Portföljens utveckling (från start, risknivå & jfr SIXRX, se egen flik)

fredag 5 februari 2016

Jobbsifforna: ok för ekonomin, dåligt för börsen

Nu svängde det igen. Jobbsiffran pekar inte på recession utan stigande inflation, dåligt för börsen det med.

Liten men stabil förbättring

Källa: TradingEconomics

Amerikanska jobbsiffror är en viktig fjäder i ekonomins världsklocka. De data som kom in i dag kan sammanfattas med:
  • 151 tusen nya jobb utanför jordbrukssektorn i januari (förväntan 196 tusen enligt wsj)
  • Arbetslöshet 4,9 procent (förväntan 5,0 procent)
  • Förändring timlön, årstakt, 2,5 procent
Vilket togs emot med (avläst halv sju):
  • EUR/USD -0,40 procent (till 1,11)
  • Amerikansk 10-åring +1,2 procent (till 1,86)
  • S&P500 -1,5 procent

Sammansättningen spelar roll

Källa: Fed St Louis
Några sektordata ur statistiken från amerikanska arbetsmarknadsdepartementet var att 40 tusen jobb kom i varusektorn, 118 tusen kom i tjänstesektorn medan den offentliga backade 7 tusen jobb. Intressant var dels att det bara är delar av gruv- och enerigsektorn som backar och inte särskilt mycket. Byggindustrin men även tillverkningsindustrin anställer fortfarande. Därtill gick exempelvis detaljhandel och turism fortsatt bra.

Det var alltså en låg men jämn siffra utan några allvarliga problem. Det är viktigt, eftersom den allmänna bilden varit att USA:s industri håller på att bryta ihop under den starka dollarn. Det här har varit en viktig pusselbit i de nedgångsscenarier som cirkulerat senaste tiden, även här på bloggen. Slutsatsen har varit att USA måste försvaga dollarn för att inte hela ekonomin ska dras ned i en recession. Det i sin tur har lett till slutsatsen att Fed gjorde ett gigantiskt misstag som höjde räntan i december.

Lönerna ökar

Den bilden kom nu på skam "Dollar bounces after payrolls data - Greenback rallies against major currencies on strong wage growth" (FT). Löneökningar på 2,5 procent är inte imponerande högt men duger bra i en låginflationsmiljö. Faktum är att i kommentarerna till siffrorna framgick bland annat att det som pressar amerikanska bolag mest inte är svag efterfrågan utan stigande kostnader som inte kan föras vidare till köparna.

Den goda nyheten är förstås att det kom en efterlängtad blipp om att USA inte är på väg in i en recession. Tvärtom steg långa amerikanska räntor på beskedet. Runt om hela världen har i år långa räntor vikt nedåt i en takt som normalt skulle gett platta eller till och med fallande yieldkurvor (en klassisk varningssignal för konjunkturnedgång). Nu verkar det som om negativa räntor och QE delvis dolt hur illa ställt det är. "Government bond yields send recession signal" (FT). På det sättet var det här en glädjande rapport för marknaden - trots att takten i jobbtillväxten var låg.

Det här ger en helt annan bild än den vi levt med i början av året och den placerar Fed i ett nytt läge igen, vilket beskrivs i "Jobs Report Keeps Fed’s March Rate Decision in Limbo" (Wsj). Det ger också lite nyanser åt uttalanden från en del FED-ledmöter att de struntar i om börsen korrigeras (underförstått att de snarast är något bra och att ingen krasch är på gång). Det Fed ser är alltså en ok konjunktur med stigande inflationstryck men inte nödvändigtvis stigande bolagsvinster. Piketty måste jubla - arbetstagarnas decennium är här.

Min reflektion

Det fanns ett mått av game changer i den här rapporten, även om den bromsades av att tillväxten i antalet nya jobb var så lågt. På tvärs med årets börsinledning pekade den på en normaliserad ekonomin med stigande inflation men inte på en bred konjunkturnedgång. Tyvärr innebär det att börsen går från en risk till en annan. För nu kommer räntehöjningar, som varit borträknade av marknaden, åter upp på agendan.

Det är ett annat men inte nödvändigtvis trevligare börsklimat än det vi haft. Eller, jo förresten, det är bättre än en recession när räntorna redan är negativa och skulderna höga. Så det var väl en god nyhet men kanske inte för index på Stockholmsbörsen.


Rapporterna: starkt Vitrolife!

Vitrolife rapporterade ett riktigt starkt resultat för sista kvartalet och utan några dystra moln i sikte 2016 rycker bolaget upp till portföljens intressantaste innehav. Men smakar det så kostar det.

300 kronor känns inte orimligt


Rapporten från Sveriges finaste tillväxtbolag, Vitrolife, var riktigt bra. Om vi börjar med vinst per aktie så ger 8,42 för 2015 och förutsättningar för fortsatt tillväxt 2016 möjligheten att börja använda beräkningar på runt 11 kronor i vinst per aktie för 2016. Då blir det förstås en fråga om vad marknden vill betala för en lönsam snabbväxare. Det skulle kunna gå ned under detta knepiga börsår. Utgår man däremot från den värdering Vitrolife brukar ha ligger den på p/e 25-30. Det skulle innebära att vi under 2016 talar om ett möjligt kursintervall på 275-330 kronor - kanske med en riktkurs runt 300 kronor.

