Bilia är konsumtionens Atlas Copco

Bilia var dagens snackis. Köpläge eller avgrund. Det var en bit mellan bedömningarna. Jag gillar bolaget men ser trots allt risken på nedsidan. 

Tre olika bedömningar

Bilia hamnade i analytikernas korseld när måndagen bjöd på tre tunga utlåtanden om aktien. Det första kom från Dagens Industri, där en ovanligt grund analys landade i att eftersom det kommer att säljas färre bilar så är Biliaaktien för dyr. Ett argument som nämndes var att den disponibla inkomsten i år förväntas minska, på grund av skattehöjningar (då undrar jag i och för sig vilka löneökningar och vilken inflation som är inkluderad).

Samma linje, men med ett mer utvecklat resonemang, är investeraren Arne Talving (alias @Kavastu på Twitter) inne på. Bilia är enligt honom en av de största kraschriskerna i en fortsatt björnmarknad. Två argument bygger upp resonemanget. Det ena är att nu kommer bilförsäljningen att falla mycket mer än marknaden väntar, eftersom det stundar en sämre konjunktur. Det andra är att i ett nedåtriktat momentum kommer värderingsmultiplarna på Bilia falla snabbt.

Det tredje utlåtandet samma dag kom från Börsveckan - som istället satte köp på aktien och tog in den i sin utdelningsportfölj. Börsveckan ser ett förvärvsdrivet case där Bilia kan jag köpa kundrelationer till sin lönsamma servicedel genom att ta över lokala eller nischade återförsäljare. Intressant nog nämner Börsveckan inte utvecklingen av bilförsäljningen i artikeln.

Frågeställningarna

Två vitt skilda världar således, så hur ska man tänka? Jag tänkte inte göra någon riktig analys av Bilia utan endast peka på betydelsen av att kunna hålla tre tankar i huvudet samtidigt. För mig framstår Bilia som en konsumtionsbolagens motsvarighet till Atlas Copco.

• Vinsten kommer från antalet kunder som stannar kvar länge och betalar höga marginaler för eftervård.
• Bolag och aktie är nära knuten till, men inte identisk med, den cykliska bransch där de verkar
• Marknaden är oense om hur bolaget ska prissättas i en nedgång.

Om man för ett ögonblick tittar bort från en fullständig värdering och istället tittar på ovanstående tre punkter - hur står sig Bilia då?

Vad är Bilia?

Bilia säljer bilar, service och några liter bensin, främst i Sverige och Norge. Ett intressant tillägg är att vad som måste ses som ett testköp gjorts riktat mot den tyska marknaden. Märkena är Volvo, BMW, Mini, Toyota (inkl Lexus), Hyundai, Dacia, Renault och Ford (snart endast transportbilar). Viktigt att ha med sig är också att privatleasing och andra former av finansierade köp är en viktig intäktskälla. Leasingen har också den speciella egenskapen att de knyter kunden till den egna serviceorganisationen under hyrestiden.

Konkurrensen

En snabb blick på konkurrensen visar att de stora märken som ligger utanför Bilia är Volkswagen, Mercedes och de flesta japanska bilmärkena samt snart Ford. Utan att fördjupa sig för mycket är de viktigaste bilnyheterna inför 2016 att Volkswagen klarat sig bra genom tjänstebilsförsäljning men att det förstås kan bli en utmaning. Däremot har bolagets nya Audi A4 fått fin kritik och lär bli en tuff match för BMW under året. Det samma gäller Mercedes som för närvarande är på snabba frammarsch med ett revitaliserat modellprogram och numera åter bra kvalitet i bilarna. Å andra sidan kan samarbetet med Toyota tillsammans med att Volvo har en stark period innebära ett lyft. På det hela taget ser nog 2016 rätt neutralt ut eller möjligen något positivt ut för Bilia när det gäller utbudet de kan erbjuda.

En annan del i konkurrensen är mellan återförsäljare och verkstäder. Bilia säljer ungefär var tionde bil i Sverige. Konkurrensen är till stora delar splittrad på lokala och mindre aktörer både bland bilförsäljarna och reparatörerna. Det här är ett av de långsiktiga casen i Bilia. De kan växa genom förvärv och vunna marknadsandelar, utan någon alltför hård konkurrens - åtminstone i Sverige. Utlandsäventyren har gått lite blandat och nu är det Sverige och Norge samt testet i på den tyska marknaden som gäller. Verkstäderna konkurrerar bland annat med bolag som Mekonomen. Överlappningen är dock inte fullständig för nya bilar servas i stor utsträckning på märkesverkstäder och äldre går så i princip över till de generiska alternativen.

Affärsmodellen

Källa: Börsdata

En positiv beskrivning av affärsmodellen är att Bilia säljer bilar med låg marginal, drar in mycket på underhållet under några år och sedan lämnas antingen kunden  eller bilen, då med ny ägare, över till de billigare alternativen för service på marknaden. Bilia tjänar pengar när de har så många kunder som möjligt som servar bilen, de köpt på Bilia.

Källa: Bilia rapport 2016 Q3

Det som driver lönsamheten är:

• antal sålda bilar (på kort sikt men ännu mer antalet aktiva kundrelationer)
• marknadsandel på befintliga marknader och geografisk räckvidd
• marginaler främst på servicedelen, vilket i sin tur beror på vilken relation kunden har med Bilia
• inre effektivitet, främst att hålla nere lager och undvika kostsamma nedskrivningar/reor.   

I just det här inlägget tänkte jag bara ägna mig åt omvärldsfaktorerna kring Bilia men en mycket viktig faktor, som i all handel, är också exempelvis hur bra bolaget är på att undvika kostsamma lager.

En möjlig banal sammanfattning är att Börsveckans argument i stort sett är oemotsagda. När bilförsäljning nu, kanske, toppade 2015 så når ändå bara den delen upp till knappt det rörelseresultat som verkstäderna har. En intressantare fråga är hur stor effekt nybilsförsäljningen ett enskilt år har på efterfrågan på service. Det skulle man behöva gräva mer i men någonstans runt garantitiderna plus något år skulle väl kundkontakten per försäljning kunna vara?

Runt fem års intäktsflöde känns som en rimlig gissning och med andra ord skulle en nedgång i bilförsäljningen med en procent sänka servicesidan med 0,2 procent. Samtidigt både tar och förvärvar Bilia marknadsandelar, tillsammans i en takt som gör att servicedelen växer, säg runt 5 procent om året framöver. Då behöver bilförsäljningen, med lägre marginaler, backa en hel del för att rörelsevinsten ska minska. Inte konstigt då analytikerna, visserligen sannolikt före den senaste oron förväntade sig en vinsttillväxt runt 6 procent för 2016. Det är som Börsveckan skriver, med de antagandena och en direktavkastning på knappt fyra procent är det svårt att klaga.

