatt bra, dels att just nu är inte krocken med den alternativa metoden alltför stor. Det ser bra ut helt enkelt.
Det sistnämnda är delvis ett vägval, eftersom Vitrolife sagt att de vill vara en premiumleverantör och därför inte priskonkurrerar. Det i sin tur syns på den fantastiska bruttomarginalen på 67 procent. Rörelsemarginalen skäms inte heller för sig. Rensat för engångskostnader var EBITDA 36 procent. Engångskostnaderna härrör bland annat från den pågående sammanslagningen av time-lapse-delen i Danmark och Ungern. Under året kommer forskningen att koncentreras till Århus. Det ger ytterligare någon kostnad kommande kvartal men också en del synergier mot slutet av året.
Den geografiska tillväxten såg också bra ut med 9 procent i USA och Europa, inklusive Mellanöstern, medan Asien och Oceanien växte med 29 procent. Storleksordningen i försäljning säger en del om hur geografiskt uppdelad IVF-marknaden börjar bli. För Vitrolife står Europa för 46 procent och Asien för 37 procent medan hela Amerika bara står för 17 procent. En siffra till kan vara värd att nämna - Vitrolife har ingen nettoskuld (utan till och med ett visst överskott).
Redeye skrev en bra analys av Vitrolife häromdagen "Hög kvalitet till högt pris". Den fångar i stort sett det jag, finansiellt, tycker är väsentligt för värdering av aktien. Helt klart är att marknaden höjt kursen mer än vad som motsvarats av vinstökningar. Det märks exempelvis på P/E-talet som vandrat norrut och numera återfinns runt 40. Det är högt även om tillväxttakten på 10-15 procent i försäljning har goda förutsättningar att bestå och de redan starka marginalerna kan stiga ytterligare.
Jag jämförde deras bedömningar med mina egna och jag tycker 10 kronor i vinst per aktie i år och 12,50 nästa år känns helt rimligt. Redeye landar i en värdering på 300 kronor.
Min reflektion
Tidigare har jag räknat en del själv, både på DCF och på när Vitrolife kan tänkas slå i tillväxttaket. Redan nu är bolaget rätt tydligt en av de två starkaste globala spelarna i bransch som konsoliderats snabbt. Ska jag det här kvartalet ta en genväg så tycker jag att marknaden nog behöver lugna sig lite och att p/e-talet, framåtblickande, ned mot framåtblickande 30 känns rimligt. Det ger runt 300 kronor som bas och om det tickar på under året, så kan marknaden sedan börja titta fram emot kurser på 375. Men det är först när vi börjar titta in i 2017 och under förutsättning att kursen det fortsätter gå bra i en bra takt för bolaget. Det tror jag Vitrolife klarar.
Det jag håller utkik efter är dels om media fortsätter växa i ok takt samt om det kommer några nyheter på teknikfronten. Ser det bra ut kan jag tänka mig att öka igen runt 325 kronor.
Är det lönsamt att sälja teveapparater på kredit - ja. Saknas det konkurrenter - nej. Ser framtiden ljus ut - tveksamt. Det är mina tankar om Resurs Bank.
Lev på lånade pengar
Tjäna pengar på SIBA-kortet? Det kan den som tecknar nischbanken Resurs Bank hoppas på. Bolaget, delägt av SIBA:s ägare, har som affärsidé att samla alla finanstjänster kring dina köp. Det är en del. Finansiering, kreditkort, blancolån, diverse försäkringar och inlåning på kundkort. Resurs övergripande mål för verksamheten är att bidra till ökad detaljhandelsförsäljning. En hel värld byggd kring att du köper en numera rätt billig teveapparat. Det är en viktig utgångspunkt att förstå den här verksamheten. På lång sikt är Resurs ett bra köp om hushåll använder deras tjänster för att lånefinansiera konsumtion.
Flera aktuella trender påverkar verksamheten. En är att finansieringen, kanske, stramas åt från de större bankerna. I andra länder där det finns en starkare amorteringskultur, som i USA, finns det också en starkare kreditkortskultur. En möjlig effekt av försöken att få hushållen att betala av sina billiga bolån är att de istället lånar mer via dyra sälj- eller blancolån kopplade till specifika köp. I så fall bra för Resurs.
Å andra sidan driver tekniska trender den löpande långivningen allt närmare pengaflödet. Du lånar av den som äger kassaapparaten, enkelt uttryckt. Hit hör Klarna, som genom sitt grepp om digitala köp stjäl alltmer av kundfinansieringen. Själv klickade jag fel häromdagen och fick faktura på pizzan med erbjudande om delbetalningar. Så precis som SIBA pressas av näthandlarna, så pressas Resurs av nätlångivarna. Den gruppen växer stadigt. Nyligen kom den här nyheten "Handelsbanken lanserar Klarna-konkurrent" (Di Digital). I samband med rapporten såg också Handelsbanken fortsatt växande lånestockar framåt i tiden, trots amorteringskrav. En gissning är att de räknar med att andra lån ökar.
