Nästa år blir vi färre som arbetar - hur ska man investera i den miljön?

I år toppade andelen i arbetsför ålder i de mogna ekonomierna. Vad händer med ekonomi och investeringar när färre ska försörja fler?

Peak work force 

2015 blev inte peak oil men en annan tillgång når sin kulmen, åtminstone i den rika världen, i år. Från och med nästa år börjar arbetsstyrkan i mogna ekonomier att minska. Det här är en av utgångspunkterna i den fördjupningsserien - "WSJ2050 - demographic destiny".

Exemplet Europa

Källa: Eurostat

Det finns ingen korrelation mellan ett lands storlek och dess välstånd. Däremot kan förändringar ha stor effekt. Särskilt känslig är befolkningens ålderssammansättning. Gruppen i arbetsför ålder behöver i princip försörja övriga åldersgrupper. Jag skriver i princip, eftersom möjligheten att spara eller låna över tiden eller att importera varor och tjänster utgör ett alternativ.

EU tillhör regionerna som möter stora utmaningar de kommande åren. Norden, i diagrammet illustrerat av Sverige, Danmark och Finland står relativt väl rustade. Alla tre länderna har i och för sig ett utgångsläge med en lägre andel av befolkningen i arbetsför ålder. Det kompenseras dock av en högre andel kvinnor i arbetslivet (syns inte i grafen), bättre nativitet samt särskilt i Sveriges fall av immigration. I övriga Europa ser det knepigare ut. Nativiteten är lägre och andelen kvinnor i arbetslivet likaså.

Om en andel minskar är det förstås någon annan andel som ökar. Den åldrande befolkningen skrev jag senast om i "Tecknar Attendo men föredrar Doro" (Molekylär Ekonomi).

Källa: SCB

Effekter av minskad arbetskraft

Blickar man ut över världen finns liknande problem i bland annat stora delar av Östeuropa utanför EU inklusive Ryssland, Asien med Kina, Sydkorea och Japan som tydliga exempel. Risken finns helt enkelt att vi står inför en brist på arbetskraft. En viktig detalj är att det främst är mogna ekonomier, med stora tillgångar i kapital som påverkas.

Det gör att en uppsättning möjliga lösningar är aktuella:

• öka exporten av kapital och importen av varor och tjänster från regioner med mer gynnsam demografi (som Indien och Afrika),
• öka kapitalintensiteten i produktionen genom automatisering,
• öka mängden arbetade timmar genom förändrad arbetstid, lägre ålder för första jobbet eller högre pensionsålder,
• ändra demografin genom migration,
• sänka välfärden både i termer av offentliga utgifter (se exemplet att allt färre får särskilt boende) och genom att sänka avkastningen på kapital (t.ex. genom sänkta pensioner)

Notera att migration både in- och utflyttning bara har en nettoeffekt på demografin om personerna som flyttar till eller från det berörda landet har en annan sammansättning än befolkningen som helhet.

Exportera kapital är en osäker lösning

Exportera kapital, i form av ägande, och importera varor och tjänster riskerar att uppfattas som modern kolonialism. Ett annat problem är att flera tillväxtländer, med Kina i spetsen, har fullt upp med att omvandlas från att vara verkstad åt mogna ekonomier till att vara självständiga konsumtionsdrivna ekonomier.

Det här syns i ekonomin just nu, även om just det möjligen är tillfälligt. Investeringar och världshandel har fallit under historiska nivåer och ingen räknar med en återgång till nivåerna före finanskrisen. I Kina faller arbetskraften med 25 procent fram till 2050 samtidigt som den egna konsumtionen ska öka. Med andra ord är landet sannolikt inte en del av lösningen på det här problemet. Tvärtom har landet satt igång en minst sagt ambitiös automatisering själva för att möta sina egna behov.

Källa: Wsj

Skiftet i maktbalansen när det är sparare i mogna ekonomier som är beroende av politiken i fjärran länder är också tydlig. Det här skrev jag bland annat i slutet av förra året om i "God jul - global tilt!" (Molekylär Ekonomi). Det är inte så lätt att ägarstyra produktion eller ens försäljning till marknader som inte styrs av de "egna" politikerna. Det här har många företag fått erfara under året, exempelvis BMW som fick finna sig i att på order från kinesiska myndigheter göra extrautbetalningar till bilhandlarna i landet.

Ett krasst sett att uttrycka problemet är att oavsett vad mogna ekonomier har för tillgodohavande är det inte alls säkert att tillväxtländerna är beredda att leverera till oförändrade villkor. Ett exempel på hur det kan gå till var när USA lät sin skuld i dollar till Japan ätas upp av inflationen i slutet av åttiotalet.

En helt annan vinkel ger "Wealth-producing factories face headwinds as global trade slows and consumers age" (WSJ). Framväxten av ny tekniska alternativ har inneburit att värdet av att industrialiseras för låglöneländer sjunkit över tiden. Andelen anställda i amerikansk industri, vid dess höjdpunkt, är högre än motsvarande i mer nyligen utvecklade länder. Det finns en del som tyder på att Kina var det sista landet som med riktig hävstång uppåt kunde använda en stor billig arbetskraft för att utvecklas - åtminstone i industrisektorn. Sett ur det perspektivet är det snarare tillväxtländernas brist på rätt arbetskraft och att alla tjänster inte kan exporteras som sätter gränsen.

Tjänsteekonomin fungerar annorlunda

Det andra problemet är att tjänster svårare att exportera än varor. Språkbarriärer och att tjänster inte går att lagra på samma sätt som varor ställer till det. Det är helt enkelt inte så lätt att sköta hemtjänsten i Ånge från Calcutta (ännu). Nu digitaliseras och automatiseras tjänster i en hög takt.

En av drivkrafterna bakom det som kallas tjänsternas internet är alltså en begynnande brist på arbetskraft. Automatisering och digitalisering påminner mer än det i förstone kan framstå om tidigare teknikskiften. Det framgår av de här läsvärda artiklarna "Better skills will not save middle-class jobs from automation - Debunking the education versus technology myth" (The Broker) och "Automation angst" (Economist). Här är en kortversion

Automatisering och digitalisering har visserligen haft en effekt på låglönejobb - tänk löpande band och automatiserade kassor i affären. Det har dock även slagit ut många i grupper av yrkesarbetare (skilled workers). Ett exempel är miniräknaren, vems arbetsuppgifter tog den? Inte enbart de med lägst utbildning. Ett annat exempel är effekten på taxichaufförers yrkeskunskap av verktyg som google maps och kanske längre fram självkörande bilar.

Ett tredje tar jag från mitt eget yrkesområde, ekonomi- och verksamhetsstyrning (controlling). Digitalisering av ledningsinformation har förändrat controllerrollen från att sammanställa och distribuera fakta till att, i bästa fall, vara ett analysstöd till ledningen och i sämsta fall en administratörsroll av IT-system. Den här uppdelningen i kreativa, ännu så länge mänskliga, roller respektive förenklade eller helt bortrationaliserade uppgifter är en del av förklaringen till att löneskillnaderna växer i hela världen.

En annan förklaring är att under en övergångsperiod blir det lönsammare att introducera tekniken än att driva, förvalta och utnyttja den. Den som investerar i Apple får hög avkastning men det är inte lika lätt att få nytt jobb om man tidigare arbetade på en fabrik för tillverkning av CD-skivor. På sikt ger den nya ekonomin nya arbetstillfällen men det tar tid och kräver andra kompetenser än de gamla yrkeskompetenserna. Därför kan bara en mindre del av den frigjorda arbetstiden fullt ut användas till nya uppgifter.

En London cabbie av det gamla snittet har skaffat sig en unik spatial förmåga för att memorera stadens kartor men det har hen ingen glädje av om kunskapen inte kan matchas till ett nytt område. Trygghetssystem och eget sparande gör det också svårt att matcha ned tidigare yrkesarbetare till enklare eller för den delen annorlunda yrken. Nyligen kom till exempel siffror från USA om att det saknades folk i detaljhandeln med uppsägningarna fortsatte inom oljeindustrin. Det är antagligen ovanligt att gå från att vara oljeborrare i Texas till att sälja kläder i en chic butik i New York.

