Krönika om att börsriskerna är större än du tror

Investerare förstår i allmänhet inte risk. Det finns det mycket forskning på men hur korkade är vi och går det att lära sig?

Reklam: Det går alltid att följa vår portfölj, handel och alla mina kommentarer kring innehav live på Shareville.

Rubrik

Medvind piggar upp men det är nu det gäller. 7 bolag i 🔥veckan som kommer. Det här är planen.🙏😺https://t.co/3ySyvMcNQu pic.twitter.com/xZZIOF2jZd

— Gottodix (@Gottodix) 15 juli 2017

Fullt upp med rapporter för närvarande. En sammanfattning av den rätt lyckosamma veckan som gått och planen för den som kommer, då vi har hela sju bolag i elden, finns som vanligt på Sparskolan. Här tänkte jag idag köra en krönika kring ett ämne jag gått och grubblat på.

Det var en artikel på Bloomberg som satte igång en hel tankebana om hur jag ser på risk. Min bild, rätt eller fel, är att det skiljer sig en del från en del andra bloggkollegors förhållningssätt. Det handlar till del om den eviga frågan om passiv eller aktiv förvaltning men det har också en aspekt som mer rör frågan - går det någonsin att vara säker på en investering? Om inte, vad borde det innebära för synen på en bra portfölj? Här verkar mina tankar avvika lite från hur en del andra tänker.

To understand how markets are underpricing the risk of a selloff, simply toss a coin https://t.co/Yc9ZgTEgwz pic.twitter.com/O3yEgMI9N3

— Bloomberg (@business) 8 juli 2017

Om vi börjar med artikeln så pekar den på ett omdiskuterat, och även här tidigare behandlat, fenomen på börsen. Riskmått som speglar ekonomin visar på betydligt högre risk än riskmått, likt VIX, som åtminstone delvis speglar vad marknaden betalar för att försäkra sig mot börsoro (mätt som volatilitet).

En möjlig förklaring är att investerare räknar med att det finns ett implicit skydd mot börsoro från centralbankerna i form av att de lugnar ner sina räntehöjningar om marknaden eller ekonomin börjar skaka. En annan förklaring är att börsen blivit för självsäker efter en lång uppgång. En tredje förklaring och den jag fastnade för till den här krönikan är att vi investerare, åtminstone på aktiemarknaden, aldrig tar risker riktigt på allvar. Inte förrän de redan inträffat.

Jag är inte säker på om det är så men det är en spännande tanke att snurra på en stund.

Drömmen om kontroll

En av de mer intressanta psykologiska fenomenen i investeringar är hur vi upplever dem som relativt kontrollerade och balanserade samt med ett för den skicklige investeraren förutsägbart resultat. Det är till och med så att den som reagerar på signaler om ett möjligt problem efter en förändring i bolaget eller dess omvärld uppfattas som styrd av psykologin med ordval som "överreaktion" eller "panik". Hela marknaden tillskrivs samma egenskaper.

Om du gillar det jag skriver och filmar och vill uppmuntra mig att fortsätta, så stöd min insamling till SOS Barnbyar - den gör skillnad!

Den som inte reagerar sägs istället "sitta still i båten" eller ha "is i magen". Det trots att en vanligare effekt av psykologin är att reagera för långsamt på förändring, som exempelvis förankring av gamla förväntningar när oljepriset sjunker. Den där bilden av en marknad som är snabb och ofta överreagerar är i sig själv fascinerande, eftersom den samexisterar med mer empiriskt välgrundade fenomen som momentum i aktier och ibland till och med långa cykler, som bull och bear.

De fenomenen skulle inte kunna existera med mindre än att omställningen till nya förhållanden går långsamt och ibland pågår för länge. Det vill säga psykologin ligger i raka motsatsen till överreaktion och panik. Istället verkar vi ha en alltför statisk bild av investeringar.

Schack, poker eller pussel

Vilket slags tidsfördriv är den bästa metaforen för att investera aktivt på börsen? Det vill säga för att slå index. Om det gick att säkert räkna hem framtida vinster, vore kanske pussel, rubriks kub eller andra tankenötter den bästa jämförelsen. I så fall är vinsten din direkt du löst ut ekvationen. Rena arbitrage är dock ovanliga. Närmast kommer väl en del traders.

Alternativt är det ett spel där all information är känd. Du och andra aktiva investerare försöker, likt schackspelare, fatta så bra beslut som möjligt. Om du fattar det bättre beslutet, så går det med säkerhet bättre för dig.

