Kliver ur Volvo

Jag sålde precis vårt innehav i Volvo, som jag tidigare annonserat var på gång. Några ord om varför.

Jag har tidigare skrivit om att ett Volvo som normaliseras men inte förbättras är värt knappa hundralappen. Bland annat gick jag grundligt igenom bolaget i oktober  (ska länka kolla under etiketter). Det inkluderade artiklar om Volvos branscher och geografier, läsa och lyssna igenom Volvos egen kommukikation och andras tankar samt räkna igenom andras prognoser och därefter efter förmåga göra egna. En detalj i det sammanhanget är att redan då var, som jag skrev om, den kartell Di  senare "avslöjade" bolaget var indragen i känd. 

Slutsatsen från den grundliga genomgången var atr ett Volvo som når genomsnittliga marginaler utifrån sin produktmix och kan sälja som något av de bättre åren efter finanskrisen borde kunna ligga på 95-100 kronor, som flera analytiker också angav. 

Nu är vi där och förbi det. Kartellen växer till ett allt större problem både i böter och för att den ger fel bild av historiska marginaler. Diskussionen om hur Volvo klarar sig i livet efter superkonjunkturen har tystnat, besparingarna tickar på och det kommer nog någon strukturaffär men knappast det där lyftet och till det har verkstad allmänt värderata upp lite fort. Eller så här - det säger något när en aktie stiger på ryktet att Vd:n ska få sparken.

Enligt principen att kliva av när jag inte vet vad jag skulle göra om aktien rörde sig drastiskt väljer dock att tacka för mig. För den här gången kanske jag ska tillägga. För det är i grunden ett av våra allra bästa bolag. 

Mina gissningar om aktien på kort sikt är rätt neutrala. Följer börsen, kanske.

Första rapporterna pekar på korrektion nedåt

De första rapporterna bekräftar makrosignalerna, tyvärr. Nu närmar sig nog den där korrektionen på börsen.

Sällan har kopplingen mellan makro och aktier varit så tydlig som just nu. Sämre amerikanska jobbdata (länk) häromveckan och igår sänkt konsumentförtroende igår. Det syntes direkt i rapporten från Johnson & Johnson, där framför allt utsikterna framåt var en besvikelse. Liknande signaler kom ju BMW i deras bokslut förra månaden. I det fallet var det Kina som svajade, nu på morgonen kom nya svaga bnp-data därifrån (länk till Economist före siffran kom). Min slutsats är att den resan nu kommit till stationen där staten griper in. Framför allt tror jag Kina kommer kliva in i valutakriget med allt det innebär.

Indonesien går däremot som tåget, det är låga råvarupriser och inte alltför hög amerikansk ränta som driver på.  Temat råvarupriser är för övrigt det som splittrar bilden av bankerna i Usa. 

JP Morgan hade ett starkt q1 hjälpta av lägre strulkostnader från finanskrisen  (både avskrivningar och böter) men även av en normaliserad ekonomi. Ett steg i den normalisering av avkastning på eget kapital som norden redan gått igenom och som jag satsat på i Deutsche Bank.  För Wells Fargo gick det sämre, här syns nämligen kostnader för oljeindustrins debacle. 

Oljeindustrin har å andra sidan helt bytt fot och nu handlar varenda artikel om att priset bottnat och frågan om vem som tar vem i den konsolidering som verkar vara på gång. Ett nytt par är ju annars Nokia och Alcatel Lucent. För den affären kan det vara en välkommen blip att Intel nu tjänar grovt med pengar på nischen som kallas sakernas internet (länk till Ft.com)). Det framgick i deras i övrigt lite platta rapport. För även här var nämligen makro svävande över siffrorna. Den starka dollarn höll nämligen nere vinsten.

Så, in alles, de svaga signalerna i makron och framför allt valutakriget är faktiskt synligt i de första rapporterna. Slutsatsen, just den här morgonen, var att det var några blippar till som talar för en sättning på marknaden.

Så gick det förra veckan

Vårkänslor i oljeindustrin höll igång portföljen förra veckan. För i övrigt var det stiltje.