Observera att det alltså utgår från att värderingen av medelstora tillväxtbolag inte vrids ned i år. Det är absolut inte ett säkert antagande.

Inte ett moln på himlen

Det var i princip en fullträff för Vitrolife idag. Den viktigaste siffran i Vitrolifes rapporter tycker jag är tillväxten i försäljning av odlingsmedia. Den ger ett mått både på marknadens utveckling och på Vitrolifes marknadsandel. Kalkyler kring Vitrolife bygger på att världsmarknaden för IVF-behandlingar tickar på med 5-10 procent per år och att Vitrolife kan ta marknadsandelar ovanpå det. Första halvåret 2015 såg det högst osäkert ute både i USA - höll Vitrolife på att börja tappa marknad? - och i Kina var en konjunkturnedgång på gång? Med 12 procents tillväxt, i odlingsmedia, för året är den oron bortblåst. 

Det visade sig att Kina var en udda kalendereffekt när många väntade med behandlingar för att barnen skulle födas i apans år istället för i getens. Däremot ska man inte dra för stora växlar på beskedet om att enbarnspolitiken lättats. Det har mer en viss positiv effekt på sikt. Även i USA redde problemen ut sig under året och som framgår av bilden ovan är tillväxtsiffrorna bra över hela linjen. En tillväxt i jämförbar, organisk, försäljning på 23 procent är strålande. 

När det gäller time lapse har utrullningen gått bra. Utmaningen, som jag skrivit tidigare om, är att alla inte är överens om den kliniska effekten av behandlingen. Dessutom är inte ekonomin i att investera för något högre baby-bring-home-rate helt självklar - då köper ju kunden färre behandlingar. Mycket riktigt har försäljningen gått bäst på konkurrensutsatta marknader, där blivande föräldrar är mer benägna att spela ut statistik mellan klinikerna i sina val. I stort sett går det alltså bra att öka genomslaget och investerare kan nog räkna med en fortsatt raksträcka ett tag till för den delen av produktportföljen.

Ett annat gott tecken är att engångsartiklarna växer snabbare än media. Det betyder att Vitrolifes helkundskoncept fungerar. I och med att bruttomarginalerna gått upp verkar det även gått att höja priserna. Vitrolife själva lyfter framför allt fram skalfördelar som skäl till att ebidta-marginalen steg till 39 procent 2015 jämfört med 33 procent året innan. Tydligt är att tillverknings-, administrations- och FoU-kostnader inte har vuxit i takt med försäljningen. Självklart mycket bra.

Framgången med minskad andel fasta kostnader och lyckat helkundsarbete framgår också genom att produktmixen inte försämrats trots att media minskat sin andel till time lapse och engångsartiklarna. 

Några reflektioner

På bolagsnivå var det här en kalasrapport. Det syns i att utdelningen höjs från 1,50 till 2,40. Det gladde också att IVF verkar vara opåverkat av osäkerheten i världskonjunkturen. Den första reaktion som en rapportkommentar är kan inte bli annat än starkt positiv. Jag får kanske räkna lite mer men spontant är min reaktion att höja min riktkurs för Vitrolife från 225 till 300 kronor. Det verkar som om marknaden var snabbare att se uppsidan i Vitrolife än jag den här gången.

torsdag 4 februari 2016

BMW på lägsta växeln

Det är risk off som gäller i år. Bilindustri och Kina har inte varit årets vinnare precis. Frågan är nu - billigt eller farligt.

Allt i en enda megabild

Källa: Finanzen.net
BMW, ett av våra kärninnehav har åkt på en hel del stryk ett tag nu. Från förra våren är nedgången 42 procent och i år har raset gått fort med 25 procent ned. Vi har, genom swing trades, tagit hem en del vinster på vägen och fått en del utdelning. Tur det, för netto är vi investeringen nu bara en dryg procent plus. Dessutom sitter vi efter att ha ökat på €74 och €79 nu med drygt 10 procent av portföljen i premiumbiltillverkaren.

Det är lite farligt med kärninnehav för det är bolag där ens egna analyser och växande kunskap stegvis kan ha vävt in en hemmablindhet. BMW är ju mitt bolag, det är klart att det aldrig är säljläge i den fina aktien. Det är därför ännu viktigare att titta på vad andra ser.

Ett riktigt svårt beslutsläge således. För att få en känsla för nuläget plockar jag information från den utmärkta tyska aktiesidan Finanzen.net.

Uppåt men toppen syns

Bilförsäljningen i USA går bra, som framgår av den här artikeln "Automakers Overcome Storm to Post Best January Sales in a Decade" (Bloomberg). Januari är alltid lite sämre än december, bland annat för att handlarna hjälper sina märken att få bra årssiffror. Det fanns dock två problem i de amerikanska siffrorna - dels stod uthyrningsfirmor för en ökande andel av köpen, dels är det allt fler bedömare som läser in att 2016 blir toppåret.