Expansion som affärsmodell
När bolaget expanderat har det varit genom att bredda antalet finansiella tjänster som kopplas till erbjudandet butiken kan ge kunden. Försäkringarna är ett exempel. Det har också varit genom att flytta över idén till andra delar av detaljhandeln, geografiskt eller produktmässigt. Därför har förvärv varit en viktig del av strategin. Så långt ett vinnarkoncept. Flytta en beprövad modell till nischer där stark konkurrens har saknats. På många sätt påminner faktiskt Resurs om SIBA. I en fas av ekonomins utveckling har de varit innovatörer som slog ut sin tids lokala alternativ. Idag möter de nya utmaningar och frågan för en investerare blir om verksamhetens lönsamhet lockar mer än dess utmaningar skrämmer.
Så min, mycket ytliga, betraktelse är att det här ser ut som ett bolag med hög affärsrisk. Särskilt på lite sikt. Lägg till det att Sverige, som är huvudmarknaden, just nu växer så det knakar och frågan blir hur stor uppsidan i den befintliga verksamheten egentligen är.
Det enkla sättet att värdera en bank är genom att titta på hur det egna kapitalet värderas och växer. Resultatet blir p/e-talet. Det blir, omvänt (e/p), avkastningskravet. Mycket kokar ned till hur hög tillväxt, främst genom förvärv, som är möjlig. I och med att jag är skeptisk till det och ser konkurrenter som Klarna som starkare spelare, blir jag skeptisk till hela modellen.
Börsveckan är i en välskriven artikel, "Häftiga tillväxtresurser" i senaste numret inne på samma linje. Med en bra tillväxt i år räknar de med att värderingen faller till p/e 12 men kommer ändå till slutsatsen att risken överväger avkastningen på sikt. Bland annat nämner de konkurrensen med bolag som Klarna.
Teckna tycker däremot en av mina favoriter, Ulf Petersson på Dagens Industri i "Resurser finns för bra affär". Bland argumenten märks paradoxalt nog mer oro än i Börsveckans artikel. Det förväntade p/e-talet landar för både 2016 och 2017 på runt 15. En risk är att stigande räntor eller andra impulser får spararna att lämna finansbolagens inlåning. Den här affärsmodellen behöver den billiga inlåning som statens insättningsgaranti ger. En uppenbar risk, som storbankerna trycker på för, är att villkoren för finansbolag med högre risk försämras av Finansinspektionen. Inte alls otroligt, för dyra konsumentkrediter har få vänner.
Så vad är det som får kloke Ulf Petersson att ändå landa i köp. Efter lite velande är det helt enkelt att bolaget är billigare än konkurrenterna. Ett dåligt argument på lång sikt men ett utmärkt på kort. Särskilt för den som vill teckna och sälja. Möjligen gör vi det, i så fall tar jag det på SIBA-kortet.
/Gottodix, som du kan följa på Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.
Går det att låna sig rik? Kanske, om du driver en bank. Med tryck från alla håll börjar dock allt fler fråga sig om den affärsmodellen håller.
Bankspecial
Det är bankspecial i aktuella numret av Värdepappret (ute på fredag). Kenny Granath går igenom banker i Norge, Danmark och Sverige. Vilka är det som är köpvärda, vilka är för riskfyllda och vilka har helt enkelt en för hög prislapp?
Själv tar jag mig an frågan; är bankernas affärsmodell trasig? Bakåt i tiden har banker varit lönsamma alla år det inte varit kris och då har staten fått kliva in och lösa problemen. Oavsett om den elaka beskrivningen är rättvis eller inte så är vi många som investerat i banker när värderingen av eget kapital sjunkit (p/b-talet). Därefter har vi väntat på att konjunkturvändningar ska öka både avkastning på och värderingen av det egna kapitalet. För vår del gjorde vi bland annat en bra affär i Danske Bank på det sättet. Många läsare har nog också ljuva minnen av att till reapris ha köpt exempelvis Swedbank eller SEB efter finanskrisen.
Nu är det många som undrar om de goda åren är över för finanssektorn. Inte i betydelsen att det kommer en ny skuldkris och skakar om marknaden, även om det är fullt möjligt. Nej, oron gäller att både efterfrågan och lönsamhet är på väg ned och inte bara tillfälligt utan strukturellt. Ett av många exempel är “European banks face array of challenges - Negative rates and regulatory uncertainty hurt industry” (FT). Ännu mer negativ är investerarlegendaren Bill Gross, som jag citerar i dagens inlägg på Nordnetbloggen "5 nyheter som styr kursen på börsen". Han tror inte bankerna på sikt kan tjäna det som krävs för att motsvara investerarnas avkastningskrav. Kraften i den frågan fick Deutsche Bank känna på i vintras, när kursen störtdök helt enkelt för att köparna av obligationstypen CoCos slutade tro på bankens avkastning på sikt.
Frågan är om problemen kan komma till Sverige.
Ständigt ökad efterfrågan på banktjänster?
Källa: Fed St Louis
Perioder av förändringar är ofta sammansatta av flera faktorer. I analysen i Värdepappret tittar jag på bland annat regleringar, den blixtsnabba tekniska förändringen inom Fintech och snabbt förändrade kundbeteenden. Det är inte så att allt det här behöver bli sämre för bankerna men det blir annorlunda, som jag konstaterar i ingressen till artikeln i Värdepappret:
Tre trender drar åt samma håll – framtidens banker är mindre än gårdagens. Vinnare blir de som lyckas behålla affärerna med de höga marginalerna och säljer kunddata dyrt till de nya konkurrenterna.