Det kändes på marknaden förra veckan att det var vaktombyte från makro till rapporter. Som av en händelse var nyheten alla talade om precis en sådan övergång. Oljeindustrin blåser faran över med Shells jätteförvärv. Rätt eller fel tolkades det som inledningen på en ny fas. Städning och konsolidering kan den kanske benämnas. Det här gav ett efterlängtat ryck i Lundin Petroleum och jag tror aktien har mer att ge (länk). Annars tyngdes portföljen av en sänkt rekommendation från Redeye på Vitrolife. Gamla nyheter tyckte jag och ökade försiktigt i bolaget (länk). Det tredje bolaget som är värt att nämna är BMW. Den senaste rapporten var stark men VD:n var försiktig inför 2015. Främst på grund av svagare efterfrågan i Kina. Det här är intressant för andra bolag, eftersom BMW brukar ge pricksäkra prognoser. Flera tecken tyder på att det kanske gått lite för fort med förväntningar utanför Usa. Det är också ett intressant läge i BMW-aktien. Den är alltid volatil och den som vill in i detta bra bolag ska nog leta lägen runt €105 eller om du är snål ned mot 100. Resten av portföljen tog det som sagt lugnt. Det ska bli skönt med lite action i rapporterna.

Intressant läge att vänta (!) med Elos

Jag tittar i kristallkulan och ser ett köpläge i Elos... om några månader.

Jag har medcinskt inriktade  kontraktstillverkaren Elos på bevakning sedan slutet på förra året. Bland annat har jag med intresse läst det Pushit-Thl skrivit om bolaget på Shareville  (länk).

Elos utvecklar och producerar, på uppdrag, sådant som pennan man tar Novo Nordisks insulinsprutor med. Tandimplantat är ett annat exempel. Det är en typ av tillverkning som i något tidsperspektiv skulle kunna utvecklas, kompletteras eller ersättas med 3d-skrivare  (vilket är svårt att veta idag). För tillfället är dock en typisk specialiserad underleverantör. Ni vet den där typen av gedigna bolag med stabil ledning och ett avstånd till Stockholm som är lika stort som förändringarna är långsamma. Nu är dock mycket på gång. 

Förra året renodlades verksamheten till medicinska produkter. I år har en ny fabrik byggts i Skara och ett förvärv gjorts i Usa. Ett resultat är att aktien vaknat till. Ett annat är att p/e-talet krupit upp till 17. Det går därför att hysa sympati för Börsveckans råd att avvakta. 

Det här är dock ett av mina favoritlägen i bra bolag. Starka nyheter har tvättats och granskats av marknaden men priset har, kanske, gått upp lite fort. Jag skriver kanske för möjligen bör man ta med i värderingen att vinsten påverkas av stora investeringar och omställningskostnader. Läget är lite liknande i Vitrolife - bolaget har gjort ett bra förvärv men kanske lite dyrt. Nu är ju dock de kostnaderna tagna. Dippar aktien i det läget är nedsidan liten men uppsidan trolig och kan vara riktigt bra. Det här tror jag kan bli läget i Elos framåt sommaren.

Så som man säger i cricket - very well not played.

Äntligen rapporter!

Hur mycket jag än gillar makro, så är det ju bolagen som är grejen med aktier. Fram med chipspåsen - det är rapportsäsong!

Från nu till slutet av maj kommer q1-rapporterna. I Usa väntas vinsterna sjunka, pga den starka dollarn  medan
 på vår sida pölen är (för?) höga förväntningar inprisade. Jag är knäpp nog att verkligen se fram emot att läsa och lyssna igenom bolagens rapportpresentationer. Det är so  fotbolls-VM fyra gånger om året. I den stilen mjukar jag upp med en förväntansranking.