Det gör att alla investerare försöker dansa närmare utgången. Det syntes idag när "Daimler’s Shares Fall on Subdued Outlook - Share drop comes despite German auto maker posting record sales and earnings for 2015" (Wsj). Guidningen, som sänkte aktien, var att vinsten bara skulle öka lite 2016. Det var egentligen inte någon större nedrevidering utan det ska främst tolkas just som att investerarna är oförlåtande just nu. Kina är viktigt för BMW men inte heller där syns någon snabb inbromsning. Staten sänkte tillfälligt skatten på bilköp i december, vilket lett till en återhämtning i försäljningen. Något som exempelvis syntes i "GM’s Earnings Surge on Tax Gain, Sales in China, U.S." (Wsj).

Svagt modellprogram

"BMW, Daimler und VW: Durchwachsener Jahresstart in den USA" (Der Aktionär) framgår att BMW faktiskt har lite problem i USA. Försäljningen backade 4 procent i januari och det är främst pengamaskinen 3-serien som blivit för ålderstigen. Det problemet, som jag även tycker gäller 5-serien, noterade jag redan i höstas i bilrecessionerna från mina husorgan AutoMotor och Teknikens Värld. Det är helt enkelt inte lika hett att äga BMW som det varit de senaste åren, även om SUV:ar och Mini fortfarande går riktigt bra. 

Nya modeller blir därför extra viktigt för BMW i år. Det syns också i diagrammet ovan där eviga konkurrenten Mercedes är ikapp BMW sett till kursutveckling. På vägarna vann BMW med en kofångare förra året. I år ser det ut som om Mercedes går om och blir världens största premiumtillverkare. Det kan därför bli svårt för aktien att räkna med den branschpremie den haft de senaste åren. Däremot är BMW fortfarande oberörda av Volkswagens dieselfusk. Där är det snarare en möjlighet, särskilt i USA att plocka marknadsandelar.

När det gäller aktien görs en teknisk genomgång i "BMW auf 3-Jahres-Tief – diese Marke zählt jetzt" (Der Aktionär). Den hårda slutsatsen är att aktien nu trillat igenom de kortsiktiga stödnivåer som finns och att fallet kan fortsätta en bit till.  

Analytikerna

BMW är på den tyska aktiemarknaden något av vad HM är här hemma. Det finns en stark ägarfamilj, affärsmodellen verkar aldrig ta stopp och varumärket tillhör världens starkaste. Likheterna gäller även analytikernas beundran, som i snitt  nästan alltid ligger över den nuvarande kursen i sina värderingar. Kursmålen har legat runt €100 ända sedan i höstas. För egen del har jag legat något lägre runt €90.  

Det har inte hänt så mycket i värderingarna i år. De tre senaste riktkurserna kommer från Merrill Lynch, Warburg och Deutsche Bank som i tur och ordning sätter riktkurserna €83, €115 och €110. Merrill Lynch ser en stabil utveckling för främst europeisk bilförsäljning och att BMW hänger med men inte tar täten i den utvecklingen. Warburg pekade i sin analys på att januarisiffrorna misstolkats som negativa och tror på ännu ett starkt år för bilbranschen. Deutsche Bank lyfter fram att 2015 kommer läggas till handlingarna som ännu ett rekordår för BMW och att det ser bra ut även i år. Samtidigt märks dock osäkerheten i USA och Kina alltmer.

Backar man bandet lite och plockar fram de två senaste säljrekommendationerna kommer de från Citigroup och BNP Paribas som satte €72,50 respektive €66 som riktkurser för två veckor sedan. Citigroup framhåller att med marginaler som redan ligger i spannet 8 till 10 procent får BMW svårt att fortsätta höja lönsamheten, underförstått är att försäljningen inte kommer mäkta driva vinsten uppåt framöver. 

Den hårdaste sågningen av bilbranschen kommer från BNP Paribas. De senaste årens uppgång är en del av lågräntemiljön och skulduppbyggnaden. När de frågorna nu kommer upp på bordet ändras spelreglerna i grunden. Det kommer slå mot lönsamhet, försäljning och inte minst den under många år vinstdrivande finansieringsverksamheten. Däremot ser inte banken något specifikt problem med BMW.

Estimaten

BMW har fortfarande starka resultat och estimat framåt att visa upp. Rekordåret 2015 förväntas försäljningen ha ökat knappt 14 procent för att sedan bromsa in till en ökning med 3 procent i år. Samtidigt förväntas marginalerna ligga stilla Även i år förväntas alltså vinsten slå rekord. Direktavkastningen ligger på imponerande 4,7 procent och p/e-talet under 8. Det är med andra ord urstarka siffror som det förväntade fallet kommer från.

Min reflektion

En läsvärda artikel idag var "Mikael Vilenius: Verkstad lockar efter blodbadet" (DI). Allt cykliskt och inte minst det med Kinakoppling har blivit grundligt slaktat det senaste året. I det ser Vilenius möjligheter utifrån historiska erfarenheter av den här typen av nedgångar. Så kan det vara. Misstron även mot fina bolag är nu massiv. Samtidigt har BMW några rejäla utmaningar i form av att modellprogrammet inte är lika hett och framför allt det BNP Paribas pekar på att bilbranschen mycket väl kan ha varit en del av de senaste årens bubbelekonomi. 