En krass, kortsiktig, slutsats av detta är att varje bransch sannolikt kommer att tvingas in i sin egen digitalisering. Det går inte att förlita sig på att ta över arbetskraft från andra. En annan är att blir du av med jobbet i en bransch som digitaliseras när du blivit lite äldre lär du inte få något nytt. En tredje är ett uttryck från den forntid då jag jobbade som konsult - det är "up or out" som gäller. Utbildade som inte lyckas få plats i eller nära lednings- och utvecklingsfunktioner (inom sina olika fält) har en lika osäker sits som övriga yrkesgrupper. Är du bibliotekarie är antagligen den bästa platsen antagligen något i stil med Googles sökfunktion eller Kungliga Bibliotekets IT-avdelning.

Ett exempel på vad förändringen kan innebära på företagsnivå gav tryckeriet Elanders för knappt två år sedan. kom när bolaget förvärvade ett supply chain företag, vips kunde bolaget använda sin kunskap om distribution högre upp i bolagens värdekedja.

Går det att spela med demografin? 

Antal personer i Sverige per åldersgrupp Källa: SCB

Sverige har en förhållandevis bra befolkningsutveckling, sett utifrån åldersfördelning. Kurvorna ligger hyggligt jämt fördelade mellan olika åldrar. Notera att år med babyboom med tiden jämnas ut genom effekten av migration.

Antal födda/döda resp in-/utvandring Källa: SCB

Sverige har inte heller de demografiska jämställdhetsproblem som i olika form finns i nästan hela den övriga världen. Här är ett drastiskt exempel "Asia Struggles for a Solution to Its ‘Missing Women’ Problem" (Wsj). Mindre drastiska varianter är att kvinnor i de flesta länder förvärvsarbetar betydligt mindre än i Norden. Som grupp betraktad matchar också nyanlända rätt väl framtidens arbetsmarknad, i och med att de dels finns en grupp med hög utbildning, dels grupper av lågutbildad (i klartext billig) arbetskraft.

Sverige och USA - vinnarländerna

Vad är då bra förutsättningar framöver? "Demografi är faktorn pensionssparare glömmer" (Molekylär Ekonomi) är ett tidigare inlägg här på bloggen där den frågan behandlas. Det man letar efter är ett land med hög tekniknivå, bra demografi och tillgång till goda möjligheter att med inflytande från de egna politikerna producera i tillväxtländer.

I det förra inlägget är slutsatsen att USA uppfyller alla kriterier. Landet har genom migration en relativt ung befolkning, det finns gott om högproduktiva teknik och innovationsbolag, Mexico och andra delar av Latinamerika ger möjligheten att exportera kapital till produktion utomlands men ändå med en viss kontroll. Mycket är på plats helt enkelt.

Lite liknande är det för Sverige. Även här finns en hög tekniknivå, genom jämställdhet och migration har vi en ok utveckling av arbetsför befolkning och genom medlemskapet i EU har vi tillgång till en stor marknad dit vi enkelt med stort inflytande kan exportera kapital. Skillnaden, till det sämre, för oss är att just detta EU är betydligt mindre vitalt än USA är, så i viss utsträckning delar vi regionens problem.

Några slutsatser för investerare

Långa perspektiv ska inte alltid forceras ned i alltför konkreta investeringsbeslut. Det kan få vara en bakgrund till andra tankar som formas vid helt andra tillfällen. Några punkter tar jag ändå med mig:

• djupet i automatisering och digitalisering är om något ännu större en jag tidigare fattat, här talar vi verkligen megatrend,
• särskilt inom hälsa blir digitalisering helt nödvändigt
• tillväxtmodellen för Indien med flera ser svagare ut än jag hade förstått medan vissa enstaka länder som USA och Sverige har lite, möjligen, överraskande möjligheter framöver,
• delar av förändringen ligger nära i tiden, eftersom arbetskraften nu börjar minska,
• antaganden om ränta och avkastning på kapital på lång sikt kan mycket väl vara på väg att förändras - något att tänka på inte minst i pensionssparandet. 

Bästa aktiestrategin? Bloggrannarna har svaret

Hur ska en bra aktieportfölj byggas? Tar ett svep runt min skickliga bloggrannars sidor för att se om de har svaret.

Gratis är gott

Jag har fantastiska bloggrannar. Tänk hur mycket lägre ribban för att lära sig något nytt ligger nuförtiden - ambitiösa och kunniga inlägg är aldrig mer än ett klick bort. Alla länkarna i högerspalten går till bloggar skrivna av skickliga investerare - möjligen med undantag för Ekonomistas (men de är ju imponerande bra på mycket annat), som sådana här inlägg "Är det verkligen sant att 'vi arbetar mer än någonsin och mår dåligt'?" (Ekonomistas)

Den här veckans Bloggrannar tänkte jag titta på texter om strategi. Hur tänker några av nätets skarpaste bloggare kring sina portföljer?

Valuewalk & Aktiefokus - börja här

En promenad genom bloggar om strategi börjar lämpligen på Valuewalk. Redaktionen sprutar ur sig läsvärda och lärorika serier om investeringsstrategi, som den här "Benjamin Graham — Part One: An Introduction To The Godfather Of Activism" (Valuewalk). En hel serie om en av värdeinvesteringarnas grundare - imponerande.

En annan startpunkt är förstås Kenny och Martin på Aktiefokus. Här är ett av veckans mest diskuterade inlägg "Långsiktighet är din enskilt största edge mot marknaden!" (Aktiefokus). I ett inlägg rikt på innehåll var det Kennys resonemang om värdefällor som fick fart på kommentarsfältet. Så här skriver Kenny bland annat:

Allt för ofta brukar jag läsa om ”värdefällor”, vilket är aktier vars börskurs har gått ned i pris under en tidsperiod om ett par månader eller möjligen år. Vissa aktier är nog värdefällor i praktiken, medan andra är värdefällor på grund av att betraktaren har ett kortsiktigt tidsperspektiv i den enskilda aktien.

Vad är egentligen en värdefälla och hur undviker man den? Jag gav mig själv in i diskussionen. Läs och kommentera ni med.

Missa inte Gustav

Gustavs aktieblogg är ett av naven i bloggosfären. Förutom mycket läsvärda analyser av bolag från all världens hörn kommer det klassiker som det här inlägget - "Smart att satsa på små bolag?" (Gustavsaktieblogg). Det här inlägget har jag redan kommenterat i "Tjänar vi nått på att investera aktivt?" (Molekylär ekonomi) men det är väl värt en repris.

Hur gör du när du riskhanterar?

"Allt du behöver veta om Riskhantering" (Börstankar) tar sin utgångspunkt i klassisk operativ riskhantering med grundvärden, hot, sårbarhet, riskbedömning och åtgärd. Det här är alltså inte i första hand riskdiversifiering utifrån portföljteori utan en mer praktisk ansats. En spännande metod för att hitta bolagets eller för den portföljens svaga punkter. 

Ett tips från egna erfarenheter av att utforma sådana här modeller är att det kan vara bra att skilja på strategiska (långsiktiga), taktiska (medelfristiga) och operativa (direkta) risker - bara att sätta ord på de här tre nivåerna för något av bolagen i den egna portföljen med Marcus modell är spännande. 

Vad är det egentligen som kan hända i HM eller för den delen Fingerprint? En fråga ställd på det sättet ger en bra balans mot den ofta starkt optimistiska syn som kassaflödesanalyser kan generera.

Ett annat riktigt läsvärt inlägg var "Om att fokusera mer på sina 'förloraraktier' än sina 'vinnaraktier'" (Riskminimeraren). Är det så att motgångarna skymmer framgångarna? Så här skriver Riskminimeraren

/./ Detta fenomen är helt klart en psykologisk - känslomässig - effekt. Och det är inte speciellt rationellt. Den kursvinsten, t e x, jag har på mitt innehav i Berkshire Hathaway, inköpt i Juni 2006, är större än de samlade kursförluster jag har i ett antal andra aktier i min långa portfölj. Men ändå ägnar jag oproportionerligt mycket tid åt förlorarna. Och det intressanta är att när några av förloraraktierna lyckas med en turnaround - då minskat mitt fokus på dessa bolag.

Det är som alltid kloka tankar från Riskminimeraren  men jag ser nog lite annorlunda på fenomenet. För mig är det självklart att det mest problematiska innehaven kräver mest omsorg och genomlysning. Vinnarna kan få rulla på. Periodvis har jag exempelvis haft svårt att skriva något intressant om Vitrolife, helt enkelt för att bolaget ofta är så kliniskt rent från problem.