1. Deutsche Bank tillhör vinnarna när pengar sköljer över eurozonen, särskilt om de genom ökat förtroende faktiskt börjar höja långräntorna. Omstrukturering av hela banken och avklarade rättsliga tvister kommer knuffa igång den låga avkastningen på eget kapital.
2. Vitrolife är det bolag, i portföljen, jag tror mest på just nu. Dollar och trenden i Kina lär fortsätta stödja och någon positiv nyhet kring integreingen av Fertilitech kommer kanske.
3. Cellavision har en ny VD som säkert vill sätta en postiv ton. En del extra kostnader togs i senaste kvartalet och dollareffekten är lite uppskjuten eftersom bolaget valutasäkrar löpande.
4. Disney hoppas jag mycket på. Visserligen var förra kvartalet fantastiskt och amerikansk konsumtion har bromsat lite på slutet.  Trenden i bolaget är ändå urstark och det råder hausse kring det starka filmåret.
5. Markel kan fortsätta överraska. Särskilt innehaven i onoterade amerikanska småbolag ger lite uppsida men resten verkar också tuffa på bra.
6. Lundin Petroleum kliver in i en delvis ny värderingsmiljö när konsolideringar i branshen kommit upp på kartan. Det och nyheter om framsteg i nordsjön lär ta över möjligen lite svaga reslutatsiffror
7. BMW säljer bra till fina marginaler i Usa men pressas av sämre utsikter i Kina. Förra gången VD sänkte prognosen var det ingen som lyssnade men han fick helt rätt. Höga löneökningar i Tyskland tynger nog också.
8. HM är fast i vågskålen mellan tillväxt och marginalpress. Dollarn blir nog till slut svår att hålla emot och kanske  kommer en liten dipp.
9. Deere plogar vidare på en avmattad traktormarknad men med så låga förväntningar som bolaget nu lagt in vore det själva sjutton om de inte klarade att möta dem.
10. Investor äger bolag som rusat före både börs och marknad ett tag. Det skulle förvåna om de överraskar uppåt.
11. Volvo är behöver sälja mer till högre priser i Europa om det verkligen ska vända för bolaget. Det är lite svårt att se det hända just nu. Strukturaffärerna och kostnadsbesparingar kan nog bidra men runt 100-lappen känns en del inprisat. Kartellboten kommer svida.

Slutligen har vi ju en kort position i amerikanska räntepapper. Den kommer nog gå ok men det är ju inte riktigt en del av kvartalsrapporterna. Det är ingen slump att jag har verkstad på plats 9-11. Där tror jag det gått lite fort uppåt under våren. En korrektion känns rimlig och jag funderar på att sälja Volvo och kanske minska något i Investor. Frågan är bara vad jag skulle göra med pengarna.

Inriktning för våra investeringar q2

Kapitalflöden, volatilitet men efter en paus en fortsatt trend uppåt chansar jag på i Q2. Dessutom testar jag hur mina tankar skulle se ut i en helt annan sparares portfölj och på Shareville Relax.

En period har jag nu huvudsakligen ägnat mig åt makro (senast i uppdateringen av vår makrobedömning). Nu tänkte jag slå fast min inriktning inför q2. Många av slutsatserna ryms i de tre bilderna nedan. Efter bilderna följer en tillämpning av inriktningen på vår portfölj, Shareville Relax Sverige (länk) samt en genomgång hur våra tankar skulle påverka en gästportfölj, som Mork på Shareville (länk) haft vänligheten att vilja dela med sig av även här.

Min makroinriktning för vår portfölj q2 är:

1. Jag räknar med att världsindex (ftse world) går upp mätt i dollar och ser låg risk för en omfattande genomklappning för aktier. Det förblir med försiktighet för volatilitet och omfördelningar mellan branscher det bästa tillgångsslaget.
• Vinstprognoserna i USA höjs men det vägs upp av fortsatt stärkt dollar och börsen stannar ungefär oförändrad. Inhemsk konsumtion fortsätter vara dragloket. Sänkta energipriser och finansiering via Europa kommer att ge överraskande kostnadsbesparingar i många bolag. Fortsatta strukturaffärer håller multiplarna uppe.
• Europa har gått upp lite för fort och sjunker på rapporterna men stiger när valutan försvagas. Fortfarande är det på medellång sikt den bästa investeringen men nu är tajming viktigt. Banker och andra som "tvättar" balansräkningen med QE är fortsatt intressanta. 
• Sverige påverkas av att förväntningarna gått lite för fort uppåt i Europa. Särskilt verkstad har kanske sprungit iväg lite. Inhemsk konsumtion, ser liksom i USA, ut som ett bra alternativ - här kanske den även stöttas av en starkare krona. Allmänt tror jag övergången bort från tillgångsaktier, som fastigheter och telekom kan börja ta fart. Kvartalet slutar på plus.
• Kina känns alldeles för svårt, snarast på gränsen till en bubbla. Det och FED påverkar även de kringliggande ekonomierna. För andra tillväxtmarknader ser det ännu svårare ut, egentligen både de som exporterar och de som importerar råvaror. Det är lätt att göra fel här och jag kommer vara väldigt försiktig med exponering i den här riktningen. Däremot skulle jag gärna gå in i Indien mer långsiktigt om tillfälle gavs.  
2. FED höjer inte räntan i juni men jag investerar utifrån att långräntorna stiger, svagt, i USA och Europa. Kanske landar den amerikanska 10-åringen runt 2,20. Inflationsförväntningarna, tror jag stiger, mätt som femårsräntan om fem år. 
• Valutakriget fortsätter men avtar under kvartalet. Dollarn och euron kostar båda 9 kronor vid kvartalets slut.
• Kapitalflöden och en viss kreditkontraktion kommer att vara den makrofaktor som har störst effekt på börsen. Det ger volatilitet och förändrade relativvärderingar. 
• Jag kommer försöka fortsätta ha kontanter och skydd mot stigande räntor.
3. De svarta (gråa?) svanar jag tror kan inträffa men följer snarare än agerar på är att Kina genomför en större devalvering eller får en fastighetskris, att kapitalflöden får större negativ effekt på obligationsmarknaden än väntat samt risken att teknikaktier faller och drar med sig övriga multiplar snabbare än jag räknat med (miniversion av 1999). Just nu ser jag inte Grexit eller Graccident som verkliga risker men väl något som kan ge volatilitet
4. Råvarupriser (särskilt industriråvaror och energirelaterat) tror jag i allt väsentligt kommer att ligga stilla under kvartalet. Exempelvis tror jag oljepriset ligger runt $60 i sommar med fwdkontrakt för årsslutet på runt $80, dvs i stort sett som idag.
• Behovet att hedga exempelvis oljepriset känns mindre relevant q2. 