Själv landar jag i oförändrat förtroende för bolaget, att värderingen är låg men att risken har ökat. Vad ska jag göra av den slutsatsen? Tja, troligen att jag vid rätt tidpunkt viktar ned aktien till snittstorlek i portföljen. Men lite bättre betalt vill jag ha, som vi investerare brukar känna under nedgångsperioder. 

onsdag 3 februari 2016

Därför rasar Millicom

Millicom är ned 30 procent i år och faller nästan handlöst. Vad är det som händer och ska jag sälja?


Det var inte dags för tillväxtländerna


I höstas fattade jag två viktiga beslut baserade på att jag trodde att oron i världsekonomin var på väg ned. Det ena beskrev jag i "Aluminium och Norsk Hydro är värdecaset som oljan inte ger". Det andra var det ödesmättade beslutet i "Inleder återtåget på tillväxtmarknaderna med Millicom".

Ingetdera var förstås någon hit, eftersom båda olja och andra råvaror rasat medan tillväxtländerna fått se falluckan öppnas och skuldsnaran läggas om halsen. Det är inte så mycket att göra åt, man fattar både bra och dåliga beslut under sitt liv som investerare. Intressantare är att se vad som hände, varför och förstås allra viktigast - vad ska man göra nu.

Skulderna är skillnaden

Norsk Hydro är bara ned 14 procent i år medan Millicom rasat 30 procent. Vad beror det på? Några bra ledtrådar ges i "Här blinkar det rött" (DI). Telekombolagen lockar inte som de gjort i tidigare nedgångar, eftersom utdelningarna inte längre uppfattas som säkra. Därtill har Millicom högre skulder än eget kapital - inte en optimal kombination just nu. Det värsta är dock förstås den totala härdsmältan i tillväxtländerna efter att Fed höjde räntan och Kinaoron tilltog.

Millicom drabbas på flera sätt av den riktning världen färdas i just nu. För det första har Millicoms finansieringsvaluta, dollarn, blivit allt dyrare mot valutorna Millicom får sina intäkter i. Telekom är inte heller en bransch där det går att föra över kostnader på kunderna i särskilt stor utsträckning. Det följer av modellen med höga fasta, låga rörliga kostnader och åtminstone på en del marknader hård priskonkurrens. Dollarn var huvudskälet till att JP Morgan, enligt Direkt, sänkte riktkursen på Millicom för en dryg vecka sedan med drygt 22 procent till 486 kronor. JP Morgan menar att
...bolaget fortfarande är väl positionerat för att kunna förbättra sin kassaflödesmarginal då det nu går in i en fas med accelererad tillväxt i ebitda-resultatet
Det är skäl till den trots allt positiva bedömningen känner jag igen från min egen analys. Jag har heller inte sett någon tydlig indikation på några allvarliga problem i Millicoms verksamhet. Även här bidrar JP Morgan med en viktig pusselbit. De bedömer notan för mutskandalen i Guatemala till 150 miljoner dollar - inte så farligt och i linje med att bolaget inte agerat så grovt och överlagt som var fallet när Telia ställde till det.

Dollarn är inte allt

Nu finns tecken på att dollarn inte stärks mer - bland annat räknar investerarkollektivet inte längre med att Fed höjer räntan i år. Kombinerat med en bilden av bolaget så skulle därför framtiden kunna vara ljus. Det är dock inte hela bilden.

Carnegie sätter i en analys, citerad av Direkt, som kom dagen före JP Morgan rubriken "Motvind på alla fronter - utdelningen hotad". Carnegie lyfter dels fram att Kinaoro och fallande oljepriser pressar köpkraften på många av Millicoms marknader, dels och framför allt dollareffekten. Till skillnad från JP Morgan fokuserar dock Carnegie på att hela finansieringsmodellen i Millicom nu ser skakig ut. Expansionen de senaste åren har nämligen gjorts med billiga dollarlån, tagna via dotterbolag i exempelvis Guatemala.

Här kan pressen bli betydande framöver - särskilt när vinsten faller och skulderna därmed växer snabbare än det egna kapitalet. Den första besparingen då kan mycket väl bli den höga utdelningen.

Min reflektion

Till att börja med är det bara att glömma den kurs vi köpte Millicom för och den värdering vi då siktade på. Osäkerheten och troligen problemen i tillväxtländerna är alldeles för stor. Åtminstone för mig som inte köper aktierna på riktigt lång sikt. Den som gör det kan notera att inget väsentligt negativt hänt i bolaget och att därför borde det kunna vända i något tidsperspektiv. Särskilt dollareffekten är jag skeptisk till att se som alltför långvarig.

Däremot håller jag med om att Millicoms finansiering inte känns rätt för den marknad vi är i nu och antagligen ska mycket djupare in i. Hög skuldsättning i en dyr valuta med verksamhet på svåra marknader lockar inte i en situation när det finns växande osäkerhet om världsekonomin.