Det är alltså många antaganden om världen som ska omprövas för bankerna. För att förstå kraften i förändringen kan man titta på skuldutvecklingen i USA för hushåll och företag, grafen ovan. Det ser likadan ut över hela världen och på de flesta håll än mer så för statens skulder.
Det är naturligtvis en underbar marknad, där den underliggande efterfrågan ökar i takten som grafen visar. Notera dock det som händer på slutet.
Efter finanskrisen 2008 fortsätter lånen till företag att växa, till stor del tack vare pressade räntor och kvantitativa lättnader. Mycket av detta har gått vidare ut till ägarna via lånefinansierad utdelning och aktieåterköp men en del har ändå hamnat i investeringar. Det är inte en slump att alla stora banker skiftat över resurser från investmentdelen till sina förvaltningsavdelningar. När det sedan blivit allt svårare att få avkastning på förvaltningen, så har den delen också bromsat in.
Riktigt intressant för oss svenskar är utvecklingen för hushållen. De har, efter krisen, börjat amortera ned sina skulder. Bilden ovan ger en bra bakgrund. Från att på femtiotalet ha ägt sina hus med eget kapital och lånat på marginalen har bostadsfinansieringen förändrats. En term som nått till Sverige är bostadsbankomaten - där lån tas ur bostaden för att finansiera andra delar av tillvaron. Det här var ett intressant bildspel i det ämnet "Houses as ATM:Mortgage Refinancing and Macroeconomic Uncertainty" (FRBSF-UCLA).
Fram till finanskrisen sjönk andelen av husets värde som var obelånat gradvis för att sedan rasa under krisen. Därefter har priserna stabiliserats men framför allt har hushållen amorterat. Det är en betydande kreditkontraktion som dolts av överflödet på andra billiga pengar i systemet.
I Sverige ska snart amorteringskrav införas. Nu är det fullt möjligt att de lånen fylls på någon annanstans men om det leder till minskad skuldsättning är frågan om det går att räkna med samma snabba tillväxt framåt i tiden som det varit bakåt. Det tror åtminstone inte konsultfirman PWC, vars rapport i ämnet "That shrinking feeling: Tracing the changing shape of the European banking industry” är en av underlagen i analysen i Värdepappret. För egen del tvivlar jag också, inte på finanssektorn, men på modellen att högre lån ska driva vinsterna i en evig kurva uppåt. Det är andra faktorer som avgör vilka banker som blir vinnare framöver.
/Gottodix, som du kan följa på Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.
Ett och ett halvt år har gått sedan jag skrev första inlägget på bloggen. "Slut på följa John på finansmarknaden". Det lästes av 22 personer, mina egna klick inräknade. Tiden går, nu är ni elva tusen besökare som tillsammans når 50 tusen sidvisningar i månaden. På Twitter är ni 4,5 tusen som följer det jag läser och på Shareville 2,5 tusen som följer vår portfölj. Så det växer.
Jag skriver som ett sätt att tänka, för att få diskutera och helt enkelt för att det är roligt. Förändringen i läsekretsens storlek har hittills inte betytt så mycket mer än att jag träffar och pratar med allt fler spännande nya människor. Inte förrän nu.
Möjligheten att få skriva professionellt, det vill säga mot betalning, har ökat stegvis men hittills har jag hållit emot. Jag gillar både pengar och företagande, så det har inget med det att göra. Istället har min tveksamhet berott på att investeringar är något jag verkligen brinner för. Jag vill inte, varken för min egen del eller för läsarnas skull, bli indragen i sammanhang där skrivandet styrs av andras beställningar. Jag har redan ett arbete - det räcker.
Nu har det kommit erbjudanden som fått mig att tänka om. När jag får chansen att ta fram mer innehåll som intresserar mig tillsammans med bra partners är det svårt att säga nej. Ett exempel är möjligheten att få skriva om makro i tidningen Värdepappret. När jag nu tar steget och blir kommersiell bloggare (nåja) och frilansjournalist är jag förstås intresserad av fler samarbeten, där jag får chansen att göra det jag tycker är roligast - skriva och berätta om investeringar. Den som har uppslag i den riktningen når mig snabbast via meddelanden på Twitter @gottodix eller mail gottodix@gmail.com. Läs mer under fliken Partners
Det här är Värdepappret
Värdepappret drivs av tre av Sveriges skickligaste bloggare och aktieskribenter. Det är Kenny Granath från prisbelönta Aktiefokus, Erik Mossing från inflytelserika Ägamintid och handelsstudenten Love Hultgren känd från sin blogg Finansnovis. Tillsammans skriver de djuplodande artiklar om bolagen marknaden missat eller missförstått. Det vill säga om värdeinvesteringar. Jag har tidigare, innan jag kände det här gänget, recenserat tidningen i inlägget "Läge gå in i Värdepappret".
Vi har en annan investeringsfilosofi för vår portfölj men läsare av bloggen vet att jag har stor respekt för skickliga värdeinvesterare. Värdepappret gillar jag också. Det är en av de där numera ovanliga platserna där tankarna tillåts lyfta en bit från det förenklade, flyga runt och utforska för att sedan landa. Det är helt enkelt en riktigt bra tidskrift, som råkar handla om investeringar.