Föklaring; cirklar nuvarande tillgång/efterfrågan, pilar trend under q2 och ? är orosmoment

Förklaring: Blå pil. Nuläge, Rosa pil Nuläge justerat QE. Nr 1. Usa, 2. Kina 3. Tillväxmarknader 4. Europa och 5 Sverige

Förklaring: Den blå linjen är sambandet mellan räntor och tillgångspriser i balans. Den röda och gröna linjen är skiften när ekonomin är i recession respektive är överhettad.

Inriktningen tillämpad på vår portfölj, SV Relax och en annan portfölj

Gottodix portfölj: resterande är Deere, Disney, Lundin Petroleum och Volvo. Kassan är 4,6%

Vi ligger redan lite för koncentrerade med bara 12 aktier. Målet är 10-15 men normalt vill jag ligga närmare den övre delen. Det har dock varit svår att hitta riktigt bra bolag mot slutet av Q1. Priserna känns i plånboken. Kassan är lite för liten, främst för att vi, på grund av de höga priserna, ännu inte fyllt på med nya medel enligt plan. Det vill jag dock inte vänts med alltför länge, så nu kommer insättningarna igång igen. Fördelningen är just nu jämn mellan Sverige och övriga världen. Där det senare är jämt fördelat mellan USA och Tyskland. Givet vår inriktning behåller jag Barclays men den ska nog inte ta en större del av portföljen. Investor kan jag tänka mig att minska i och Volvo är en säljkandidat. Lundin Petroleum har jag, numera, ingen särskild relation till och säljer om jag får rätt betalt (150 kr?) Jag köper gärna svenska bolag med starka kassaflöden just nu Eolus Vind, Elanders, Elos, Clas Ohlson och Doro tittar jag lite extra på. Den förstnämnda är jag mest sugen på och det jag känner att jag saknar är något starkt men inte för dyrt riktat mot svensk konsumtion. De amerikanska och tyska innehaven rör jag inte just nu men om euron går under nio kronor finns det tyska bolag jag gärna går in i. Ej nämnda bolag känner jag mig rätt lugn med men förväntar mig heller inte några storverk under kvartalet. Möjligen hoppas jag lite på att marknaden missat att Vitrolife kan komma igång igen.

Shareville Relax Sverige: de 10 populäraste innehaven bland de 10 bästa procenten på Shareville (sharpekvot)