Det ska bli spännande att läsa rapporten. Om det inte tillkommer något eländigt och om det som jag tror lugnar ned sig på börsen snart - då borde en studs i Millicom vara möjlig. Jag hoppas på det för ärligt talat är jag nog inte beredd att sitta kvar i bolaget så länge som jag först trodde - åtminstone inte utan att något överraskande händer i världsekonomin närmaste månaderna.

Det är ju i och för sig inte alls omöjligt - exempelvis att det kommer nya kvantitativa lättnader från någon av centralbankerna. För så störande är börsen just nu, att en sund bolagsvärdering helt kan hamna i skuggan av konjunktur och penningpolitik.








tisdag 2 februari 2016

Ja, jag är oroad av börsen just nu

Fick frågan om jag blivit mer negativ till börsen. Nej, jag är fortfarande neutral. Däremot är jag mer nervös än på länge och det av goda skäl.

Björntrenden

Källa: Arne Talving @kavastu -bilden från hans blogginlägg "Toppat"
Det är svårt att säga emot att börsen är inne i en björntrend just nu. Den som missat det har uppenbarligen inget konto på twitter, för där regnar de negativa bedömningarna in. Till den verkliga toppen bland trendkännarna hör min nya twitterbekantskap @Kavastu. Som läsaren av bloggen säkert märkt har han fått representera trendläsarna här på bloggen. Det beror dels på hans höga träffsäkerhet, dels på att han inte bara tittar på börskurvan utan även på kringliggande data, vilket gör det intressantare.

Momentum är en kraft som inte är att leka med. Det finns många som använder börsen för att förutsäga börsen och forskningsstöd för att det fungerar saknas inte. De bästa i genren, som @Kavastu, kombinerar fundamentala data, som bolagsvinster, med marknadsdata som hur IPO-marknaden utvecklas med teknisk analys av hur börsen rör sig. 

Källa: Fed St Louis
Jag tillhör inte dem som anser att konjunktur- och börsnedgångar följer exakta scheman eller för den delen att börsen skulle vara bättre skickad än andra delar av ekonomin att lägga prognoser om framtiden. Det skrev jag om i "Är börsen en indikator på att ekonomin kraschar" (Molekylär Ekonomi). Däremot är marknaden summan av investerarnas bedömning. Förändringar på börsen säger därför självklart något om ekonomin och dess utveckling.

Det gäller särskilt aktieägarnas specialitet - att förutsäga bolagens vinster. Notera dock en lustig detalj i grafen ovan och den nedan. Utfallet för vinsterna ligger kvartalet före börsreaktionen, dvs. börsen reagerar först när rapporten kommer medan analytikernas vinstestimaten, grafen nedan, justeras först efter att börsreaktionen kommit (titta runt 2007-2008). Med andra ord börsen hade inte en aning innan det hände.

Källa: FactSet
Lägger man däremot ihop signalerna från nedgången 2007-2008. så håller jag med @Kavastu om att många larmlampor blinkar nu. Det är slående att börsen kommer från ett läge där kurserna gått före vinsterna. När då vinsterna planar ut och faller samtidigt som det kommer svaga konjunktursignaler, (som industridata) och det finns triggers, (som skuldkris, Kinaoro och oljeras) - då ligger sammanbrottet nära till hands.

I den miljön kan det säkert spela in att börsuppgången pågått många år. Däremot har ju den här uppgången inte följts av den uppgång i världskonjunkturen som är det normala när en börscykel tar slut och som var fallet 2007. Det är inte brist på arbetskraft, höga räntor och allt dyrare råvaror som styr den här inbromsningen - så jag köper inte riktigt argumentet att allt fungerar som vanligt om det nu skulle bli en krasch. Det skrev jag om i "Insikten att börsens kompass inte fungerar" (Molekylär Ekonomi).

Det går dock inte heller att dra den motsatta motsatsen - att börsen inte skulle falla bara för att konjunkturen inte är överhettad. För snarare är det så att ekonomin och därmed börsen seglar utan karta just nu. Det kan mycket väl vara så att marknaden läser varningssignalerna bättre än andra den här gången. Det kan också vara så att börsen varit frikopplad från ekonomin och när den nu kopplas på igen, genom möjligen högre amerikanska räntor, så klarar värderingarna inte det.

Det kan alltså vara så att trendkännarna och marknaden ser helt rätt saker, baserat på fel fakta. I och med att marknaden är självuppfyllande om den övertygar tillräckligt många av oss skulle därför en krasch ändå kunna inträffa.

Konjunkturen


Det är lätt att i en negativ börstrend tolka nyheterna negativt. Netto går det dock möjligen att sträcka sig till att januari varit åt det svagare hållet. "Current Risk Indicators Do NOT Hint To Recession: Oxford Economics" (Valuewalk) är en genomgång av vanliga signaler för en stundande recession.  


Enkelt uttryckt är signalerna från den reala ekonomin alldeles för svaga för att indikera en nedgång medan det finansiella systemet ser mer oroande ut. En rolig detalj i genomgången är att de kollar på hur ofta börsfall indikerar konjunkturfall - rätt svar? Hälften av gångerna - så ingen ledning där således.