Tanken är alltså att jag kommer att skriva om makro där. Hur ser den ekonomi ut som skapar eller förstör möjligheter för de bolag som ingår i temat för respektive numret. I nästa nummer som kommer på fredag är det den varje år mycket omtalade bankspecialen, när Kenny vrider på allt som är värt att veta om svenska, norska och danska banker.
Själv djupdyker jag i frågan om något håller på att hända eller redan har hänt i bankernas affärsmodell. Går det att tjäna pengar på minusräntor och vad händer annars? Gäller fortfarande mångas favoritmodell för bankinvesteringar? Den där man köper den bra banken som överlever konjunkturnedgången när det egna kapitalet är som billigast. Sedan kan man växla över till mer tillväxtorienterade spelare vart efter konjunkturen stiger. Förhoppningsvis kliva av i tid och börja om efter nästa krasch. Det är en av de mer grundliga branschgenomgångar jag skrivit och täcker allt från förändrade kundbeteenden, via den alltmer reglerande staten till den tekniska revolutionen genom Fintech, som nu förändrar många klassiska samband i grunden.
För min del är det förstås kul ju fler som hänger med. Det är som sagt en tidning som förtjänar att läsas av många.
#gillaentreprenörer och annat bra
Förutom att jag nu kommer dyka upp i fler sammanhang tror jag inte förändringarna blir så stora för bloggens läsare. Framöver kommer det alltså vara så att det på bloggen kommer att finnas förhoppningsvis bra material som är framtaget i samarbete med eller åt andra. Det kommer förstås att framgå, bland annat via en ny flik "Partners" och vid aktuella texter. Det kommer också bli ännu tydligare att texterna här inte ska ses som rådgivning.
Jag gör som sagt det här i första hand för att få chansen att skriva lite mer professionellt om roliga ämnen. Alla tips och åsikter om hur en blogg med kommersiella inslag ska vara utformad för att vara sjyst och fortsatt trevlig att läsa tas förstås tacksamt emot.
Utöver partners har jag en relation till en grupp som jag samlar under namnet #gillaentreprenörer. Det är bolag jag gärna puffar för men inte får någon ersättning ifrån. Hit hör exempelvis tjänster som Börsdata, Inquiry Financial, FVMR Shares och Nordic Shares. För den här gruppen blir det ingen skillnad. Texter om och annat från dessa som syns här på bloggen är bara ett uttryck för att jag helt enkelt tycker det är kul med entreprenörer.
Här näst väntar några andra nyheter här på bloggen men vi tar en sak i taget. Börja med att läsa det jag skrivit i Värdepappret. :)
/Gottodix, som du kan följa på Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser
Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.
Vinsterna i USA var en årets viktigaste frågor. Nu rullar första kvartalets siffror in - hur har det gått?
Amerikansk inbromsning
Börsen är lustig på det sättet att ofta kommer överraskningen mer i fokus än nivån på bolagens resultatet. Det beror på att rapporterna är punkten när analytikerna stämmer av sina beräkningar mot verkligheten. När riktkurser höjs och sänks är förändringen förstås viktig.
För den som driver företaget är det förstås viktigare med nivån på resultatet. Hellre en hög vinst som är sämre väntat än en förlust som är överraskande låg.
Det samma gäller för den som, likt mig, följer hela ekonomin. Även om börsen tar emot lägre vinster positivt är det lätt att bli bekymrad av vad den utvecklingen innebär för bolagen och ekonomin på sikt. Det första temat den här rapportsäsongen är den väntade inbromsningen i amerikanska vinster. När en fjärdedel av bolagen i USA rapporterat är vinsterna ned 8,9 procent enligt FactSet. Om trenden håller i sig blir det första kvartalet sedan 2009 som vinsterna faller fyra kvartal i rad.
Vad är det som händer?
FactSet lyfter fram några tydliga teman som återkommer i bolagsrapporterna i USA just nu. Det första är den starka dollarn. Den har mattats årets första kvartal men motvinden märks ändå i en hel del rapporter - från Coca Cola till IBM. Det är en öppen fråga var valutan ska ta vägen framöver men med en stark ekonomi är det väl tveksamt om USA kan hoppas på en svagare valuta framöver.
Energisektorn är inne i en hård omställning. Visserligen har oljepriserna hämtat sig en aning men det är fortfarande en bransch med växande förluster och stora nedskrivningar. Möjligen kan det plana ut i sektorn under året men säkert är det inte som det här exemplet visar "Caterpillar whiffs on earnings and slashes its forecast for the year" (Business Insider).
Det tredje temat är Apple. Bolagets vinster är så höga att när de faller syns det på hela börsens resultat. Egentligen otroligt i den gigantiska amerikanska ekonomin men så är det. I rapporten som kommer i veckan lär telefonförsäljningen ha backat en del jämfört med förra året. Den i sin tur är fortfarande helt avgörande för bolagets vinster. Effekten är alltså att antalet sålda telefoner av ett märke styr den amerikanska börsens värdering. På många sätt en hissnande tanke. För egen del tror jag försäljningen blir bättre än väntat. De signaler som kommit tyder på att den nya billigaste modellen säljer rätt bra. Den riktigt stora frågan i år blir dock hur bra Iphone 7 kommer att sälja.