Hur ser bilbranschens utsikter ut?

Datakällor: Konjunkturinstitutet, SCB

BilSweden tror att bilförsäljningen mjuklandar ned några procent 2016 medan jag tidigare skrivit om att både Europa och världen mer allmänt räknar med fortsatt ökad försäljning. Frågan är dock hur stor risken är för den där genomklappningen.

Ovan har jag försökt illustrera det jag uppfattar att Kavastu oroar sig för (även om han studerar det via börskurserna). Som framgår finns det ett nära samband mellan hushållens framtidstro och både nivå och utveckling på bilförsäljning.

Grafen visar en intressant återhämtning efter finanskrisen. Då steg förtroendet för hela ekonomin och i lägre takt även för hushållens ekonomi. Hushållen tog igen uppskjutna köp. Sedan följdes året kurvorna åt - tills nu. Bilförsäljningen ökar snabbare och tilltron till den egna ekonomin, mikroindex klättrar medan tilltron till den samlade ekonomin faller.

I det här gapet tycker jag Kavastu har en poäng. Med fortsatt fallande förtroende kommer troligen synen på den egna ekonomin följa med nedåt. Det beror dock lite på, för den egna ekonomin är också knuten till räntan - dels genom höga reallöner när avtalen ligger på drygt två procent och dels genom att kostnaden för att finansiera ett bilköp exempelvis genom att ta sista chansen och höja lånen på huset innan amorteringskraven, i princip är obefintliga. Men visst är det lite otäckt att vi alltmer uppenbart verkar vara på väg in i en skulddriven ekonomi som konsumenterna tappar förtroendet för.

Effekten på efterfrågan och servicebehov

Datakällor: SCB, Eurostat

En viktig faktor är vilket behov av nya bilar som finns. I grafen ovan framgår dels, vilket kanske förvånar, att omfattningen på bilparken utvecklats relativt stabilt uppåt de senaste åren. Tillväxttakten har legat på drygt en procent om året. Till det ska läggas ersättningsbehov. Den svenska bilparken är gammal - för ett decennium sedan var den till och med riktigt gammal. Ovan är den takt det skulle ta att byta ut bilparken med försäljningsnivån respektive månad som bas. Svaret är 15-20 år, vilket känns igen eftersom den genomsnittliga, svenska bilen är knappt 10 år gammal. Grafen visar också att försäljningen skulle kunna öka en bit till innan det motsvarar takten 2006.

Min reflektion

Det är lite vågat att dra någon definitiv slutsats med  det ser inte ut som om behovet toppat ännu. Rimligen blir det en fråga om två saker - konsumenterna behöver våga och de behöver kunna finansiera sina köp. Däremot ser bolaget Bilia sunt ut. Det tycker jag Börsveckan har helt rätt i. Jag är inte så orolig för hur en nedgång slår mot bolaget, det är snarare aktien jag tycker ser lite vansklig ut. 

Så hur tänker jag - svaret är att jag inte bestämt mig. Det finns ett otäckt momentum nedåt just nu i Bilia men det är även scary att hushållsdata vara såpass motsägelsefulla. Det ska inte behöva slå så hårt mo Bilia men om det blir en riktig vändning nedåt så lär det kännas. 

Ska jag dra någon slutsats så är det att Bilia är ett bra case på det sättet att det ger hög exponering mot den pågående börsoron. Om den vänder finns uppsidan. Frågan är dock om man ens ska försöka segla rakt mot vinden.

Är börsen en indikator på att ekonomin kraschar?

Är det sant att börsnedgångar ligger ett halvår före fallande bolagsvinster? Empirin ger en helt annan bild. Viktigt nu när allt faller.

Viftar svansen på hunden? 

Det är en vanliga uppfattning att börsen reagerar ett halvår före bolagens vinster. Många tar det ett steg till och anser att ett större fall på börsen, som nu, är en bättre indikator både på hela ekonomin och bolagsvinster än till exempel räntor, finansiell stabilitet eller olika makrofaktorer. Tanken är att investerarnas samlade kunskap och verkliga investeringar är större än abstrakta makrodata eller ofta centralbanksstyrda räntor och liknande. Det är intuitivt tilltalande.

En annan tankebana är att marknaden är en irrationell och känslostyrd plats, där sentiment driver iväg värderingar för långt. Många gillar det intressanta området behavioural economics/finance med sin fixstjärna Daniel Kahneman.

En tredje skola ser marknaden som en slumpstyrd vandring som tar in och reagerar på data löpande. Den är omöjlig att prognostisera men återspeglar för det mesta informationen som finns om ekonomi och bolag.

Visar börsen vägen ned i avgrunden?

Det här är ingen akademisk diskussion utan högst dagsaktuellt. Idag hade jag en diskussion med en av, i mitt tycke, Twitters allra främsta svenska investerare @Kavastu - alias Arne Talving. Enligt Arne kan Bilia stå inför ett ras i år, eftersom den pågående nedgången på börsen pekar ut en fallande konjunktur och därmed sämre bilförsäljning.

Det som visats många gånger är att ganska ytliga förmögenhetsförändringar - som värdet på aktier, fonder och bostäder -  har stor effekt på köp av kapitalvaror. Däremot invände jag att prognoserna är att Sverige växer mellan 3-4 procent i år och att vi har fortsatt negativa räntor vid årsskiftet. Bilförsäljningen i världen och Europa ser också bra ut (även om BilSweden tror det bromsar på hemmaplan i år). Prognoserna kommer falla svarade Arne och där stod vi med varsin världsbild i en viktig fråga för alla som investerar.

En liknande diskussion poppade upp på Shareville där den erfarne investeraren Tegelviken pekade på att nu faller det, för det är dags. Konjunkturen orkar inte längre. Janet Yellen svarade faktiskt på en fråga om det vid presskonferensen vid decembermötet. Hennes bestämda uppfattning var att nej, det finns inget sådant samband och inte heller tecknen på att USA:s reala ekonomi står inför en nedgång.

Å andra sidan gick RBS ut i en omtalad panikvarning häromdagen och rekommenderade sina kunder att sälja allt utom säkra företagsobligationer - "Sell everything ahead of stock market crash, say RBS economists" (The Guardian). För att vrida det ett varv till så twittrade Günther Mårder om artikeln "This is the biggest mistake investors can make right now" (Business Insider) där kontentan var att det oftast vänt uppåt efter den här typen av korrektioner.