Det finns sammantaget ingen entydig bild av att ekonomin är på väg ned just nu. För varje data om exempelvis svagare inköpschefsindex för industrin i USA och Kina finns en blipp åt andra hållet som att bilförsäljningen i januari var överraskande bra i Usa och arbetslösheten i euroområdet den lägsta på många år.

Om investerarna som läser marknaden ser en pil nedåt, ser ekonomerna snarare en neutral till möjligen något positiv trend. Det är lätt att glömma att det faktiskt var därför Fed höjde räntan och ECB avstod från att gasa mer.

Skuldkrisen och oljan

Källa: Fed St Louis
När jag läste den här artikeln hoppade jag till "Junk bond stress is spreading beyond energy, says Moody’s" (Marketwatch). Ett tema länge har varit att en krasch i hela världsekonomin kan komma från någon del med hög risk och höga skulder. När då obligationer med högre risk går allt sämre är det lätt att oroa sig. I den ekonomi vi lever just nu är det inte ens en skuldkris driven av högre räntor utan snarare av oron om det kommer finnas en ny långivare när lånen ska läggas om - "The crazy world of credit - Where negative yields and worries about default coincide" (Economist).

Källa: Twitter
Det är också främst via den här mekanismen som nedgången i oljepriset förts över till aktiemarknaden. Snabbt fallande investeringar och ökande konkurser bromsar mer än ökat konsumtionsutrymme bidrar till ökad BNP - främst för att oroliga konsumenter väljer att spara sin ökade inkomst.

Det här har jag skrivit om tidigare men jag såg en riktigt intressant tweet i ämnet idag. Sedan hittade jag den här artikeln från förra våren "US GDP Temporarily Stalls Out, Similar to 1986 Oil Crash" (Breitbart). När oljeutbudet steg snabbt under mitten av åttiotalet slog det hårt mot amerikansk oljeindustri. Nedgången pressade, liksom nu, snabbt bolag i energisektorn. Det tog ett tag innan andra sektorer kunde tillgodogöra sig de frigjorda resurserna men när det väl skedde blev uppgången snabb.

Om det stämmer är vi i den fas som Fed beskrev som transitoriska effekter som minskar under året. Då är hela resonemanget om svagare konjunktur fel och istället kommer billiga insatsvaror (kapital, arbetskraft, råvaror och teknik) ge en överraskande knuff - inte minst på inflationen. Det är ketchupflaskan som vissa alluderat kring.

Centralbankerna

Inbäddad bildlänk
Källa: Twitter

Nu har jag inte ens tagit upp de många obalanser som efter år med stöd från centralbanker plågar många världsmarknader. Hit hör exempelvis stora skillnader mellan Europa och USA i räntor samt alltmer plågsamma skillnader mellan konsumtion och industri i hela världen men främst i USA. Plötsligt kanske det inte längre är möjligt med en starkare dollar med mindre än att USA går in i en recession. 

Alltid negativa bloggen Zerohedge lyfte fram en rapport från Deutsche Bank som sätter risken för en amerikansk recession till 50 procent. Skälet är att vi yieldkurvan - räntan vid olika tidpunkter jämförda med varandra - är dold av artificiella räntesatser. Om priserna sattes på marknaden utan exempelvis kvantitativa lättnader skulle kurvan vara flack eller till och med negativa. 

I så fall tecken på att en kris är i antågande. Ovan är ännu en tweet ur mitt flöde. Notera att skillnaden mellan 2- och 10-åriga amerikanska statsobligationer nu är de lägsta sedan 2012-2013 när Fed valde att starta en andra runda med kvantitativa lättnader. Nu har signalen istället varit räntehöjningar. 

Inbäddad bildlänk
Källa: Nordea
Nordea hade en intressant analys där de visade att summan av minskad amerikansk QE, höjda ränteförväntningar och den lilla höjningen i december motsvarade en hel, normal, räntehöjningscykel. Inte konstigt då om de blir tvärbroms i ekonomin. Tumregeln är ju långsam höjning - stigande börs, Snabb höjning - sjunkande börs.

Tvivel kring om USA gjorde rätt i december har för övrigt bubblat upp lite varstans, som i "Federal Reserve: Credibility on the line - Last month’s rate rise is drawing criticism. Some say it should abandon plans to increase again soon" (FT). Ett annat exempel, där avsändaren visar önskan, var att Manufacturing today hoppfullt tweetade att "Dollar weakens on views of dovish Fed after BoJ move, weak data". Den förhoppningen kom dock på skam i det här uttalandet "Fed's George: Market selloff 'not all that unexpected' nor 'worrisome" (Marketwatch).

Så det är alltså även långt ifrån säkert hur centralbankerna kommer att agera eller att döma av den kortvariga effekten på det senaste två inspelen från ECB och BoJ, hur mycket det påverkar. 

