Recension av Hitta världens bästa aktier av Marcus Hernhag

Vad är en värdeinvestering? Ärligt talat har jag ingen aning längre. Något som går bra tror jag. I den bästa aktieboken på väldigt länge reder Marcus Hernhag ut begreppen och gör dig till en bättre investerare.

Här hittar du boken.

Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.

Allt till alla

Värdeinvestering är numera i princip alla sätt som tjänar pengar på aktier. Det är dyra kvalitetsbolag, billiga tillväxtaktier, turnaroundcase, utdelningsaristrokrater och så bortglömda dagdrömmare med hög substans och stabila affärer. Så vid har definitionen blivit att knappt något faller utanför utom då att köpa aktier för dyrt. Det är ingen värdeinvestering. Inte så konstigt att med den avgränsningen verkar värdeinvesteringar alltid överprestera börsen.

Det tänker jag på när jag läser Marcus Hernhags ambitiösa bok i ämnet. En fullträff som säkert kommer att bli ett svenskt standardverk för nybörjare men en läsvärd pärla även för mer erfarna investerare.

Som vanligt vill jag också puffa för att om ni gillar det jag skriver och filmar och vill bidra till något bra – lägg en slant på min insamling till SOS Barnbyar. Det gör skillnad!

Boken bubblar av samma öppna och nyfikna sinne parat med en genuin vilja att undersöka även motargumenten och invändningarna mot de tumregler som gjorde Hernhags första bok - Den enkla vägen att lyckas med aktier - till en storsäljare. Den har jag recenserat här.

Den nu aktuella boken har en ärligt undersökande journalistik, som gör det som annars hade kunna bli en halleluljaskrift eller en ännu en av alla mirakelmediciner för din portfölj till vad som närmast måste beskrivas som ett slags upptäcktsresa genom spardjungeln. Några exempel.

Källa: Börsdata

Vilken författare av en bok för värdeinvesterare väljer att med berått mod plocka isär Benjamin Grahams klassiska "The Intelligent Investor" (här med länk till en mycket uppskattad läsecirkel Lundaluppen skrev om boken)? Det gör Hernhag.

Först får vi i en pedagogisk genomgång av klassikern beskrivet hur den ursprungliga strategin såg ut, hur den har modifierats över tid, vilka svenska bolag som passar in i Grahams modeller och hur du med hjälp av Börsdata enkelt kan hitta kandidater att analysera djupare. Det är överhuvudtaget mycket Börsdata i boken, vilket jag gillar. Det är ett verktyg de flesta från amatör upp till riktigt skickliga sparare har glädje av. Det ger också boken en lätt-att-pröva-känsla även om det också innebär att du som läser boken och gillar den med stor säkerhet kommer att gå vidare och skaffa en prenumeration på den tjänsten.

När Hernhag toppar beskrivningen av Graham med att beskriva hur bra de här bolagen presterat hade det kunnat vara punkt och halleluja. Det är det inte. Istället benar Hernhag upp nyckeltal efter nyckeltal i Grahams modell och rangerar ut det som inte längre är aktuellt och pekar på vad du väljer bort när du väljer respektive nyckeltal samt inte minst beskriver fällorna du kan fastna i.

I en rolig passage får vi veta hur Charlie Munger övertygar Warren Buffet om att vidga vyerna från deras gemensamma läromästare och varför. Munger har insett att den som läser och förstår mest om bolagen vinner inte den som fastnar i ren sifferexercis, vilket Graham rätt ofta gör. Det är som att öppna en pandoras ask.

För med den vidgade definitionen talar vi inte längre om värdeinvesteringar utan om bra investeringar. Amazon med p/e-tal på över 250 för 2017 blir plötsligt en möjlig investering, bara du är övertygad om att tillväxten verkligen finns där. Hernhag konstaterar att Buffet ångrat att inte köpte en del av IT-bolagen. Det leder vidare till att investeringar i slutändan handlar om att köpa det du förstår och tror på, inte att hitta alla världens möjliga bra investeringar.

En av de bästa genomgångar jag läst av hur belåning står för en stor del av Buffets höga avkastning ryms i en bok som inleds med en bild av värdeguruns fantastiska förmögenhetsresa. Hela tiden med solida faktaunderlag med tydliga källor.

Här blir också den här känslan av att röra sig in en faktadjungel under ledning av en van guide tydlig. Hernhag leder läsare vidare genom tillväxtaktiernas för- och nackdelar och landar plötsligt i GARP (growth at reasonable price) och hur du kan titta på PEG-tal (PE-talet delat med tillväxten) för att hitta intressanta case.

Det i sin tur leder vidare till en diskussion om att vårda sin misstänksamhet. Är något för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant. Det blir djupdykning i problemet bolagen med de lägsta pe-talen ofta har. Plötsligt är vi framme vid värdering av turnaroundkandidater och netnets (bolagen vars kassa och övriga omsättningstillgångar överstiger aktievärdet).