Så det här är alltså ingen liten fråga. Vägvalet om man ska titta på data, som inte visar kris ännu, eller börsens fall för att gissa vad som händer på börsen och i ekonomin är en verklig vattendelare. Arne fick för övrigt många likes från andra duktiga investerare på sin syn att marknaden föregår bolagens vinster och ekonomins utveckling.

En titt på empirin

Källa: Fed St Louis

Diagrammet ovan visar kurvor för amerikanska börsen, amerikanska bolagsvinster samt inköpschefsindex för industri och service. De båda sista är prognostiserade mått på ekonomin och börsen avspeglar som bekant värdet av framtida vinster.

Man kunde ju hoppas att börsen som värderar vinsterna för en lång framtid skulle vara stabilare än index och bolagsvinster som faktiskt bara pekar på den närmaste framtiden respektive det senaste kvartalet. Glädjande nog vekar det stämma, börsen reagerar trögare på nyheter än de andra måtten, som faller och stiger mer.

Utöver det framgår flera andra intressanta iakttagelser ur bilden. Notera att börsen inte hade en susning om raset i ekonomin, förrän det kom medan industricheferna började ana oråd. Sedan bottnar i tur och ordning - bolagsvinster, förväntningar och sista börsen. De senaste åren har sedan inköpschefer och bolagsvinster stämt rätt ok - cheferna har haft hyggligt rätt i sina gissningar om framtida vinster.

Börsen har däremot levt sitt eget liv med ett par alldeles egna nedgångar och en helt egen resa uppåt. Kopplingen till bolagsvinsterna och framför allt något som ger stöd för att börsen ser vinstförändringar ett halvår i förväg finns det inga tecken på. Det verkar helt enkelt vara en myt - åtminstone de senaste 10 åren.

I bilden saknas en viktig data (det rymdes inte), den finansiella stabiliteten. Jag fick en fråga i kommentarerna på förra inlägget om det och jag saxar lite ur mitt svar. De som verkligen såg problemen 2007 var obligationsinvesterarna. Yieldkurvan flackade ut och till och med inverterades (högre ränta närmare i tiden än på lång sikt) men varken marknad eller beslutsfattare ville "ge upp" uppgången. Kolla gärna in resonemanget om en vändning från Fed Cleveland i från den 19 september 2007. Lehman Brothers gick i konkurs den 15 september året efter [rättat, tack @nervskij via Twitter]. Om banken hade accepterat allvaret hade de knappast skrivit så allmänt som de gör. Men icke desto mindre tecknen var där och observerades av marknad och beslutsfattare.

Min bedömning

Den verkliga ekonomin har en hel del problem. Många av dessa kan mycket väl växa till en kris. Data visar ofta det som är på gång men det svåra är att agera på risk på ett vettigt sätt. 

Tänk på exemplet med Kinas skuldkris. Jag har i flera inlägg (med hjälp av andra) kommit till slutsatsen att det ser kört ut för Kina. Jag har dock inte sålt alla aktier vi äger, betalt lånen och grävt ned resten i trädgården. För det första är jag inte säker, för det andra vet jag inte när och vill inte kliva av för tidigt och för det tredje så har ju Kina (som också ser problemet) lovat att reformera sin ekonomi. Det kanske är som en svårt sjuk patient på sjukhuset. Det kan gå att diagnosticera men det är svårt att ge upp hoppet. Det är därför min investeringsstrategin är att försöka se så nyktert som möjligt på alla data jag översköljs med. Göra mitt bästa och gneta på, kan man säga. 

När det gäller börsen är den möjligen bra på att förutspå sig själv. Momentum är ingen liten kraft. Det har Arne visat under fyra decennier men när det gäller bolagsvinsterna håller jag inte med honom. 

I längden är det hunden som viftar på svansen - inte tvärtom.

Rapportdags: det amerikanska dilemmat

USA har en ekonomi som inte funkar just nu. Det är ett problem för hela världen och inte minst för börsen.

Ingen finanskris just nu

Källa: Fed St Louis

När amerikanska rapporter nu rullar in är en självklar fråga om vi är på väg in i en krasch. Jag har tidigare konstaterat att baserat på data kan åtminstone inte jag se det. Ett exempel är vad indikatorerna för finanskris säger. Fed St Louis publicerar bland mycket annat ovanstående graf. Den är ett index över finansiell stress, baserat på räntor, yieldkurvans lutning och ett antal andra indikatorer på möjliga problem i banksystemet.

Bränt barn skyr elden, heter det ju. Med signaler om en pressad energisektor och senast nyheten att JP Morgan blev första storbank att öka avsättningarna för kreditförluster sedan 2009 är det lätt att slå på brandlarmet. "Turning Point? J.P. Morgan Builds Loss Reserves for the First Time in Six Years
Bank expects to add more reserves for energy-industry loans in the next couple of quarters" (Wsj)
Nyckelordet i rubriken från Wall Street Journal är vändpunkt. Under flera år har hela världen med låga räntor försökt öka företagens vilja att låna till investeringar och på så sätt få fart på ekonomin. Nu är antagligen USA i ett läge där aktiviteten i hela ekonomin ökar, även om energisektorn har stora problem. En viktig poäng i dessa orostider är dock att titta både på nivå och trend i ökningen av finansiella risker.

Jämför med två tidigare problempunkter för finanssystemet. Den första är 1998, en extern störning i form av finansiella oro i Ryssland och flera andra tillväxtländer. Riskerna i finanssystemet steg snabbt men dämpades sedan. Det är inte långsökt att tänka tanken att de högre finansiella risker som togs i den perioden när kapital flyttades tillbaka till Usa bidrog till techbubblan något år senare. Den andra är upptrappningen inför finanskrisen 2007. I båda de här fallen var det brant stigande risknivåer som sedan ledde till reaktioner både i ekonomin och på börsen. Nu är det däremot en flackare ökningstakt i indexet och stressnivån ligger fortfarande under noll.

Det går att invända att det här beror på att Usa har artificiellt låga räntor, givet sin konjunktur, på grund av läget i resten av världen. Poängen är dock att den bubblan i så fall bara spricker om resten av världen piggnar till och USA får ett plötsligt ryck uppåt i exempelvis inflation. Det är det Fed talat om i termer att den strukturella inflationen döljs av tillfälliga, så kallade transitoriska, effekter som håller nere inflationen. Kanske det, just nu är dock den globala inflationen inställd på permafrost och oljan har rasat mer inte planat ut och ökat i pris som Fed hade i sina prognoser.