Till det här skulle jag vilja lägga två egna iakttagelser. Den ena är att tjänsteteknikbolagen som Alphabet (Googles moderbolag) och Netflix inte har levererat tillräckligt bra rapporter för att mätta marknadens förväntningar. I Alphabets fall går fortsatt reklamförsäljningen oerhört bra medan den övriga verksamheten inte imponerar. Om Apple är sina telefoner, så framstår konkurrenten om att vara världens största bolag allt mer som en annonssäljare. För Netflix var problemet det samma som det Morgan Stanley pekade på i HM. Affären växer visserligen snabbt med beprövade metoder på nya marknader men hur ser det ut med den organiska tillväxten på befintliga marknader? USA imponerade inte och frågan är om bolaget kan försvara sina höga P/E-tal. I veckan som kommer är det dags för de två återstående bolagen i akronymen FANG (Facebook, Amazon, Netflix och Google). Räkna med att frågan lär väckas - räcker tillväxten för att försvara värderingarna?
Konsumentdelen av bankerna, det som brukar kallas för trottoarbanker, har klarat sig bra. Det syntes för övrigt även i Handelsbankens rapport i veckan där dålig lönsamhet på inlåning uppvägdes av högre utlåning. En typisk effekt av minusräntor. Investerings- och förvaltningstjänsterna har det desto tyngre. En fråga som nu nämns i allt fler artiklar är - håller bankernas affärsmodell om ekonomin inte normaliseras snart? Vi upplevde en första skakning på börserna i vintras när Deutsche Bank föll kraftigt. Den frågan är inte utagerad.
Perioder med fallande vinster är intressanta ur värderingssynpunkt. S&P500 har nu en förväntad P/E på 16,9 för 2016. Är det mycket eller lite? Spontant inte så farligt i en fortsatt lågräntemiljö men vad är det för vinst, E, som går in i ekvationen? Det syns också på att P/E talet för de senaste tolv månaderna vandrat uppåt till 18,6 jämfört med snittet de senaste fem och tio åren som legat på 15,5-16. Lägger man ihop det här är marknadens förväntan alltså att vinsterna landar och börjar växa igen framåt. Är det så?
Känslan av att USA står vid en vattendelare är stark. Fortsätter vinsterna falla får börsen ett problem. Är det istället så att vinsterna nu landar, så finns förutsättningarna för en fortsatt stabil börs. För nivån på värderingarna är inte orimlig. Så här långt har svaret från andra sidan Atlanten varit blandat. Om något är det mer oroande än glädjande.
Daimler har bekräftat att amerikanska justitiedepartementet begärt att en intern utredning på bolaget startas om manipulation vid dieseltester. Precis så här började dieselgate.
Det här är potentiellt en riktigt stor nyhet. Är det så att amerikanska myndigheter avvaktat avgörandet i ärendet mo VW och nu går vidare med nästa bolag? I så fall talar vi jordskalv på bilmarknaden. En gång ingen gång, två gånger.... ja, då lär hela branschen skälva. Övriga märken har ju envist hävdat att de noggrant kontrollerat att de inte finns något fusk utan högre utsläpp på vägarna än i labben beror på testens konstruktion.
Nyheten kommer också precis när Tesla lanserat sin Model 3 och ryktena om att Apples bil kommer om tre år nästan nått stormstyrka. Som sagt det här är potentiellt en riktigt stor nyhet men som med alla första blippar, så vet man inte riktigt.
Mitt första intryck när rapportsiffrorna rullade in i morse var att det var för höga förväntningar som gjorde att Ericsson förklarade att rörelseresultatet på 3,5 miljarder var för dåligt (väntat var 4,3 miljarder).
Med en jämförbar försäljning som sjönk 1 procent jämfört med förra året kändes till en början rapporten ungefär som den från ABB häromdagen - "Kort om rapporterna - ABB kraften att överraska". I det fallet föll försäljningen på att det var färre engångsaffärer medan segmentet med mindre basaffärer låg stilla. En bit ned idag men ingen genomklappning var min reflektion vid frukosttallriken. Liknande slutsatser kom flera andra som kastade ett hastigt öga på rapporten, som Ulf Petersson i "Svag rapport från Ericsson" (Di). Riktigt så blev det inte utan aktien backade mer än 10 procent idag.
Det som drev nedgången under dagen var den växande insikten att det går dåligt för Ericsson på flera marknader. Europa, Mellanöstern, Indien och Latinamerika tillhörde marknaderna där försäljningen backade mellan 15-25 procent. Nordamerika och Sydostasien stärktes men inte tillräckligt för att motsvara minskningen. Ett typiskt fenomen när försäljningen sviktar är att priserna följer med ned. Det syntes på bruttomarginalen som, justerad för engågsposter, föll till knappt 34 procent från drygt 36 procent. Det var helt klart dåliga nyheter och nu väntar neddragningar för att få ned överkapaciteten. Det höjer årets omstruktureringskostnader med en miljard.