Det jag gillade i Hernhags första bok var dess roll som en enkel praktika. Med ibland roande radikala förenklingar var det en handbok för nybörjaren av typen - gör så här, så här eller så här eller så här om du hellre vill det. Mycket fungerar bara du gör det rätt och med öppna ögon.

I uppföljaren "Den enkla vägen att bli rik på aktieutdelningar" hade en del av bredden gått förlorad. Det kritiserade jag min recension av den boken, som ändå mestadels var positiv. Framför allt är den boken en utmärkt bas för den som bestämt sig för att satsa på utdelningsaktier.

Det sagt blev det i passager ändå lite för ensidigt. I den recensionen pekade jag på ett exempel där den som hade ägt och behållit utdelningsaristokraterna på börsen för 25 år sedan faktiskt hade gjort en dålig affär. Jag påpekade också kopplingen mellan en era av fallande räntor och värdebolag. Det väckte en del debatt och i några fall irritation. Förstås inte från den alltid lika trevlige som skäggige Hernhag. För mig visar reaktionerna att det när det kommer till upplevt säkra vinststrategier finns en stor poäng att göra som Hernhag för det allra mesta gör - vrida och vända och väga ena sidan mot den andra om och om igen.

I den här boken kommer han för övrigt tillbaka till utdelningsaktierna. Sin egen åsikt har han kvar men nu får räntor och andra potentiella problem mer utrymme. Bland annat konstaterar Hernhag, helt riktigt, att det är lätt att i efterhand visa att det går bra för utdelningsaristokrater av det enkla skälet att när facit skrivs i efterhand ingår bara de bolag som lyckats höja utdelningarna i jämförelsen.

Ett medskick till nästa bok är att problematisera det där med diskonterade kassaflödesmodeller lite mer. Det stämmer att deras komplexitet och många antaganden gör dem svåranvända men rätt utformade kan de ge många aha-upplevelser inte om vad aktien är värd utan vad som ligger i det nuvarande aktiepriset. Dessutom är det ju grunden i de flesta analytikers estimat. En annan nöt att knäcka är hur det kan komma sig att alla strategier, även helt motsatta, verkar vara vinnarstrategier - vilka är förlorarna kan man ju undra.

Styrkan är svagheten   

I denna tredje bok har kanske en del av Hernhags närmast naiva önskan att vara konkret gått förlorad. Det är betydligt mindre "gör så här" och betydligt mer "så här kan du tänka". Det tycker jag är en stor styrka men jag kan förstå om en del läsare drömmer sig tillbaka till de raka recepten i Hernhags två tidigare böcker. Om jag ska hålla mig till min djungelmetafor blir det ibland en läsupplevelse som påminner om ett bra naturprogram på teve. Du ser alla djuren och fascineras men när du stänger av finns risken att du bara minns lösryckta anekdoter om tigrar och ormar.

Det är inte så jag ser på den här texten men det finns en sådan nyans du som lockas av boken bör vara medveten om. Det som ändå landar hela projektet är till slut den extrema grundlighet med vilken Hernhag tar sig an sina frågeställningar. 

Om du stannar upp och faktiskt ordentligt läser något enskilt avsnitt och särskilt om du följer författarens råd och plockar upp exempel i Börsdata, då blir det här plötsligt en annan bok. När du gör och testar märker du att i det enkla ryms många spännande analysdjup att dyka ned i.

Så vad är värdeinvesteringar numera?

All said an done - finns det någon definition av värdeinvesteringar kvar efter Hernhags resa genom aktiedjungeln? Ja, en står sig fortfarande. Den med pris och värde. En värdeinvesterare är en person som fokuserar på bolagets värde. Sedan tittar hen på priset och bedömer om det finns en tillräcklig marginal för att köpa aktien. 

Ni som följer bloggen vet att jag glatt kastar mig över spekulationer både om hur värdet på bolag utvecklas och hur det prissätts av börsen. Andra fokuserar helt på aktiepriserna eller på flöden in och ut ur börsen och enskilda aktier, till exempel genom momentumstrategier eller teknisk analys. Så visst finns det fortfarande en uppdelning.  

Till det kan den som vill lägga Grahams ursprungliga tanke att värdeinvesteraren till sitt sinnelag är defensiv samt en modernare tanke som lutar åt det långsiktiga hållet. 

Några slutord

Det som lyfter den här boken från bra till utmärkt är att den ger läsaren möjligheten att utvecklas från passiv matlagare med andras recept till att bli din egen kock. Den som förstår den ambitionen - att inte bara säga hur du ska laga en viss rätt utan förstå vad som gör mat god - har framför sig en av de bästa lättlästa böckerna som skrivits om aktier på svenska. 

Sedan skadar det inte att Marcus Hernhag är en utmärkt skribent och att texten flyter som en vårflod från sidan ett till bonuskapitlen 150 sidor senare. Ett solklart köp blir rekommendationen.

Jacob Henriksson, alias Gottodix, som du kan följa på Facebook, Shareville här eller på Twitter @gottodix om du vill följa det jag läser.

Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här