Starka dollarn ger ohållbara effekter

Källa: Fed St Louis

Det är alltså inte finanskris 2.0. som är det aktuella problemet. Det här skulle kunna vara en bättre beskrivning. USA är världens draglok men resten av världen lastar på allt mer på vagnarna än USA orkar dra. Det tunga lasset har dragit upp dollarns styrka till nivåer USA inte klarar av.

Det här är tre aktuella artiklar i ämnet. "Global Malaise Spurs U.S. Growth Worries - Concerns are mounting over whether the U.S. economy and markets can remain upright while much of the world teeters" (Wsj), "US industry weighed down by strong dollar and weak oil price - Industrial slowdown has led some economists to reduce expectations for growth in the final quarter" (FT) och "U.S. Retail Sales, Factory Output Data Lead to Lower Growth Expectations - Slowdown in consumer momentum raises doubts about U.S. economic growth this year" (Wsj).

Logiken ser ut så här. 2011 och en bit in på 2012 fick världen ett återfall efter finanskrisen, bland annat när euron skakade i grunden. Både industri och tjänster föll även om bara den förra nådde negativt territorium (under 50). Nya kvantitativa lättnader i USA fick fart på ekonomin och både industri och tjänster utvecklades starkt fram till slutet på 2014. Då kom genomklappningen i olja och dollarns snabba förstärkning.

Konsumtionen höll emot så länge amerikanerna var mer optimistiska över den egna ekonomin än oroliga över en kris i omvärlden. Nu har dock industri- och tjänstesektor glidit isär till orimliga nivåer. Det går inte i längden att ha halva ekonomin i överhettning och andra halvan i recession. Det är inte heller så att befolkningen lever i två olika världar. När osäkerheten i industrin ökar minskar vilja att konsumera och sparandet ökar. Det finns en risk för negativ spiral där även konsumtionen dras ned, trots starka disponibla inkomster.

Effekt - fallande bolagsvinster

Källa: FactSet per 15 januari

Det här är inget som ränteinstrumentet kan lösa. Den överhettade delen behöver en ränta och den krisande delen en annan. Det USA behöver, så vitt jag kan begripa, är en svagare dollar. Det går dock inte, eftersom resten av världen aktivt pressar ned sina växelkurser. Det gäller även länder det går bra för som Sverige - alla försöker importera inflation genom att hålla nere sin växelkurs. Om USA ansluter sig blir valutakriget ett faktum och ett nollsummespel. Det i sin tur skulle pressa svaga ekonomier i andra länder och via lägre global efterfrågan slå tillbaka på USA. Onekligen en rävsax. 

Så vad händer? Det första är att siffrorna ovan kommer att synas i amerikanska rapporter. Industrin (utanför energisektorn) kommer, nog, ha fortsatt organisk tillväxt men pressade vinster. Konsumtionsbolag kommer gå bra men ha svårt att leva upp till värderingar från i höstas. Nettot blir fallande vinster. Inför q4 ligger estimaten på runt fem procent ned men amerikanska bolag har en tradition att guida lågt för att kunna överraska. Med normal "överraskningskvot" skulle en vinstminskning med knappt två procent ligga i korten.

Min reflektion

Hur tolkar marknaden det här? Ja, det har vi ju känt av några veckor på börsen. Det viktiga blir dock om det finns hopp att ekvationen får en lösning. Då rullar bollen tillbaka till centralbankerna. Det går rätt ok för Europa nu och för vissa länder som Sverige går det riktigt bra. Min gissning är att det leder fram till en situation där euron och än mer valutor som kronan till slut börjar stärkas mot dollarn. För alternativet - ett USA som slutar dra världsekonomin - är sämre.

En annan viktig slutsats är att det här är en obalans inte ett ras. Det kanske kan leda till ett ras, när balansen återställs - i så fall genom effekten på resten av världen om dollarn inte är lika stark. Där är vi dock inte just nu. För min del var den här genomgången ett argument för att 2016 kommer vara mer av rotation och volatilitet, samt möjligen korrektion, än krasch.

Som jag skrivit i en del inlägg på sista tiden måste jag dock tillstå att det här är den mest komplexa situationen i världsekonomin  på många år. Så försiktighet är väl en begriplig tanke.

Q&A: börsen swing, korrektion eller krasch?

Märker att många undrar vad som händer på börsen (jag med). Här kommer några försök till svar på vanliga frågor.

Hur mycket har ni backat? 

Vår portfölj ligger när det här skrivs -10,0 procent i år. Vårt jämförelseindex är SIXRX, hela börsen inklusive utdelningar. Den är -10,3 procent i år. Med andra ord har vi alltså fallit lika handlöst som alla andra. Det gör förstås lite ont men jag är inte så missnöjd. Det här var inte ett ras jag hade på radarn. Jag hade räknat med stigande börser första kvartalet och en risk för korrektion senare i år. Med fel grundbedömning förväntar jag mig inte att vi ska klara oss bättre än andra.

Hur tänker jag nu?

Nu är uppgiften att försöka få grepp om nuläget, inte köra fast i gamla analyser och hitta fram till den portfölj jag hade velat ha i nuläget. Fullt upp således. De två vanligaste felen i ras tror jag är att paniksälja eller att sticka huvudet i sanden. Den som var passiv, med bra riskspridning och långsiktig investeringshorisont före raset kan lugnt ligga kvar och kanske titta till portföljen om någon månad.

Den som är det minsta aktiv bör däremot tänka annorlunda. För mig är alla typer av aktiva investeringar att själv försöka ta ställning till informationen på marknaden. Det kan vara i det lilla, i bolaget eller aktien, eller i det stora hur går branscher och hela börsen. Just nu exploderar både informationsmängden och det upplevda bruset i marknaden.

Det är när det rör sig snabbt som man behöver försöka följa med och läsa på eller möjligen stiga av. Aktiv är aktiv, skulle man kunna säga. Ett riskfyllt beteende tror jag är att ha en profilerad portfölj och sedan blunda och hoppas på det bästa. Sannolikheten att det bara blåser över och blir exakt som innan är rätt liten.

Jag känner så här: if you can't stand the heat - leave the kitchen. Det är inget fel med att vara passiv men i så fall tycker jag det är bättre att sälja innehaven och köpa (helst gratis) indexfonder än att sitta kvar med portföljen och stirra på jämförelsetal för enskilda aktier som inte är aktuella längre.

För mig är inte målet att vi ska slippa nedgången. Det är för svårt. De perioder det gått bäst för oss har varit när vi legat rätt placerade efter att en nedgång är färdig (även om det inte varit så stora ras de senaste åren). Notera att det kan innebära både rätt placeringar i portföljen och att helt enkelt sitta på kontanter. Svårt men för mig är det som sagt det som det innebär att vara en aktiv investerare.