Sätta ihop helheten

Det är den här känslan av slantsingling man får när man läser nyhetsflödet just nu. Börstrenden är negativ, konjunkturen osäker och ingen vet vad centralbankerna tänker eller kan göra. Det här är riktigt svårt att förhålla sig till. Vi är fullinvesterade sedan några dagar men jag har stor respekt för att det kan vara fel. Det man kan konstatera av den här öppningen på börsåret är att den är svårläst. Kanske är det i en sådan miljö som trender får fäste - när ingen vet gör man alltmer som alla andra. Det är i så fall oroande, åtminstone i en björntrend.

   

Hur hård press klarar SSAB?

Senast jag kollade SSAB var läget riktigt risigt. Sedan dess har det blivit mycket värre. Så frågan blir ännu en gång konkurs eller köpläge?


Dyster bedömning i september 

Källa: Nordnet

I slutet på september skrev jag en dyster analys om  "SSAB - konkurs eller köpläge?" (Molekylär Ekonomi). Negativt kassaflöde i ett decennium, marginaler som omöjligt kommer tillbaka till fornstora dagar men framför allt en global överkapacitet trots ett orimligt lågt kapacitetsutnyttjande Slutsatsen blev ändå:
För egen del undrar jag om inte den oron gått lite väl långt. Eller kanske snarare lite väl snabbt, för den riktigt bra lösningen på sikt har jag inte sett. Men lite tillfälligt bottenfiske inför rapporten är inte uteslutet.
Tittar man på aktiens utveckling efter det tycker jag analysen föll ut rätt bra. Vi hade tidigare goda erfarenheter av att bottenfiska inför och sedan sälja aktien före rapport men den här gången låg vi still. Jag bedömde att risken var för hög och vi missade att följa vårt, som det visade sig, goda råd den gången. 

Var har hänt?

Nu ser det om möjligt ännu värre ut och en nyemission rycker allt närmare. Så det är väl läge att göra en liten uppföljning - är det konkurs eller köpläge? 

Den första iakttagelsen är att den redan tungt pressade branschen haft en förfärlig höst och inledning på det här året. Sämre nyheter än mer oro i Kina kombinerat med vikande amerikansk industrikonjunktur och hela energibranschen i kris går nog inte att få till. Krisen har fått amerikanska och europeiska politiker att kliva in och stötta med olika handelshinder, som beskrivs bland annat i den här artikeln. "EU Sets Tariffs on Steel Rebar Imports From China - The move is a sign the bloc is stepping up efforts to protect European steelmakers amid overcapacity" (wsj)

Som ekonom är jag skeptisk till att använda tullar för att hindra försäljning av överutbud. Det är inte så att Kina dumpar stål för att vinna marknadsandelar och på sikt höja priset (jämför Saudiarabiens förhoppning inom olja). Kina säljer stål billigt för att ingen betalar mer. Den enda effekten en tull får i det läget är att köpare i väst får betala mer för samma vara än köpare i andra länder - en konkurrensnackdel för industrin som är svår att försvara. Den möter ju också överutbud och konkurrens om en otillräcklig marknad. 

Det har  kommit vissa signaler om att Kina är beredda att dra ned sin produktion men det har tidigare visat sig finnas en skillnad mellan centralregimens intentioner och regionernas genomförande. "China’s steel sector hit by losses - Price slump drives more than half of big producers into the red" (FT)

Lite som i EU med andra ord, för Europa är helt på egen hand plågat av en stor överkapacitet - "Steelmaking in rich countries - A corrosive climate" (Economist). Det här har lett till att kapacitetsutnyttjandet i befintliga smältverk ligger på 65 procent - break even går vid 85 procent. Så även om tullar och nedläggningar skulle pressa ned utbudet är vägen till lönsam produktion lång.  

Den lilla ljusglimten är att efterfrågan ändå ser ut att öka i år "Global steel industry expected to return to growth - Tough market conditions to continue to plague companies, FT survey finds" (FT). Det är förstås en kontroversiell slutsats på en marknad där många investerare nu prisar in en konjunkturnedgång. Den som tror på ekonomerna mer än investerarna kan dock, likt branschen, hoppas på att det bottnar under året. Inom några av de mest avancerade nischerna inom specialstål ser det redan bättre ut medan bulkstål framstår som fortsatt mycket pressat. För SSAB blev därför sammanslagningen med Rautarukki olyckligt tajmad.

Min relflektion

Över hela världen kämpar stålbolag för sin överlevnad. Det finns förstås ett läge när priset blir tillräckligt lågt - i SSAB går det nu att köpa en krona eget kapital för 20 öre. I grunden är SSAB också välskött med en ledning och sannolikt storägare som gör sitt bästa för bolaget på sikt. Samtidigt är industrin hårt ansatt både av sina egna problem och nu även världsekonomins. Så visst kan det vara för billigt nu men det är en investering som gillar risk. Ett alternativ om du tycker oljemarknaden är för tråkig och förutsägbar. :)





måndag 1 februari 2016

Spelar migration någon roll för investeraren?

Det är lätt att tro att migration är en viktig faktor för ekonomin och därmed för investeraren. Det verkar den inte vara, varken positivt eller negativt.