I en statisk analys är en aktie antingen köp eller sälj. Är värdet högre än priset är det bara att slå till. Vissa stock pickers drar det så långt att de menar att det enda skälet att sprida sina innehav är risken för egna felaktiga bedömningar. De tänker aktieinvesteringar som om börsen var ett stort schackbräde.

Om priset är tillräckligt fel och du själv är tillräckligt säker kan det vara så. I så fall blir marginalerna i investeringen så stora att risken inte spelar någon roll. Den i någon mening kända informationen är då så tungt på din sida att riskerna blir mycket låga.

Det går att bygga ut det argumentet med en stordriftsfördel i informationsinhämtning. En stock picker kan hävda att det är värt så mycket mer att bygga vidare på kunskapen om ett visst bolag att den högre risk en enskild investering ger övertrumfar värdet av att dela sin tid mellan flera analyser (eller kombinera investeringen till exempel med indexfonder).

Den som, likt jag själv, följer skolboken är aldrig i det läget och lägger därför större fokus vid att få maximalt betalt för den risk jag tar. Det gäller per definition för en passiv portfölj men det gäller även för en aktiv.

Jag som aldrig själv oavsett analysdjup analyserat en investering utan risk eller ens en med försumbar risk till god avkastning hamnar nämligen i ett annat läge än den tvärsäkre stock pickern. För även om jag hittat en bra investering kanske sannolikheten för att det går som jag tänkt bara är aningen högre än motsatsen.

Här finns en viktig skillnad. Den som är säker på att en investering ger bra avkastning behöver förstås inte bry sig men för mig som alltid agerar i osäkerhet blir det intressant att sprida riskerna inte bara som en del i en effektiv portfölj utan även för att försöka få en åtminstone en aning mindre osäker betalning för mina analyser.

Jämför med ett pokerproffs som möter en amatör. I en giv kan amatören ha tur men pröva att spela en hel kväll vid de bästa borden och se vad som händer. Nu är jag verkligen inget proffs på investeringar men i och med att jag väljer att investera aktivt, så har jag ändå valt att agera på ett sätt som kräver att jag försöker få en avkastning utöver index.

Tur, otur och att aldrig få veta

Tvärtemot rubriken är artikeln bra genomgång av hur lite som är sig likt i historiska jämförelser (tvärt emot myten)https://t.co/4CwdmAknGM

— Gottodix (@Gottodix) 14 juli 2017

Om vi stannar vid pokerjämförelsen visar den också betydelsen av tur. I en giv kan en hålstege trilla in. Det kan få amatören att känna sig som ett proffs. Även den bästa pokeranalys kan å andra sidan falla om korten inte kommer som tänkt. I en enskild giv finns inget skydd mot den slumpen. Däremot är kortleken känd och proffset kan luta sig mot vetskapen att vinna i längden.

Något sådant facit finns däremot inte för en investering. Den som idag spekulerar för eller emot olja eller förnybar energi kommer aldrig att få veta om utfallet var tur eller skicklighet.

I en större utsträckning än vi förstår skapar historien vinnarna. Dessutom är investeringar att spela med en kortlek med okänt antal kort och där samma situation inte uppkommer igen som den kan göra vid pokerbordet. Historien upprepar sig inte men den kan ändå vara lärorik. Det blir väldigt tydligt för den som läser den här artikeln i Dagens Industri.

En annan vanlig upplevelse är att det med rätt analys är riskfritt att vänta in att det värdefulla bolaget når sin fulla potential och värdering. Ett konkret exempel kan vara bolaget med den fina produkten som ska växa in i marknadens behov. Vi tenderar helt enkelt att underskatta slumpen och omvärldens förändringar.

Orexo hade utmärkta mediciner mot drogberoende men av skäl som bolaget knappast kunde påverka hamnade en annan behandling i försäkringsbolagens sortiment. En analytiker på Danske Bank trodde när det såg som ljusast ut att aktien skulle mer än dubblas, istället har den rasat till en bråkdel av priset vid analystidpunkten. Innebär det att analysen var dålig?

I en del ja. Den som läste om analysen kunde se att sannolikheten för det dåliga utfallet hade underskattats. Däremot var det inget fel på analysen av det goda alternativet. Hade Orexo plockats upp av försäkringsbolagen, så hade analysen säkert stämt. I det läget hade analytikern varit en hjälte.