Vad har hänt?

Jag ogillar uttalanden som att marknaden är obegriplig eller helt känslomässig. Det kan finnas sådana inslag men när dimman lättar visar det sig oftast att det finns förklaringar både tillfälliga och långsiktiga bakom ras. I höstas visade det sig till exempel att tillväxtländernas centralbanker dragit tillbaka stora belopp från marknaden, vilket pressade världens börskurser. Inte så lätt att se men det fanns en förklaring till det som hände.

Nu är det synligt sedan slutet på december att stora belopp flyttas till kontanter, amerikanska statsobligationer och säkra företagsobligationer. Dessutom verkar det även den här gången pågå en kreditkontraktion från tillväxtländerna. Det här är rimliga förklaringar till att raset blir så brett och generellt som det är nu. I princip alla marknader upplever en obalans mellan säljare och köpare - enkelt uttryckt finns det för lite kapital på köparsidan och det smetas ut på alla tillgångar. Därför kan ett bolag som D. Carnegie, som äger och renoverar hyresrätter i Stockholm, falla baserat på händelser i Kina och USA.

Vad ligger bakom raset?

Källa: Twitter @ErikHansen_IG

Jag har redan skrivit flera inlägg om det pågående raset. Här är några iakttagelser:

• oljepriset har klappat ihop, främst på grund av för stort utbud och översvämmade lager
• det finns ännu obekräftad oro för konkurser i energisektorn och för att vissa tillväxtländer hamnar i stora problem, 
• det har funnits oro för Kina både valutan, industrin och en skuldkris, som dock inte riktigt stöttats av data,
• det finns en latent oro för men inga tydliga tecken på en ny skuldkris av samma typ som 2008,
• det finns stor oro för att amerikanska bolagsvinster inte klarar värderingarna
• det finns en växande oro att centralbankerna nu "sviker" marknaden och låter raset fortsätta, särskilt i USA

Det finns en hel del data och andra fakta som talar emot en del av punkterna ovan. Skulderna i energisektorn är inte systemhotande på samma sätt som bankkrisen 2008 och Kina verkar ha läget under hygglig kontroll - åtminstone sett till valutan. Det finns också en hel del data, som global bilförsäljning, amerikanska jobbsiffror, europeisk industridata och senaste kinesiska industridata som varit bra. Sedan har annat varit svagare, som dagens signaler om svagare försäljning i detaljhandeln i Usa. 

När det gäller bolagsvinster har t.ex. Alcoa och JP Morgan presenterat bättre resultat än väntat, även om den senare för första gången på länge ökade avsättningarna till kreditförluster mer än återvinningen av avskrivna fordringar.   

Netto är det ett neutralt läge nyhetsmässigt. Jag fick ovanstående graf av @ErikHansen_IG (följ honom). Den visar att det så kallade överraskningsindex ligger neutralt (dvs. marknaden har fått ungefär lika många positiva som negativa nyheter) medan förväntningarna på börsen (sentimentet) rasat. En intressant aspekt är att under radarn har i princip alla inflationssignaler som kommit från hela världen under januari varit svagare än väntat. Exempelvis var lönetillväxten i Usa inte så het som experterna hade trott. Det här gör att det ser osannolikt ut att Fed håller sin höjningstakt och troligt att till exempel ECB går in med mer stöd. Det här har stöttats av uttalanden från FED-ledamöter i Usa respektive av det senaste protokollet från ECB.

Det är alltså långt ifrån uppenbart vad det är som driver den här nedgången och om det är hållbart. En enkel fråga är förstås - om det inte dyker upp någon mer handfast kraschfaktor snart, hur länge stannar i så fall pengarna som ligger vid sidlinjen nu utanför marknaden? Förra året var det också segt med att få in kapital på marknaden i januari (då på grund av grekiska valet) men då tog det till slut fart när ECB klev in.  

Var det någon som såg raset?

Det är alltså en tydlig frikoppling mellan (synliga) fakta och börsen. Det är det som får den typen av nyhetsdriven, faktaorienterad, investerare som jag är att bli skeptisk till fallet. Det är också därför vi inte går över till kontanter utan istället, i huvudsak, vrider runt inom portföljen.

Några har dock varit inne på ungefär det som nu händer. Goldman Sachs var tidigt ute och pekade på oljepriser under 20 dollar samt att det skulle få konsekvenser på fler marknader. I den skolan är det också många som pekat på skuldkriser inte minst inom energisektorn, det har ju dock inte riktigt hänt ännu. De som läst marknaden bäst är istället de tekniskt orienterade analytikerna. I slutet på förra veckan noterade många att S&P500 passerade det som kallas för ett dödskors när glidande medelvärde de senaste 200 respektive 50 dagarna korsade varandra. 

Vad händer nu?

En som legat nära hela händelseförloppet är Arne Talving, @kavastu på Twitter. Han kombinerar långsiktig teknisk och fundamental analys och har sedan augusti bedömt att börsen nu är inne i en björnmarknad. Uppgången i höstas var i det sammanhanget ett säsongsmönster inte en trendvändning. Arne tror på fortsatt nedgång. Liknande dystra signaler kom idag från RBS som rådde sina kunder att sälja allt utom säkra företagsobligatiner - "Doom mongers have their day in the sun as markets turn" (FT).

Det saknas alltså inte förespråkare för att det här är en krasch. I så fall är det självklara valet kontanter. Andra talar om att marknaden behöver kylas ned men tror att det bara blir en korrektion. Själv håller jag fast vid att det här är, ovanligt häftig, volatilitet. Fortsatt sidledes tror jag är den bästa gissningen för 2016. Det baserar jag på att data ovan inte riktigt stöttar en större nedgång, att det inte finns tydliga tecken på att den skuldkris som kan komma verkligen kommer nu samt att det är svårt att se en överhettning i en världsekonomi där alla produktionsfaktorer finns i överflöd. I längden är billig olja något positivt för ekonomin (men inte för miljön).

Ska jag vara mer pessimistisk tycker jag en gissning kan vara förklaringsmodellen - normal doesn't mean nice. Det vill säga att det vi ser är en rörelse för att börja korrigera de skeva värderingar centralbankspengar gett. Det är i så fall troligen mer av en rotation än en nedgång. 

Samtidigt är jag öppen för att det här är en riktigt svår marknad, så jag är beredd att ompröva vårt val men då vill jag helst se exempelvis en svag rapportsäsong. 