För bolaget bedömer inte att nedgången var tillfällig. Det är främst förväntningarna på Europa och vissa tillväxtmarknader som behöver justeras ned och hårdast drabbat är tjänstedelen (global services). Där var det tvärstopp med ett resultat på 0,6 miljarder vilket ska jämföras med förväntade 2 miljarder. Det är intressant att notera att för, också infrastrukturkänsliga, ABB steg basorder i Europa med 6 procent och med 3 procent i Asien och Mellanöstern.
Mina reflektioner
Med sämre resultat, sämre utsikter och kostnader för neddragningar är det lätt förstå att marknaden ogillade rapporten. Ericsson såg inte riktigt ut att vara ett bolag vars VD har tid att vara ordförande för Sveriges Olympiska Kommitté. Ja, eller så tvärtom, han kanske får mycket tid över till det jobbet.
För mig är det här en rapport som behöver sjunka in lite. Jag ska med spänning läsa de analyser jag kommer över. Det såg inte riktigt ut som att Ericsson har full koll på läget. Jag hoppas jag har fel. Kortsiktigt valde vi i alla fall att stiga av aktien.
Jag ska vrida och vända lite på rapporten ett tag framöver. Allmänt sitter jag dock ogärna kvar i våra kortare innehav när det faller snabbt av goda skäl. Jag ogillar svåra beslut och vill inte bli sittande med en aktie där man lätt kan få nya svåra beslut. För det kan mycket väl fortsätta nedåt, likväl som studsa upp. Rapporten hade för många framåtblickande osäkerheter för att mjuklanda. Därför kliver jag hellre av, tittar, lyssnar och fattar ett nytt beslut om vad vi ska göra. - även om det skulle kosta några kronor på kursen.
"ABB slår förväntningarna" (Affärsvärlden) var en typisk rubrik idag. Huvudskälet till att aktien steg på rapporten var att resultaten med råge slog förväntningarna. Exempelvis var nettoresultatet 500 miljoner dollar 17 procent över förväntningarna från Inquiry Financial. Det var dock 64 miljoner dollar lägre än samma period förra året - så den uppenbara frågan är var det en stark rapport eller låga förväntningar?
Det här är bara en snabbkommentar och efter en kort bläddring i rapporten. Med den infallsvinkeln är det första jag bläddrar fram till hur order i lokal valuta utvecklats. Minskningen på sju procent berodde på fler stora order i början av förra året. Det kan jag köpa, främst för att det är en post som svänger en del. På många sätt är de mindre ordrarna intressantare. De låg stilla. Noll kan ju låta lågt men faktum är att i höstas var fallande orderingång temat i var och varannan verkstadsrapport.
Tittar man på sammansättningen är det Europa och kraftförsörjning som ökar. Positivt för ingendera har imponerat bakåt i tiden. Bygg går bra medan automatiseringsdelen går sämre. På ett sätt väntat. Lokala investeringar i Europa får finansiering medan industrin inte satsar.
Starkt framstår också arbetet med att få upp lönsamheten i kraftförsörjningen. Det är den främsta faktorn bakom den ökade lönsamheten. Intressant, eftersom mångas case, mitt också är att den delen avskiljs från övriga ABB - antingen genom en försäljning eller på något annat sätt. Utsikterna framåt är också värda en kort notis. ABB ser marknadstillväxt, om än dämpad i Europa och Kina, på alla sina marknader.
Min reflektion
Nu var det här bara en hastig titt men den var ändå rätt positiv. Eller snarare, äntligen så var det en rapport som inte bara var mindre dålig. Den var, om än bara i delar bra. Är den ett tecken på att industrin bottnat är det värt mycket. Lite kan man även undra om resultatet är styrt av den strategiska inriktningen, att frigöra kraftdelen. Det som brukar kallas att klä bruden. Svårt att säga men det kanske inte spelar så stor roll. Rullar verksamheten på och ekonomin inte viker nedåt igen borde ABB kunna fortsätta överraska.
Handelsbanken är ett välmående bolag på en alltmer problematisk bankmarknad. Det är reflektionen efter en första titt snabb på rapporten.
Motvind och tillväxt
Handelsbanken har haft en tillväxt på eget kapital med en årstakt på 15 procent sedan 2007. Det är en närmast magisk nivå i den anemiska och konstant krisande europeisk banksektorn. Årets första kvartal var avkastningen på eget kapital 13,1 procent. Det är imponerande. Bryter man upp det på geografiska marknader ser det lika starkt ut med Sverige på 14 procent och övriga marknader spridda mellan 10 till 16 procents avkastning på eget kapital. Särskilt intressant för investeraren är att Storbritannien, där banken har goda förutsättningar att fortsätta växa länge, är marknaden med den högsta avkastningen.
Mycket annat ser också bra ut i rapporten. Kreditförlusterna är, som vanligt i den konservativa banken, nästan obefintliga på 0,04 procent av lånestocken. Kärnkapitalrelationen ligger högt och lägger inga hinder i vägen för fortsatta utdelningar. Intäkterna steg med 5 procent. Knappt ett moln på himlen således, eller?
Bryter man ned siffrorna syns det att Handelsbanken, hur bra banken än är, agerar på en marknad i omställning och motvind. Räntenettot sjönk två procent och provisionsnettot sjönk sex procent. Det stigande intäkterna kom istället från vinster höga aktieförsäljningar. Kostnaderna påverkades av engångskostnader för personalneddragningar, i form av förtidspensioner. Det höjde K/I-talet till 49,8 procent från 46 procent. Skälet till neddragningarna är värt att nämna - fortsatt digitalisering.