Lev det du lär

Fingerprint Cards framgångar är i sig unika. Men att framgångarna dessutom kombineras med allvarliga tvivelaktigheter kring insiderhandel och marknadskommunikation fascinerar mig något oerhört. Ska man investera i Fingerprint Cards är det därför viktigt att man inte bara tar hänsyn till vad man tror kommer att hända utan även tar hänsyn till att i princip vad som helst kan hända.

Det är alltid roligt att läsa Aktieingenjören. I sitt inlägg "Analys, Fingerprint Cards" (Aktieingenjören) kan han hänvisa till en egen mailkonversation med Johan Carlström för något år sedan - rätt kaxigt. Slutsatserna i inlägget är kloka och kopplar rätt bra till diskussionen om riskhantering. Osäkerhet har ett pris - det är lite farligt när den faktorn inte inkluderas i värderingen trots att riskerna finns där.

Det för oss till "En sund organisationskultur är viktigare än många tror" (Långsiktig Investering).

Man kan ha en känsla för organisationskultur och ledning, efter att ha följt ett bolag en tid, men inte riktigt veta om man inte jobbat där eller haft med ledningen att göra på något annat sätt. Fallet med Volkswagen tycker jag är talande av det skälet. Jag hade nämligen aldrig trott att just Volkswagen skulle ha en ledning och organisationskultur som indirekt eller direkt premierade oetiskt förfarande och straffade ärliga initiativ. En sund organisationskultur kan faktiskt vara viktigare för ett företags överlevnad än en stark balansräkning.

Det här tycker jag sätter fingret på en svår fråga med kulturens roll. Det är svårt att våga dra rätt slutsatser om de signaler som kommer. Volkswagen är indragna i en av Europas största karteller någonsin. Dotterbolaget Scania har för övrigt enligt kommissionen, till skillnad från Volvo, inte ansträngt sig för att lägga korten på bordet (Reuters). Det har också funnit mer handfasta signaler som framgår ur den här artikeln från FT med en beskrivning av åratal av dåligt styrelsearbete. Nedanstående är ett citat som förstås för tankarna till andra diskussioner om bolag som fastnat i lyxliv och dekadans.

Others recall that previous crises at VW — including a prostitutes and bribery scandal in 2006 — did not deliver real reform.

Utmaningen är ofta att det är svårt att ta signalerna på allvar. Det FT skriver och att en stor kartell var under utredning har varit känt länge. Det här är en rubrik från januari 2011 "EU probes Scania, Volvo and MAN for cartel suspicions" (Eubusiness). Bara för att vrida om kniven lite - förutom att rigga priserna är lastbilstillverkarna anklagade för att ha förhindrat utveckling av ny miljöteknik (Aftonbladet). En fråga är det värre att installera ett fuskprogram i bilen vid testning än att rigga hela teknikutvecklingen i branschen?

Nu, till slut, ser många Volkswagen som ett bolag med kulturella problem men hur många förknippar Scania med samma sak? Det kanske man inte ska heller - för mycket annat i både Volkswagen och Scnaia är förstås bra. Fast kruxet är - om inte en kartell under 14 år ringer en varningsklocka om kulturen, vilka andra signaler bör man lyssna på? Så även om ledningsfrågorna är viktiga är det lättare att vara efterklok än att agera i förväg.

Kanske får man, som Aktienovisen, angripa problemet från ett annat håll. Han har skrivit en läsvärd recension av boken "100 svenska ledare berättar". Slutsatsen där följande.

I deras intervjuer med dessa 100 ledare så hittade de ett sammanhang. Sju magiska ord som återkom gång efter gång efter gång. Och dessa ord var: passionen, självinsikten, drivet, lagbygget, tydligheten, delaktigheten och modet.

En tanke är att kulturen och förtroendet ska ses som en relation. Skälet till att de flesta fortfarande litar på Scania är att det finns en fungerande relation med ägare och kunder - skurkar eller inte. Det är väl här Volkswagen har brustit - fusket bröt förtroendet. Hur paradoxalt det än kan verka har inte Fingerprints ägare på motsvarande sätt förtroendet för den ledningen Då kanske det spelar mindre roll hur sakförhållandena ser ut även om det ju brukar sägas att till slut kommer verkligheten och knackar på.

En praktisk slutsats är kanske att bara köpa aktier i bolag där du kan tänka dig att umgås privat med ledningen.

Läs dig klok

Danielinvesterar skrev för ett tag sedan en intressant recension av "The Four Pillars of Investing" (Danielinvesterar). Där är en utgångspunkt automatisk ombalansering så att olika tillgångsslag så att andelarna är konstanta över tid.  

Jag vet att det är populärt men jag är själv inte så svag för automatiserat beslutsfattande. Jag kan acceptera att köp och behåll är en rationell inställning men däremot är jag tveksam till att låta procentsatser styra när det är dags att flytta runt pengar i portföljen. Det går dels emot tanken om momentum, som Daniel konstaterar, dels är det att se investeringar som en helt cirkulär process som upprepar sig gång på gång. Det är inte jag övertygad om att det är - snarare variationer på olika teman.

Petrusko har många som startsida. Så här entusiastisk var han om "Bli grymt rik på aktier" (Petrusko), 

Här går vi rakt på sak: Det här är förmodligen den bästa boken som finns på svenska om att göra sunda och bra placeringar på aktiemarknaden på lång sikt. Haskel skriver på ett mycket lättläst och tydligt vis om att spara på börsen på lång sikt, via fonder eller direktägande i aktier.

Innan priset delas ut tycker jag en titt i det här inlägget kan vara på sin plats "Bästa svenska aktieboken? Recenserar två utmanare" (Molekylär ekonomi).

Slutligen lite tillämpning

"z2036 Strategisk allokering version 2.0 beta" (z2036) beskriver Stefan Thelenius allokering i familjens portföljer - 40% utdelningar, 40% tillväxt, high yield 10%, småbolag 10%. Stefan tillhör de bloggare som många inspireras av, vilket de gör alldeles rätt i. Hur ser andra på fördelningen? Det får bli ett eget inlägg längre fram eller ett ämne för kommentarsfältet.

Ett annat inlägg man inte vill missa är "Varför inte lång" (Arne Talving). Kavastu, som Arne heter på Twitter, är vi många som följer. Nu ser han ett momentum i marknaden fram till slutet av april men däremot inte att den underliggande beartrenden släppt. Jag tyckte dock att Arnes deltagande på EFN var ännu mer klargörande. I den bild Arne målar upp är slutet på en uppgång en explosionsartad rusning på marknaden - jag är inte helt övertygad men det är en intressant tanke.

Intressanta är också genomgångarna i "Gott och blandat" (Chansar mest) samt "Den stora portföljanalysen Q3" (Aktieräven). Den som saknade konkreta bolags- och aktienyheter i länktipsen den här gången kan titta där.

Rätt branschfördelning just nu

Vilka branscher platsar i portföljen? Stämmer av vad vi faktiskt har mot vad jag tror om nuläget.

Blunda och fördela

Det händer en hel i ekonomin just nu, som flera av de senaste inläggen handlat om. Jag gillar, som bekant, att försöka sätta ord på våra investeringar. Frågan är om mina tankar om konjunkturen återspeglas i våra faktiska val i portföljen.

Till en början ska jag erkänna en sak - även jag lägger störst vikt vid bolaget. Hittar jag en bra investering är det inte så att jag tvingar in den i min top down modell. Däremot försöker jag min bild av omgivningen som ett slags bakgrund mot vilken investeringarna testas. Ett bra exempel vore om jag snubblade över ett riktigt köpvärt fastighetsbolag. Det skulle ha en del att bevisa, med tanke på risken för att räntorna stiger, men helt uteslutet vore det in.

Det sagt, hur ser jag på rätt portföljfördelning just nu? Hur skulle jag fördela våra innehav om jag blundade för det vi äger idag?

Äga aktier eller inte?

Min bild är att risken på aktiemarknaden fallit relativt mycket under hösten. Kina ser mindre dåligt ut, USA ser helt ok ut och de svagheter som finns i Europa uppvägs av mer stöd från ECB. Det här märks också i det momentum som finns på börsen. En av mina absoluta favoriter, Kavastu, säger så här ”Dansar marknaden så dansar jag gärna” (EFN). Han ser momentum fram till slutet på april i marknaden. Den typen av kalendariska bedömningar har jag inte förmåga att bidra med men just nu är det definitivt hett på börsen.