När jag tittar på SVR-portföljen ovan är det några saker som slår mig inför Q2. HM går kanske en sömnig vår till mötes. Det är en dragkamp mellan försäljning och marginaler men jag ser inte att den avgörs just nu. Fortsatt starkare dollar kan pressa aktien men allt bättre konsumtion stödjer. Gungorna och karusellen tror jag och är neutral. Det är jag även till Apple, som drivs av amerikansk konsumtion och (avtagande) medvind efter Iphone 6. Starkare dollar lär svida här med och möjligen har de senaste superresultatet fått investerarna att springa iväg lite. Berkshire går igenom en intressant omstrukturering tillsammans med nya vännerna i brasilanska 3G. Mycket konsumtion i portföljen och finansiering via Europa borgar för ett ok resultat och kanske bra prognoser framöver. Investor, Industrivärden och Volvo är stadiga innehav i vilken portfölj som helst men jag har svårt att se att någon av dem är på väg in i ett starkt kvartal. De är nog snarare exempel på bolag som sprungit lite före ett tag. Telia och Swedbank är exempel på den typ av sparbössor som jag skulle vrida och vända på det här kvartalet. Fantastisk utdelning men de börjar bli dyra mätt på bokfört värde och tillväxtutsikter. Båda påverkas också av räntan (ja, även Swedbank - som lär få svårt att behålla sina marginaler på bolån om räntan stiger). Trygga på sikt men inte mina favoriter. Ratos är ett bolag med mycket svenskt och nordiskt i portföljen. Lätt att gilla, även om jag inte imponerats av ledningen på ett tag. Det är åtminstone inget bolag jag skulle sälja och kanske ett jag kan köpa. Betsson (och för all del andra bolag i branschen) ligger helt rätt i konjunkturen. Defensiva kvaliteter, hyggligt teknikinnehåll och inriktade på konsumtion. Det syns på värderingen, p/e 20 känns inte självklart billigt för en bransch där staterna kan komma att styra och ställa allt mer. Men visst, det är nog inte här det smäller, om det smäller det här kvartalet.

Mork har en fin portfölj med 24 genomtänkta innehav plus kassan. Två generella synpunkter, utifrån mitt sätt att tänka. För det första kan jag tycka att det är ganska många innehav. Jag lägger väldigt mycket tid på investeringar och tycker 15 är mycket. För det andra är gör dubbleringar att risken i portföljen ändå inte är helt optimalt spridd. Det är exempel en tung viktning mot svenska småbolag. Jag skulle antingen överväga att koncentrera mig på färre fonder och investmentbolag eller titta på Rikatilllsammans modellportfölj (länk). Ytterligare ett alternativ är att titta fondspecialisten Grottbjörnen på Shareville (länk).

Morks portfölj: resterande aktier är Kemira Oy, Klövern, Lucara, MQ, Mr Green, Mycronic, OraSolv, Rottneros, TeliaSonera och Vitrolife. Resterande fonder är: Carnegie Ryssland, Fidelity China, Handelsbanken Amerika, JP Morgan Equity Japan, SEB Europa Småbolag och SEB Östeuropafond. Kassan är 5,9 procent.

Det har gått bra de senaste åren. I USA talar man om att det visserligen är den sektor som bör gynnas mest av det ekonomiska klimatet men också den där multiplarna rört sig snabbast uppåt. Jag skulle överväga att koncentrera mig exempelvis genom att sälja Handelsbanken Svenska Småbolag samt några av småbolagen. Kanske OraSolv, som verkar ha en lång resa till vinst (eller?) och Mycronic som gått väldigt bra rätt länge och nu inte ser lika billiga ut (själv sålde jag alldeles för tidigt). Tele2 har sina poänger, inte minst eftersom bolaget kanske är till salu, jag skulle dock inte ha det som största innehav just nu. Jag är inte heller övertygad om att det här blir Skanskas vår. SAAB lär inte störas av konjunkturen men jag ser inte riktigt uppsidan just nu. En annan onödig dubblering kanske är att äga både en Rysslands- och en Östeuropafond. Utifrån mitt perspektiv skulle jag sälja båda men jag har förståelse för att de ingår i en samlad portfölj. Kina och Japan skulle jag inte ha några förväntningar på men de kan visst platsa i helheten. Rottneros gillar jag men snart lär väl dollarn toppa, lite bevakning kan vara en poäng där. Åt båda hållen faktiskt, för om dollarn går ned (vilket jag inte tror) och med den Rottneros kan det vara köpläge. Hur som helst blir det säkert en trevlig kvartalsrapport. Lucara är ett intressant bolag med en bra ledning. Diamanter har inte sett utbudet öka i samma takt som övriga råvaror. Tvärtom ser det ganska stabilt ut även om tiden när DeBeers styrde och ställde själva är förbi. Efterfrågan, främst från Kina, har dock svajat. Där är antikorruptionsinstatser och svagare ekonomi fortsatta risker. Jag tror inte q2 blir bolagets bästa men det styrs mer av vilka monsterstenar de hitar o marken än mina makrogissningar.