Jag vill inte sälja allt - hur ska jag vikta om?

• Skaffa kontanter

Till att börja med behövs det kontanter just nu. Det är ett alternativ att kliva av marknaden nu och vänta till det klarnar. Det är ingen hemsk synd att missa lite av en eventuell uppgång i strävan att ta hand om sina pengar. En variant är att öka andelen kontanter men inte sälja allt. Vi har ökat kontantandelen av ett annat skäl. Jag vill ha handlingsutrymme för att agera på till exempel raset nu.

• Använd inga eller bara defensiva derivat om du inte aktivt söker hög risk

Vi hade en mindre andel i en bearfond några dagar under året, som vi tyvärr sålde för tidigt. Syftet med det innehavet var inte att tjäna pengar utan att få ned volatiliteten i vår portfölj medan jag funderade på vad vi behövde justera. Det är rimligt att göra för den som är osäker. Offensiva chansningar på en vändning eller på ytterligare fall är däremot farligt. Det här är en volatil och svårläst marknad - det är lätt att förlora mycket på val som leder till nya svåra val. Till exempel om man spekulerar i stigande marknad och marknaden faller - ligga kvar eller ta förlusten? Lätt att köra av vägen där.

• Alternativet följ index

Som jag skrev ovan är det en rimlig tanke att i sådana här perioder backa hem och följa index ett tag. När det klarnar går det sedan att börja ta mer uttänkta positioner igen.

• Alternativet - positionera för en vändning

Den som inte tror på den här nedgången kan köpa aktier med exponering mot de större oroshärdarna, som tillväxtmarknader och energi. För min del gillar jag dock inte att försöka rakt mot vinden utan försöker snarare kryssa fram. Inte oljeaktier men vi ökade i BMW häromdagen för att ta ett exempel.

• Alternativet - långt från epicentrum

Det är också rimligt att placera i bolag som rimligen inte är berörda. Allt faller ju just nu men bolag med försäljning i Sverige, gärna importerande, borde onekligen inte vara förlorare på de aktuella händelserna.   

• Alternativet - sova vidare

Den som har en aktiv men långsiktig portfölj bryr sig kanske inte om den här nedgången. En rimlig tanke. Det som dock kan vara en poäng är att titta igenom om portföljen har några högexponerade bolag. Den som exempelvis äger ett bolag som Atlas Copco, Ratos eller Lundin Petroleum bör ta hänsyn till att just nu diskuteras hur utdragen nedgången blir i energi- och råvarusektorn. I alla dessa tre bolag är det lite farligt att ligga kvar med förhoppningar om att vinsterna återvänder till tidigare nivåer så småningom - åtminstone om det inte bygger på en uppdaterad analys. 

Uppstuds på börsen?

Visst känns det motigt på börsen just nu. Oro kan vara befogat men min gissning är att det är några varv kvar innan karusellen stannar.

Upp och ned, ned och upp 

Börsen föll igen på ganska vaga signaler om Kina och olja. Sedan vände det upp i Usa nu ikväll, så det kanske var en studs. Oavsett så var den här dippen en överraskning för mig – inte att den fanns på kartan men tajmingen. 

Kina är inte problemet för ögonblicket

Det enda som hänt i Kina var att det kom oväntat ok handelsstatistik - "China commodity imports jump in December -Weak prices prompt buying spree and ease fears of slowdown" (FT). En intressant detalj i datan från Kina är att landet faktiskt ökat sin råvaruimport, mätt i mängd under slutet av förra året. Exporten backade men mindre än världshandeln, så Kina tar marknadsandelar. Därtill är det mer förädlade produkter, som datorer och telefoner, som går bäst - "There's Good News Buried in China's Export Drop" (Bloomberg). 

En viktig icke-nyhet är att trycket på reminbin lättat. Det verkar alltså som att valutaoron släppt. "Renminbi remains firm against basket - Chinese currency’s fall against dollar a sign of policy shift, not a harbinger of currency war" (FT). Det Kina vill åstadkomma verkar vara att koppla loss valutan från dollarn och istället knyta den mot en grupp valutor. Begripligt med tanke på hur stark dollarn är men farligt, eftersom många kinesiska bolag har stora skulder i dollar. Det förklarar den försiktiga justering regimen försöker få till. Det är kanske också ett skäl bakom det ryckiga agerandet från Kinas sida. "Confused by China’s Yuan? It’s Intentional - PBOC’s goal is to allow modest depreciation while encouraging currency to oscillate along the way" (Wsj)

Skuldkris skrämmer

Även gårdagens inlägg här på bloggen om bilförsäljning i Kina och globalt såg någonstans mellan ok och bra ut. En förklaring till börsoron som ofta kommer upp är oljans genomklappning. Utbud och lager fortsätter växa okontrollerat. Ett utbudsstyrt fall i oljepriser är normalt sett bra för ekonomin i oljeimporterande länder och börsen. Däremot är det allt tydligare att effekterna är kännbara för producenter och exportörer. 

Det här leder till stora neddragningar i statsbudgetar och omfattande neddragningar i oljebolagens investeringar. "Oil Rout Forces Companies to Delay Decisions on $380 Billion in Projects" (Wsj). Exempelvis exploateringen i Nordsjön ser nu olönsam ut. Det leder också till att både bolag och en del länder snart är på obestånd. 

Det senare fick JP Morgan att ta ett radikalt beslut. "Turning Point? J.P. Morgan Builds Loss Reserves for the First Time in Six YearsFirst of the big-four banks to do so since 2009" (Wsj). Banken sätter av 124 miljoner dollar för möjliga kreditförluster inom energisektorn. Det är första gången sedan 2009 som det kontot vuxit på någon av storbankerna. Mycket av bankvinsterna de senaste åren har istället berott på motsatsen - att avskrivna fordringar kunnat återvinnas. I övrigt var det ändå en stark rapport som bådar gott för den fortsatta rapportsäsongen. "J.P. Morgan’s Dimon Warns Economy Likely to Worsen - The New York firm, which kicks off earnings season for big U.S. banks, logs stronger-than-expected results" (Wsj)

Kreditkontraktion från tillväxtländer igen

När dimman lättade från höstens börsoro visade det sig att en stor del av förklaringen var att tillväxtländerna stramade åt sina ekonomier, vilket gav en kreditkontraktion som till och med fick Fed att skjuta upp sin räntehöjning. Kapitalflöden och snabbt fallande räntor på amerikanska statsobligationer och obligationer i starka bolag tyder på att något liknande kanske pågår just nu.  "What market turbulence is telling us - Another set of credit bubbles is popping — this will leave a legacy of financial shocks and bad debt" (FT).