Även Per Hedberg från Lancelot, som är med i programmet, är försiktigt optimistisk på kort sikt. Han beskriver dock den sektorrotation som kännetecknade USA i slutet på 2014 (och som också varit uppe här på bloggen några gånger). Det kan finnas en rörelse mot stabilitet och förutsägbarhet men ändå viss tillväxt. Lagombolagen helt enkelt. Bort från kassakor och tillväxtraketer.

Lägre kassa känns rätt

Kanske är min reflektion om den bedömningen. Underliggande finns det definitivt strömningar i den riktningen. En förutsättning är dock att det inte kommer en till bred uppgång på aktier. Det kan det mycket väl göra, som Kavastu pekar på.

Hur som helst. En utgångspunkt just nu är nog att aktier är ett bra tillgångsslag. Tidigare i höstas har vi haft riktmärket 10 procents kassa. En förändring är att jag tycker det räcker med att ha vår normala kassa på ungefär 5 procent (lagd på den nivån för att vi ska förutsättningar att göra ett nytt köp om något dyker upp).

Konsumtion och teknik har medvind

Jag tycker det är bra att komma ihåg att i år är det bara de största IT-bolagen och konsumtion som gått bra i USA. Något liknande här är inte uteslutet. Det är åtminstone sektorer som gynnas av ett positivt börsklimat och en expansiv (om än avtagande så) penningpolitik. Många småbolag har också gynnats starkt av fallande riskpremier under hösten. Det är nog ingen vändning på gång i absolut närtid. Det samma gäller för offentlig konsumtion. Sverige är inte ensamma om att snarast öka upplåningen och samtidigt se stärkta finanser av ökade skatteintäkter. Det kan slå lite olika men någon inbromsning för hälsosektorn är kortsiktigt svår att se.

Det här återspeglar sig i att IT, sällanköpsvaror och hälsovård är tre sektorer vi gärna kan vara överviktade i. Nu ligger vi redan rätt tungt där med flera av portföljens kärninnehav, så någon större förändring ser jag inte framför mig.

Undviker finans

Finans, inklusive fastighet, är en sektor jag är försiktig med. Det ena innehavet vi har är försäkringsbolaget (tillika investmentbolaget) Markel. Det har rusat ordentligt i år men får ligga kvar som en balans mot stigande räntor. Det andra innehavet blankade amerikanska statspapper är däremot under avveckling. Takten är mest en tajming i förhållande till centralbanksbesluten i december. Jag ser dock inte framför mig något ränterace nästa år, så där skulle vi kunna ta det lite lugnare.

Kassakorna är en prisfråga

När det gäller dagligvaror, kraftförsörjning och teleoperatörer är det mer en prisfråga. Jag tror att den allmänna skepsisen mot sektorerna är lite överdriven - utan förändringar i europeiska räntor lär inte så mycket hända. Däremot har aktierna i det här sektorerna varit en del av multipelexpansionen och kanske av det skälet pressas något. Det största problemet för teleoperatörerna är dock den allmänna skepsis som finns kring deras affärsmodeller. Det kan räcka långt för att hålla tillbaka sektorn. Vårt innehav i Millicom är delvis berört av detta men är trots allt aktivt på helt andra geografiska marknader.

För det här sektorerna tror jag inte att vi kommer agera aktivt åt endera hållet. De får ligga på en låg nivån men jag är inte främmande för något enstaka köp.

Rotation inom industri

Om, som jag tror, råvarupriserna har bottnat men lyftet blir långsamt, så kan det vara läge att skifta över lite verkstad till olja och andra råvaror. Jag tror inte det ska ligga så stor del i portföljen här men jag är inte heller överdrivet orolig för att någondera sektor går riktigt dåligt. Något slags normalvikt kanske.

Premiär för vloggen: tillväxtländerna skräms inte av Fed

Hur förbereda är tillväxtmarknaderna på en amerikansk räntehöjning? Överraskande väl verkar svaret vara. Det är ämnet i det första videoinlägget är på bloggen.

Det här första försöket ser jag mer som en betaversion.  Min grundtanke är att när jag fått snits på det använda den här formen, och kanske bara en bild (typ veckans graf), på Nordnetbloggen. Skulle de här lite längre inslagen (15 minuter) bli uppskattade kanske jag kan fortsätta med dem här.

Nåja, nytt är både kul och svårt - återkoppla gärna vad ni tyckte.

Saudiernas reträtt öppnar för högre oljepris

Alla väntade på att amerikanska skifferborrare skulle ge sig. Istället verkar det bli shejkerna som kastar in handduken.

Priskrigets sega underdog

Det har cirkulerat en bild av priskriget på oljemarknaden som en kamp mellan okuvliga shejket och ett gäng optimistiska hillbllies. Runt dem har en klunga av andra opecländer, Nordsjöolja, Ryssland med flera cirklat. Alla har spekulerat om i vilken rond knocken kommer.

Likt Muhammed Alis klassiska rope-a-dope har det dock visat sig svårt att slå ut amerikanerna. Strukturen med en hög andel rörliga kostnader och hög lånefinansiering har inmeburit att ibland skiftar visserligen ägarskapet men själva utvinningen är inte så lätt att konkurrera ut.

Billigt för evigt?

Det här har fått vissa att börja räkna med långsiktigt mycket låga oljepriser. För ingen har på allvar ifrågasatt styrkan i motståndaren. Inte förrän i förra veckan. I en välskriven fördjupning om politiken i Saudiarabien,  "Kungar av sand" (Fokus), punkteras myten om den starka styrningen.

Diktaturens svaga länk

Artikeln kan läsas som en påminnelse kring den demonisering som auktoritära regimer bygger upp. Demokrati och marknadskrafter framstår lätt som svagt och splittrat. Vore det åtminstone inte mer effektivt och starkare att samla makten i en enda central och från övriga samhället frikopplad krets?

Ryssland, Kina och på sin tid till och med demokratin Japan har beskrivits som starka just för att de inte är splittade. Inget land har dock så totalt vilat sin auktoritet på förmågan att garantera stabilitet som Saudiarabien.

Problemet för auktoritära regimer är att de nästan alltid kräver expansion och framgång för att inte krackelera. I någon utsträckning går det att förlänga plågan med diverse maktmedel, som i Nordkorea, men i längden är utvecklingen obönhörlig.

Saudiskt gnissel

Nu är framgången långt ifrån över för Saudiarabien. Däremot har det utdragna priskriget på olja satt igång precis de mekanismer som brukar känneteckna diktaturer i motvind. Det är bland annat detta som beskrivs i Fokus artikel.

Saudiarabien har en komplicerad tronföljd som vandrar horisontellt över en brödrarskara och bara i andra hand vertikalt till nästa generation. Nu har successionen till stort missnöje brutits genom att sonen till kungen fått stort inflytande.

Samtidigt har budgetunderskottet vuxit till nivåer där regimen känt sig tvungen att bromsa. Det har till och med talats om att införa skatt på löner. Två starkt kritiska brev från medlemmar ur andra grenar på det stora kungaträdet har läckt ut till omvärlden.

Nu svänger det 

Så en högst befogad fråga är vem är det egentligen som driver priskriget i Saudiarabien? Idag kom svaret "Saudi counters 'lower for longer' oil mantra" (FT).

Inför förra årets novembermöte i OPEC var Saudiarabiens oljeminister tydlig med att för deras del kunde oljepriset få vara $20 under lång tid. Landet skulle behålla sina marknadsandelar - punkt slut.

Inför årets möte är det annat ljud i skällan. Officiellt har Saudiarabiens linje skiftat till att investeringar i ny olja fallit för mycket och att utbudsproblem väntar om några år. Inte allt för hemligt har dock budskapet varit att oljepriserna måste tillbaka till 60-80 dollar.

Kommer det funka?

Nu är problemet att det är fler kranar än de saudiska som är uppvridna på max. Ryssland och Iran är två länder som gärna säljer all olja Kina efterfrågar om saudierna börjar ransonera.