Himla otur kan man konstatera. Den som vill vara elak kan istället konstatera att analysspelet på ett plan är konstruerat så att vi, mot bättre vetande, gärna okritiskt hakar på den som haft rätt. Oavsett om det egentligen var amatören som spelade på hålstegen. I en värld fylld av analyser kommer det alltid finnas fullträffar - skickliga och av fru Fortuna givna.

Ett annat exempel på slumpens spel. Jag har en kamrat som köpte en ännu inte byggd lägenhet samma dag som Lehmankraschen kom. I en statisk värld och med den logik många ser på aktiehandel fattade han ett dåligt beslut. Han borde ha läst på om centralbankspolitik, amerikansk husmarknad och satt sig in i amerikanska bankers balansräkningar.

Dess effekt var också otvetydigt olycklig, åtminstone på kort sikt. Själva beslutet däremot måste ändå ses ur olika perspektiv, inklusive att han var så rimligt påläst någon kunde som köpte en bostad kunde förväntas vara. Då måste det nog sammanfattas med den första tanken som slår den som hör exempel - vilken otursnisse. En notis i den historien var att min vän förstås möttes av den förnumstiga invändningen: köpa en dyr lägenhet som inte ens byggts ännu - hur kunde du tro att det skulle fungera? Vinnarna skriver som sagt historien.

Getting to *prove* how tail risk estimation methods are flawed in the econ & behavioral econ literature. pic.twitter.com/XRiEzihhDW

— NassimNicholasTaleb (@nntaleb) 9 juli 2017

Det här för vidare till en intressant tweet jag fick i mitt flöde. Påståendet är att ekonomer, även behavioristiska, gravt underakattar sannolikheten för och effekten av de sämsta utfallen. Jag har inte förmåga att matematiskt föra den diskussionen men jag känner igen mig i de intuitiva resonemangen.

Förenklat kan vårt fina resultat de gångna fem åren förklaras av tre fenomen. För det första några riktiga fullträffar, som Vitrolife och Cellavision. Tur eller skicklighet? Vem vet? För det andra att vi oftare prickat rätt än fel i övriga bolag vi spekulerat i. Kanske en effekt av en börs i uppgång och att vi haft en viss övervikt mot momentum i portföljen?

För det tredje, och här kommer Talebs resonemang in, att vi fått bra avkastning på att agera tufft när börsen har skakat - exempelvis vid Brexit och när euron skakade 2012. Det är fullt möjligt att de möjliga negativa konsekvenserna vid de här två tidpunkterna var så stora att vi inte alls agerade rätt som tog risken. Det får jag aldrig veta.

Det kanske inte är något som ändrar på hur en analys man är trygg med ska hanteras men det borde ändå göra en ödmjuk. Det är åtminstone en tanke jag alltid försöker bära med mig - det är alltid fullt möjligt att jag har fel och har jag tänkt rätt kan det ändå gå helt åt pipan. Det är bland annat därför jag lägger så mycket tid att försöka hålla mig uppdaterad. För att hålla mig till pokerjämförelsen och låna ett citat ur låten The Gambler:

"You've got to know when to hold 'em, know when to fold 'em"

Ta risken på allvar

Bekant hittade denna tidning i ett uthus. "Nervöst sammanbrott, sköt sig i Paris" snaskig första sidan får jag säga. #leverageworksbothways pic.twitter.com/ueQpZTXLEi

— Johan Elmquist (@Johan_Elmquist) 7 juli 2017

Ett av skälen till min inställning till risk är en historia som närmast är en legend i min familj. Min morfars far, rik genom arv, hade satt hela förmögenheten Kreugers obligationer.

Min morfar hörde rykten under 1931 om att allt inte stod rätt till. Motvilligt tillfrågades familjens bankrådgivare. Han skrev målande om vågor som gick fram och åter. Den här båten visade det sig dock katastrofalt att sitta kvar i. Alla pengarna försvann. Det här har jag skrivit mer om i inlägget "Lydde banken - förlorade allt" på vår familjeblogg.

Lärdomen? Risker är på riktigt. Det om något borde de allra flesta erfarna investerare, oavsett stil, kunna vara överens om och gemensamt dela med sig av den erfarenheten till dem som nyligen hoppat på småspararlivet.

/Jacob Henriksson, Gottodix


Åsikterna som presenteras i denna blogg ska inte ses som investeringsrådgivning. Alla mina egna aktieinnehav redovisas i portföljen på Shareville. Vill du veta mer om mig hittar du det här.