Hela världen, men Kina mer än andra, är fast i en ond spiral där sparande och lån är höga - det som Riksbanken här hemma pekat ut som problemet med hushållens växande balansräkningar. Kapitalet har gått till investeringar med låg lönsamhet eller spekulationer i tillgångspriser. Det leder ofrånkomligen till någon form av amortering som begränsar tillväxten. "Developing countries face ‘new reality’ of lower growth, says IMF" (FT) 

Det här problemet för börsen hade dock en smidig lösning i höstas. Om pengar försvinner på ett ställe så får man väl hälla på mer på ett annat. Precis det övervägde ECB redan i december. "Minutes: Some ECB members wanted deeper cuts" (FT). Det ligger nära till hands att starten på året har tippat över ledamöter till det som då var en minoritet för ytterligare insatser. När jag twittrade om det här blev jag tipsad om att Fed-ledamoten Charles Evans tycker Kinaoron talar för sänkt tempo räntejusteringarna och till och med ångrar decemberbeslutet.

Min bedömning

Det är skakigt, något annat är svårt att påstå. Nu har marknaden på kort tid varit på båda de nedåtrisker jag såg för hela året i "Inriktning för investeringar q1 2016" (Molekylär Ekonomi). Kina var den ena och en korrektion i USA den andra. Samtidigt finns inte riktigt grunddata för tillbakagången ännu. Det får mig att fundera på om det här faktiskt är en komplett repris på höstens oro och att resultatet blir detsamma - marknaden får de pengar den ber centralbanken om. 

Det får mig att sticka ut hakan en bit. Jag tror inte det här är smällen utan snarare ett varv till i karusellen. Eller som jag konstaterade i höstas "Hela börsen är en swingtrade just nu" (Nordnetbloggen).

Billiga BMW?

BMW är billiga just nu och dessutom är inprisade förväntningar låga. Brakar inte Kina ihop ser det bra ut inför rapporten.

Världsmarknaden fortsätter växa 2016

Källa: Scotiabank

Det kom tre spännande nyheter från bilmarknaden idag. Den första är att BMW för elfte året i rad behöll platsen som världens största premiumtillverkare - "BMW verteidigt 2015 Spitzenplatz in Oberklasse" (Nachricten.at). Det är dock oerhört jämnt med Mercedes tätt inpå och Audi, som kanske har den starkaste uppdateringen i år med sin nya A4, inte så långt efter. 

Den andra kommenteras i "BMW, Daimler und VW unter den Top-Gewinnern: Was steckt dahinter?" (Der Aktionär). Bilförsäljningen i Kina tog fart i december efter att staten hela 2016 sänkt skatten på bilköp för bilar med högst 1,6-litersmotor. 

Den tredje, och tycker jag viktigaste var den här återkommande läsvärda prognosen för bilförsäljningen under året. "Record Global Auto Sales Expected In 2016— Ongoing Strength In The U.S. and Western Europe" (Scotiabank).

Jag har tillhört de som oroar sig för peakbil 2015. Det i sin tur är en känd konjunktursignal för en vändning nedåt i hela industrin. I Usa har den vanligaste gissningen varit att toppunkten för det här året infaller ungefär nu medan Bilsweden nyligen trodde att försäljningen toppade 2015. Efter att ha läst rapporten undrar jag om oron är befogad. 

Scotiabank räknar med ett sjunde år med stigande bilförsäljning. Det baseras både på analyser underifrån och upp och makro. Det sistnämnda är sammanställt i det röda indexet i diagrammet ovan. I korthet har amerikaner gått om pengar och fortfarande en betydligt äldre bilflotta än de genomsnittligt haft. I Europa sjunker arbetslösheten och det är fortsatt mycket billigt att låna. I tillväxtländerna vänder det upp för första gången på flera år och i Kina gör statliga insatser att bilförsäljning fortsätter växa i ok takt. Sammantaget blir det här ett förväntat lyft på 3 procent i försäljningen nästa år.

BMW:s siffror

Det finns en hel del inlägg på bloggen om BMW, eftersom det är ett av våra kärninnehav - här återfinns en länklista. Den som vill uppdatera sig om förra rapporten kan läsa. "Raportladdar: har BMW marginalerna på sin sida?" och "Rapportkommentar: BMW levererar men det räcker ändå inte". 

Källa: Finanzen.net

Inför rapporten kan den här tabellen vara av intresse. Det är estimaten från den utmärkta sidan Finanzen.net (rekommenderas). Det första som slår en är förstås de låga p/e-talen. Bilindustrin ligger ofta lågt, på grund av sina stora, ständiga och osäkra utvecklingskostnader men BMW har tidigare normala år platsat i spannet 10-12. Nuvarande p/e-tal skulle alltså antyda att marknaden tror att vinsterna är väsentligt högre än sitt cykliska genomsnitt. Inte uteslutet men inte heller självklart. BMW har trots allt vuxit även med vunna marknadsandelar över det gångna decenniet.    

Miljoner bilar. Källa: Finanzen.net, Scotiabank & BMW Group

I tabellen ovan är beräknad bilförsäljning de kommande åren ställd mot BMW:s försäljningsmix och förväntad försäljning de kommande åren. 2015 växte värdsmarknaden med 2 procent medan BMW:s försäljning växte med 13 procent. I år förväntas både BMW:s geografiska mix och försäljningen växa med 3 procent. Med andra ord tror inte marknaden att BMW tar några marknadsandelar i förhållande till hela bilindustrin alls i år. 

Sett till de långtidsprognoser som finns är det osannolikt - t.ex. den här som jag citerat tidigare "GlobalAutomotiveExecutiveSurvey" (KPMG). I den rankas BMW som det starkaste märket när chefer i bilindustrin får ranka vem det kommer gå bäst för kommande år. Liknande resultat finns när varumärket rankas eller analyseras.

Startläget ser alltså bra ut. Bättre världsmarknad än väntat och en låg värdering som är baserad på låga förväntningar.  

Analytikerkåren

Källa: Finanzen net

Bilden ovan visar rullande medelvärde för analytikernas riktkurs för BMW. Drygt 100 euro har länge varit riktmärket (jag har för egen del legat på 90-95 euro). Notera hur långt under kurvan kursen nu har fallit. Exempelvis satte Goldman Sachs idag sälj med hänvisning till osäkerheten i Kina men har riktkursen 95 euro. Kina är för övrigt det återkommande temat när rådet blir sälj eller behåll medan en fortsatt bra världskonjunktur nämns när rådet blir köp som hos Equinet.