Kemira, MQ, Mr Green och Vitrolife är bolagen jag skulle kunna tänka mig att öka i, förstås till rätt pris - för det är inte realådan vi tittar i. När det gäller fondexponeringen kanske det finns en poäng att följa hur Indien utvecklas, även om jag inte skulle slå till just nu.

I snitt slår apan indexfonden

Det cirkulerar en del märkliga antaganden om investeringar. Ett är att indexfonder är det bästa, eftersom de presterar som index. Det är både fel och konstigt resonerat. Lyckligtvis spelar det ingen roll.

En trevlig del av bloggosfären är ambitiösa personer, som lägger kraft på att höja människors baskunskaper. En verklig missionär inom detta område är Rikatillsammans (länk till den här kommenterade artikeln). Det är bara att bocka och buga för de goda intentionerna och de seriösa och som det verkar kloka genomförandet.

I sitt senaste inlägg menar han att indexfonder är bättre än att äga aktier eller aktivt förvaltade fonder. Han menar också att det finns forskningsstöd för detta. Slutsatsen är rådet att investera i indexfonder. Det är inget jag motsätter mig. Tvärtom, det är ett bra råd.

Den här bloggen är ju dock lite mer nördigt intresserad av investeringar. Så jag vill ändå kommentera själva grundfrågan. Kommer indexfonder att slå alla andra typer av investeringar och är det olämpligt för privatpersoner att direktäga aktier. Nej, är svaret på båda frågorna.

Mer korrekt är att det forskningen framför allt visar är att i medel och över tid presterar alla grupper ungefär som snittet. Det vill säga det finns ingen hel grupp som stadigvarande överpresterar på börsen och det finns inte heller något stöd för att historisk avkastning ger vägledning om framtida avkastning. Det verkar stämma, exempelvis har jag tidigare kommenterat det roliga faktum att stjärnor i Morningstar inte ger någon vägledning om framtida avkastning (länk till Ekonomistas). Notera att Harry Flam som skrivit artikeln inte påstår att det är bättre att välja en viss typ av fond, utan helt enkelt att det inte spelar någon roll. Rikatillsammans citerar den effektiva marknadshypotesen och dess fader Eugene Fama. En annan nobelpristagare Joesph Stiglitz skrev på sjuttiotalet nedanstående, som fortfarande håller (länk till artikel om priset på information).

”Those empircal tests of the weak version ”efficient market hypothesis” which shows there are no gains to be made from looking at current prices and the past performance of the security provide support for our model, which assumes uninformed traders have rational expectations. But contrary to strong versions of the efficient market hypothesis, prices do not fully reflect all available information, in particular, that of the informed; the informed do a better job in allocating their portfolio than the uninformed.”

Med andra ord man får betalt för den information man samlar in och priset på marknaden återspeglar bara det genomsnittliga priset av den kända informationen. På en välfungerande marknad kommer fondförvaltare ta ut ungefär ett pris som motsvarar ett rimligt avkastningskrav på den information de samlar in. Gissningsvis agerar fonder snarare i det som kallas monopolistisk konkurrens, dvs. de kan omge sig själva med en viss men inte obegränsad egen prissättning baserat på sin egen av andra upplevda förmåga. Det är alltså rimligare att anta att alla fonder, som köps till rätt pris, på gruppnivå kommer att avkasta ungefär lika mycket. I annat fall skulle ju alla kunna sluta samla in information och luta sig tillbaka i sina indexfonder.

En annan betydande invändning, som jag sparar, är att teorin om den effektiva marknaden fått en hel del mycket rimlig kritik. Jag har skrivit om det tidigare bland annat här (länk till inlägg om värdeinvesteringar, där finns även länkar till källor). I korthet kan man konstatera att exempelvis begränsade lånemöjligheter, mänskliga beteenden och spelteori visat att på kort och medellång sikt är inte antagandet helt självklart.

Men ok, det måste väl åtminstone vara fel för en enskild och oinformerad person att äga aktier? Nej, teoretiskt kan en person som köper och behåller aktier löpande prestera precis lika bra som en indexfond. Möjligen bättre, eftersom den passive privatpersonen inte får några kostnader för omplaceringar eller förvaltningsavgifter, vilket indexfonden har. Ett lysande exempel på det här är Aktienovisens initiativ att veckospara i aktier, som flera redan hakat på (länk). Spridningen både över tid och antal aktier kommer med lätthet överträffa vad som krävs för att slippa bära onödig risk. Med låga courtage blir det dessutom relativt billigt. Under alla omständigheter väsentligt billigare än indexfonder.