Min reflektion
Nu har jag bara kastat en hastig blick på rapporten men några tankar har jag. För det första är jag alltid lite skeptisk till att se omställningar helt som engångskostnader. De har en tendens att komma tillbaka löpande om än oregelbundet men ok, Handelsbanken är inte en bank med särskilt tunga kostnadsproblem.
Däremot tar jag försäljningsminskningen allvarligare än banken verkar se det. Handelsbanken menar att pressade marginaler på inlåningsräntor döljer den lönsamma tillväxten i utlåningen. Tänk om det är tvärtom - att det är den höga, lönsamma, tillväxten i utlåningen som är på väg att bromsas. Idag blev nya amorteringsregler för svenska hushåll klara som ett exempel. Tills vidare är Handelsbanken i stort sett oberörda av den press andra europeiska banker har mött. Det är inte självklart att det förblir så. Fast å andra sidan, det är synd att klaga på bolag som växer stabilt med bra lönsamhet och låg risk.
Är Fortum billigt? Det är ju rea på egna kapitalet? Kanske men inte av det skälet är mitt svar.
Diskussionen
Det kom ett brev om Fortum häromdagen. I botten låg den klassiska funderingen om det billiga bolaget var en värdeinvestering eller värdefälla, så här skrev pseudonymen Tradertube på Shareville.
Bästa Gottodix,
Jag vet att jag frekvent skickar frågor men jag hoppas att det kan vara till någon nytta att jag har ett case som vore intressant att behandla på bloggen, Fortum.
Bolaget handlas med en yield på cirka 10% och har en enorm kassa. Detta beror till stor del på ett antal nya avyttringar som gett bolaget stora mängder kapital. Samtidigt har man ju gjort sig av med en del av rörelsen vilket jag misstänker marknaden tolkar som att man kommer tappa kraftigt i vinst (vilket man också har gjort) och att den höga direktavkastningen i bolaget därför inte är beständig och aktien handlas ned. Detta känns naturligt då jag förstår varför man inte vill betala mycket för negativ tillväxt.
Samtidigt kom så sent som idag en nyhet om att man gör stora energisatsningar i Indien och jag har svårt att se att ledningen skulle vara inställd på att krympa marknaden. Samtidigt står vi inför stora utmaningar på energiutbudet, givet de bestämda politiska klimatmålen. Här ser jag stor uppsida för Fortum som profilrerar sig som en miljöspelare och tydligt är en av nordens och Europas minst CO2- bidragande operatörer. (rapport från pwc). Bolaget verkar dessutom ha sänkt sin carbon impact markant sedan rapporten (från 91 till 39 om jag minns rätt).
Dina tankar på Fortum hade varit intressanta, vidare noterar jag att flera "vettiga" investerare på Shareville äger aktien (vilket jag har börjat använda som en extremt indikativ benchmark för värde). Lite om( utmaningarna som jag noterat inom fossila bränslen och varför jag tror alla bolag som är veksamma huvudsakligen inom förnybart och low carbon har en stor uppsida finns att läsa här:) (funderar starkt på att överge mina Tethys p.g.a. det här).
Tack på förhand och hoppas du ska finna någon nytta i tankarna allltid kul att bolla idéer, har själv funderat på att starta en blogg kring mina investeringar.
Hej,
Jag har inte studerat Fortum specifikt men jag bidrar gärna med några reflektioner, se det dock som ett inspel från sidan. Kul att du funderar på att börja blogga - det är roligt!
Det är inte så udda som det kan låta att ett nyttighetsbolag, dit elbolag kan sorteras, värderas under eget kapital. Det är bolag med stora fasta investeringar inlagda i balansräkningen. För det mesta är de svåra att sälja vidare. Faller då avkastningen, som den gjort när elpriset backat, är det inte så lätt att komma ur situationen. Om en vändning inte är i sikte blir det låg avkastning på eget kapital och inga nyinvesteringar. Den situationen kan fortgå länge och till slut blir det nedskrivningar av det egna kapitalet .
Precis det här pågår i Fortum. Senast var det en nedskrivning på 110 miljoner euro i samband förra kvartalsrapporten, därtill kom andra engångskostnader på 75 miljoner euro. Det är en poäng att titta på bolagets egna formuleringar om nedskrivningen, från pressmeddelandet (med mina färgmarkeringar):
Fortum will have a one-time negative impact of approximately EUR 110 million on its fourth quarter 2015 net profit arising from impairments and provisions. The impact before taxes will mainly be included in the items affecting comparability of the Power and Technology segment.
The one-time items mainly relate to Fortum’s two coal-fired power plants in Finland, Inkoo and Meri-Pori. The demand for coal condensing power in the Nordic power market has decreased as a result of the drop in the wholesale price for electricity.
Fortum is booking a provision for the dismantling of the Inkoo power plant and starting preparations for permanent dismantling. The Inkoo operations were ceased in February 2014 and assets written down in 2013. In addition Fortum is making an impairment loss for Fortum’s share of Meri-Pori assets.