 

Några avslutande tankar

Skulle jag själv peka ut en svaghet hos BMW just nu är det snarast den ålderstigna 3-serien. Suv:arna och Mini går utmärkt men går det verkligen i längden att inte ligga på topp i mellan- och storbilsklassen? Där behöver något hända. Å andra sidan ligger BMW desto längre fram i elektrifieringen av bilflottan. En intressant nyhet jag hittade i den här inläsningen var att till 2020 förväntas hybrider gå om diesel. Det drivmedlet förväntas nu allmänt långsamt och under en lång period fasas ut. "Folgen des VW-Abgas-SkandalsBMW arbeitet an Elektroauto-Offensive" (n-tv).

För min del ledde den här rapportladdningen till att vi nog ökar i BMW. Lägre risker än jag tidigare bedömt och en möjlig uppsida - en kombination som inte är så lätt att hitta på börsen just nu.

Kabe - köper hipster husvagn?

Kan husvagn vara ett alternativ? Som investering alltså. Funderar på ett tips från vår aktietävling och blir lite sugen på campinglivet.

En tanke framför teven

Låg och funderade på husvagnar framför teven idag. I vår aktietävling valde värdeinvesteraren och dubble vinnaren Solbulle att ta med Kabe. Tanken var att det finns underliggande trender i mobilitet och hipsterkultur. Längtan till naturen finns där men viljan att ge upp stadslivet saknas. Glamping är en rolig trend, där campingplatser blir att lyxigare. Så jag fattar vad Solbulle tänker på.

Dessutom borde väl bolaget ligga bra till i en svensk och möjligen europeisk konjunkturuppgång. Om nu inte tåget redan gått i aktien förstås. Värt några minuter medan jag, i god hipsterstil, slötittar på Planet Earth på teven.

Basfakta

Det är ingen aktie som står på vår korta lista men lite nyfiken blev jag. Det första jag gör när den känslan kommer krypande är att bläddra mellan bolagets investerarsida och Börsdata. Rätt snabbt växte den här bilden fram:

• Säljer husvagnar, husbilar och utrustning i Sverige och Europa 
• Är noterade på Small Cap med ett värde 1 miljard kronor
• Familjeägt stabilt och sunt bolag men med några fonder i ägarlistan med låg governancerisk  - ett vettigt svenskt småbolag helt enkelt

Problemet

Källa: Kabe

Bolag och aktie toppade 2011 när vinst per aktie nådde 12 kronor mot 8 kronor på rullande tolv månader för q3 2015, allt enligt Börsdata. Förklaringen var först fallande försäljning och marginaler men nu på slutet bara fallande marginaler.

Varför då? Svaret ges redan i bolagets årsredovisning från 2012.

År 2012 blev ett turbulent år för KABE-koncernen. Marknaden för fritidsfordon har fortsatt varit mycket pressad och osäker på grund av den makroekonomiska situationen.

/./ Återförsäljarna har haft problem att balansera sina lagervolymer under det senaste året. Detta har bidragit till att vi tvingats genomföra en relativt kraftig sänkning av produktionsvolymen under den senaste 18 månaderperioden. Valutasituationen har också påverkat vår försäljning av nya produkter, men även medfört att återförsäljarna tvingats göra prisanpassningar på egna lager av begagnade husvagnar och husbilar. 

/./ Under året har ett av våra mål varit att upprätthålla bruttomarginalerna på enskilda produkter. Detta kan ha medfört att koncernen tappat något i försäljning under året, då flera av våra konkurrenter har genomfört kraftiga prisdumpningar för att sälja ut av egna överlager 

/./ Konjunkturutvecklingen och sysselsättningsgraden i samhället har stor påverkan på den totala försäljningen av nya husvagnar och husbilar. KABEs försäljning är därför beroende av privatkonsumtionens utveckling och konsumenternas möjligheter och vilja att investera i kapitalvaror. Reallöneökningar, en låg räntenivå och en fortsatt låg inflation leder långsiktigt till en ökad privatkonsumtion och därmed till en positiv utveckling av husvagns- och husbilsförsäljningen. Däremot påverkar en försämring av det nationalekonomiska läget, och därmed en ökad arbetslöshet, vår försäljning negativt. 

Caset

Hoppsan, det är var ju ett språkbruk jag känner igen mig i.  Antag att bolaget är rätt ute i sin beskrivning. Då skulle marginaler över en konjunkturcykel kunna nå tillbaka till 10 procent, bolagets mål. Det i sin tur skulle ge vinster runt de 12 kronor som var fallet 2011 och aktien skulle värderas till p/e 10 istället för som idag ligga på knappt 15.

Där är caset - går det att hoppas på att försäljningen fortsätter stärkas och att marginalerna hämtar sig? Så här skriver bolaget årsredovisningen 2014.

Ett av våra mål är att upprätthålla bruttomarginalerna på enskilda produkter. Detta kan ha medfört att koncernen tappat något i försäljning. Flera av våra konkurrenter har infört kraftiga rabatter för att sälja ut av sina överlager och i något fall har tillverkare givit återförsäljare kraftiga rabatter för att kunna upprätthålla verksamheten.

/./ 2014 blev rörelsemarginalen 6,2 % (6,7). Rörelsemarginalen har bland annat påverkats av en sänkt produktionsvolym, ökade kostnader för produktutveckling och kostnader för att producera mindre seriestorlekar beroende på vårt omfattande modellprogram. Vår målsättning är att uppnå en rörelsemarginal överstigande 10 % över en konjunkturcykel. 

Möjligheten

I senaste kvartalet ökade försäljningen ordentligt och är nu tillbaka på nivån från 2011. Hur är det då med marginalerna? Så här skriver Kabe i kvartalsrapporten:

Rörelseresultatet uppgick till 85 Mkr (76), en ökning med 12 %. Rörelsemarginalen uppgick till 6,6 % (7,1). Den lägre rörelsemarginalen hänger framförallt samman med engångskostnader under första halvåret i produktionen av KABE husvagnar och husbilar, orsakade av leveransförseningar från underleverantör. 

Lägg till det att Europa ser ut att vara på väg uppåt igen och att svensk bilförsäljning slog rekord 2015 (även om viss oro uttryckts för 2016). Ekvationen med högre vinster kanske inte är så långt borta i alla fall?

Det här var mest ett tisdagsnöje men möjligen tar vi en liten lära-känna-position, eftersom bolaget verkar vara  sunt och befinna sig i medvind. Jag tycker alltid det är lättare att få ett bolag under huden om man faktiskt äger någon liten del av det. Det kanske är lite slarvigt av mig men det är väl hipstern som vill ut.