Ja, indexfonder kostar. Ganska mycket till och med. I år är Avanza Zero, enligt Morningstar, upp 18,3 procent. Inte så pjåkigt. Sixrx (börsen plus utdelningar) är dock upp någon tiondelar till. Mätt över fem år? Avanza Zero är upp 95,9 procent medan sixrx är upp 99,7 procent. Vad beror det här på? Allmänt är det tre faktorer. För det första tar många fonder ut en förvaltningsavgift (den är gratis på Avanza och Nordnet), för det andra finns transaktionskostnader för att löpande balansera om fonden och för det tredje uppstår en massa mikroförluster eftersom en fond som följer ett index alltid köpa alla aktier som går upp och sälja alla som går ned. För att förstå det sistnämnda. Antag en fond på en marknad med två aktier som båda kostar hundra kronor och där fonden alltid ska vara balanserad. Om aktierna går en krona åt var sitt håll måste fonden minska i den aktie som går ned till 99 kronor och öka i den som stiger till 101 kronor. Går aktierna sedan tillbaka till 100 kronor måste fonden öka i innehavet den sålde billigare och minska i den som ökade. En onödig kostnad. Fonderna minskar problemet genom att inte balansera sina innehav alltför ofta. [Andreas pekade på en viktig komplettering i sin kommentar nedan. Exemplet kräver in- och utflöden som hela tiden ändrar fondens storlek. När pengar ska in eller ut måste fonden köpa/sälja mer av det dyra och mindre av det billiga. En fond med konstanta innehav är som vilken apa som helst och följer förstås fördelningen i de aktier den köpt.]

Vad är det teoretiska optimala antalet uppdateringar för att minimera kostnaden? Just det, rebalansera aldrig. Men då kommer ju inte fonden att följa något index. Nej, det stämmer men ett index är bara en slumpmässig sammansättning aktier på en viss marknad. Den startar med antagandet att det är bättre att äga mer av de stora bolagen än av de små. Eller om det är geografiskt eller branschavgränsat - att någon del av ekonomin är felprissatt. Det finns det inte heller något stöd för (om man inte som jag tror att information har ett pris och att det finns beteendeaspekter på marknaden). Så den som väljer en indexfond och inte har någon särskild kärlek just till den linje som sixrx råkar skapa kan lika väl slumpmässigt köpa olika aktier, lägga dem i byrålådan och koppla av. Det är precis det Aktienovisen gör. Ja, i realiteten är det inte slumpmässigt förstås men enligt den effektiva marknadshypotesen utan pris för information blir det ändå effekten.


För övrigt finns det en ganska enkel och intuitiv förklaring till att alla i snitt presterar som snittet. Det följer av matematiken. Alla indexfonder kommer alltså, exklusive avgifter, prestera strax under index. Alla förvaltade fonder kommer att prestera strax över men avgifterna kommer att sänka dem under index. Privatspararna kommer därför rent matematiskt att prestera ungefär som index, annars skulle ju någon av de andra gruppernas genomsnitt stiga. Möjligen är den bästa gissningen att de presterar som indexfonderna men lite bättre. Indexfonderna helt utan information och har vissa unika kostnader. Privatpersoner kan skrapa ihop lite information och har låga egna kostnader.

Så den som inte tror att marknader kan vara ineffektiva eller att information har ett pris kan faktiskt köpa precis vad som helst. Det är dessutom ungefär det man gör när man köper en indexfond. Detta alltså skrivet av en person som med glädje rekommenderar just denna fondform. För varför inte. Om du kan välja vad som helst (med riskspridning), varför inte välja något billigt som antagligen inte drivs av skurkar. Just det, där har vi det, det sista argumentet. Poängen med indexfonder är normalt inte resultatet utan enkelheten och att en köpare med informationsundertag kan få en standardisering som möjliggör jämförelser utan öka kostnader. Det är det som är poängen med indexfonder - du vet vad du köper.

Slutligen - varför håller jag själv på med egna investeringar? För att jag tycker det är kul, för att slumpen och någorlunda vettiga marknader gör att jag är samma chimpans som alla andra och för att jag tror att jag får avkastning för den tid jag lägger ned. Säkert inte på den lite turliga nivå jag legat på men å andra sidan knappast noll heller.