The negative impact to net profit also includes an additional write-down based on information received during the fourth quarter regarding the closure of the units 1 and 2 in Oskarshamn nuclear power plant in Sweden.
Notera att nedskrivningarna är kopplade till att kraftverk stängs och i fallet med kolkraftverken plockas isär. Det är alltså ett misstag att, utan en djupare reflektion, investera i att tillgångarna är tillfälligt lågt värderade.
För att värdera Fortum behöver man därför ta ställning till hur mycket det egentliga värdet på tillgångarna är. Kommer det ytterligare nedskrivningar? Det finns solida tillgångar i Fortum, som vattenkraften, men det går inte att utesluta att det krävs ytterligare neddragningar innan bolaget är färdigstädat. Åtminstone inte för mig som bara tar en titt från sidan.
Likadant med elpriset. Hela den europeiska elmarknaden är överinvesterad och med en svag efterfrågan. Det beror dels på felaktiga antaganden vid utbyggnaden av kapaciteten för några år sedan, dels på att en stor omställning till förnyelsebar energi gett ett överskott på på hela marknaden. I princip är elpriset numera en politisk fråga. Det här utvecklas på ett utmärkt sett i "Elmarknaden och investeringar" (Ekonomiekot Lördag). De låga förväntningarna framgår också av de framtida priser som ges av forwardpriserna i grafen ovan.
Den som investerar i el bör göra det med utgångspunkten att den precis som oljan kan vara fast i den trend som kallas lower for longer. Det är inte det samma som att prognosen inte kan visa sig vara fel men det är viktigt att veta att tror man det så bettar man mot marknaden. Jag tänkte på det när jag läste "Fortums senaste delårsrapport och lite egna funderingar" (Långsiktig Investering). I den läsvärda rapportkommentaren är slutsatsen att den långsiktiga, genomsnittliga, vinsten för Fortum bör ligga runt 1,2 euro per aktie. Det tänkta vinstlyftet ska enligt analysen komma från en normalisering av elpriset.
Nuvarande estimat från Inquiry Financial ligger för de närmaste åren på halva det, runt 0,6 euro. Det är alltså en offensiv värdering. För min del skulle jag kunna se det som en möjlig uppsida i ett case men inte det jag skulle luta mig mot. I så fall tycker jag det är intressantare att de förväntade p/e talet ligger runt 17-20. De motsvarar att marknaden kräver en totalavkastning på 5-6 procent för aktien (kursutveckling plus utdelningar). Direktavkastningen ligger samtidigt på 6-8 procent. Med andra ord räknar marknaden med att aktiepriset går ned något vart efter vinsten delas ut.
Så kan det vara men om de låga räntorna ligger kvar längre och börsoron tilltar skulle det istället kunna bli så att p/e-talet höjs. Det var det som hände i USA i början av året. Det låter förstås inte klokt men varför skulle inte en säker, obligationsliknande, avkastning kunna värderas upp vart efter osäkerheten om räntan någonsin stiger sprider sig? Jag är inte alls säker på att räntan kommer att förbli ultralåg så länge till men låg lär den förbli. Det skulle kunna vara ett skäl att köpa Fortum, för den som har koll på eller accepterar riskerna för ytterligare nedskrivningar.
Kanske ett annat case bubblar under ytan
Fortum gjorde dock ett klipp förra året när de sålde elnät dyrt till ett konsortium av elbolag. Jag tänkte börja mitt resonemang från sidlinjen i det här hörnet. Affären, som syns på lyftet i eget kapital under förra året i grafen ovan, har kommenterats på ett bra sätt i "Om Fortums försäljning av den svenska elnätsverksamheten" (Aktiefokus). En slutsats i det välskrivna inlägget är att prislappen blev p/e 42 eller ett implicit avkastningskrav på 2,4 procent (beräknat som e/p). Intressant nog gjorde vindkraftsbolaget Eolus nyligen en liknande affär, som jag skrev om i "Affärsvärlden goes värdeinvestering". Köparen där var ett försäkringsbolag.
Det förde mina tankar till den här artikeln "Big insurers prefer fund management - Regulation and low interest rates force large companies to look elsewhere for profit" (FT). Försäkringsbolagen har svårt att klara sina åtaganden och drar in pengar på andra sätt än genom minusräntorna - bland annat genom att utöka sin roll som fondförvaltare. Även inom telekom syns en tydlig trend att försöka sälja av tillgångar och förenkla sina balansräkningar. Telia och Tele2 har båda gjort affärer för att förenkla sina strukturer. Trenden att minska och förenkla har även varit något som statsmakterna försökt få fart på inom banksektorn.
Det är en intressant att andra delar av marknaden börjar anpassa sig till lägre räntor. För det kan vara så att bolag med stora men lågt värderade tillgångar, som telekom och nyttighetsbolag, kan sälja dem till tillgångsbolag som banker och försäkringsbolag som måste hålla låg risk och få säkra kassaflöden. Det är en intressant investering att fördjupa sig i.
Börsen är lustig på det sättet att ofta kommer överraskningen mer i fokus än nivån på bolagens resultatet. Det beror på att rapporterna är punkten när analytikerna stämmer av sina beräkningar mot verkligheten. När riktkurser höjs och sänks är förändringen förstås viktig.