Investerarperspektivet på migration

I nya inlägget på Nordnetbloggen funderar jag kring vad som är hett och överhettat bland olika tekniska trender - "Trenderna som rusar och de som snart rasar". Det är slående hur snabbt teknik kan möblera om förutsättningarna för investeraren. Tillgången på kapital har vi ju också känt av effekterna av på börsen de senaste åren. För att inte tala om förändringar i utbud och efterfrågan av olja och andra råvaror. Så med det som utgångspunkt kunde man ju tro att det en stor utbudsökning av arbetskraft genom immigration skulle få stora effekter på ekonomin.

Numera får både de som ser möjligheter och hot med att människor flyr eller flyttar mellan länder stort utrymme i media. Det handlar inte den här bloggen om men när man läser affärstidningar är det lätt att tro att migrationen är en fråga som har stor betydelse för ekonomin och investeringar. I så fall vore det förstås ett viktigt ämne för bloggen. Frågan är - spelar det, från ett ekonomiskt perspektiv, så stor roll var människor bor? Tre aktuella artiklar från Economist belyser frågan.

Rörlighet är i grunden bra enligt ekonomer

Det grundläggande argumentet för att rörlighet är bra beskrivs i "Mobility - High hopes meet high fences" (Economist). Det är förstås, ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, bra för världsekonomin om det går att matcha resurser med möjlig produktion på bästa sätt. Enligt artikeln skulle fri rörlighet kunna dubbla världens BNP. Ett viktigt skäl till att mobilitet är värdefullt är att yngre är mer benägna att flytta än äldre och normalt gör det till länder med en högre andel äldre än landet de lämnar. Det gör att demografin förbättras.

Av det skälet är det inte heller självklart att det, igen strikt från ett ekonomiskt perspektiv, är bättre att ge bistånd än att att ta emot flyktingar. Det beror på var personen kan få ett jobb med så högt förädlingsvärde som möjligt. En mycket krass syn på migration är att den är bra om personen producerar mer på den plats den kommer till än den skulle ha gjort om den stannat kvar i landet den lämnade.  

Vinst eller förlust för befintliga medborgare?  

För investeraren spelar det kanske inte så stor roll om världen blir bättre, utom på sikt. Viktigare är effekterna på den egna och landets ekonomi. De behandlas i "The economic impact of refugees - For good or ill" (Economist). Åsikterna går förstås isär men mittfåran i forskningen är att migration inte påverkar löner men kan ha en effekt på statsfinanser. Det första beror på att ny arbetskraft tillför hela ekonomin nya resurser. Det finns inte en viss mängd arbete, som kan ta slut, utan hur mycket vi producerar beror bland annat på hur många vi är. Däremot kan det finnas omfördelningseffekter, genom att priset på enklare arbeten faller i förhållande till de som kräver högre utbildning men även de effekterna är enligt artikeln närmast försumbara. Framför allt är det inget som påverkar en investerare. 

Däremot kan statsfinanser påverkas om de som kommer behöver mycket stöd. En beräkning från IMF pekar på ungefär 0,19 procent av BNP för Europa och att Tyskland kommer upp i 0,35 procent av sin BNP för 2016. Det är belopp som kan väcka politisk diskussion men inget som påverkar när en investerare tittar på en ekonomi. Jaha, tänker kanske den som vill använda ekonomi för att försvara migration - då är det väl en bra investering? Nja, flyktingvågen väntas på sikt höja årlig BNP i Europa med 0,1 procent och i Tyskland med 0,3 procent. Antag att det är några år med minus i början och den ekvationen ger under en livstid knappast ett p/e-tal som imponerar även om den kanske går plus.   

Spelar migration ingen roll för mottagaren?

Det verkar helt enkelt vara så att migration är en högst obetydlig ekonomisk faktor för mottagarlandets investerare. Vad beror det på? En förklaring är att det finns flera andra alternativ att få avkastning på. Det överskott av kapital som finns i rika, åldrande, länder måste inte investeras på hemmaplan. Det kan lika gärna exporteras till andra marknader. Det är den samlade rörligheten av människor, varor, tjänster och kapital som räknas. 

Det är det här som gör att det, trots problem, ändå gått såpass bra som det ändå gjort för Japan som nästan helt saknar migration. Den som tycker det är ett dåligt exempel kan reflektera kring hur olika migrationspolitiken är i de nordiska länderna utan att det, åt någondera hållet, har någon särskilt stor effekt på ländernas ekonomi. Med så pass många år med divergerande politik men i övrigt liknande förutsättningar kunde man ju tro att Danmark och Sverige vore två utmärkta länder för att utvärdera ekonomiska effekter av migration. Båda ligger dock oförändrat högt på en europeisk lista för bnp per capita. 

Det som kan hända när flera rörligheter begränsas framgår däremot i "Russia’s economy - Phase two" (Economist). Utbildad arbetskraft är numera billigare i Ryssland än i Kina men utländska direktinvesteringar faller. Det är priset för att ha en riktigt dålig politisk ledning. Det har varken Danmark eller Sverige - åtminstone inte från ett investerarperspektiv. 
















Featured Post

Senaste filmerna från vloggen

Här hittar du alltid senaste klippen från mina vloggar - 3 snabba och Sparskolan. Jag fyller även på med andra klipp och poddar dä...

Aktuella data från OECD

Reklam