Så frågan är faktiskt inte vem som kommer vinna priskriget utan om Saudiarabien fortfarande har kraften att stoppa det. Dagens utspel var kanske inte sista ordet men om nu ordet priskrig används kan det här väl ha varit något i stil med slaget vid el-Alamein. Vändningen i krigslyckan.

Kanske blir det, som många analytiker tror, en stigande efterfrågan under 2016 som avslutar det här kapitlet i oljehistorien.

Med Saudiarabien i mer undanskymd roll verkar det allt troligare. Över 60 dollar kanske inte imponerar men om en vändning på 20-30 procent kommer är det mycket som förändras. Global inflation, växelkurser och stämningen på familjemiddagar vid saudiska hovet - för att nämna några.

Tecknar Attendo men föredrar Doro

Gruppen äldre äldre växer medan kommunernas personal själv går i pension. Tänk om det fanns någon som ville ta över verksamheten.

Trenderna 

Omsorgssektorn är en av mina favoriter. Gruppen äldre med vårdbehov kommer börja öka mot slutet av decenniet, det är ett demografiskt faktum. Vilken annan marknad har en så säker prognos? Stigande efterfrågan brukar vara en trygg bas att utgå ifrån i investeringar.

Källa: SCB

Källa: SKL

En viktig kunskap om äldreomsorg är att det är en tjänst i första hand för personer över 80 år (snarast runt 85 år eller äldre) och oftast med diagnoser som demens.

Det spelar alltså inte på kort sikt någon roll för efterfrågan av äldreomsorgen att fyrtiotalisterna nu pensioneras. Det har dock en annan viktig effekt.

Äldreomsorg är det största kostnadsområdet för kommunerna och personal den största utgiften. Drygt var tredje inom primärkommunerna arbetar inom vård och omsorg. Av dessa är
drygt en fjärdedel över 55 år.

Det här är lågavlönade, ofta svåra och tunga arbeten. De står sällan överst på listan av karriärval. Nu har visserligen strömmen av flyktingar gett en ny pool att anställa från men det är inget som mer än marginellt påverkar de här resonemangen.

En parentes om de ämnet är att SKL i en rapport från i höstas, som jag citerat tidigare konstaterat att det främst är statens, inte kommunernas budgetar, som påverkas av flyktingströmmen.

Kommunernas bevekelsegrunder när det kommer till äldreomsorg är att alltså att det är dyrt, svårt att ersätta personal och kompetens som går i pension samt på väg att växa väsentligt inom några år. Vad är då den vanligaste kommunala strategin för att lösa det här problemet? Det framgår av tabellen nedan.

Kommunernas första prioritering är att färre ska få omsorg överhuvudtaget, vilket ökar efterfrågan på andra lösningar (som RUT-tjänster) samt framför allt att så få som möjligt ska få den dyraste vården i särskilda boenden. 

Jag läste en intressant uppsats i ämnet "Införande av välfärdsteknologi inom hemtjänsten" (Carlberg Wejbrant, Uppsala Universitet). Författaren skriver i inledningen så här om kommunernas motiv för att införa välfärdsteknologi. 

/./ det som ligger till grund för införande av [välfärdsteknologi är] förväntat ökat omsorgsbehov hos en allt större andel äldre och ökade kostnader för äldreomsorg i kombination med svårigheter att rekrytera personal för att möta det ökade omsorgsbehovet.

Caset

Ett starkt case det kommande åren är alltså investeringar i välfärdsteknologi för äldre. Det är därför som vi sedan tidigare har Doro i portföljen, som förutom telefonerna säljer trygghetslösningar till omsorgen av äldre äldre. 

Den näst bästa lösningen för kommunerna är att kunna lägga ut sina problem på någon annan. Antingen genom att lägga ut hela verksamheter eller genom att hyra in personalen. För många mindre kommuner går det att spara stora utvecklingskostnader genom att köpa tjänsterna av större aktörer. Tjänsterna är ofta men inte alltid också enklare (i betydelsen kompetenskrav) men ställer snarast högre krav på kvalitet, än exempelvis inom utbildningssektorn. 

Det här var ett av skälen till valfrihetsreformerna. Viljan att få välja vart man ska bo eller vem som kommer hem till en är stark, särskilt när det inte finns någon djup spetskompetens som kräver exempelvis stora sjukhus. Sammantaget gör nog både brukarnas önskemål och kommunpolitikernas agenda därför att stopp för vinster i den här delen av välfärden är avlägset. 

Det låter därför troligt att vårdbolag som Attendo kan ta växande andelar av en marknad som också borde växa de kommande åren. Kan bolaget sedan utnyttja välfärdsteknologi på ett smart sätt finns det även möjligheten att förändra marginalerna på sikt.

Priset och några andra faktorer

I ärlighetens namn har jag mest tittat på vilken typ av bolag jag vill ha i portföljen (utifrån ovanstående) men självklart har jag även funderat på bolaget och aktien. Ett av underlagen var  "Konsten att vårda ägarna" (Affärsvärlden). Där bekräftades min bild att marknaden för privata äldreboenden växt 8 procent årligen perioden 2010-2014 (jämför med tabellen ovan där allt färre får placering på äldreboenden).

En annan styrka jag gillar är att äldreomsorgsmarknaden är betydligt mer fragmenterad än skolmarknaden, där Academedia numera dominerar. Det går att göra om det bolagets förvärvsresa och bli en av några stora spelare inom äldreomsorgen. En trend som säkert kommer förstärkas av teknikutvecklingen.

Andra faktorer är marginaler på över 9 procent (om det nu håller i längden) samt en sund organisk tillväxt och att det är ett plus att få exponering mot kassaflöden i Sverige just nu. När det kom till själva värderingen låter väl dryga 10 i p/e-tal som Affärsvärlden tror på som ett bra bet.

Vi tecknade därför Attendo men det som slår mig när jag läste på är att jag gillar Doro allt mer.

Missförståndet om räntan och bankaktierna

Nej, banker tjänar inte på högre ränta möjligen på skälen till att räntan höjs. Det är en viktig skillnad.

Det cirkulerar en konstig föreställning om att banker skulle vara vinnare på högre räntor. Ett kul och förvirrande exempel var den här artikeln "Här är aktierna som stiger när räntan höjs" (Danske Invest).

Förvirringen

Det här två citaten ur artikeln visar förvirringen.

”En räntehöjning är en följd av att det går bättre för den amerikanska ekonomin, vilket gynnar bankerna genom ökad in- och utlåning. Dessutom kan bankerna nu höja utlåningsräntan i förhållande till inlåningsräntan, vilket stärker deras räntenetto och i förlängningen deras resultat."

”I Europa finns inga planer på att höja räntan. ECB-chefen Mario Draghi har tvärtom flaggat för att räntan kan behöva sänkas ytterligare. En räntesänkning skulle sannolikt få hjulen i Europa att snurra snabbare, vilket gynnar bankerna genom ökad utlåning.”

Med andra ord - om räntan går upp stiger bankaktier och om räntan går ned stiger bankaktier. Hm.... kan det vara så att det finns en annan mer relevant förklaringsvaiabel här?

Förklaringen

Den viktigaste frågorna för banker och andra bolag är efterfrågan och produktionskostnader. När kostnaden för lån stiger minskar efterfrågan och betalningsviljan. Medan när efterfrågan stiger snabbare än produktion  och konkurrenstryck kan kompensera för så stiger priserna. 

Det här får sägas vara ett ganska grundläggande samband. Den som tror att räntehöjningar i sig själva gynnar banker påstår att pengar är en s.k. giffin good (Investopedia), dvs att folk köper mer när priset stiger. 

Någon skulle kunna hävda att slarviga kunder inte begär en rimlig inlåningsränta när räntorna går upp. Det är möjligt men i stort håller det enkla sambandet. Bolånemarginalerna är på toppnivåer nu och var som lägst 2007.

Det Danske borde ha skrivit är att ökad efterfrågan på lån gynnar bankerna. Det brukar komma i konjunkturuppgångar. Ett tecken på en uppgång brukar vara att räntorna börjar stiga. Därför brukar bankaktier stiga när räntan går upp men de kan också stiga när räntan sänks eftersom det förväntas stimulera ekonomin.

Det är helt enkelt fel variabel Danske tittar på. Den som tror att utlåning till bostäder kommer fortsätta öka ska köpa Swedbank. Den som istället tror att företagen kommer låna mer ska köpa SEB. Det har bara indirekt med räntan att göra.

Sedan är det en speciell omständighet att bankerna inte vågar ha negativa inlåningsräntor (ännu). Det höjer förstås bankernas kostnader och av det här specifika skälet skulle säkert en marginell höjning av räntan vara uppskattat.

Finns det då inga verkliga vinnare på högre ränta? 

Nästa fråga är om det inte finns investeringar som direkt tjänar på högre räntor. Svaret är att det gör det. Det enklaste exemplet är alla som ställer ut nominella garantier om framtida avkastning. Med andra ord lovar ur en viss procent till kunderna. Det bästa exemplet är traditionella livbolag. Det har just nu väldigt svårt att klara sina åtaganden. Där och i andra försäkringsbolag har högre ränta en tydlig positiv effekt.

Andra vinnare är förstås korta räntefonder och vanliga sparkonton.

Sedan finns det andra som, likt bankerna, tjänar på den bättre konjunktur som högre räntor indikerar. Ofta sjunker riskpremien för investeringar när konjunkturen vänder uppåt. Om den effekten överskuggar räntehöjningen finns det en uppsida i multiplar på ofta växande vinster. Cykliskt brukar höra hit. 

Precis som med bankerna är det dock en ganska spekulativ fas att gå in i. För värderingarna stiger trots allt på en konjunkturstyrd efterfrågeökning. Då gäller det att hoppa av i tid.

Det känns särskilt viktigt när börsen redan stigit i sju år - med billiga pengar istället för konjunktur som drivkraft. Vad säger att kurserna snällt fortsätter uppåt när de billiga pengarna nu kanske växlas mot bättre efterfrågan? 

För mig känns det som om man lånar historiska exempel från helt andra startlägen för konjunkturen. 

Tipsen från AFV:s investerarkväll

Affärsvärldens gäster lät tipsen flöda men varför kom den duktiga redaktionen i skymundan? 

"Jag tror man blir mer framgångsrik på mikro än på makro. Varje år har sina vinnaraktier, det gäller bara att hitta dem."

Mats Qviberg är en klassisk stock picker. En svår nisch, särskilt det där med "varje år". Det har ju dock gått alldeles utmärkt genom åren (nåja, för det mesta), så hur resonerar Qviberg.

Det här tycker jag var en intressant beskrivning av en investeringsprocess. Qviberg tittade på Bilia och såg ett bolag med potential på en fragmenterad marknad. Potentialen bestod i att bilsäljarmarknaden egentligen borde fungera som kläder eller möbler. Rätt distributör borde kunna få ett grepp om kunderna på det sätt HM och IKEA fått.

Så blev det. Bilia gick från att bli påtvingade dåvarande ägaren Volvos restlager till att bli en attraktiv partner för en lång rad märken - inklusive våra BMW.

Det jag, från mitt perspektiv, gillade med den här beskrivningen var hur den började i en omvärld med förändrade konsumtionsmönster, fortsatte med ett case som det gick att sätta ord på och först därefter handlade om bolaget och allra sist om aktien.

Ibland blir diskussioner om strategier lite semantik - det är en uppsättning förutsättningar som behöver vara på plats.  Vägen till lösningen kan se lite olika ut men det gör inte att pusslet skiljer sig så mycket åt.

En annan intressant detalj Qviberg delade med sig av var att Öresund gärna köper mindre poster i bolaget för att analyserna ska bli skarpare. En metod jag själv gillar men som förstås för den strikt rationelle kan verka ologisk. Antingen är det billigt eller också inte.

När det gällde börsen just nu hade inte Qviberg så mycket att bjuda på. Innehaven MQ och Oriflame  har mer uppsida medan det nedskjutna ryska planet skulle kunna bli höstens svarta svan (långsökt är min reflektion).

Annars var konspirationsteorin att bankerna gömmer vinster med redovisningstrick intressant. Motivet skulle vara att inte gå för bra mitt i en potentiell bostadsbubbla.

Klungan hängde inte med

Övriga presentatörer, från olika fondförvaltare, hamnade förstås i miljardärens skugga.

Söderberg & Partner presenterade ett resonemang som landade i att Usa vänder ned 2017 och börsen därför ett halvår tidigare i slutet på 2016. Mest var det en prolongering av tidigare konjunkturer. En typ av makro jag har svårt att förhålla mig till.

Det är som med alla bakåtblickande analyser. Historien har lärdomar men det är ingen spegel eller spåkula som ger så exakta prognoser. Det är åtminstone inte min erfarenhet. Läsare av den här bloggen vet att jag försöker känna av pulsen på ekonomin dagligen. Vad som händer om arton månader kan i bästa fall skönjas som möjliga trender.

Intressantare var därför resonemanget här och nu. I obligationer med lång löptid såg Söderberg & Partner hög risk. Däremot gillade förvaltaren kreditrisk i bolagsobligationer. En reflektion är att det kräver sjunkande riskpremier framöver för att vara ett bra bet - helst samtidigt som kapital inte flyttar hem till statsobligationer igen. Osäkert och svårt är tycker jag.

Råvaror svagt upp och dags för tillväxtländer  (som ju alla pratar om just nu), var två andra teman.

Danske Bank Invest hade ett vettigt resonemang om att svenska rörelsedrivande bolag med vinster i Sverige ser bra ut.

Är Didner & Gerge vilsna?

Jag tycker Didner & Gerge med sina förvaltare länge tillhört det bästa som finns att tillgå på fondmarknaden. Nu var det dock ännu en presentation med innebörden att de närmast fundamentalistiskt tror på att bara titta på bolaget och att ingen utom deras magiker till förvaltare kan förstå hur urvalen går till.

Om Kina sänker vinsterna i bolagen - köpläge. Om Storebrand har svårt att klara sina åtaganden på grund av ränteläget? Köpläge  (vilket lät misstänkt likt makro). Vad som än händer i fondens favorit Volvo - köpläge. Hur väljer ni bolag då? Vi väljer de bästa - det går inte att förklara mer än så.

Som sagt, reflekterat om en fond jag gillar, det påminner lite om en annan stock picker (jag också ser mycket bra i) som haft det tungt ett tag, Skagen Fonder. Det som hänt där är att omvärlden förändrades en aning och tunga bet som Samsung och Ryssland föll ut dåligt.

Jag har skrivit om vår egen portfölj många gånger, att den fina avkastningen faktiskt kan vara antingen tur eller skicklighet som är daterad med ett bäst-före-datum. Varför skulle fonder vara så värst annorlunda? Det finns trots allt inget samband mellan stjärnor i morningstar och framtida avkastning (som jag skrivit om tidigare). Det kan vara dags att fundera på om det verkligen är köpläge i Didner&Gerge.

En annan reflektion är att alla de här stora småbolagsfonderna är rena drömmen för oss övriga investerare. Med alldeles för stora belopp per bolag ska de manövrera in och ut på mellan bolagen. Inte konstigt om det blir momentum i småbolag.

Det bästa med Affärsvärlden är Affärsvärlden 

Till slut fick Affärsvärlden själva lite utrymme på scen. Jonas Elofsson från  börsredaktionen berättade om gruppens tankar just nu.

Ett av bolagen får ni vänta med att läsa om till morgondagens tidning. De två övriga var bekanta för bloggens läsare - AQ Group och Cellavision. Särskilt det förstnämnda börjar se riktigt köpvärt ut igen med ett p/e-tal runt  10.

Ett tips till arrangören - om ni vänder er til prenumeranter, ge era egna duktiga skribenter mer utrymme.

Inleder återtåget på tillväxtmarknaderna med Millicom

Köper Millicom och går därmed från orden i "Därför går jag tillbaka in på tillväxtmarknader nu" till handling. 

Tiden för tillväxtmarknader närmar sig

Tajming är svårt men jag har fattat beslutet att in både i råvaror och på tillväxtmarknader. Det rör sig om mindre delar av portföljen och med många om och men. För råvarorna valde jag aluminium och Norsk Hydro. Motiven bakom det köpet är beskrivna här "Aluminium och Norsk Hydro är värdecaset som oljan inte ger".

Urvalskriterier

När det gäller tillväxtmarknader vill jag ha bolag med organisk tillväxt kopplad till ländernas strukturella tillväxt men helst med begränsad koppling till riskerna Fed och Kinaoron ger. Min prioriteringsordning för ett köp som följer:

1. Ett bolag som säljer exporterar konsumentvaror till USA eller Europa.
2. Västerländska varumärken som är starka på tillväxtmarknader
3. Inhemska konsumtionsvaror, tjänster och IT-produkter

Det känns tillsvidare som väl riskfyllt om exponeringen i tillväxtländerna går mot industri, råvaror eller kräver stor inhemsk finansiering. En viss uthållighet mot fortsatt svajiga valutor kändes också viktigt.

När det gäller den första gruppen har jag inte hittat något bolag som riktigt uppfyller min kravprofil. Jag har inte riktigt djupet i kunskapen kring de här marknaderna som exempelvis Gustavsaktieblogg och Aktieingenjören har (båda har kommenterat i tidigare inlägg). Två bolag jag gillar är Tata Motors och Hyundai. Problemet är att vi redan har BMW och den globala bilmarknaden är på god väg att överhettas. Svårt helt enkelt men förslag mottags gärna.

I den andra gruppen är vi rätt välförsedda med HM, Apple och BMW i portföljen - tre bolag som går nästan orimligt bra på olika tillväxtmarknader.

Det för oss till den tredje gruppen - inhemska bolag med rätt verksamhet och risk. Ett alternativ jag gillade här, åtminstone i teorin för jag har inte sett villkoren, var en etf som investerar i indiska obligationer. Annars har tankarna kretsat kring telekom, som jag skrev om här.

Två problem var finansieringen (inklusive skuldsättning) av den höga utbyggnadstakten och att all telekom har problem med positioneringen av bolagen på sikt som jag skrivit om här.

Alternativet Millicom

Källa: Börsdata

Millicom har några egenskaper som passar bra in på mina tankar. Vi har ägt bolaget tidigare och jag litar på ledningen - särskilt viktigt nu när det blåser en korruptionsskandal kring verksamheten i Guatemala. En annan kvalitet i det här sammanhanget är att skuldsättningen är stabil och finansierad utanför tillväxtländerna. När det kommer till aktien har den gått segt länge och föll därtill ordentligt när Kinaoron bröt ut i somras.

Viktigast är dock att Millicom är den typ av agil aktör som jag tror kan lyckas inom telekom just nu. Millicom växer organiskt bland annat genom en gradvis utbyggnad av fiberuppkopplingar för kabelteve och bredband. I q3 växte försäljningen 7 procent och rörelsemarginalen före avskrivningar (EBITDA) 8 procent - båda organiskt. Sedan har det här dolts av stark valutamotvind. Det framgår av den här bilden från senaste rapporten.

Källa: Millicom

Investeringarna, capex, utvecklas inte heller så trappstegsvis som hos en del andra bolag utan ligger på en rimlig nivå. Det svårare caset att investera tungt i fasta kostnader för att sedan skörda framgångar med rörliga intäkter är inte riktigt Millicoms läge. Drygt hälften av investeringarna i fiber är direkt kopplad till nya affärer - resterande är basinvesteringar-

Källa: Millicom

Ovanstående bild är också från Millicoms kvartalspresentation. Räckvidden för hur många kunder som kan nås steg med fem procent, andelen anslutna hem lika mycket och intäkten per hem betydligt mer. En bra bild av en affärsmodell som fungerar.

Fortsatta funderingar

Nu tog vi en första position i Millicom, vi får se om det blir en uppföljning. Ett annat, möjligen överraskande alternativ, är Telia. Det kan vara så att en del av den utveckling som nu kanske rullar igång löser bolagets problem i österled. Kanske kan en upptinad tillväxtmarknad ge den efterlängtade exitmöjligheten. Men tillsvidare är det ett bolag med en redan fungerande affärsmodell som är mitt fokus i telekombranschen.

Därför går jag tillbaka in på tillväxtmarknader nu

Vid någon punkt blir girigheten större än rädslan. Där är jag nu när det gäller råvaror och tillväxtmarknader.

Iskalla Afrika 

Inget var så kallt som Afrika och Latinamerika i somras, åtminstone inte på aktiemarknaden. Det skulle i så fall ha varit Ryssland. Även en bister sommar kan dock gå över i en mild vinter. För plötsligt är det näst hetaste ämnet i världens finanstidningar att årets förlorare – råvaror och tillväxtländer – kanske till slut har nått bottenkänning.

Om vi börjar med att vi verkligen är på låga nivåer nu så kommer några exempel här.  ”Prices for Base Metals Plummet” (Wsj), koppar är på den lägsta nivån på sex år och för nickel får man gå tillbaka till 2003 för att komma billigare undan.

Riktigt spektakulär var den här nyheten – ”Baltic Dry Hits New Low; What It Means, and Doesn’t Mean” (Wsj). Baltic Dry mäter priset för ”torra” frakter, dvs containers och liknande. Det här brukar ses som en indikator dels på världshandeln, dels på konjunktur i Kina och Europa. Det senaste värdet var det lägsta sedan mätningarna inleddes 1985. Ett annat index, Bloombergs råvaruindex, letade sig ned till den lägsta nivån sedan 1999.

  

Det här börjar göra riktigt ont på många marknader. Så här säger en uppgiven grekisk redare till Wsj.

”It’s a bloodbath, I’ve been in the business for 25 years and never seen it so bad.”

Vänta lite, ringer det inte en klocka här. Alla vi som älskar investeringar kommer förstås att tänka på baron Rotshilds klassiska citat:  

"Buy when there's blood in the streets, even if the blood is your own."

[Tillägg Aktieingenjören har en läsvärd kommentar nedan där han ger bakgrunden om Rotshild och påpekar citatet är eb nyt som ibland använts i obehagliga sammanhang].

Bottenkänning?

Kan det vara så att vi är framme vid detta klassiska läge för tillväxtländer och råvaror? Några små tecken på det går faktiskt att ana. På onsdag rapporterar mångas favorit bland värdebolagen – traktortillverkaren Deere. Efter ett tufft år börjar vissa hoppas att det bottnar 2016 – ”Deere to Take Measure of Farm Slump” (Wsj).

Den här artikeln var också intressant – ”Investor Shift: Hate the Oil, Love the Big Oil Company” (Wsj). Aktierna för stora oljebolag har brutit loss från oljepriset. En teori är att marknaden stabiliserats och att oljebolagen nu är i en position att få nästan gratis leveranser från än mer pressade oljeservicebolag.

Det två verkliga bubblarna för att någonting är på gång var dock de här båda artiklarna, som lär citeras på fler ställen än den här bloggen,  ”Emerging market equity valuations slide to record low” (FT) och ”Redefining Emerging Markets: How to read the signals from emerging markets” (FT)

Tillväxtländerna har aldrig varit så här billiga. P/e talet de tio senaste åren (CAPE) för hela gruppen länder ligger just nu på 12,8.  Det är hälften mot det historiska snittet. I analysen konstaterar dock Financial Times att det fortfarande finns många risker kvar. Kina kan fortsätta ned och de fulla effekterna av en räntehöjning i USA är inte kända.

Det är alltså ingen rusning vi talar om utan just och bara möjligen att botten till slut är nådd.

Helt klart är dock att många grundförutsättningar från de senaste åren nu förändras. En sammanställning av några trender ges i "Goldman Sachs' top 10 market themes for 2016" (City A.M). Det är en spännande lista Goldman Sachs tagit fram, väl värd ett eget inlägg, här tänkte jag bara ta upp tre punkter.

1. Oil prices: Near-term downside risk, year-end upside
2. Relative value in commodities: OpEx over CapEx
3. Emerging market risk: Slowdown, not meltdown

Med andra ord – manga ser samma sak just nu men det avspeglas inte riktigt i priserna.

Den riktiga snackisen

Allt det här är intressant i sig själv men höjer man blicken till rubrikerna högst upp på finanstidningarnas hemsidor tar det steget till att bli ett spännande läge för investeringar. 

Inget är så hett just nu som det som kallas central bank divergence. 

Fed kommer den 16 december med största sannolikhet, höja räntan för första gången sedan finanskrisen. ECB kommer strax innan, den 3 december, ha ökat sina stöd till marknaderna genom utökade kvantitativa lättnader.    

Effekterna om någon av de här händelserna uteblir lär bli stora. Om de båda faller in, som marknaden räknar med, är det ändå ett garnnystan av trådar som ska vävas samman innan alla fått en överblick av det nya normala. 

Några faktorer tar jag upp i ”Dollarn tog bara en paus”. En enkel sammanfattning är att ingen har någon aning om vad som händer de närmaste veckorna, ens om allt utvecklas som förväntat.

Spännande läge

Det här är ett intressant läge för långsiktiga investerare. Centralbankernas agerande den kommande månaden är trots allt bara brus på lång sikt. Om marknaden reagerar positivt på ökad klarhet om räntan och lugnas om framtida utveckling, då kan det här vara ett utmärkt läge att åter börja gå in i råvaror och tillväxtmarknader.

  

Vad ska man investera i?

Det är som sagt långt ifrån faran över på de marknader som haft det tufft. Min första tanke är att försiktigt åter plocka in råvaror och tillväxtmarknader i portföljen. Mer än noll behöver dock inte betyda så värst mycket till en början.

En annan tanke är att försöka vikta sig bort från de största riskerna. Bäst vore bolag på tillväxtmarknader som exporterar till mogna ekonomier. Det är dock inte så lätt att peka ut några sådana exempel – möjligen kan de bolag som Huawei, Tata och Hyundai nämnas.

Det andra alternativet är bolag på plats i tillväxtmarknader som tjänar pengar inom andra områden än de som pressats av krisen. I ”How to Invest in China’s New Normal” (Barrons) nämns konsumentvaror, service och vissa IT-bolag som intressanta.

Några andra möjliga trådar har jag plockat upp i tidigare inlägg på bloggen de senaste dagarna – indiska obligationer, västerländskavarumärken med stor försäljning på tillväxtmarknader eller afrikansk telekom.  

Investeringscase Afrika - telekomindustrin

Fortsätter besöket i Afrika med att titta på en av de branscher som varit riktigt het det gångna decenniet på kontinenten. Frågan är om afrikansk telekom har mer att ge?

Nuläget i telekomsektorn

Källa: EY

"The telecoms revolution comes of age" var temat i novembernumret av African Business. Där framgår att telekomoperatörer i Afrika står inför ett svårt dilemma och en stor möjlighet det kommande åren. Dilemmat är att intäkterna faller medan behovet av investeringar ökar utan att det finns en affärsmodell för att få betalt för datatrafik på ett lönsamt sätt. Med andra ord precis som i övriga världen.

Telekombranschen genomgår en snabb, dyr och osäker förändring de kommande åren men uppsidan skulle kunna bli stor om bolagen lyckas få en tillräcklig del av intäkterna från en uppkopplad värld. Det här har jag skrivit om i bland annat "Värderar nya Telia - en besvikelse". En spännande beskrivning av framtiden finns annars i "Global telecommunications study: navigating the road to 2020" (EY).

I rapporten beskrivs fyra möjliga inriktningar för telekombolag de närmaste åren. På mogna marknader känner vi kanske främst igen de båda gulmarkerade alternativen. Digitala pionjärer är bolagen som försöker bli det kabeltevebolagen var - en vertikalt integrerad distributör av, ofta eget, innehåll hela vägen till slutkund. Det är en väg som kräver stora investeringar och modeller som lyckas låsa in kunderna. Svårt men lönsamt om det lyckas.

Nästa grupp är effektivitetsdrivna uppkopplingsleverantörer. I den här gruppen finns bolag som försöker få betalt för stabil och snabb uppkoppling uppbyggd till lägsta möjliga kostnad. Nyckeln för den här gruppen är att få någon - kund eller innehållsleverantörer - att betala för den överföringskapacitet som byggts upp. Ett klassiskt case av fasta kostnader mot rörliga intäkter - med andra ord, störst vinner.

Källa: EY

En insikt i arbetet med det citerade inlägget om Telia ovan var att tillväxtmarknader långt ifrån varit någon självklar biljett till vinster eller ens tillväxt inom telekombranschen de senaste åren. Det framgår också av grafen från EY:s rapport ovan.

Det här för oss till de två sista, mörka rutorna i EY:s strategibeskrivning ovan. Basleverantörer är en beskrivning som passar bra på de flesta av Afrikas telekombolag. Det visar bland annat den här rapporten  - "The future of Telecoms in AfricaThe blueprint for the brave" (Deloitte)

Källa: Deloitte

I Afrika står samtalstrafik och SMS för en helt övervägande del av intäkterna. Antalet abonnenter växer visserligen men intäkten per abonnent faller. Dessutom är bara 19 procent av afrikanerna är online. Problemet är inte i första hand infrastrukturen utan lokal tillgänglighet och innehåll. Faktum är att, enligt African Business, bara 8 procent av nätets kapacitet används.

De kommande åren behöver därtill de årliga investeringarna i infrastruktur stiga 50 procent till 14 miljarder dollar 2020. Det sista blir en utmaning när allt tyder på att kapital fortsatt kommer att lämna tillväxtländerna vart efter de mogna ekonomierna återhämtar sig.

Det är nedsidan i branschen men uppsidan är att tillväxten i många telekombolag, när investeringarna är gjorda, i princip är en multipel på ekonomin tillväxt. När allt fler afrikaner når medelklassen och när genomslaget för smarta mobiler når nya inkomstskikt, så är det fasta kostnaderna redan tagna. Därmed landar intäkterna direkt på sista raden. De afrikanska ekonomierna beräknas växa med runt 5,5 procent per år de närmaste decenniet och medelklassen växer snabbt för att nå bortemot 100 miljoner om runt 2020. Uppsidan saknas således inte.

Utmaningen är att det här inte sker jämt fördelat geografiskt, per kundgrupp eller produkt. Ett bra exempel är det stora genomslaget för mobila betalningar. En tjänst där Afrika i många delar är världsledande. I förra inlägget "Drönarplats och andra afrikanska affärsidéer" exemplifierade jag med att Kenyas centralbank använder sms-lån för att sälja statsobligationer.

Det här för oss till sista rutan i EY:s genomgång - agila lösningar. Möjligen är det många som redan tröttnat på modeordet agila. I det här sammanhanget är det dock relevant. På en marknad med en så tydlig kombination av möjligheter och hinder är det logiskt att den som navigerar skickligast bli vinnaren.

Ett möjligt case

Här finns ingredienser till ett intressant case för investeringar - bolag som trovärdigt kan ta steget från basleverantörer till russinplockare på en ojämnt digitaliserad marknad. Det kräver:

• Räckvidd till många men framför allt rätt användargrupper
• Inriktning och strategi som siktar på specifika, lönsamma, segment
• Tillgång till finansiering även om mindre kapital investeras i Afrika de närmaste åren
• Rätt pris på aktien samt hanterbar politiks riks och bolagsrisk  

Den sista punkten gäller förstås alltid men den är nog särskilt viktig i det här fallet - dels är tillväxtmarknader svårt pressade av förändringarna i Kina, dels är telekom en politisk styrd bransch och Afrika (om än bättre än sitt rykte) inte ett under av stabila och pålitliga politiska institutioner.

Några bolagsalternativ

Till skillnad från andra branscher som vänder sig till konsumenter, så domineras telekom i Afrika av bolag från kontinenten. Jag har bloggrannar som behärskar de här bolagen mycket bättre än jag själv. Exempelvis kan jag rekommendera "Djupdykning i Afrikanska telekombolag" (Aktieingenjören) och
"Inköp MTN Group - Afrikas största telekombolag" (Gustavsaktieblogg). Det här för övrigt två riktigt duktiga bolagsjägare, som jag varmt rekommenderar.
Några bolag som Aktieingenjören tycker är värda en titt är MTN,  Safaricom, Maroc Telecom, Bharti Airel och Vodacom. Nu råkade MTN hamna i trubbel, vilket Gustav kommenterat här. En påminnelse om den politiska risken i de branschen och regionen.

Till den listan skulle jag vilja lägga ett namn. Ett intressant bolag, som kan komma att noteras i Europa, är Liquid Telecom. Bolaget har investerat i internet via fiber i södra Afrika. I gruppen ingår även det egna mediabolaget ipidiTV. Visserligen mer en digital pionjär än ett agilt alternativ men ändå ett intressant bolag.

För min del tycker jag dock Millicom, med runt en sjättedel av intäkterna i Afrika räcker långt. Det är åtminstone ett bolag som kan bocka av punkterna i min lista för case i branschen. Även om det, kanske inte så överraskande, också brottas med korruption och politiska problem.